The Project Gutenberg EBook of Arbetets Herravlde, by Andrew Carnegie

Copyright laws are changing all over the world. Be sure to check the
copyright laws for your country before downloading or redistributing
this or any other Project Gutenberg eBook.

This header should be the first thing seen when viewing this Project
Gutenberg file.  Please do not remove it.  Do not change or edit the
header without written permission.

Please read the "legal small print," and other information about the
eBook and Project Gutenberg at the bottom of this file.  Included is
important information about your specific rights and restrictions in
how the file may be used.  You can also find out about how to make a
donation to Project Gutenberg, and how to get involved.


**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**

**eBooks Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**

*****These eBooks Were Prepared By Thousands of Volunteers!*****


Title: Arbetets Herravlde

Author: Andrew Carnegie

Release Date: February, 2006 [EBook #9951]
[Yes, we are more than one year ahead of schedule]
[This file was first posted on November 4, 2003]

Edition: 10

Language: Swedish

Character set encoding: ISO Latin-1

*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK ARBETETS HERRAVLDE ***




This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition.




"Arbetets Herravlde" is the Swedish translation of Andrew Carnegie's
(1835--1919) "The Empire of Business".  This translation was first
published in 1902, with a 2nd edition in 1910.  The translator's name
is not mentioned in print, but is believed to be Ms. Frigga Carlberg
(1851--1925).

This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition, which is based on the 2nd edition (1910),
available at http://runeberg.org/arbherra/

This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
(, = E,e-acute; , = A,a-ring; , = A,a-umlaut; , = O,o-umlaut).

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
We need more volunteers like you.  Learn more at http://runeberg.org/

  _________________________________________________________________

			 Arbetetes Herravlde
				  af
			   Andrew Carnegie

			    fversttning
		      Andra genomsedda upplagan

			    Gteborg 1910
		       Wald. Zachrissons frlag

			    Gteborg 1910
		 Wald. Zachrissons boktryckeri A.-B.

  _________________________________________________________________

			 VGEN TILL FRAMGNG
			ETT TAL TILL UNGA MN

Ur ett tal till studerande vid Curry handelsinstitut i Pittsburg, den
23 Juni 1885.

		 Erfarenheter frn en lng affrsbana

Det r bra att unga mn f brja frn brjan och utfra de mest
underordnade sysslor. Mnga af Pittsburgs framstende affrsmn
erhllo ett mycket ansvarsfullt kall just p sjlfva trskeln till sin
bana. De fingo sig kvasten anfrtrodd och anvnde de frsta timmarna
af sitt affrslif med att sopa rent kontoret. Nu mrker jag att vi ha
srskilda vaktmstare och stderskor fr kontoren, och vra unga mn
g olyckligtvis miste om denna nyttiga gren af en yrkesuppfostran. Men
om den ordinarie soparen hndelsevis skulle vara borta en morgon, s
skall den gosse, som inom sig br fret till en blifvande chef, icke
tveka att prfva p arbetet med kvasten.--Hromdagen tillspordes en
ung man af en m mamma i Michigan, om han ngonsin sett en ung dam s
elegant och gracist sopa golfvet med sitt slp som hennes Priscilla.
Nej, svarade han, det hade han aldrig. Modern knde sig utomordentligt
smickrad; men s tillade han efter en kort tystnad: Jag skulle hellre
vilja se henne sopa golfvet med en kvast.--Det skadar icke alls
nykomlingen att, om s behfs, sopa affrslokalen. Jag har sjlf varit
en sdan sopare och hvilka tror ni voro mina kamrater? David Mc Cargo,
nuvarande fverdirektren vid Alleghany Valley-jrnvgen, Robert
Pitcairn, fverdirektren vid Pennsylvaniajrnvgen, och Mr. Moreland,
stadsadvokaten.

Vi turade om, tv hvarje morgon, med sopningen. Och nu minns jag att
David var s stolt fver sitt rena, hvita skjortbrst och hngde en
gammal sidenduk fver det. Vi andra pojkar tyckte att han var vldigt
frnm. Och det var han. Ingen af oss hade en sidenduk.

Under frutsttning, att ni alla ftt ngon anstllning och kommit i
gng med ert arbete, lyder mitt rd till er: Sikta hgt!--Jag ger
icke ett re fr den unge man, som icke redan ser sig som blifvande
delgare i eller chef fr en framstende affr. Haf stndigt i edra
tankar platsen som frste bokhllare, arbetsfrman eller direktr i
arbetsfretaget, huru omfattande det n m vara. Hvar och en af eder
skall sga till sig sjlf: Min plats r i toppen. Var kung i edra
drmmar. Svr att n denna stllning och att n den med oflckadt
rykte. Aflgg ingen annan ed, som kunde splittra er strfvan, med
undantag af den mycket bermvrda att, nr ni blifvit delgare i
affren eller befordrad ett par gnger, ing kompaniskap med den
lskligaste af sitt kn--ett kompaniskap, p hvilket vr nya
bolagsordning icke har ngon tillmpning. Dr r ansvarsskyldigheten
obegrnsad.

Tillt mig att ppeka tv eller tre hufvudvillkor fr framgng. Frukta
icke att jag skall plga er med en moralpredikan. Jag talar om mnet
frn den vrldserfarnes synpunkt, med liflig nskan att hjlpa er att
vinna framgng i det yrke ni valt. Ni vet alla att det finns ingen
verklig, bermvrd framgng i lifvet, om ni icke r hederlig, plitlig
och redbar i handel och vandel. Jag antar att ni r och fortfarande
vill vara allt detta; likas att ni r fast besluten att fra ett rent
och anstndigt lif utan delggande eller tvetydiga frbindelser med
vare sig det ena eller andra knet. Eljes finns ingen aktningsvrd
framgng fr er. Edra kunskaper och fretrden gagna icke till ngot,
utom att starkare framhfva ert fall och er frnedring. Jag hoppas att
ni icke misstycker, om jag varnar er fr tre af de allvarligaste
faror, hvilka mta er p vgen till framgng.

Den frsta och mest lockande, de flesta unga mns frstrare, r
dryckenskapen. Jag r ingen frkldd nykterhetspredikant, utan en man,
som vet och som sger er hvad iakttagelsen lrt honom; och jag sger
er, att i de flesta fall, d en ung man misslyckats p sin bana, har
orsaken varit, att han vant sig vid frtrandet af starka drycker. De
andra frestelserna, som mta, ro icke p lngt nr s farliga. Ni kan
ge vika fr ngon af dem och resa er igen och, om icke tervinna
frlorad grund, s dock hejdas p vgen utfr och vinna en
aktningsvrd stllning. Men att undfly den sjukliga trsten efter
stimulerande drycker r nstan omjligt. Jag knner mycket f undantag
frn denna regel. Frst, sledes: ni fr icke begagna spirituosa till
fverdrift. Bst att icke smaka den alls, men om detta r alltfr
strngt, s fastsl en grns. Besluta att aldrig smaka spirituosa utom
vid mltiderna. Ett glas till middagen hindrar icke er framgng i
lifvet eller frnedrar er karaktr, men jag ber er allvarligt att anse
tmmandet af ett glas vid en bar ofrenligt med en gentlemans
vrdighet och sjlfaktning, med hvad ni anser er skyldig er nuvarande
och blifvande stllning. Var alltfr mycket en gentleman fr att stta
er fot i ett barrum. Ni kommer skert icke fram p er bana, om ni icke
hller fast hrvid. St fast vid detta, och er ddligaste fiende r
besegrad.

Den nst strsta faran fr en ung affrsman i detta samhlle r, tror
jag, spekulation. Nr jag arbetade vid telegrafen hr, hade vi ingen
vxelbrs, men de personer och firmor, som spekulerade i de stra
staternas vxelpapper, voro naturligtvis knda af oss telegrafister.
De kunde rknas p en hands fingrar. Dessa mn voro icke frsta
klassens medborgare och betraktades med misstankar. Jag har lefvat,
tills jag sett alla dessa spekulanter ohjlpligt ruinerade, bde
ekonomiskt och moraliskt. Det gifves knappast ett enda exempel p en
man, som vunnit frmgenhet genom spekulation och sedan behllit den.
Spelare d fattiga, och det finns icke en spekulant, som frt ett
aktningsvrdt lif eller varit till nytta fr samhllet. Den man, som
rycker till sig morgontidningen fr att allra frst se efter huru hans
djrfva spekulationer stlla sig efter brsnoteringarna, gr sig
oduglig fr den lugna besinningsfullhet, som senare p dagen erfordras
vid lsningen af affrsproblem. Han uttorkar den lifsklla, ur hvilken
ihrdighet och koncentrerad energi skulle flda och hvarp hans
hufvudaffrs hela framgng beror.

Spekulantens och affrsmannens vgar g t olika hll. Den frres
framgng beror p en svngning af Fortunas hjul, han r millionr i
dag, bankrutt i morgon. Men affrsmannen vet, att endast genom ratals
tlig, outtrttlig uppmrksamhet p sitt fretag kan han f sin
belning, som icke r fljden af en slump utan af vl berknade medel
fr att n mlet. Under alla dessa r styrkes han af den uppmuntrande
tanken, att han omjligt kan tillgodose sig sjlf utan att fven
bringa vlstnd t andra. Hvad ter spekulanten angr, s hade det
varit bttre att han aldrig hade lefvat; han har hvarken gagnat sig
sjlf, sina medmnniskor eller samhllet. Fr icke lng tid sedan
grepos hundratals unga mn hr i staden af frestelsen att spekulera i
olja, och mnga ruinerades. Alla togo de skada, antingen de vunno
eller frlorade. Ni blir kanske, nej skert, frestad p samma stt;
men d hoppas jag ni skall minnas mitt rd. Sg till frestaren, som
vill frm er att riskera edra sm besparingar, att om ni ngonsin
beslutar er fr att spekulera, s r ni fast bestmd att vnda er till
en ordentligt ordnad inrttning, dr ni vet att de ppet bedraga. Ni
har ppet spel och lika stor utsikt p rdt och svart p ett sdant
stlle--p brsen har ni intetdera. Ni kunde lika grna prfva er
lycka med en falskspelare. nnu en sak r att beakta vid
spekulationen.  Ingenting r viktigare fr en ung affrsman n
obestridd kredit, kredit framkallad af frtroende till hans
frsiktighet, grundsatser och fasthet i karaktr. Tro mig, intet ddar
s snabbt krediten hos en bankdirektion som knnedomen om att firmor
eller personer ro invecklade i spekulationer. Det r icke af den
ringaste betydelse, om det tillflliga resultatet af dessa
spekulationer r vinst eller frlust. I samma gonblick en man blir
knd som spekulant, str hans kredit p spel och r snart
frstrd. Hur kan man ge kredit t en man, hvars tillgngar en panik
bland spelare strr fr alla vindar p en timme? Hvem kan berkna hans
stllning bland dem? Endast detta r skert: att han nr som helst kan
vara ruinerad och att de, som gett honom kredit, ha sig sjlfva att
skylla. Blif affrsman, men spekulera aldrig!

Den tredje och sista faran, fr hvilken jag vill varna er, har gjort
mngen vacker farkost, som gaf lfte om en lyckosam frd, till vrak.
Det r den farliga vanan att g i borgen--nnu farligare, drfr
att den s ofta anfaller en i vnskapens drkt. Den vdjar till edra
delmodiga instinkter, och ni sger: Hur kan jag neka att lna mitt
namn fr att hjlpa en vn? Lt mig frska att stlla er p sker,
hederlig grund i denna sak. Jag uppmanar er till att fatta beslutet:
att aldrig g i borgen. Men det liknar fr mycket aldrig smaka vin,
aldrig rka eller andra aldrig, som vanligen resultera i undantag.
Som affrsman kommer ni antagligen att ibland iklda er ansvarighet
fr vnner. Men hr r grnsen, dr hnsynen fr vnnernas framgng
upphr och hnsynen fr er egen heder brjar.

Om ni har skulder, s r hela ert kapital och alla edra tillhrigheter
en okrnkbar skerhet fr dem, som litat p er. Ni kan icke med heder
fretaga ngot, som stter dessa frsta kraf p er p spel. Nr en man
med skulder gr i borgen fr en annan, r det icke sin egen kredit
eller sitt eget kapital han riskerar, det r sina egna kreditorers.
Han krnker ett frtroende. Kom drfr ihg: G aldrig i borgen,
frrn ni har pengar, som icke behfvas fr edra egna skulder, och
ikld er aldrig frbindelser utfver dessa medel.

Innan ni alls iklder er ngon ansvarsfrbindelse, s betrakta den
rent af som en gfva och frga er sjlf, om ni vill ge er vn denna
gfva och om ni har rtt att frfoga fver penningarna utan frfng
fr edra kreditorer.

Endast denna stndpunkt kan en hederlig affrsman intaga.

Jag besvr er att undvika spirituosa, spekulation och
borgensfrbindelser. Tag er i akt fr alla tre, ty spirituosa och
spekulation ro fr den unge mannen Scylla och Charybdis p
affrslifvets haf och borgen r skr frut.

Frutsatt att ni r sker fr dessa, de strsta farorna, blir det
frga om hur ni skall hja er frn den underlgsna stllning, vi
antaga, att ni nu innehar, till den, som ni, enligt min sikt och, som
jag hoppas, fven er egen, br intaga. Jag skall sknka er
hemligheten. Den ligger hufvudsakligen i detta. I stllet fr frgan:
Hvad mste jag gra fr min arbetsgifvare stt: Hvad kan jag gra?
Troget och samvetsgrant uppfyllande af lagda plikter r visserligen
godt och vl, men fljden i sdana fall blir vanligen, att d ni s
vl uppfyller edra nuvarande plikter det r bst att ni fr fortstta
att uppfylla dem. Men, mina unga herrar, det duger icke. Det duger
icke fr blifvande chefer. Det mste vara ngot mer. Vi gra
bokhllare, kassrer och siffergranskare af den sorten, och de f bli
dr, tills visan r slut. Mannen, som vill framt, mste gra ngot
srskildt, ngot utom sitt speciella fack. Han mste tillvinna sig
uppmrksamhet. En befraktningskontorist kan upptcka ett misstag i en
faktura, hvarmed han icke har att skaffa, men som undgtt
vederbrande. Den, som har med vgning att gra, kan spara t firman
genom att betvifla vikternas riktighet och f dem justerade, fven om
detta tillkommer en annan person. Till och med springpojken kan
pskynda sin befordran genom att gra mer, n hans instruktioner,
strngt taget, lgga honom. Det finns ingen plats s ringa och
ansprksls, icke heller ngon s hg, p hvilken en duglig och villig
ung man icke dagligen kan visa sig vrdig strre frtroende och
anvndning samt, hvad som r nnu bttre, visa sitt okufliga beslut
att komma fram. En dag kan ni, i er egen afdelning, bli lagd att gra
eller sga ngot, som ni vet vara ofrenligt med firmans intresse. Hr
har ni det gynnsamma tillfllet. Res er upp som en man och tala ut.
Sg det modigt och gif edra skl och visa p s stt er arbetsgifvare,
att under det hans tankar varit p annat hll, har ni, i stllet fr
att sofva, som han trodde, satt er in i bsta sttet att befordra
firmans frdel. Ni kan ha rtt eller ortt men i hvarje fall har ni
vunnit framgngens frsta villkor. Ni har vckt uppmrksamhet. Er
principal har upptckt, att han icke blott har en daglnare i sin
tjnst, utan en man, icke en person, som njer sig med att gifva s
och s mnga timmars arbete fr s och s mnga dollars ersttning,
utan en, som gnar sin lediga tid och sin omtanke t affren. Ett
sdant bitrde mste man tnka p med vlvilja. Det skall icke drja
lnge, innan hans mening i en eller annan frga infordras, och om
rdet r klokt, kommer det skert att begras oftare och i lngt
viktigare fall. Detta betyder delgarskap, om icke med nuvarande
arbetsgifvare s med andra. Ni har ftt foten p stegen--hur hgt ni
kan klttra beror helt och hllet p er sjlf.

Ett falskt axiom, som ni ofta fr hra, vill jag varna er fr: Lyd
befallningen, fven om den skadar den, som gett den. Det skall ni
icke gra. Det r ingen regel att flja. Bryt en befallning fr att
rdda den, som gett den. Det har aldrig funnits ngon person med
utprglad karaktr, som icke ngon gng brutit mot sedvnja och regel
och skapat sig sina egna. Uttrycket passar endast fr sdana, som icke
ha ngon hgre strfvan, och ni r bestmd att bli chef och att gifva
freskrifter och bryta freskrifter. Tveka icke att gra det, om ni r
fvertygad om att er arbetsgifvares intresse befordras drigenom, och
om ni r s sker p resultatet, att ni vill taga ansvaret. Ni blir
aldrig delgare, frrn ni knner till er egen srskilda afdelning
lngt bttre, n hufvudmnnen sjlfva mjligen gra. Nr ni blir
stlld till ansvar fr er sjlfrdiga handling, s visa p resultatet
af ert skarpsinne och sg, att ni visste hur det skulle bli; visa hur
oriktiga befallningarna voro. Upptrd som bas gent emot er bas, s
snart ni kan. r han af det rtta slaget, s tycker han om det; r han
det icke, s r han ingen man ni br stanna kvar hos, lmna honom nr
som helst och frsk att f tag i en som bttre frstr sig p att
bedma intelligens. Vra unga delgare i firman Carnegie ha vunnit
sina sporrar genom att visa, att vi icke frstodo hvad som behfdes
hlften s bra som de. Ngra af dem ha vid ett par tillfllen upptrdt
mot mig, som om de gde affren och jag varit ngon odga frn New
York, som lade mig i hvad jag inte begrep. Nja, numera hnder det
sllan att ngon lgger sig i deras frehafvanden. De voro rtta
basarna--just de mn vi skte efter.

Det finns ett skert knnetecken p den blifvande delgaren, den
framtida millionren: hans inkomster fverstiga alltid hans utgifter.
Han brjar tidigt att spara, nstan lika tidigt som han brjar att
frtjna. Det betyder intet hur litet det r, men spara detta lilla.
Placera det skert, i ngot fretag, som ni tror r frdelaktigt, men
intet vgspel--kom ihg det.

Ett godt tillflle till placering skall snart erbjuda sig. Det lilla
ni sparat samman skall visa sig vara grunden till en s stor kredit,
att ni kommer att hpna drfver. Kapitalisterna hysa frtroende till
den unge man som kan spara. Fr hvarje hundratal dollars ni kan
framvisa som resultatet af hrdt frtjnade besparingar skall Midas i
sitt skande efter en kompanjon lna eller kreditera er ett tusental;
fr hvarje tusental, femtio tusen. Det r icke kapitalet edra frmn
fsta sig vid, utan vid mannen, som visat, att han har just de
affrsvanor, som skapa kapital och skapa det p mjligast bsta stt
--genom sjlfdisciplinen att rtta sina vanor efter sina tillgngar.
Mina herrar, det r det frsta hundratalet sammansparade dollars det
gller. Brja genast att samla. Biets samlareinstinkt r frhrskande
hos den blifvande millionren.

Det finns naturligtvis bttre och hgre syften n att spara. Som ett
ml i och fr sig r frvrfvandet af rikedom ytterst lumpet. Jag
frutstter att ni sparar och strfvar efter rikedom endast fr att
bli bttre i stnd att gagna mnskligheten och den tid ni lefver i.
Anteckna denna hufvudregel: Utgifter alltid mindre n inkomster.

Ni kan bli otlig eller modflld, om ni r efter r sitter kvar p
samma underordnade plats. Det r utan tvifvel, att det blir svrare
och svrare, eftersom affrsfretag f en strre och strre
utstrckning, fr en ung man utan frmgenhet att komma i gng fr
egen rkning; och srskildt i denna stad, dr stort kapital r det
vsentligaste, r det ovanligt svrt. Men lt mig till er uppmuntran
f tala om, att det finns intet land i vrlden, dr dugliga och
energiska mn kunna s hastigt komma fram som hr och ingen stad, dr
det r s godt om plats i toppen. Det har varit omjligt att
tillmtesg alla frfrgningar efter dugliga, frstklassiga bokhllare
(gif akt p adjektiven!); tillgngen har aldrig svarat mot
efterfrgan.  Unga mn gifva ofta alla mjliga slags skl, hvarfr i
deras fall misslyckandet kunde tillskrifvas ett eller annat undantag,
som omjliggjorde framgng. Ngra hade aldrig ett gynnsamt tillflle,
enligt deras egen utsago. Det r helt enkelt nonsens. Det har aldrig
funnits en ung man, som icke har haft ett tillflle och till p kpet
ett utmrkt tillflle, om han verkligen ftt en plats. Han prfvas i
sin nrmaste frmans sinne frn den dag han brjar sitt arbete, och
efter en tid, om han duger till ngot, prfvas han i firmans
rdkammare. Hans frmga, redbarhet, vanor, frbindelser, lynne, anlag
--allt detta vges och analyseras. Den unge mannen, som aldrig hade
ett tillflle, r samme unge man, som af sina frmn upprepade gnger
blifvit sllad och siktad, men som befanns sakna vissa kvalifikationer
eller dmdes ovrdig befordran p grund af ngon ofrdelaktig
handling, vana eller frbindelse, som han trodde att principalerna
voro okunniga om.

En annan klass af unga mn tillskrifver bristen p framgng
arbetsgifvarnas vana att orttvist gynna anhriga och favoriter. De
antyda fven att deras frmn ogillade skarpare hufvuden n sina egna,
grna modfllde det upptstrfvande geniet och gladdes t att hindra
unga mn att komma fram. Detta r meningslst. Tvrtom, det r ingen
som lider s mycket af bristen p den rtte mannen p den rtta
platsen, eller s ngsligt sker efter honom som principalen. Det
finns icke i denna dag en firma i Pittsburg, som icke stndigt r p
upptckt efter affrsduglighet, och hvar och en af dem kan tala om fr
er att i marknaden r ingen artikel s sllsynt som den. Hjrna r
ngot, som lnar sig att odla; fr den sortens grda r hr en god
marknad, och det kan aldrig bli tal om fverproduktion, och ju mer
hjrna ni har att slja, dess hgre pris kan ni betinga. Det r kanske
en icke fullt s sker skrd som vildhafre, hvilken aldrig frfelar
att ge riklig afkastning, men den har i stllet frdelen att alltid
vara en efterskt vara. Tveka icke att inlta er i hvilket som helst
hederligt affrsfretag, ty det finns ingen affr i Amerika, som icke
lmnar en vacker profit, om den fr den oafltliga, ytterliga
noggrannheten och hela det kapital, som ligger i duglighet och
flit. Hvarje affr har sin tid af tryck--tider d maskineriet mste
hllas i gng, icke med vinst utan med frlust. Men  andra sidan
mste hvarje rttmtig affr, som producerar eller handlar med
ndvndighetsartiklar, snart ter blifva vinstgifvande, om den sktes
p rtt stt.

Och hr ligger framgngens frsta villkor, den stora hemligheten:
koncentrera er energi, tanke och kapital uteslutande p den affr ni
r sysselsatt i. Har ni brjat i ett yrke, s bestm er fr att hlla
ut i det, tills ni ntt toppen. Tillgna er hvarje frbttring, skaffa
er de bsta maskiner och haf reda p allt, som gller ert arbete.

De affrsmn, som misslyckas, ro sdana, som ha splittrat sitt
kapital, hvilket vill sga, att de ocks ha splittrat sitt frstnd.
De ha aktier i detta och detta, hr och dr och fverallt. Lgg inte
alla dina gg i en korg, r dumt sagdt. Jag sger er: Lgg alla edra
gg i en korg och passa sen noga p korgen. Om ni ser er omkring, s
mrker ni nog, att mn, som handla s, misslyckas sllan. Det r ltt
att bra den ena korgen och passa p den. Det r frsket att bra tre
korgar, som krossar de flesta ggen hr i landet. Den som br tre
korgar r tvungen att stta den ena p hufvudet, dr den ltt tar en
fverhalning och bringar sin gare p fall. Ett fel hos den
amerikanske affrsmannen r bristen p koncentration.

Lt mig summera ihop hvad jag sagt: Sikta hgt; stt aldrig er fot i
en bar; smaka icke spirituosa, tminstone icke utom vid mltiderna;
spekulera aldrig; g aldrig i borgen, om ni icke har kontanta medel
att vara af med; bryt order, om ni drmed tjnar den som gett dem;
koncentrera; lgg alla edra gg i en korg och passa vl p denna korg;
utgifter alltid mindre n inkomster; till sist, var icke otlig, ty
ssom Emerson sger: Ingen kan berfva er er slutliga framgng utom
ni sjlfva.

Jag lycknskar fattiga unga mn att vara fdda i den gamla hederliga
stllning, som ndgar dem till strngt arbete. En korg full med
obligationer r den tyngsta korg en ung man kan f att bra. Han
vacklar ofta under den. Vi ha i denna stad aktningsvrda exempel p
sdana unga mn, som trngt sig fram i frmsta ledet bland vra bsta
och nyttigaste medborgare. De frtjna allt erknnande. Men flertalet
af rike mns sner frmr icke att motst de frestelser, som rikedomen
medfr, och frfaller till ett ovrdigt lif. Jag skulle lika grna
vilja testamentera en man en frbannelse, som att belasta honom med
brdan af den allsmktige dollarn. Frn den klassen har ni ingen
tflan att frukta. Principalens sner skola icke besvra er mycket,
men akta er fr ngra pojkar, som ro fattigare, mycket fattigare n
ni, hvilkas frldrar icke ha rd att lta dem g igenom en kurs vid
detta institut, hvarigenom ni erhller ett stort frsprng i
tflingen. Gif akt p att sdana pojkar icke gra er platsen stridig
och hinna fre er till mlet. Gif akt p pojken, som direkt frn
folkskolan mste kasta sig in i arbetet och som brjar med att sopa
kontoret. Han r en kapplpningshst af det slag, som ni fr se upp
fr.

  _________________________________________________________________

	     ARBETETS OCH KAPITALETS GEMENSAMMA INTRESSEN
		      ETT FREDRAG FR ARBETARE

(Vid fverlmnandet af Carnegies bibliotek i Braddock, Pa.)

  Arbetsgifvare och arbetstagare beroende af livarandra. Frdelarna
  af msesidig tillit. Arbetsgifvaren. som hjlper sina arbetare att
  erhlla uppfostran, rekreation och social lyftning, hjlper sig
  sjlf.

En stor tnkare har sagt, att den hgsta belning kunna erhlla hr i
lifvet r frvrfvandet af tillfredsstllelse. Jag har frvrfvat en
stor tillfredsstllelse--en af de strsta jag ngonsin haft. Jag har
haft gldjen att kunna hjlpa mina medarbetare att hjlpa sig sjlfva.
Detta bibliotek (Braddock, Pa.) skall gifva dem tillflle att blifva
nnu ovrderligare fr arbetsgifvaren och att frvrfva sig ett
intellektuellt kapital, som r af bestende vrde.

Vr tids olycksaliga bengenhet att indraga all industri i oerhrdt
stora fretag, som krfva tusentals personer, gr det omjligt fr
arbetsgifvaren att komma i det frtroliga frhllande till sina
arbetare, som under det gamla systemet gjorde stllningen mellan
husbonde och underlydande behagligare fr bda parter.

Nr artiklar tillverkades i sm verkstder af arbetsgifvare, som
endast behfde ett par mn och ett par lrlingar till hjlp, hade
arbetsgifvaren tillflle att knna alla, att bli bekant med hvar och
en och lra knna hans frtjnster bde som mnniska och arbetare.
Arbetaren  sin sida kom i nrmare berring med sin arbetsgifvare,
lrde knna mera af hans affr, hans bekymmer och omtanke, hans
anstrngningar att vinna framgng och--det viktigaste af allt--de
lrde knna mannen som personlighet.  Allt detta r frndradt.

Arbetarna likna alltmera mnskliga maskiner, tyckes det, fr
arbetsgifvaren, och denne blir en myt fr sitt folk. Frn alla
synpunkter sedt r detta ett mycket beklagligt resultat, och ett fr
hvilket jag icke kan se ngot botemedel. De ekonomiska lagarnas fria
spelrum tvingar tillverkningen af alla vanliga frndenhetsartiklar
mer och mer in i ett ftal jttefretag, s att priset m stlla sig
billigare fr frbrukaren.

Det r icke lngre mjligt att tillverka sdana artiklar i liten
skala. Dyrbara arbetslokaler och maskiner, som kosta millioner,
erfordras, och summan per ton eller per meter af hvad vi kalla
fixerade omkostnader r en s stor faktor i totalkostnaden, att om
ett affrsfretag gr med vinst eller frlust beror i mnga fall p,
om det dividerar dessa fixerade omkostnader--hvilka i praktiken
ro desamma i strre eller mindre etablissemang--med tusen tons
produktion om dagen eller femhundra tons. Hri ligger sklet till den
rligen kade produktionen i edra fabriker; icke drfr att
fabrikanten nskar att ka sitt fabrikat, utan drfr att
konkurrensens lag tvingar honom till ytterligheter, s att han kan
reducera mer och mer per ton eller yard af dessa fixerade omkostnader,
hvarp hans kapitals skerhet beror.

Alldenstund det r omjligt fr arbetsgifvarna att bli personligen
bekanta med sina tusentals arbetare, mste de, om vi icke skola
frlora all knsla af samhrighet, ska deras bekantskap p annat
stt; genom att srja fr deras vlbefinnande, genom att ansl en del
af arbetsfrtjnsten till institutioner, sdana som detta bibliotek,
och besparingsinrttningar, sdana som de kooperativa butikerna,
hvilka upptaga kllarvningen i denna byggnad; och jag hoppas att
arbetarna genom sitt bruk af dessa frmner visa, att de  sin sida
vrdera arbetsgifvarnas tillmtesgende. Genom sdana medel som dessa
kunna vi i ngon mn hoppas att underhlla den gamla knslan af
vnlighet, msesidigt frtroende, vrdnad och aktning, som frr
utmrkte frhllandet mellan arbetsgifvaren och hans arbetare. Vi ro
yngre n Europa och hafva nnu ngot i detta fall att lgga mrke till
frn det ldre landet. Men det glder mig att se, huru mnga af vra
fabriksidkare vakna upp till insikt af sin plikt mot sina arbetare.
Och af nnu strre betydelse ro de mnga exempel vi se p vra
arbetares nskan att stifta freningar, hvilka endast kunna vara dem
sjlfva till frdel. Det r godt och vl att folk hjlper andra, men
det bsta resultatet r ndt, nr mnniskor visa att de kunna hjlpa
sig sjlfva.

En annan viktig punkt, som hr br vidrras, r att i Pittsburg
betalas i allmnhet arbetet s vl, att arbetaren kan spara ngot
hvarje mnad, om han bara vill gra ett frsk. Intet r s viktigt
fr honom som att spara en del af sina inkomster. Arbetaren, som har
ett eget hem, har redan en sker grund, hvarp han kan bygga den
brgning, som p gamla dagar skall gifva honom trefnad och oberoende.

Jag har ppekat nskvrdheten af att vi, med hvarje medel, som str
oss till buds, skulle ska framkalla en knsla af samhrighet och
medarbetarskap mellan arbetsgifvare och arbetstagare. Tro mig,
kapitalets och arbetets intressen ro ett. Den, som frsker att
uppvigla arbetet mot kapitalet, r en fiende till arbetet. Den, som
frsker att uppvigla kapitalet mot arbetet, r en fiende till
kapitalet.

Under mnga r har jag uppmrksamt studerat frgan om kapital och
arbete, och jag skulle grna vilja anfra ett par utdrag ur en
artikel, som jag fr flera r sedan publicerade:

Frnmsta orsaken till den slitning, som rder mellan kapital och
arbete, svrighetens verkliga art, och det botemedel jag freslagit
mot denna olyckliga slitning:

Svrigheten kommer af att personer aldrig ngonsin erhlla den
ersttning, som just den tiden skulle tillkomma dem. Alla stora
affrsfretag ro ndvndigtvis fverhopade med order, lt oss sga
sex mnader i frvg, och fr dessa order glla naturligtvis de pris,
som gllde nr de bokfrdes. Detta rs affrsrrelse uppvisar kanske
den bsta illustrationen till svrigheten. Stlrls vid slutet af
frra ret fr leverans detta r stodo i 29 dollars pr ton i
jrnverken. Naturligtvis emottogo fabrikerna villigt order till detta
pris och fortsatte att emottaga nya, tills den stigande efterfrgan
ovntadt hjde priset till 35 dollars pr ton. Nu ro de olika
fabrikerna i Amerika tvungna att under de nrmaste sex mnaderna,
eller nnu lngre, utfra de order, som icke fverstiga 31 dollars pr
ton, vid kusten och Pittsburg och, lt oss sga, 34 dollars i Chicago.
Pris p frakt, jrnmalm och andra saker hade under tiden stigit och de
mste drfr under strsta delen af ret drifva affren med en hgst
obetydlig profit. Men arbetarna, som lste i tidningarna om den stora
rusningen i stlrls, begrde helt naturligt sin andel af vinsten,
och tillfljd af vr bristflliga lagstiftning mellan kapital och
arbete fingo de den ocks. Arbetsgifvarna ha motvilligt gifvit hvad de
under ordentligt ordnade frhllanden aldrig kunde ha blifvit lagda
att gifva. Fljden har blifvit slitning och fortfarande missbeltenhet
bland arbetsgifvarna. Vnd om taflan. Stlrlspriserna falla.
Fabrikerna ha nnu sex mnaders arbete till hgre pris n marknadens
och kunna ha rd att lmna bttre lner, n marknadens stllning
skulle kunna frmoda. Men de ha just blifvit lagda att betala extra
fr arbete, som de icke skulle ha betalt, och frska helt naturligt
att reducera lnerna, d priset p rls faller. Bland arbetarna
utbryter missnje, och vi ha ett upprepande af de underhandlingar och
strjker, som ha karaktriserat brjan af detta r. Med andra ord, nr
arbetsgifvaren gr ned, envisas arbetstagaren att g upp, och
tvrtom. Hvad vi mste ska efter r en plan, hvarigenom arbetarna
skulle f hga lner, nr arbetsgifvarna f hga priser fr sina
produkter; och tvrtom, nr arbetsgifvarna f lga priser fr sina
produkter, skola arbetarna f lga lner. Om denna plan kan bli
funnen, skola arbetsgifvare och arbetstagare segla i samma bt,
gldjas med hvarandra i medgngen och, om olyckan kommer, st troget
vid hvarandras sida. De skola icke ha ngon anledning till tvist, och
i stllet fr en knsla af fientlighet skall en knsla af samhrighet
rda mellan arbetsgifvare och arbetare.  Det finns ett enkelt medel
fr att framkalla detta resultat och p hvars allmnna genomfrande
alla borde stta in hela sin energi. Lner skulle baseras p en
rrlig skala, i proportion till produkternas nettopriser mnad efter
mnad. Det r omjligt fr kapitalet att undanhlla arbetet ngot p
en rrlig skala.

En frdel, som ni fr af detta bibliotek (Carnegies bibliotek i
Braddock, Pennsylvanien) r, att ni fr tillflle se alla
platstidningar och alla yrkestidskrifter, och jag ber er alla att
noggrant studera dem. Ni skall finna mnga oriktiga uppgifter, mnga
misstag. De ro oskiljaktiga frn tidningspressen, som mste arbeta
fort och rapportera t. o. m. alla rykten. Men genom lsning af de
frnmsta tidningarna kan man tydligt se affrernas tendenser.
Tidningarna skola icke ge er en korrekt uppgift p varupriser.
Fabrikanter ro bengna att frglgga situationen en smula fr att
uppehlla priserna och frm kunder att kpa. De tala icke om hur lgt
de varit tvungna att slja fr konkurrensens skull och fr att hlla
maskineriet i gng. Men ett omsorgsfullt studium af tidningar och
fackskrifter skall, som jag sagt, stta er i stnd att bilda er en
allmn mening om hndelsernas riktning i den kommersiella vrlden. Om
ni lser tidningarna i dag, s skall ni finna att af tretton fabriker
i detta land, sysselsatta med tillverkning af stlrls, icke fler n
tre hafva tillrckligt arbete. Endast en fabrik i hela Vstern (North
Chicago) tillverkar rls, och det ser tyvrr ut som om fven den icke
skulle kunna vara i gng utan afbrott.

Det sorgligaste i hela denna strid mellan arbete och kapital r, att
det nstan aldrig r kapitalet, som slr ned priset fr arbetet, utan
arbete som drper arbete. Blicka omkring er och se arbete utfras fr
10, 20 till och med 30 procent lgre pris i ngra fabriker och i
Johnstown och Harrisburg fr mindre n hlften af hvad vi i detta
distrikt betala fr skickligt arbete. Frdm d icke i edra hjrtan
kapitalet, utan tnk p arbetsgifvare, hvilka beklaga dessa
lnenedsttningar, hvilka kmpa emot dem och under ratal uppehlla
hgre priser som arbetets bsta vnner, fven om de till slut mste
ppet tillst att, om de skola ge sina arbetare stadig sysselsttning
och rdda fabriken, ro de ndsakade att begra deras arbete till
samma lner, som konkurrenterna betala. Den frste arbetsgifvare, som
reducerar arbetet, r arbetets fiende, men den arbetsgifvare, som sist
reducerar arbetet, kan vara arbetets plitligaste vn. Arbetets
farligaste fiende r arbetet, icke kapitalet.

Den strsta karaktren i Britanniens offentliga lif och republikens
trognaste vn i ndens stund, radikalen John Bright, svarade p
tillfrgan om hvilken af sina frvrfvade egenskaper han mest
vrderade: Lusten fr lsning. Jag kan sanningsenligt sga af egen
erfarenhet, att jag instmmer i den store mannens ord. Det bsta rd,
som det str i min makt att ge er, r att odla er lust fr lsning.
Nr jag som pojke i ton-ren bodde i Allegheny City, frklarade
fverste Anderson [1], hvars minne jag alltid skall vrda, att han
hvarje lrdags afton ville lna ut sina bcker--han gde ett par
hundra--till gossar och ynglingar. Ni kan icke frestlla er med
hvilken ifver ngra af oss grepo detta tillflle att frvrfva kunskap
och huru vi lngtade efter lrdags afton, d vi skulle f utbyta den
lnta boken mot en annan. Min kompanjon i vr affr, Mr. Phipps, hade,
liksom jag, erhllit tilltrde till kunskapens skattkammare genom
denne vlgrare. Det r af personlig erfarenhet jag vet, att ingen
mnsklig anordning r mera vlsignelserik, ingen vlgrning mot
samhllet strre n att lmna tilltrde till hela vrldens skatter,
som ligga frvarade i bcker.

  [1] Bjrn Rasmus Anderson, nordamerikansk frfattare och
  universitetsprofessor, son till en norsk utvandrare. Frenta
  staternas ministerresident och generalkonsul i Kpenhamn ren
  1885-89.--. a.

fven i vra dagar trffa vi stundom p kvarlmningar af den gamla
frdomen mot den stora mngdens bildning. Jag undrar icke p att den
funnits, nr jag tnker p hvad som ftt namn af bildning. Mnniskor
ha slsat bort dyrbara r under frsk att draga ut bildning ur ett
okunnigt frflutet, hvars frnmsta uppgift borde vara att lra oss,
icke hvad vi skola gra, utan hvad vi skola akta oss fr att gra.
Frldrar ha skickat sina sner till universitet fr att slsa all sin
energi p sdana sprk som grekiska och latin, hvilka icke ro af mera
praktisk nytta fr dem n choctawsprket. Jag har knt f akademiskt
bildade, som knt till Shakespeare eller Milton. De kunna kanske
bertta fr er allt som rr Ulysses eller Agamemnon eller Hector, men
hvad ha vl dessa fr betydelse i jmfrelse med vra egna klassiker?
En tjnst har Russel Lowell gjort oss och den skall han ha tack fr--
han har sagt rent ut, att vi ha i Shakespeare ensam en lngt strre
skatt n i alla forntidens klassiker. Vra barn ha blifvit proppade
med detaljer i sm, oviktiga slagsml mellan vildar och lrda att
upphja ett rfvarband till hjltar, och s kalla vi dem bildade. De
ha blifvit bildade, som om de voro mnade att lefva p en annan
planet n vr. De ha i ingen ordets mening ftt uppfostran. Tvrtom,
hvad de ha ftt har ingifvit dem falska frestllningar och afsmak fr
praktiskt lif. Jag undrar icke alls p att frdom uppsttt och
fortfarande existerar mot en sdan bildning. Af egen erfarenhet kan
jag sga, att jag knner f unga mn bestmda fr affrslifvet, som
icke haft ondt af sin universitetsbildning. Om de hade gnat sig t
praktisk verksamhet under de r de tillbragt vid universitetet, skulle
de varit mera bildade i detta uttrycks rtta betydelse. Elden och
energien har frkvfts, och hur de skola kunna lefva sitt lif i lttja
och icke i nyttig verksamhet r deras hgsta strfvan. Men vi ha nu
ftt ett nytt uppslag i uppfostran.

Vi ha brjat inse att kunskap i kemi, till exempel, r vrd kunskapen
i alla dda sprk, som ngonsin talats p jorden; kunskap i mekanik r
nyttigare n all den klassiska lrdom, som vid universiteten proppas i
unga mn. Hvad fr utvgar har i vr tid den unge man, som kan
grekiska mot den, som kan stenografi, eller telegrafi, till exempel,
eller bokfring, eller kemi, eller knner till mekanikens lagar? Icke
s, att ngon gren af vetande br fraktas. All kunskap r, i en
mening, nyttig. Hvad jag vill ppeka r detta, att, med undantag af de
f, som ha en srskild antikvarisk smak och som tro att deras
lifsuppgift r att rota i frflutna tiders gamla dammhljda krnikor,
och de f, som gna sig t fackstudier, r den uppfostran, som i vra
dagar erhlles vid universitet, till stor skada.

Bristen p bildning, i detta ords sanna betydelse, har gjort mer n
alla andra orsaker tillsammans att hindra den rtta uppskattningen af
arbete. Jag kommer ihg att den store presidenten, den frnmste bland
alla jrnvgsdirektrer, Edgar Thomson, som gifvit jrnverken hr sitt
namn, en gng frgade mig om jag ville lmna Pittsburg fr att bli
maskinmstare vid Peunsylvaniajrnvgen. Ja, ni m grna le.  Och jag
svarade Mr. Thomson: Ni slr mig med hpnad, Mr. Thomson. Jag frstr
mig inte det minsta p maskineri. Just drfr vill jag att ni skall
ta hand om det, svarade han. Jag har bara knt en enda mekaniker med
omdme och frstnd. Detta var fre kapten Jones tid, s att
uttalandet kunde icke glla honom. Denna brist p omdme hos mekanici
kom sig af, att vid den tiden erhllo de hr i landet icke en
omfattande bildning. Jag menar den sanna bildningen och kunskapen om
saker och ting, som omgifva oss och med hvilka vi hafva att gra. Den
ovntade framgng, som Bessemerverken rnt i detta land, hrrr
framfr allt af den orsak att deras utveckling, i motsats till
jrnhandteringens, rkat i hnderna p dugliga, vetenskapligt
utbildade mn. Dessa mns skicklighet erknnes af hela vrlden och
genom dem har mekaniskt arbete stigit till en hittills oanad hjd.
Mekanikern, maskiningeniren, stlfabriksdirektren ro numera
hederstitlar. Om ni vill gra arbetet till hvad det skall vara, s sk
att frvrfva er nyttig kunskap. Det r den moral jag srskildt vill
ge eftertryck t. Skaffa er vetande. Odla smaken fr lsning, s att
ni fr veta hvad vrlden har gjort och gr och hur affrer bedrifvas.

Vrdet af den uppfostran, som nu str unga mn till buds, kan icke
skattas fr hgt, och det r denna uppfostran, sdan den meddelas i
vra tekniska skolor, som jag grna ville yttra ngra ord om. Det har
funnits tider d mnniskor visste s litet, att det var ltt fr en
man att omfatta allt, och kurserna vid vra universitet bra nnu i
dag ett sorgligt vittne hrom. Nu r vetande s rikt, s omfattande,
s minutist, att det r omjligt fr ngon att grundligt knna till
mer n en enda liten gren. Detta tidehvarf r specialistens, drfr
br ni, som skall frtjna ert uppehlle hr i vrlden, besluta att
lra i grund och botten knna det arbete ni skall lefva af. Om ni r
mekaniker, s studera i detta bibliotek hvarenda bok, som handlar om
mekanik. r ni kemist, s ls alla arbeten i kemi. r ni anstlld vid
masugn, s ls alla arbeten om masugnar. I grufvor, s studera alla
arbeten om grufdrift. Lt ingen veta mer om ert fack, n hvad ni sjlf
vet. Detta m vara idealet ni efterstrfvar. Sedan kan det vara af
vikt, fr att ge lifvet gldje och ljus, att lsa hvarjehanda, s att
ni lr knna s mycket, som ni har tid att lsa om. Alldeles som en
farmare p sin farm; frst fr han skta sin potatis, sitt korn och
sitt hvete, hvaraf han fr sitt uppehlle, och sedan frjdar han sin
sjl p lediga stunder med att skta om blommorna, som omgifva hans
hem. Det ena omrdet r ert arbete, det andra er rekreation.

I dessa fvergngstider, d kamp s ofta freligger mellan arbete och
kapital, gr ni ett godt bruk af eder lediga tid, om ni anvnder ngot
af den till studium af ekonomiska frgor. Det finns vissa stora lagar,
som krfva lydnad: lagen om tillgng och efterfrgan, lagen om
konkurrens och lagen om lner och om vinst. Alla dessa skall ni
flitigt studera och lra er, att det r lika omjligt att omintetgra
dessa lagar som att omintetgra naturlagarna, hvilka bestmma
atmosfrens fuktighet och jordens vridning kring sin axel.

Strngt studium af vetenskapliga arbeten fr icke utesluta den viktiga
plikten att lsa litteraturens stormn--frst och frmst
sknlitteratur. Den ovilja, som p ngra hll frefinnes mot
sknlitteratur r, enligt min mening, bara en frdom. Jag vet att
mnga, ja de flesta af vra utmrktaste mn finna en god roman vara
det bsta medel till frstrelse och hvila. Nr de ro trtta till
kropp och sjl, r intet mera vlgrande n lsningen af en god
roman. Det r intet nedsttande fr de fria biblioteken, att de flesta
bcker, som lsas dr, tillhra sknlitteraturen. Tvrtom, det r
tvifvelaktigt att ngon annan sorts litteratur s vl skulle kunna
tjna afsikten att lyfta strngt arbetande mnniskor frn lifvets
prosaiska och hvardagliga plikter. Arbeten af Scott, Thackeray, Eliot,
Dickens, Hawthorne och andra af samma klass behfva icke sttas lgre
n ngot annat slags litteratur fr arbetare. Vi veta alla i hur stor
skuld den industriella vetenskapen str till arbetaren fr
uppfinningar och frbttringar. Lgg mrke till denna viktiga
omstndighet. Dessa uppfinningar och frbttringar gjordes alltid af
den bildade--bildad i ordets rtta betydelse--och aldrig af den
okunnige arbetaren. De mste gras, och de gras af mn, som p sitt
srskilda omrde ga mera kunskap n kamraterna. Om de icke ha lst,
s ha de iakttagit, hvilket r bsta sortens uppfostran. Hufvudsaken
r att de veta--hur kunskapen frvrfvats betyder intet. Den
omstndigheten att de veta mera om en plan, n deras kamrater, och ro
i stnd att fresl botemedel eller frbttring, r det som r af
vrde fr dem och deras principaler. Det finns intet medel, som
skrare stter en arbetare i stnd att stiga till frmansskap,
direktrsskap och slutligen delgarskap, n kunskapen om allt, som har
gjorts och som i dag gres i vrlden i det srskilda fack, hvari han
arbetar. Frn den hgste till den lgste lmnas ett bttre arbete af
den intelligente n af den okunnige. Hans vetande gr sig alltid
gllande; antingen det r direktren, som bestmmer, eller mannen, som
bara skter en skyffel, s har ni i honom en vrderad medhjlpare.
Under loppet af min erfarenhet som affrsledare har jag sett vr firma
gra mnga misstag genom att frsumma en enkel regel: Brja intet
nytt fretag, frrn edra direktrer haft tillflle att prfva allt,
som i hela vrlden blifvit gjordt i denna sak. Frsummelse hraf har
kostat vr firma hundra tusentals dollars, och vi ha blifvit
kloka. Hr, sger jag nu till den vetgirige, som kanske grubblar p
ngon uppfinning eller frbttring, hr i dessa lsrum finns, eller
skall snart finnas, hoppas jag, hela vrldens erfarenhet till den dag
i dag r i det mne ni vill lra knna. Om det gller mekanik, kemi
eller masugn, s skall ni finna hvad vrlden har att frtlja om dessa
ting. Om ni r p ortt spr, s skola bckerna sga er det; om ni r
p rtt spr, skola de sga er det och sknka er uppmuntran. Ni kan g
igenom hall efter hall i Washingtons patentbyr och se p tusentals
modeller till uppfinningar, omfattande alla grenar af mnsklig
industri, och nittionio af hundra skulle aldrig ha kommit dit, om den
okunnige uppfinnaren haft sdana hjlpkllor, som ni ha i detta
bibliotek.

Jag har hrt arbetsgifvare sga, att om arbetarna finge fr stor
bildning, skulle de icke finna sig i nyttiga och ndvndiga
sysselsttningar. Det har varit med anstrngning af allt mitt tlamod
jag lyssnat till detta tal. Det r fullkomligt ortt. Jag frnekar det
p det bestmdaste. Svrigheten mellan kapital och arbete str i
proportion till arbetsgifvarens okunnighet och hans arbetares
okunnighet. Ju intelligentare arbetsgifvaren r, dess bttre; och ju
intelligentare arbetstagaren r, dess bttre. Det r aldrig kunskap,
som framkallar kollision. Det r alltid okunnighet hos den ena eller
den andra af de stridande parterna. Jag grundar mitt pstende p en
icke obetydlig erfarenhet. Kapitalet r okunnigt om arbetets behof och
berttigade ansprk, och arbetet r okunnigt om kapitalets behof och
faror. Detta r den verkliga orsaken till sammandrabbningarna mellan
dem. Om kapitalet knde bttre till de goda egenskaperna hos sina
medhjlpare, och om de senare knde bttre till de ekonomiska lagarna,
som s skoningslst hlla kapitalisterna i sitt vld, s skulle mnga
svrigheter undvikas mellan de tv makter, som omjligt kunna undvara
hvarandra. Jag hoppas att de bland vra arbetare, som ga den
ovrderliga skatten: lusten fr lsning, omsorgsfullt ville studera
ngra af de grundlagar, frn hvilka ingen undanflykt gifves, hvarken 
kapitalets eller arbetets sida. Om detta bibliotek i ringaste mn kan
sprida upplysning i denna sak, har det vl fyllt sitt syfte.

Jag hoppas ni icke skola glmma huru viktiga frstrelser ro. Lifvet
fr icke tagas alltfr allvarligt. Det r ett stort misstag att tro
att den, som alltid arbetar, hinner lngst. Roa er grna. Lr er att
spela ett parti whist eller biljard och lr att spela det vl.
Intressera er fr fotboll, kricket eller hstar, hvad som helst, som
kan sknka er oskyldigt nje och frstr er efter anstrngande arbete.
Det finnes ingenting s vlgrande som ett godt skratt. Mesta
framgngen i mitt lif tillskrifver jag den omstndigheten, att
bekymmer, som mina kompanjoner bruka sga, inte bekomma mig mer n
vatten p gsen. Ett poetiskt citat ur Shakespeare kan tillmpas hr:
Br edra bekymmer--till det yttre--som ni br edra klder, ledigt
och omedvetet.

Vi mta ofta i lifvet mn, som skulle ha intagit en hg stllning, om
vrlden insett deras vrde lika bra som de sjlfva. Detta slags
mnniskor ro offer fr en sjuklig inbillning. Ingen i vrlden vill
undertrycka duglighet. Hvarenda mnniska i vrlden rcker ut sina
hnder efter den. Hvarje arbetsgifvare studerar de unga mnnen omkring
sig, ifrig att finna ngon med mer n vanlig duglighet. Ingenting i
vrlden r s nskvrdt fr honom som att finna en sdan man. Hvarje
arbetsfrestndare str frdig att gripa tag i och f frdelen af
mannen, som kan gra ngot som duger. Hvarje frman r angelgen att i
sin afdelning ha kunniga mn, p hvilka han kan lita, och hvilkas goda
egenskaper rknas honom till frtjnst, ty det som frst och frmst
krfves af en arbetsledare och utgr strsta beviset p hans kompetens
som sdan, r hans frmga att omgifva sig med dugliga arbetare. Dessa
bcker p hyllorna hr skola bertta er mnga mns historia, hvilka ur
vra egna leder hjt sig till storhet och utmrkelse. Det r icke den
bildade, eller s. k. klassiskt bildade mannen, det r icke
aristokraterna, det r icke monarkerna, som ha styrt vrldens den,
hvarken p slagfltet, i rdkammaren, laboratoriet eller verkstaden.
De stora uppfinningarna, frbttringarna, de vetenskapliga
upptckterna och de stora litterra arbetena ha uppsttt i de fattigas
leder. Ni kan knappast nmna en stor uppfinning eller en stor
upptckt, ni kan knappast nmna en stor tafla eller en stor staty, en
stor dikt eller ngot annat stort, som icke frambragts af mn, hvilka,
liksom ni, brjat sin bana med att rligt frsrja sig genom rligt
arbete.

Och, tro mig, arbetaren, som frmannen icke vrderar, frmannen, som
direktren icke vrderar, och direktren, som firman icke vrderar,
bra icke drfr klandra firman, eller direktren, eller frmannen
utan endast sig sjlfva. De kunna icke motsvara de berttigade
ansprk, som stllts p dem. Det finns ingen man, som icke kan hja
sig till den hgsta stllning, lika litet som det icke finns ngon
man, som af brist p frmga eller vilja att bruka den han har, icke
kan sjunka till det lgsta djup. Arbetare ha utsikt att stiga till
hgre sysslor, till frmn, till direktrer, till och med att bli
delgare, ja, ordfrande i vr styrelse, om de ga de erforderliga
egenskaperna. De behfva aldrig befara att bli afskedade. Det r vi,
som befara att g miste om dessa mns frmga.

Det r mycket gldjande att arbetstiden hller p att frkortas
fverallt i landet--tta timmars arbete, tta timmars frstrelse
och tta timmars smn r ju en idealisk indelning. Det vore nskvrdt,
att vi erhllo en lag, som stadgade, att fabriker, som ro i gng
dygnet om, skulle ha tre arbetslag. Ni vet att vi fr flera r sedan,
med en kostnad af ngra hundra tusen dollars, frskte stlla oss s,
men slutligen tvingades af vra konkurrenter att uppgifva
frsket. Den bsta planen r kanske att s smningom n mlet genom
statslagar. En enda firma kan ingenting utrtta. Alla dess
konkurrenter i de olika staterna mste frms att gra p samma stt,
ty i vra dagar kan ingen affr g med profit, som icke arbetar under
samma frhllanden som dess medtflare. Drfr borde vi ha lagar
bindande fr oss alla. Vi skulle med gldje understdja en sdan
lag. Men fven under nuvarande frhllanden, om arbetarna ville vl
anvnda den tid de ro lediga, s skulle de snart kunna stiga till
hgre platser. Ni behfver icke mycket lngre arbeta tolf timmar; de
flesta af oss ha i vr ungdom arbetat mer n tolf timmar.

Arbetaren har mnga frdelar nu mot sina fregngare. En rrlig skala
fr hans arbete hjer honom bde som mnniska och som medborgare [2].
Den del, som arbetet erhller af kapitalets och arbetets gemensamma
frtjnst, har aldrig varit s stor som nu och kas stndigt, under
det att kapitalets inkomster aldrig varit s lga.
Lefnadsomkostnaderna hafva aldrig varit s lga som p senaste tiden.

  [2] Den freslagna rrliga skalan infrdes af Mr. Carnegie fr tio
  r sedan oeh tillmpas fortfarande. Mr Carnegie anser detta stt
  vara det bsta af alla.

Jag hoppas att framtiden skall hafva nnu flera frmner att erbjuda
och att den tunga vg arbetet haft att trampa frn trldomen, d vra
frfder kptes och sldes med fabrikerna eller grufvorna de arbetade
i, till deras nuvarande stllning, r icke nnu slut, utan bestmd att
vidare leda fram till arbetets vlsignelse och storhet.

  _________________________________________________________________

		       SKTSAMHET SOM EN PLIKT
		       RIKEDOMENS FRPLIKTELSER

(Ur The Youth's Companion, September 1900)

  Sktsamhet ett bevis p civilisationen. Sparsamhet en af
  medborgarens hgsta plikter. Strfvandet efter ndtorftig brgning
  en plikt; frvrfvandet af stor rikedom icke en dygd, men ett stort
  ansvar.

En af grund olikheterna mellan vildt och civiliseradt lefnadsstt
ligger i sktsamhet i det senare fallet och frnvaro af sktsamhet i
det frra. Nr hvar och en af millioner mnniskor sparar ngot af sina
dagliga inkomster, bilda dessa sm besparingar tillsammans en ofantlig
sumnia, som kallas kapital, hvarom s mycket r skrifvet. Om mnniskor
hvarje dag i hvarje vecka frbrukade allt, som de frtjnade, som
vilden gr, s skulle intet kapital finnas--det vill sga, inga
besparingar fr framtida bruk.

Lt oss nu se hvad kapitalet gr i vrlden. Vi vilja se hvad
skeppsbyggarna gra, nr de skola bygga stora skepp. Dessa
fretagsamma bolag erbjuda sig att bygga en ocean-greyhound fr, lt
oss sga femhundra tusen pund, att betalas sedan skeppet levererats
efter flera tillfredsstllande profturer. Hvar eller p hvad stt f
skeppsbyggmstarna denna penningsumma, som erfordras fr att aflna
arbetarna, timmerhandlanden, stlfabrikanten och alla andra, som lmna
material till skeppsbygget? De f den frn civiliserade mnniskors
besparingar. Det r en del af de penniugar, som milliontals flitiga
mnniskor inbesparat t sig. Hvarje mnniska sparar genom sktsamhet
ngot, stter in pengarna p en bank, och banken lnar dem till
skeppsbyggarna, hvilka betala rnta fr deras anvndande. Det r ju p
samma stt med uppfrandet af en fabrik, anlggningen af en jrnvg,
en kanal eller ngot annat dyrbart. Hade vi icke haft sktsamhet, s
hade vi icke haft mera, n vilden har.

		    SKTSAMHET DEN FRSTA PLIKTEN

All utveckling till det bttre hvilar hufvudsakligen p sktsamhet som
grund. Utan sktsamhet inga jrnvgar, inga kanaler, inga skepp, inga
telegrafer, inga kyrkor, inga universitet, inga skolor, inga
tidningar, intet stort eller dyrbart skulle vi kunna f. Mnniskan
mste vara sktsam och sparsam, innan hon kan frambringa ngot
vrdefullt material. S lnge mnniskan var en sktesls vilde, blefvo
inga byggnader uppfrda eller ngra andra framsteg gjorda. Den
civiliserade mnniskan har frn sitt tidigaste lif ingen klarare plikt
fr gonen n ndvndigheten att srja fr sin egen och de sinas
framtid. Det finnes f s hlsosamma regler som den, hvilken de flesta
goda och kloka mnniskor ha fljt, nmligen: Utgifter f aldrig
fverskrida inkomster . Med andra ord: Man br vara en civiliserad
mnniska, som sparar ngot, och icke en vilde, som hvarje dag frstr
det han frtjnar.

Den skotske poeten Bums sger i Rd till en ung man:

  Att vinna Lyckans gunst r ltt,
  om blott du henne troget tjnar:
  Och samlar guld p hvarje stt,
  som hederns lag dig ej frmenar.

  Ej fr att gmma i ett schakt,
  och ej fr flrd och prleri,
  men fr den rofulla makt
  att vara stolt och fri.

Det r ett frstndigt rd, s tillvida, och jag hoppas att lsaren
skall lgga det p hjrtat och rtta sig drefter. Ingen mnniska med
aktning fr sig sjlf kan knna sig lycklig, eller ens njd, om hon
fr sitt lifsuppehlle skall bero af andra. Den, som r beroende, kan
icke rknas som en vrdig medborgare i republiken. Vrt lands styrka
och framtskridande bero icke p de f hgt bildade, icke heller p de
f millionrerna och icke heller p det stora antalet mycket fattiga,
utan p massan af nyktra, intelligenta, flitiga och sparsamma
arbetare, som hvarken ro mycket rika eller fattiga.

		  SKTSAMHETENS PLIKT HAR SIN GRNS

Som regel skall ni finna, att mannen, som sparar, r en mttlig man,
en god make och fader, en fredlig, laglydig medborgare. Sparsamheten
behfver icke drifvas vidt. Det r mrkvrdigt s litet, som behfs
fr lifvets verkliga ndtorft. Anskaffandet af ett litet hem och ett
par hundra pund--bara ett par--r allt som behfs. Dessa
frvrfvas lttare af enkla, tarfliga mnniskor, n man skulle kunna
tro. Stor rikedom r ngot helt annat och mycket mindre nskvrd. Det
r hvarken sktsamhetens ndaml eller mnniskors plikt att frvrfva
millioner. Det r i intet afseende bermvrdt att frestta oss detta
som ett ml. Plikten att spara upphr, nr en tillrcklig summa
blifvit afsatt t dem, som bero af oss. Att lgga millioner p hg r
girighet, icke sktsamhet.

Under vra industriella frhllanden r det naturligtvis oundvikligt,
att ngra f, ngra mycket f mn f lngt mera pengar, n de behfva.
Frvrfvandet af millioner r vanligen resultatet af fretagsamhet och
omdme samt en ovanlig organisationsfrmga. Genom att spara, i ordets
vanliga mening, fr man inga millioner. Mnniskor, som p lderdomen
strfva fr att ka sina redan stora skatter ro vanligen frn
ungdomen slafvar af vanan att samla och lgga i hg. Frst ga de
pengarna, som de frtjnat och sparat. Sedan blir det pengarna, som
ga dem, och de kunna icke hjlpa det, s fvervldigande r vanans
makt, vare sig i godt eller ondt. Det r missbruket af den
civiliserades sparareinstinkt och icke bruket, som skapar detta slags
mnniskor.

Ingen behfver vara rdd fr detta missbruk af vanan, om han alltid
kommer ihg, att det fverskott af rikedom, han har, r ett heligt
pund han ftt att frvalta till sina medmnniskors bsta. Mnniskan
skall alltid vara husbonden och penningen den nyttige tjnaren.

En mans frsta plikt r att frvrfva sig en ndtorftig brgning och
blifva oberoende. Men hans plikt slutar icke hrmed. Det r hans plikt
att gra ngot fr sin fattiga nsta, som r mindre lyckligt lottad n
han. Det r hans plikt att bidraga till det samhlles bsta, hvari han
lefver. Han har blifvit skyddad af dess lagar. Drfr att han haft
skydd i sina olika fretag, har han varit istnd att frvrfva
tillrckligt fr sig och sin familjs underhll. Allt drfver tillhr
med rtta den beskyddande makt, som befordrat hans ekonomiska
framgng. Frsket att gra vrlden p ngot stt en smula bttre r
ett delt lifsml. Er fverfldiga rikedom skulle bidraga till
utvecklingen af er egen karaktr och stlla er leden bland naturens
adelsmn.

Det r en plikt att ni lr er frst, hur viktigt det r att ga
sktsamhetens vana. Nr ni brjar att frtjna, s spara ngot af edra
inkomster, som en civiliserad mnniska, i stllet fr att slsa bort
allt, som den stackars vilden gr.
  _________________________________________________________________

			    PENNINGENS ABC

  Bytesbandel = direkt utbyte af varor. Behofvet och bruket af
  penningar. Jmfrelse mellan de tv standarden--guld och silfver.
  Huru myntstandarden inverkar p en nations kredit.

Jag frmodar att hvar och en, som talat till eller skrifvit fr
allmnheten, ibland har nskat, att alla skulle lmna hvad de hade fr
hnder och ett par minuter hra p honom. Jag har en sdan frnimmelse
denna morgon, drfr att jag tror att en allvarlig fara hotar vrt
lands folk och framtskridande endast p grund draf att den stora
massan--bnderna och lntagarna--icke frstr penningfrgan. Jag
nskar drfr att frklara begreppet penningar p ett s enkelt
stt, att alla kunna frst det.

Kanske ngon i det stora auditorium, som jag inbillar mig ha lyckats
fngsla, utbrister: Hvem r ni--en goldbug, en millionr, en
jrnbaron, en som gynnas af Mc Kinleybillen? Innan jag brjar mitt
anfrande, s lt mig svara den inbillade gentlemannen, att jag inte
p mnga r sett tusen dollars i guld. Hvad Mc Kinleybillen angr, s
r jag kanske den man i Frenta staterna, som har strsta rttigheten
att klaga fver den, emedan den nedsatt tullen p jrn och stl med
20, 25 och 30 procent; och jag hoppas min angripare icke misstycker,
att jag ber f underrtta honom om att jag icke precis ogillar denna
nedsttning, att som amerikansk fabrikant mnar jag fortfarande strida
mot utlnningen fr den inhemska marknaden, fven med de lgre tullar,
som billen fixerar fr vr produkt, och att jag icke r vn af
tullskydd utfver den punkt, som tillter amerikanarna att p sin egen
marknad tfla med utlnningen.

Det betyder intet hvem mannen r, eller hvad han gr--han m arbeta
i grufva, fabrik eller p kern, vara farmare, kpman, handtverkare
eller millionr--s br han vara djupt intresserad af att frst
myntfrgan och af att f den rtta blicken p den. Drfr ber jag att
alla skola hra p hvad jag har att sga, ty hvad som r godt fr en
arbetare, mste vara godt fr alla, och hvad som skadar en, mste
skada alla, fattiga eller rika.

Fr att komma till mnets rot, s mste ni frst veta, hvarfr
penningar finnas till, och fr det andra hvad som menas med penningar.
Lt mig frska att frklara er penningens tillkomst genom exempel
frn ett nytt distrikt i vrt eget land. I forna tider, d folk endast
pljde jorden, och handel och handtverk nnu lgo i linda, hade
mnniskorna f behof och redde sig utan penningar genom utbyte af
varor, d de behfde ngot, som de sjlfva icke hade. Farmaren, som
behfde ett par skor, gaf s och s mnga skppor sd fr dem, och
hans hustru kpte sin hatt fr ett par skppor potatis; all
frsljning och alla kp skedde genom att byta varor--genom
byteshandel.

Men d befolkningen tillvxte och behofven kades, blef detta stt
mycket olmpligt. En man i distriktet uppsatte drfr en bod och
tillhandahll en stor del af de saker, hvilka mest anvndes, och
emottog i stllet ngra af de artiklar, som farmaren kunde lmna i
utbyte. Detta var ett stort steg framt, ty farmaren, som behfde ett
halft dussin olika saker, d han gick till byn, slapp att ska upp ett
halft dussin olika personer, som behfde en eller flera af de artiklar
han hade att lmna i utbyte. Han kunde g direkt till en man,
bodinnehafvaren, och fr en af sina landtbruksprodukter f de saker
han nskade. Det gjorde bodgaren detsamma, om han gaf farmaren te
eller kaffe, filtar eller en hrfsa; icke heller gjorde det honom
ngot hvilka artiklar han emottog af farmaren, hvete eller korn eller
potatis, bara han kunde skicka dem till staden och f annat i
stllet. Farmaren kunde fven aflna sina tjnare genom anvisningar p
saker i boden. nnu finnas inga penningar hr, som ni ser--allt r
byteshandel. Sttet r mycket obekvmt och mycket kostsamt, emedan
landtbruksprodukterna, som gfvos i utbyte, mste slpas omkring och
alltid ndrade vrde.

En dag kunde bodgaren vara villig att taga, lt oss sga en skppa
hvete fr s mnga sklpund socker, men vid farmarens nsta besk var
det honom kanske omjligt. Han var tvungen att begra mera hvete fr
samma kvantitet socker. Men om priset fr hvete hade stigit och icke
fallit, s kan man vara tmligen sker p, att bodgaren icke tog
mindre hvete lika ifrigt som han begrde mer. P samma stt med alla
artiklar farmaren hade att afyttra. Dessa stego och fllo i vrde. S
gjorde fven te och kaffe, socker och klder, stflar och skor, som
bodgaren hade att byta bort.

Det r ondigt att ppeka bodgarens frdel framfr farmaren i detta
slags handel. Han knde prisernas fall och stegring lngt fre
farmaren och kunde bttre iakttaga tidstecknen n hans kunder. Den
sluge bodgaren hade alltid fvertaget. Ni br srskildt lgga mrke
till att bodgaren fredrog en af farmarens artiklar framfr andra,
den artikel naturligtvis, som var mest efterfrgad. I Virginia var det
tobak och i en stor del af vrt land hvete--draf uttrycket s godt
som hvete . Det emottogs fverallt, drfr att det s ltt afyttrades
mot annat. En egendomlig illustration till hvetets historia har jag
trffat p i min vns, domaren Mellon i Pittsburg, lefnadsteckning--
en af de bst skrifna biografier i vrlden, drfr att den r s
enkel. Nr domarens far kpte sin farm nra Pittsburg bestmdes att
han skulle betala, icke i dollars, utan i sckar hvete  s och s
mnga sckar hvarje r. Detta r icke s lnge sedan.

Hvad vi nu kalla penningar anvndes icke mycket i Vstern eller
Sdern, men ni ser, att erfarenheten hade drifvit mnniskor att i
stllet vlja ngon lmplig artikel som bytesvara, och det blef hvete
i Pennsylvania och tobak i Virginia. Detta skedde icke genom ngon
lagstiftning, utan helt enkelt drfr att erfarenheten ppekat
ndvndigheten af att lta en sak tjna soum pengar, hvilken visat
sig vara bst som betalning fr en farm eller vid varubyte; och vidare
att olika artiklar tjnade bst ndamlet i olika trakter. Hvete var
s godt som hvete fr att brukas somu pengar , oberoende af ngon
lag. Folket hade rstat fr hvete och gjort det till sina pengar;
och drfr att tobak var den frnmsta skrden i Virginia, fann
befolkningen dr att tobak passade bst som pengar i den staten.

Gif akt p att till pengar alltid det vljes, som minst fluktuerar i
pris, det som r mest anvndt och efterfrgadt, och som har vrde i
sig sjlft. Pengar r endast ett ord, som betecknar den artikel,
hvilken anvndes somn grundartikel vid utbyte mot andra artiklar.
Lagen kan icke frst vrdestta en artikel och sedan utvlja den att
bli pengar. Artikeln visar sig frst vrdefull och passande fr
ndamlet och blir s af sig sjlf och i sig sjlf grundartikeln
--pengar. Den vljer sig sjlf. Hvete och tobak voro lika sjlfklart
pengar, d de brukades som grundartikel, som guld och silfver nu ro
pengar.

Vi g ett steg vidare. Landet blir mer och mer befolkadt, folkets
behof bli strre och strre. Anvndningen af s skrymmande artiklar
som tobak och hvete, vxlande i vrde, utsatta fr att taga skada och
af olika kvalitet, befanns snart vara besvrlig och olmplig fr det
alltjmt vxlande varuutbytet. Ni ser genast, att vi nu icke skulle
kunna reda oss med sd som pengar. D visade metallerna sin
fverlgsenhet. De frstras icke, vxla icke hastigt vrde och ha
samma hufvudfrtjnst som hvete och tobak, att de duga till andra
ndaml n som grund fr utbyte. Folk behfver dem till personlig
prydnad, i handtverk och konst--p tusen stt. Och det r denna
omstndighet, som gr dem lmpliga att brukas som pengar.  Frsk
bara att rkna efter p huru mnga stt guld anvndes, drfr att det
bst passar fr dessa ndamnl. Vi mta det fverallt. Vi kunna inte
ens bli gifta utan guldringen.

Drfr att metaller hafva ett vrde i den ppna marknaden, efterskt
fr andra ndaml n som pengar, och emedan tillgngen r begrnsad
och icke s ltt kan kas som hvete och tobak, ro dessa metaller
mindre utsatta fr fluktuation i vrde n ngon artikel, frut anvnd
som pengar. Detta r af utomordentlig vikt, ty den vsentligaste
egenskap, som fordras af den artikel, hvilken skall vara grunden till
allt varuutbyte, r ett fixeradt vrde. Slktet har instinktivt alltid
skt efter det enda freml i vrlden, som mest liknar nordstjrnan
bland andra himmelens stjrnor, och anvndt det som pengar--den
artikel, som minst vxlar i vrde, likasom nordstjrnan r den, som
minst frndrar sin stllning i rymden. Och hvad nordstjrnan r bland
stjrnorna, det r den artikel folk valt som pengar bland andra
artiklar. Alla andra freml rra sig omkring den som alla andra
stjrnor rra sig omkring nordstjrnan.

Vi ha nu kommit s lngt, att vi lmnat alla frgngliga ting och
utvalt metall som pengar, eller rttare, metallerna ha visat sig
vara bttre n ngot annat som vrdestandard mynt . Men nnu ett
stort steg mste tagas. D jag var i Kina erhll jag som vxel sm
silfverbitar, som klipptes af en stng och vgdes infr mina gon p
kpmannens vg, ty kineserna ga icke prglade mynt. I Siam begagnas
cowries, ett slags sm vackra snckor, hvilka infdingarna anvnda
som prydnader. Tolf sdana representera vrdet af en cent. Men ni
inser nog hur omjligt det var fr mig att hindra den kinesiske
kpmannen frn att ge mig mindre silfver, n jag hade rtt till, eller
kpmannen i Siamn att ge mig dliga snckor, d jag icke begrep deras
vrde. Civiliserade nationer insgo snart ndvndigheten af att
regeringen bestmde vissa kvantiteter metall, p hvilka deras vikt,
kthet och verkliga vrde funnos prglade. Slunda blef den prglade
metallen till pengar--ett stort framsteg. Folk knde nu det exakta
vrdet af hvarje sdant metallstycke och lt icke lngre narra
sig. Lgg mnrke till att regeringens stmpel icke kade penningens
vrde. Regeringen frskte icke att gra pengar af ingenting. Den
endast underrttade folket om gllande vrdet af metallen i hvarje
mynt, hvad metallen--rmaterialet--kunde sljas fr som metall och
icke som penningar.

Men fven efter detta skedde mycket bedrgeri. Sklmar skuro af
kanterna och hamrade sedan ut mynten, s att mnga af dem blefvo
mycket ltta. En intelligent fransman fann d p att randa kanterna p
mynten, hvarigenom detta bedrgeri hindrades, och civiliserade
nationer hade slutligen det mynt, som nnu bestr och r det
fullkomligaste hittills knda, drfr att det r af hgt vrde i sig
sjlft och r underkastadt minst frndring. Det mest idealiskt
fullkomliga freml att anvnda som pengar r ett, som icke
frndras. Det r af vsentlig vikt fr alla arbetare, ssom farmare,
handtverkare och andra som lefva af sina hnders verk, ty intet
underlttar s spekulationen vid varuutbyte som pengar med vxlande
vrde, och den stora massan af folket blir alltid ett offer fr de f,
som spekulera i pengar och bst frst spelet.

Intet r s ofrdelaktigt fr farmaren och lntagaren som att i utbyte
fr produkter eller arbete erhlla pengar, som ndra vrde. De ro i
samma stllning som farmaren till bodgaren, ssom nyss omtalats.

Ni vet alla att fisken icke stiger upp till flugan i lugnt vder. Det
r nr vinden blser och ytan r grumlad, som det stackars offret tar
lockhetet fr en verklig fluga. P samnma stt r det inom
affrsvrlden. Det r under oroliga tider, d priserna stiga och
falla, d vrdet af den artikel, hvilken anvndes som pengar, dansar
omkring--upp i dag och ned i morgon--och ytan r grumlad, som den
skicklige spekulanten fngar sina fiskar och fyller sin korg med
offren. Drfr ro farmaren, handtverkaren och alla lntagare mest
intresserade af att den artikel de erhlla som pengar har ett fixeradt
vrde.

Nr bruket af metall somn pengar infrdes, befanns att mer n tv
metaller voro ndvndiga. Man kunde icke gra ett guldmynt fr en
mindre summa n en dollar, emedan myntet skulle bli fr litet; och vi
kunde icke bruka ett silfvermynt fr mer n en dollar, emedan myntet
skulle bli fr stort. Slunda mste vi anvnda en mindre vrdefull
metall fr sm summor, och vi togo silfver. Men vi kommo snart
underfund med att vi icke kunde anvnda silfver fr mindre n
tio-centsmynt och voro tvungna att vlja ngon annan metall fr mindre
mynt. Vi mste ha en mindre vrdefull n silfver och togo en blandning
af nickel och koppar till fem-centsmynt, men fr ett- och
tv-centsmynt var till och med nickel fr dyrbart, och vi mste taga
enbart koppar till dessa--vikten lades s att metallen i hvarje mynt
motsvarade det vrde regeringens stmpel  detsamma utvisade.

Ett kopparmynt p en cent skulle sledes innehlla koppar fr en cent,
och femcentsmynten motsvara vrdet i nickel och koppar; men enr
nickel och koppar vxla i vrde frn dag till dag, nnu mera n
silfver, r det omjligt att i hvarje mynt f det exakta vrdet. Om
det vore exakt den ena dagen och priset p nickel och koppar som
metaller steg i marknaden, skulle mynten med stor profit smltas ned
af mn, som gjorde affrer i dessa metaller, och ni skulle icke ha
ngra mynt kvar. Drfr mste vi berkna prutmn och alltid taga litet
mindre metall i dessa mynt n fr det vrde de representera.  Drfr
kallas dessa smmynt i penningens historia fr mynttecken.  Det r
ett tecken fr s och s mycket guld. Den som har ett visst antal
nickelslantar mste fr dem f en god gulddollar, s att de skert
fylla syftet som pengar. De respektive nationerna bestmma i allmnhet
en grns fr bruket af mynttecken och gra dem till lagligt
betalningsmedel fr en obetydlig summa. I Britannien, till exempel,
kan ingen frm en person att taga mynttecken fr mer n tio
dollars, och alla silfvermynt bli dr klassificerade som mynttecken.

Jag kan icke fra er lngre in i penningens historia, emedan vi i de
myntprglade metallerna kommit till punkt; men jag har dock ngot att
ytterligare sga er om denna sak.

Ehuru man kunde tro att vi i prglade metallmynt ntt fullkomligheten
och att drigenom den stora massan af folket icke skulle kunna bli
bedragen p hvad som r af s stor vikt fr dess vlbefinnande--kta
penningar--fanns likvl ett stt att lura folk fven d sdana mynt
anvndes. Myntens vrde har ibland blifvit frfalskadt af ndstllda
regeringar efter utarmande krig eller farsoter, d lnderna varit
alltfr fattiga och svaga fr att hmta sig efter olyckorna. Ett
sdant frfalskadt mynt ger icke nog metall fr den summa, som
regeringens stmpel angifver. Det finns intet nytt i denna praktik,
hvilken alltid narrar massan. Den r mycket, mycket gammal.
Femhundrasjuttiofyra r fre Kristi fdelse anvnde grekerna
frfalskade mynt. Likas romerska kejsarna d de voro i ekonomiskt
trngml. England anvnde frfalskade mynt r 1300. Skotlands mynt
var en gng s nedsatt i vrde, att en dollar gllde endast tolf
cents. Irlndska, franska, tyska och spanska regeringarna ha alla
frskt att frfalska mynt, d de icke kunde ptvinga folket
ytterligare direkta plagor. Det var alltid sista resursen att
tillgripa frfalskade mynt. Dessa hndelser intrffade fr lnge
sedan. Nationer af frsta rang falla icke s djupt i vra dagar. Jag
mste stanna fr att gra ett undantag frn detta pstende. Jag bjer
mitt hufvud i blygsel d jag nedskrifver namnet--Frenta staternas
republik. Hvar och en af dess silfverdollars r ett frfalskadt
mynt. Nr en regering slpper ut frfalskade mynt, tar hon afstnd
frn allt, somn erfarenheten visat vara sundt, i frga om penningar.
Sund finans krfver att regeringen endast bestyrker det verkliga
vrdet af hvarje mynt, som utslppes frn myntverket, s att folket
icke blir bedraget. Hvarje gng regeringen stmplar ordet En dollar
p 371 1-4 gran silfver stmplar hon en lgn--silfret i den r i dag
icke vrdt en dollar, utan endast sjuttiotta cents.

En annan missuppfattning i penningfrgan, som ofta bragt nationer i
svrigheter, r frestllningen att en regering kan gra pengar
endast genom att stmpla vissa ord p papperslappar, liksomn man kan
gra pengar genom att skrifva en anvisning att betala hundra dollars
vid anfordran. Men ni vet att om ni gr det, s gr ni icke pengar,
utan ni gr en skuld. P sammna stt handlar den regering, som ger
sitt lfte att betala. Och det gr fr regeringen som fr den
enskilde, om sdana anvisningar utslppas i fr stor skala: De betalas
sllan. Fransmnnen gjorde s under revolutionen, och nyligen funno
Sydstaterna p att gra pengar i s riklig mngd, att de utslppta
sedlarna knappt ro vrda papperet de ro tryckta p. Hvarje
erfarenhet af detta slag har bevisat att pengar icke kunna gras
utan att bakom dem str vrde. Vrt eget land slppte ut sedlar, och
andra nationers folk kpte dem fr fyrtio cents fr dollarn, oaktadt
de betingade sex procent rnta i guld, s stor var fruktan att fven
detta lands sedlar skulle visa sig icke vara ett undantag frn det
de, som drabbar sdana skerheter utslppta under bekymmersamma
tider. Endast drfr att regeringen strngt hll sitt ord, betalade
rntan och summan i guld och aldrig i silfver eller till nedsatt kurs,
har vrdet af dess bonds stigit och Frenta staternas kredit str
hgst i hela vrlden, hgre till och med n Storbritanniens. Det har
aldrig funnits en mera trffande illustration till den gamla sanningen
att i pennningfrgor, som i alla andra, r honesty the best policy =
rlighet varar lngst. Vr regering slppte fven ut ngra sedlar,
bekanta under namnet greenbacks (= grnryggar). Men de visa mn, som
gjorde detta, srjde fr att anskaffa en fond af etthundra millioner
dollars i guld fr att inlsa dem, s att hvem som helst som har en
greenback kan g till banken och utbyta den mot en dollar i guld.

Men jag skall nu tala om fr er en annan egenskap, som denna
metallbasis visat sig ga och som ni skall finna det svrt att tro p.
Hela vrlden har ett sdant frtroende till dess ofrnderlighet i
vrde, att drp uppfrts, som p en klippfast grund, ett torn af
kredit, s hgt, s vidstrckt, att allt silfver och guld i Frenta
staterna och alla greenbacks och sedlar, utslppta af regeringen,
endast utgra tta procent af landets penningomsttning. G in p en
bank, i en fabrik, i en verkstad, butik eller kontor, och ni skall
finna att fr en affrstransaktion p ett hundra tusen dollars endast
tta tusen dollars i pengar behfs, och detta endast fr obetydliga
inkp och betalningar. Nittiotv procent af affrer uppgras med sm
papperslappar--checker eller vxlar. P denna basis hvila sledes
alla regeringens bouds, statens, provinsens och stadens bonds samt de
tusen millioner bonds, hvilkas frsljning mjliggjort byggandet af
vrt stora jrnvgssystem drtill komma fven tusentals millioner
besparingar, som af den stora massan insatts  sparbanker och af dessa
banker utlnats till olika fretag och hvilka mste terbetalas med
kta pengar, eljes skulle den, som t banken anfrtrott sina
besparingar, bli lidande.

Landets affrer och penningomsttningar frmedlas slunda numera icke
med pengar--med sjlfva artikeln. Alldeles som i forna dagar, d
varorna icke lngre utbyttes mot hvarandra, utan en metall, kallad
pengar, frmedlade bytet, s anvndes nu icke metallen--pengar.
Kparens check eller vxeln p en bank--en liten bit papper--r
allt som behfs mellan sljaren och kparen. Hvarfr tages denna bit
papper af sljaren eller den som har en fordran? Drfr att
emottagaren r sker p att om han behfde den artikel som papperet
representerar--guldet--s skulle han f den. Han r ocks sker p
att han icke behfver detta guld och hvarfr? Drfr att hvad han
nskar kpa, kan han betala med en check, en likadan liten
papperslapp, i stllet fr guld; och sedan--det viktigaste af allt
--litar hvar och en p basisartikelns konstanta vrde. Kom ihg att
en stegring i vrde vore lika olycksbringande som ett fall; konstant
vrde r fr massan af folket hufvudegenskapen hos pengar.

Nr drfr folk begr att mer pengar skall slppas ut i allmnna
rrelsen--det vill sga mer af den artikel vi bruka som frmedling
vid varuutbyte--inser ni att det icke egentligen r pengar som
behfs. Ingen, som har haft hvete eller tobak eller ngot annat att
slja, har ngonsin haft obehag af att kparen saknat pengar vid
uppgrelsen. Vi hade nyligen hr i landet en mycket svr rubbning i
vra finansiella frhllanden. Pengar, sades det, funnos icke att
tillg fr affrsndaml; men det var icke sjlfva metallen som
fattades, utan kredit, frtroende, ty drigenom, som ni har sett,
ske alla affrer, utom mindre kp och betalningar, hvilka icke kunna
f namn af affr. I dag kan affrsmannen icke visa sig ute p gatan,
utan att bli antastad af folk, som ber honom taga denna kredit fr
mycket lg rnta; fr 2 procent kan kredit dagligen erhllas. Det
har icke varit ngon skillnad p penningtillgngen i landet; den var
lika stor i Januari som i Mars.  Det var sledes icke brist p pengar
som orsakade rubbningen. Sjlfva grundvalen, hvarp de nittiotv tusen
af hvarje etthundra tusen dollars hvila, var hotad. Verkliga pengar
--mynt och sedlar--hnfras, som vi ha sett, till de ttatusen
dollars. Hr kommer den allvarligaste faran af att krngla med
basisartikeln. Ni rubbar den grundval, hvarp nittiotv procent af
landets affrsfretag hvilat--frtroende, kredit--och indirekt de
tta procent, hvarmed affrer uppgras i metall eller sedlar; ty
myntstandarden r grunden fr all affrsrrelse, bde fr de nittiotv
tusen och de ttatusen dollars.  S att ni inser att om denna grund
blir underminerad, s vacklar hela den stora byggnaden, hvarp allt
affrslif hvilar.

Jag har nu kommit till slutet p mitt tal om pengar. Vi skola nu
tillmpa fakta p den nuvarande situationen och komma genast in p
silfverfrgan, den viktigaste af alla och hvilken krfver hela er
uppmrksamhet. Ni har sett att mnniskor anvndt olika freml som
pengar och frkastat dem, d bttre erbjudit sig, samt att de
slutligen ntt till stmplade mynt af vrdefull metall ssom det
fullkomligaste. Af civiliserade nationer brukas endast tv slags
metall som myntstandard--guld i ngra lnder och silfver i ngra.
Intet land kan ha mer n en myntstandard. rhundraden tillbaka antogs
silfver som myntfot i Kina, Indien och Japan samt nyligen i
Syd-Amerikas republiker; det bibehlles fortfarande i dessa lnder.
Under dvarande frhllanden var det ett klokt val; silfver stod i
dubbelt s hgt pris som nu och motsvarade en landtlig befolknings
behof.

Europas frnmsta nationer och vrt eget land, med dess starkt
utvecklade affrslif, insgo ndvndigheten af att anvnda en
vrdefullare metall som standard och valde guld. Men d silfver i
mnga delar af vrlden anvndes som standard och som skiljemynt i
guldbasislnderua, befanns lmpligt att nationerna kommo fverens om
att fastsl ett vrdefrhllande mellan guld och silfver, slunda att
femton och ett halft uns silfver skulle motsvara ett uns
guld. Nationerna frskte icke att gifva silfret ngot konstladt vrde
utfver dess verkliga och kommo dessutom fverens om att inlsa alla
silfvermynt, som blifvit utslppta, mot guld till det fixerade
vrdet. Allt gick bra med detta system under en lng tid. De mera
framstende nationerna p guldbasis, de mindre framstende p
silfverbasis, och alla parter funno sig beltna med frhllandena.

Hvad har d framkallat denna silfverfrga, som alla diskutera? Just
detta faktum, att medan tillgngen och drfr vrdet af guld blef
ofrndradt upptcktes stora silfvergrufvor, mrkliga frbttringar
gjordes i grufdriften och nnu mrkligare vid bearbetningen af
silfvermalmen. Och d mer och mer silfver producerades med mindre
kostnad, fll det naturligtvis i vrde; ett uns, som 1872 var vrdt 1
dollar 33, kostar i dag bara 1 dollar 04. Det har dansat upp och ned;
det har frlorat faststlldt vrde. I alla lnder med silfverstandard
ha fljaktligen uppsttt oro och svrigheter. I Indien, med dess
tvhundrattiofem millioner mnniskor, r frgan mycket allvarsamn,
och ni vet hurudan stllningen r i Syd-Amerikas republiker genom
detta prisfall p deras basisartikel. fven Europas nationer, hvilka
ga guldstandard, berras strande af denna silfverfrga, ty under
fverenskommelsen att berkna femton och ett halft uns silfver vrdt
lika mycket som ett uns guld blefvo ngra af dessa nationer
fverhopade med enorma kvantiteter silfver. Mnga af dem sgo fr
flera r sedan hvad som skulle komma och togo sig till vara fr
silfver, andra gjorde sig af med hvad de hade och hllo sig strngt p
guldstandarden; men nnu finnas i Europa elfvahundra millioner
silfverdollars, oberknadt frrdet af smmynt i silfver. Man kan utan
risk att narras vga sga, att tjugofem uns silfver skulle i handeln
motsvara ett uns guld, i stllet fr den femton-och-ett-halft-unsbasis
som fverenskommelsen stadgat.

Europa har allvarligt kmpat fr att bli kvitt silfret. 1878 stngde
den s. k. latinska myntkonventionen--Frankrike, Belgien, Italien,
Schweiz och Grekland--hvilken fixerat priset p silfver, sina
myntverk fr silfver som lagligt betalningsmuedel. 1873 och 1875
rddade sig Sverige, Norge och Danmark undan silfverstrtfloden och
st nu p sker guldbasis. Holland tog ocks 1875 sin standard i guld.
sterrike-Ungern har icke myntat silfver sedan 1879, med undantag af
ett litet frrd af silfverthaler, afsedt fr den levantinska
handeln. fven det halfciviliserade Ryssland greps af oro, skyndade
sig undan den hotande silfverfaran och instllde r 1870 all vidare
myntning af den farliga metallen, utom ngra smmynt fr Kinas
rkning. Ni ser nu, att alla dessa lnder, som ha frskt silfver och
erfarit hur mycket ondt det medfr, af all makt strfva efter att bli
det kvitt. Fr tretton r sedan har silfver blifvit drifvet ur deras
myntverk, ty under denna lnga tid ha inga silfvermynt som fullt
lagligt betalningsmedel blifvit utslppta i Europa. Det r endast vr
republik, som djrft strtar sig djupare in i silfvernmyntningens
faror. Nr vi ha haft de ldre nationernas erfarenhet, skola vi,
liksom de, nska att kunna stanna p vgen utfr, om det icke r fr
sent. Silfver bringar alltid oro. Hvad de skola gra med sitt silfver,
som har fallit s mycket i vrde, r ett allvarsamt problem i alla
dessa lnder; det hnger som ett mrkt moln fver lndernas framtid.

Flera konferenser, till hvilka Frenta staterna skickat delegerade, ha
hllits under de senaste ren fr att utrna, om icke de frnmsta
handelsnationerna skulle kunna enas omn ett nytt guldvrde fr
silfver. Men slutet har alltid varit, att faran var fr stor,
tillgngen och vrdet kunde icke berknas.

Mhnda kunde det falla s mycket att tjugufem eller trettio uns icke
skulle vara vrda mera n ett uns guld; det r omjligt att veta. D
vrt land redan gtt s lngt p den farliga strten, att det har
fyrahundrattiotv millioner dollars i silfver som fallit i vrde,
hade vi att rdgra med vra kamrater olyckan och nrvara ssom
kreditorer vid sammantrden, dr man skt upphjlpa en stackars
gldenrs affrer.

Mhnda frgar ni er sjlfva, hvarfr jag icke, d jag talar om
Europas lnder i frhllande till silfver, nmner den summa, som vr
frnmste rival, Storbritannien, hller i reserv? Lyssna ett gonblick
och tnk sedan allvarligt p svaret. Icke en dollar. Frankrike har
icke mindre n sexhundrafemtio millioner silfverdollars i sin bank;
men hvarje dollar Britannien ger r i den enda ofrnderliga,
konstanta grundartikeln--guld. Som en vis gammal fgel sitter det
kra mnoderlandet p sin pinne och hvisslar munutert t alla dessa
silfverbekymmer. Det har gjort London till vrldshandelns medelpunkt.
Om ngot kpes eller sljes i frmmande lnder, begres en vxel p
London, drfr att hvar och en vet att den blir betald med guld. Kloka
mn vilja icke veta af en vxel p Paris eller Wien eller New York.
Hvarfr? Drfr att nationerna, som dessa stder representera, ha
blifvit utsatta fr stor risk genom sina silfverfrrd och skola
mhnda genom lagstiftningen ska f vxlarna betalbara i denna
metall, som fluktuerar s betydligt i vrde.

Jag nskar att folket i Frenta staterna ville ge noga akt p
Storbritannien. Det skter sig sjlft. Det behandlar de silfverlastade
nationerna med kall hflighet p dessa konferenser, som det ndigt
nedlter sig att bevista, endast drfr att Indien, fver hvilket det
regerar, olyckligtvis har silfverstandard; eljes skulle det troligen
afsl inbjudningen. Nr de andra tala om att fixera ett guldvrde p
silfver, sger det, att det verkligen inte vet hvad det skall bestmma
sig fr i denna sak. Hvad det af hela sin sjl stundar, r att
Frenta staterna skall sjunka allt djupare ned i sitt silfver, tills
tergng r omjlig, och s behller Storbritannien sin gamla politik,
som stllt det frmst i finansvrlden. Dess enda mjliga rival finns
icke i Europa, utan hr i Frenta staterna.  Hvilken stolthet fr
Britannien, om vrt land kunde bringas ned till en silfverbasis--
tvingadt att afst frn den enda standard, som kan ge en nation plats
i frsta ledet inom affrsvrlden. Silfver t republiken, guld t
monarkien--det r hvad Storbritannien hoppas det skall komma till,
men som hvarje amerikanare br besluta sig fr att s icke skall
ske. Regeringar kunna utfrda hvilka lagar de behaga rrande silfver
--vrlden bryr sig icke om dem. Hvarje affrstransaktion mellan
nationer fortstter att uteslutande baseras p guld--ingenting annat
n guld--och upphr icke drmed. Detta vet Britannien och handlar
drefter.

Jag tycker att jag hr er frtrytsamt frga: Hur kom vrt land att ha
trehundratolf millioner silfverdollars i sina kassahvalf, liksom
Frankrike, i stllet fr att ha reservfonden i skert guld, som vr
rival, Britannien, d vi liksom Britannien ha guld till vr
myntstandard? Det r en frga, som hvarje farmare, hvarje arbetstrl
skulle gra och fordra ett svar af sin representant i kongressen.
Svaret r ltt gifvet. Hr har ni historien. Silfver hade, som vi ha
sett, fallit i vrde och syntes ytterligare falla. Europas nationer
voro belastade med mnga hundra millioner dollars och ngsliga att bli
af med dem; gare af silfver och silfvergrufvor blefvo oroliga och
alla sporde hvad som skulle gras fr att hlla uppe den fallande
metallen. Regeringen var tydligen den enda makt, som kunde gripa in;
och i detta syfte insatte silfverintressenterna hela sitt inflytande
och alla sina resurser med tyvrr alltfr lysande framgng. Massan af
folket framstlldes ssom gynnsamt stmd fr silfver. Om det r sant,
s handlade hon, frledd af spekulanter, rakt emot sina egna frdelar.

Frsta lagen omn silfvervrdet utfrdades af lagstiftningen r 1878.
Den lade vr regering att kpa tminstone tv millioner uns silfver
hvarje mnad, under det alla andra regeringar hade upphrt att mynta
silfver, af fruktan fr dess snabba vxling i vrde. Silfvermnnen
pstodo att dessa kp skulle stegra metallens vrde; men hade de rtt?
Nej. Det kade icke priset. Hvad var nu att gra? Ah! sade dessa
silfvertungade spekulanter, orsaken r att regeringen icke gtt lngt
nog--ka bara summan. Lt regeringen kpa fyra och en half million
uns i mnaden af vrt silfver, i stllet fr tv millioner i mnaden;
det skall taga allt som landets grufvor kunna lmna och mera till, och
s mste silfver stiga i vrde. De hade rtt i sitt pstende att
fyra och en half million i mnaden r mer n totalafkastningen af
Frenta staternas silfvergrufvor; och d tta  tio millioner silfver
hvarje r anvndes till andra ndaml n myntning till pengar,
terst icke mer n, lt oss sga, fyra millioner i mnaden till
myntning. Mnga trodde att om regeringen kpte s mycket silfver, s
skulle priset stiga. Och s skedde fven, drfr att mnga af de
missledda kpte silfver p spekulation innan billen utfrdades.
Silfver steg frn 90 till 121--nstan till sitt gamla vrde i guld.

Men hvad blef resultatet af den nya lagen? Att silfver ter sjnk frn
121 till 97, och dr st vi igen. I stllet fr att vara kvitt
silfverbekymren, som Britannien r och vi skulle ha varit, ha dessa
mn lyckats att redan betunga regeringen med trehundranittio millioner
dollars af sitt silfver, och vi ro lika illa dran som Frankrike, men
med denna skillnad:

Frankrike och andra nationer slutade visligen fr tretton r sedan att
ka sin silfverbrda, medan vr regering kar sitt frrd hvarje mnad
med fyra och en half million uns, litet mer n denna siffra i dollars.
Frenta staterna gr sitt bsta att ignorera silfrets frndrade kurs
och likstlla det med guld, i motsats till uppfattningen hos alla
andra nationer af frsta rang. Vi skulle sledes vara tvungna att kpa
icke endast hvad vra egna grufvor producera, utan fven en stor del
af hvad hela vrldens grufvor producera och silfverproduktionen r
stor nog att gra ett hundra sextiotta millioner af vra
silfverdollars per r; och drtill mste vi vara beredda att kpa de
elfva hundra millioner dollars, som Europas regeringar ro betungade
med och ro s ifriga att f slja.

Lngt ifrn att regeringens inkp af silfver har kat vrdet, skulle
regeringen icke i dag kunna slja de trehundratretton millioner
dollars, som ligga frvarade i hennes kassahvalf, utan att frlora
ngra millioner p det pris silfvergarna erhllit. Ni skall knappast
kunna tro, att skattkammarens rkenskaper utvisa, att regeringen gjort
en profit af sextiosju millioner p sina silfverkp. Detta beror drp
att silfret i en dollar icke kostat mer n ttio cents. All denna
profit r endast skenbar. Ni ser att nationen har blifvit inledd i
okloka silfverkp. Fyra och en half million af edra frtjnster
betalas hvarje mnad i skatter, icke fr regeringens konstitutionella
ndaml, utan fr att hjlpa upp en metall, genom att betala hgre
priser fr den n den eljes skulle betinga. Er regering brukas som
verktyg fr att rikta silfvergare och silfvergrufvor. Detta r
visserligen illa, men knappast vrdt att nmna i jmfrelse med faran
af den panik och olycka, som skulle bli fljden af att bannlysa den
stabila guldstandarden och infra den frnderliga silfverstandarden.

Republiken hade slafveriets vanra, men afskaffade det. Tills i r
hade hon vanran, att ingen lag skyddade andras n hennes egna
medborgares litterra skapelser. Denna skam r ocks utplnad, men
stllet har hon ftt frfalskadt mynt.  Den stora republiken slpper
ut ohederligt mynt och r den enda nation i vrlden, som gr det, utom
Mexiko, som nnu myntar litet silfver.  Men medan skammen r fver
oss, ha vi nnu i vntan det frfalskade myntets finansiella
olyckor. Fastn regeringen slpper ut frfalskadt mynt, emottager
hon det som vrdt en dollar i skatter och tullar och gr det till
lagligt betalningsmedel; slunda gr det fr nrvarande frn hand till
hand som dollars vrde. P s stt har regeringen varit i stnd att
hindra vrdenedsttningen. Huru lnge hon kan fortstta att slppa ut
dessa fyra och en half millioner hvarje mnad och hlla dem i
guldvrdet, kan ingen sga. Men en sak r klar: slutligen mste brdan
bli fr tung och, svida silfver icke stiger i vrde eller dollarn
innehller nog fr att representera vrdet i guld eller regeringens
inkp af silfver hejdas, s mste vi frr eller senare sjunka frn
guldstandarden ned till Argentinas och andra sydamerikanska
republikers stndpunkt.

Detta bli ovillkorligen fljden, nr vrlden brjar frlora tron p
regeringens frmga att vid anfordran inlsa de utslppta mynten med
guld. Frestll er, att ngra af er beslutit att frakta en stor
timmerstock frn skogen och togo, med bjda nackar, brdan p edra
skuldor, och ngon s uttalade tvifvel p att ni skulle orka framn
under tyngden; frestll er vidare att tv eller tre ibland er brjade
kasta tveksamma blickar p hvarandra och till sist beslto att smita
undan--hvad skulle fljden bli? Bristen p frtroende skulle
troligen resultera i att de, som voro nog draktiga att fortfarande
ska slpa p brdan, krossades under den. Det frhller sig p samma
stt med den mtliga frgan om vrdeberkning. Ett par spekulanter
eller goldbugs besluta att, komma hvad som vill, skola de stta sig
och sitt i skerhet.

fven hos de vgsammaste insmyger sig ett tvifvel p huruvida Frenta
staterna ensam kan taga vrldens brda p sina skuldror och bra den,
nr alla de andra nationerna ro rdda att frska det och d ingen
nation i vrldens historia ngonsin har lyckats att ge permanent vrde
som myntstandard t en metall, som icke i sig sjlf har detta vrde.
Mrk detta: Vr regering har endast kunnat gra detta med sina
silfverdollars, drfr att endast ett begrnsadt antal blifvit
utslppt och hon har varit i stnd att inlsa dem med guld--alldeles
som ni kunde taga ett stycke papper och skrifva p det: Detta gller
fr en dollar och jag frbinder mig att betala den. Frgan r: Huru
lnge skulle ni f folk att ta emot dessa lappar i stllet fr
dollars? En misstnksam person kunde snart undra, om ni inte slppte
ut fr mnga. Och papperslapparna skulle frlora anseende; folk skulle
brja tvifla p att ni kunde vid anfordran betala alla dessa utlofvade
dollars. Frn detta gonblick skulle ni icke kunna utlmna flera. Just
s r det med regeringar: alla kunna hlla sitt skiljemynt i omlopp,
ehuru det icke innehller metall till det satta vrdet; och det r en
mklig regering som icke kan g litet lngre och frm vrlden att
emottaga ngot i form af pengar, som endast delvis r det. Men kom
ihg, att hvilken regering som helst skall snart uttmma sin kredit,
om hon fortfar att utslppa som pengar ngot, som icke har verkligt
vrde som metall hela vrlden fver. Hvarje nation har eventuellt mst
mynta om frfalskade mynt eller frkasta sina obligationer och g
igenom farorna och skammen som tflja frlorad kredit och stllning.
I mnga fall inlstes aldrig de frfalskade mynten, de stackars
mnniskorna som innehade dem voro tvungna att taga frlusten.

Det finns likvl en frtjnstfull punkt hos den nuvarande silfverlagen
som, om den icke frndras, kan hejda utslppandet af nnu flera
frfalskade silfverdollars. Den freskrifver att tv millioner af de
fyra och en half millioner uns silfver, som inkpas hvarje mnad,
skola inyntas till pengar fr ett r. Enligt detta skulle endast den
summan myntas, som befanns ndvndig fr att inlsa de utslppta
sedlarna. Men d personer fredraga sedlar framfr silfver, blir liten
eller ingen myntning af silfverdollars behflig och endast sedlar, som
inlsas med silfver, skola utslppas. Nr regeringen slutar att mynta
silfverdollars, skall hon st infr folket i sin rtta karaktr: en
vidlyftig spekulant i silfver eller, rttare, ett verktyg fr
silfverspekulanter, som hvarje mnad staplar upp i sina kassahvalf
fyra och en half millioner uns, icke i form af pengar, utan i
tackor. Helt skert kan detta icke undg att vcka folket till insikt
af sakernas verkliga stllning och framtvinga en fordran p att den
vgsamma spekulationen mste f ett slut.

Men det r i hvarje hnseende mindre farligt att lta silfret ligga i
tackor n att mynta det till frfalskade dollars, drfr att det i
framtiden underlttar mnyntningen af rliga silfverdollars det vill
sga mnynt, som innehlla s mycket silfver att det motsvarar myntets
nomninella vrde. I stllet fr 371 gran silfver skulle 450 eller 460
bli anvndt. Det r just den sumnma regeringen fr fr hvarje dollar.
Ingen lagstiftningsmakt kunde vara till strre vlsignelse fr den
stora massan af landets befolkning. Men frnscdt det materiella
intresset str ngot mycket hgre p spel--republikens heder.
Regeringens stmpel skulle endast bestyrka kvad som r sant.

Jag tror icke att det finns mnga mn i Frenta staterna, med undantag
af silfvergare, som skulle rsta fr silfver i stllet fr guld som
vrdestandard. Om folk frstod att frgan gller hvilken af dessa
metaller--guld eller silfver--som skall vljas till myntstandard,
s skulle rstningen nstan enhlligt vara till guldets frmn, s
tydlig r dess fverlgsenhet. Silfrets frsvarare pst att de icke
alls hafva fr afsikt att rubba guldstandarden, de vilja endast
upphja silfret och gifva det den stllning guld har som pengar. Men
ni kunde lika grna tnka er tv hstar komma in som den frste i en
kapplpning eller att ha tv bste af ngot. Ni kan lika grna ska
infra tv nationalflaggor i ett land. Lika bestmdt som en medborgare
mste vlja det banr under hvilket han str eller faller, lika
bestmdt mste han vlja guld eller silfver som sin finansiella
standard. Standardartikeln kan icke dela sin tron med ngot annat,
lika litet som stjrnbaneret kan dela sitt herravlde med ngon annan
flagga i sitt eget land. I frga om pengar gller denna lag: Den
smste drifver den bste p flykten. Sklet hrtill r ganska klart.

Antag att ni fr en femdollar i guld och fem dollars silfver, och
tvekan uppstr om ett kongressbeslut verkligen har kraft att alltid
uppehlla silfret till samma vrde som guldet, s skola kanske
nittionio af hundra tnka att lagen kan ge permanent vrde t silfret,
hvilket det icke ger i sig sjlft. Men en man af de hundra har sina
tvifvel om saken. Ju mer en person vet om pengar, dess mera tvifvel
hyser han; och fastn ni icke har ngra tvifvel, kan dock den
omstndigheten att jag har sdana franleda er att sga: Kanske han
har rtt; det r mjligt att jag har ortt. Jag tror att jag i morgon
skall ge Smith detta silfver fr mina specerier och ge min hustru
detta vackra guldmynt att gmma. Det behfver ingen kongressakt--
alla kongressakter i vrlden frm icke minska dess vrde; metallen i
det r vrd fem dollars fverallt i vrlden, oberoende af regeringens
stmpel; dessa fem silfvermynt ro endast vrda tre dollars och
sjuttiofem cents som metall. Ja, jag skall ge Smith silfret--guld r
godt nog t mig.

Och ni kan vara sker p att Smith skyndar sig att fverflytta silfret
p Jones. Mnga skola handla p detta stt och guldet i landet skall
frsvinna ur handeln och endast silfver skall cirkulera; hvarje
person, som emottagit det, skyndar sig s fort som mjligt att ge det
t en annan, och slunda hlles det i stndigt omlopp. Men hvarje
person, som fr ett guldmynt, behller det och hindrar det slunda
frn att cirkulera. I stllet fr att f mera pengar genom en lag, som
skulle gifva silfver ett artificiellt vrde, ha vi i sjlfva verket
mindre pengar i omlopp. De sjuhundra millioner i guld, som nu ro i
omlopp ute och hvilka utgra basis fr allting, skola snart frsvinna,
--kreditbyggnaden, som uppfrts drp, rubbas, och massan af folket
tvingas att emottaga silfverdollars, vrda endast sjuttiotta cents, i
stllet fr att som nu kunna inlsas med guld och alltid vrda
etthundra cents. Kom ihg att jag sagt er, att nittiotv procent af
alla penningaffrer bero p att personer ha absolut tro p att
pengarna ha konstant vrde.

Slpp ut af frfalskadt mynt etthundra dollars mer n hvad alla
mnniskor ro skra p r af samma ofrnderliga vrde som guld, och
ni har panik och finansiell revolution fver er. Dessa pengar, som
endast kunna brukas i tta procent af vra obetydligaste
affrstransaktioner, kunna ltt fversvmma landets viktigaste
affrsfretag genom att rubba krediten, hvarp de nittiotv procenten
hvila. Att alltid vara trygg frn fara r att endast slppa ut sdana
pengar, hvilka verkligen ha det vrde, som r stmpladt p dem. S
noggrant fasthller Britannien, vr enda rival, vid denna princip, att
hon just nu ger ut tv millioner dollars fr att mynta om guldmynt,
som genom slitning frlorat ett par cents vrde. Regeringens stmpel
mste alltid tala sanning. Republiken borde icke vara mindre noggrann
om sin heder.

Som vi ha sett, blefvo silfvermnnen besvikna i sitt hopp att
kongressbesluten skulle hjlpa upp silfvervrdet. Tv gnger har
regeringen frmtts att g in p deras begran, i frlitande p deras
frskran att landet drigenomn skulle komma ur det farliga lget--
tv gnger har hon blifvit bedragen. Ni skulle kunna tro att
silfvergarna nu medgifva sitt misstag och vilja hjlpa regeringen att
tervinna fast mark med s liten frlust som mjligt. Lngt
drifrn. De ha i stllet tagit ett mycket djrft steg och skt frm
kongressen till den tgrd ni s mycket hrt talas om: fri myntning
af silfver. Hvad betyder nu detta? Det betyder att vr regering
skulle af lagen tvingas att ppna sitt myntverk och taga allt det
silfver, hvarunder Europas regeringar digna, och en del af allt
silfver, som produceras i vrlden, och gifva fr hvarje sjuttiotta
cents vrde draf ett af dessa mynt, som ni tvingas att emottaga som
en fullgiltig dollar fr ert arbete eller edra produkter. Det betyder
att den europeiske kpmannen skall skicka silfver hitfver, f det
myntadt i vra myntverk eller erhlla en silfverdollarsedel fr det
och sedan kpa en hel dollars vrde af ert hvete eller korn, eller
ngot annat han vill ha, fr det silfver som endast skulle glla
sjuttiotta cents i Europa eller p andra stllen i vrlden. Europa
gr detta dagligen just nu i Indien, Argentina och andra lnder med
silfverbasis. Den engelske kpmannen kper hvete i Indien p nedsatt
silfverbasis, tar det till Europa och sljer det p guldbasis. Han
betalar slunda s lgt fr indiskt hvete, att det i Europa blifvit en
farlig konkurrent till vrt, hvilket beror drp att genom silfrets
sjunkande i vrde fr den indiske farmaren liten betalning fr sina
produkter.

Det r endast ngra f mnader sedan silfverlagen, som lgger
regeringen att mer n frdubbla sina inkp, utfrdades, och redan ha
tta millioner dollars i silfver mer n vi ha exporterat skickats oss
frn utlandet; ngot okndt fr oss, som alltid exporterat mera
silfver n vi ha importerat. Nu kpa vi allt som vra grufvor
stadkomma och betungas med en hel del frn Europa, dr vi i stllet
skulle haft guld. Under aderton dagar i april mnad ha vi skickat till
utlandet nio millioner dollars i guld: s att under vr nuvarande
silfverlag har Europa redan brjat skicka oss sitt depresserade
silfver och berfva oss vrt rena guld--ett fr vrt land farligt
utbyte, som borde fylla vra lagstiftare med blygsel. Var god och
frst, att hittills--huru skadliga de tv lagstadgandena om
silfverinkp n voro--hade regeringen dock ftt silfret till
gllande pris, nu omkring sjuttiotta cents fr 371 1-4 gran; och
endast denna mngd hade regeringen ltit den s. k. dollarn innehlla.
Under fri myntning  kommer allt detta att ndras. Silfvergaren
skall d f dollarn fr sjuttiotta cents silfvervrde. I frga om
ren, ofrfalskad frckhet har denna proposition slagit rekord. Och
nd, nr the Farmers' Alliance ropar p fri myntning, r det just
detta frbundet understdjer: en plan att taga frn folket tjugotv
cents af hvarje dollar och stoppa dem i silfvergarnas fickor. Skert
skall ni alla instmma i att om regeringen gr sjuttitta cents
silfvervrde till en dollar, s r det regeringen och inte
silfvergarna, som skall ha de extra tjugotv centens profit p hvarje
dollar, ifall saken lyckas. Regeringen behfver det alltsamman; ty,
som jag redan sagt er, silfver som regeringen kper till gllande pris
skulle icke kunna sljas i dag utan med frlust af millioner.

Omn fri silfvermyntning blir lag, skola vra farmare befinna sig i
sammna stllning som den indiske farmaren; och likvl sges det, att
de gynna silfver. Om det r sant, s gifves endast ett skl--de
frst icke sitt eget bsta. Ingen klass af vrt folk r s djupt
beroende af guldstandardens bibehllande och af utrotandet af
silfverinkp och frfalskad myntning som farmaren, ty mnga af hans
produkter sljas i lnder, som ha guldbasis. Om den amerikanske
farmaren gr in p att taga silfver i stllet fr guld, s skall han
drigenom stta Liverpoolkpmannen i stnd att kpa p en lg
silfverbasis, fr nrvarande sjuttiotta cents fr dollarn; och fr
alla varor, som farmaren kper frn utlandet, mste han betala p
guldbasis. Han mste sledes slja billigt och kpa dyrt. Detta r
just hvad som vllar bekymmer i Indien och i Syd-Amerikas republiker.
Priserna fr detta rets skrd lofva att bli hgre, n de varit under
flera r. Se till att ni fr dem p guldbasis.

ppna vra myntverk fr fri silfvermnyntning och erbjud s hvarje
mnniska i vrlden, som har silfver att slja, ett en-dollar-mynt,
stmpladt af regeringen och dess vrde--sjuttiotta cents--
godkndt, och hvarenda silfvergrufva i vrlden skall bearbetas natt
och dag och hvarje kilogram silfver skyndsamt sndas till vra hamnar.
Europas nationer, med elfvahundra millioner depresseradt silfver i
sina hnder, skola strax fverflytta det p oss. De vilja ha guld fr
allt hvad vi kpa af dem och berfva oss vrt guld, under det vi taga
emot deras silfver. Med fri myntning i utsikt skola vi sjunka frn
guld- till silfverbasis, innan lagen hinner utfrdas. Aflidne
sekreterare Windoms sista ord skola besannas:

 Antagligen frrn den snabbaste oceanvindthund kunde lossa sin
silfverlast i New York, skulle den sista gulddollarn man kunde f fatt
i vara i skerhet i enskilda gmnmor, eller i bankernas
frvaringshvalf och skulle komma i dagen endast om hgt premium
erbjdes fr export.

Det r en farlig sj vi gifvit oss ut p. Ni borde frga er sjlfva,
hvarfr ni skulle utstta er guldbasis fr fara frn silfret. Pstr
ngon att silfverbasis skulle vara bttre fr er eller fr landet?
Omjligt. S lngt vgar ingen g. Allt hvad den vildaste frsvarare
af frndringen vgar sga r, att han tror att silfver kunde bli lika
godt som guld. Hvar och en vet att intet kunde bli bttrc. Lt oss
frga, hvarfr ngon annan n en gare af silfver skulle nska att
denna metall finge ett konstladt vrde, som det icke har i sig
sjlf. Hvarfr icke lta metallen silfver behlla den stllning, som
naturliga orsaker gifvit den, liksom metallerna koppar och nickel?
Hvarfr skall den skattas hgre, n den frtjnar? Ingen hade ngon
frdom mot silfver. Det hade full rtt att tfla med guld. Fltet str
alltid ppet fr det, eller fr hvilken som helst annan metall att
bevisa sig bttre passa som vrdebasis. Om silfver finge hgre vrde i
handeln och visade ett stadigare pris n guld, s skulle det snart
uttrnga guldet. Hvarfr icke ge metallen den stllning, som den kan
vinna i rlig tflan?  Guldet behfver icke blsas upp af
lagstiftningen--det talar fr sig sjlft. Hvarje guldmynt r vrdt
just hvad det gller fr i alla delar af vrlden. Det tviflar ingen
p. Ingen frlust r mjlig, och--hvad som r lika viktigt--ingen
spekulation heller. Dess vrde kan icke hj as eller snkas. Spekulanten,
som icke har ngon utsikt att frtjna ngot p dess prisvxling, r
ingen vn af det. Men detta r just sklet, hvarfr ni skulle hlla p
guld, som r den mest absoluta vrdebevarare. Edra intressen och
spekulantens intressen ro icke desamma. Er frlust r hans vinst.

Ett af de framstllda sklen, hvarfr silfver skulle inkpas och
myntas, r, att landet icke har nog pengar, och att fri
silfvermnyntuing skulle fylla bristen. Men om vi behfva mer pengar,
s r guld den enda metall det r klokt att kpa. Hvarfr slppa ut
edra sedlar fr silfver, som faller i vrde och invecklar er i oknda
svrigheter, d ni fr dessa samma sedlar kan f den rena,
ofrfalskade artikeln sjlf, verkliga pengar--guld, hvilket omjligt
kan draga landet frlust? Men r det sant att landet icke har nog
pengar , d. v. s. den myntade artikel, som frmedlar utbytet af
andra artiklar? Om det r s, s r det en ny upptckt? Vi ha icke
lidit af brist p myntade pengar under den frflutna tiden, och dock
finnes det fr hvarje man, kvinna och barn fem dollars mera pengar i
omlopp, n det varit frr. Vi ha mera cirkulerande medel--
d. v. s. pengar--per person n ngot land i Europa, med undantag af
Frankrike, dr folk icke anvnder checker eller vxlar i s stor
myckenhet som likstllda land--ett frhllande, som ndvndiggr ett
lngt strre frrd myntade pengar, n hvad vi behfva. Att f s
mycket myntade pengar, som behfs mter intet hinder, frutsatt att de
icke ro frfalskade, utan kta; och skraste sttet r att kpa guld
och mynta det till pengar. Icke silfver, hvars blifvande vrde r s
tvifvelaktigt och som visat sig vara en s dlig spekulation fr
kpare. Frga den, som yrkar p mer pengar, hvarfr icke guld vore den
bsta metallen fr regeringens inkp fr myntning af pengar, och hr
hvad han svarar.  Guld r lika mycket en amerikansk produkt som
silfver; vra grufvor frse oss med mer n tv millioner dollars af
det hvarje mnad. Han skulle icke kunna gra ngon annan invndning,
n att detta skulle snka priset p hans produkt: silfver. Han skulle
icke kunna frneka, att guld ger skrare pengar t folket.

Det finns ett annat frsvar fr silfver. Mnga offentliga mn sga
oss, att silfvermyntning ligger i luften, att folk vill ha det,
drfr att det gr pengar billiga och att, d silfver r af mindre
vrde n guld, skulle folk lttare betala sina skulder. Lt mig hr
gra er uppmrksamma p en sak. Folks besparingar och egendom kunde
endast p detta stt reduceras i vrde, om guldstandarden fll. S
lnge som regeringens sedlar motsvara guld, som nu, r ingen
frndring mjlig, hur stort silfverfrrd regeringen n kper och
myntar. Frst nr den finansiella krisen kommit och guldstandarden
dragits med i frdelsen och hvarje gulddollar var indragen och hllen
i mycket hgt pris, kunde ngon frndring intrffa till frmn fr
den ena eller andra klassen. Om en person skulle inbilla sig, att han
kunde frtjna ngot p att regeringen blef invecklad i svrigheter p
grund af sina frfalskade silfvermynt, s lt honom erinra sig att,
innan denna ffnga frhoppning kan realiseras, mste hans regering ha
frlorat frmgan att uppehlla silfret vid sidan af guldet.

En klok sekreterare i finansdepartemanget har frutsagt resultatet:

Denna pltsliga indragning af sexhundra millioner dollars i guld, med
tfljande panik, skulle frorsaka en rubbning och finansiell olycka,
hvartill vrlden nnu aldrig sett maken; och vrt land skulle med en
gng sjunka ned till silfverstandarden, nr det inte lngre fanns
ngon anledning till myntning, och silfverdollars skulle sjunka till
deras rvrde.

Mannen, som sker framkalla denna olycka i hopp att f ngon frdel
draf, r tvillingbror till den, som begr ett attentat mot
expresstget fr att f tillflle att plundra, eller stter
statsskeppet p grund fr att frskra sig om en andel i strandvraket.
Han r en svindlare och en vrakplundrare. Hans intressen ro rakt
motsatta de arbetande massornas intressen.

Man framhller bestndigt fr oss, att massan af folket hller p fri
silfvermyntning eller tminstone p de nuvarande silfverlagarna,
emedan hon p ngot stt ftt det intryck, att ju mer silfver som
myntas, dess mer skall hon f p sin lott. Lt oss se litet nrmare p
den saken. Nr regeringen kper silfvertackor, ger hon sina egna
sedlar eller silfverdollars fr dem. Hvem fr dem? garna af
silfvertackorna. Hur kunna de tagas ur deras fickor och stoppas i
folkets? Af hvad vi veta om silfvermnnen, kunna vi icke vnta att de
skola sknka bort sina dollars till ngon. Det r endast nr de kpa
folkets arbete eller produkter, som de drfr lmna dessa dollars till
hundra cents vrde, men som kostat dem endast sjuttiotta. Vilja de
gifva flera af dessa sjuttiottacentsdollars, n de skulle ha gifvit
af hundracentsdollars fr samma arbete och produkter? Nej, icke frrn
regeringens frsk att gifva silfver ett artificiellt vrde gtt om
inte och vra pengar fallit i vrde, d en dollar kanske icke gller
fr en half; berknadt efter guldvrde, skulle de alltid glla mindre
n frut.  Huru kan d arbetarnas eller farmarnas frdel tillgodoses?
Det r silfvergarna, som f hela frdelen. Detta r ju
solklart. Hittills r dollarn, som farmaren eller arbetaren emottager,
nnu vrd en dollar drfr att regeringen genom kraftig anstrngning
varit i stnd att uppehlla vrdet. Men d fri silfvermyntning
intrder, mste silfverdollarn sjunka ned till sitt verkliga vrde--
sjuttiotta cents--och farmaren och arbetaren bli skndligt
bedragna. Frdelen fr farmaren, handtverkaren, arbetaren och alla
lntagare r, att de pengar de erhlla skola vara af hgsta vrde och
icke billiga--guld och icke silfver.

Hittills ha vi hllit fast vid guld som standard. Allting i Frenta
staterna r i dag baseradt p guld, alla sedlar och silfvermnynt
motsvarande guld. Har detta varit en klok eller oklok taktik? Skulle
det nu vara bst att kasta fver bord guldstandarden, som de mest
framstende nationerna s ifrigt hlla fast vid, i synnerhet
Britannien, och antaga vra sydamerikanska grannars silfverstandard?
P den solida guldklippan som vr grund ha vi uppbyggt det rikaste
land i vrlden och det land, som ntt den strsta utveckling i
landtbruk, industri, grufdrift och handelsfretag. Vi ha blifvit
rikligare vlsignade n ngon nation solen nnu lyst fver. I intet
annat land ro arbetslnerna s hga eller massan af folket i s
burgna omstndigheter. Skola vi nu afskaffa guldstandarden eller ens
rra vid den? Det r den frga, som i dag riktas till Frenta
staternas folk.

New Yorks Evening Post r ett frihandelsorgan, men tidningen har
nyligen sagt, att den hellre ville vara med om att utfrda tio Mc
Kinleybillar n en sdan silfverbill som begrdes. Och jag, en
republikan och ifrig protektionist, sger er, att jag frr skulle
afst frn Mc Kinleybillen och utfrda faktorilagen, om jag i utbyte
kunde f den nuvarande silfverbillen upphfd och silfver behandladt
som andra metaller.

Vid nsta presidentval, ifall jag har att vlja mellan en person, som
gynnar silfver och tullskydd, och en, som gynnar guldstandarden och
frihandel, s skall jag rsta p den senare, drfr att mitt frstnd
sger mig, att till och med tulltariffen r icke hlften s viktig fr
landet som bibehllandet af den hgsta standard fr folkets pengar.

Skulle det icke vara nyttigt fr er att lyssna till mn, som ha ert
frtroende och som af den stllning de intagit varit tvungna att stta
sig in i och prfva denna silfverfrga? President Harrison r knd som
en mycket samvetsgrann man. Han r icke rik--han r fattig. Hvad som
mest ligger honom om hjrtat r att ska gagna den fattigare
arbetsklassen i hans fosterland. Han har studerat denna sak och han
sger er, att det frsta en frfalskad silfverdollar kommer att gra
blir att bedraga en fattig arbetare, som mottager den som betalning
fr produkter eller arbete. Expresidenten Cleveland r, liksom
Harrison, en fattig karl. Hans sympatier tillhra arbetsklassen--
massorna. Han mste studera frgan fr att kunna behandla den, och
fastn mnga af hans parti hade blifvit dragna in i detta korstg fr
silfret--tillflligt, f vi hoppas (ty till demokratpartiets berm
mste jag sga, att det hittills i denna sak visat sig som en trofast
vn af de bsta pengar t folket)--Mr. Cleveland knde, att han
mste sga sanningen och frdma frisilfvermyntningsiden, emedan han
ansg att den skulle skada nationens arbetare. Hans nyligen utsnda
bref ger ett annat bevis p att naturen bildat honom till att g i
spetsen--en modig man och icke en pultron. Han vger icke sina
personliga frdelar mot deras bsta, som en gng valde honom till
president. Vi kunna nmna nnu flera: Ingen dugligare, prktigare och
mera kta demokrat n Mr. Manning och ingen dugligare, prktigare och
mera kta republikan n Mr. Windom har ngonsin handhaft nationens
finanser. Dessa mn voro folkets verkliga vnner. Bda mste underska
silfverfrgan fr att veta hvad som var bst och handla s, att det
lnde till folkets vlfrd. Bda blefvo djupt bekymrade fver den
hotande faran af frfalskade mynt och anvnde all sin makt fr att
hindra kongressledamterna frn att tvinga regeringen att blottstlla
arbetarnas intressen och gra dem till ett offer fr spekulanter. Tv
af dessa stora mn ha af eder upphjts till den hgsta politiska
vrdighet p jorden, och de hade och hafva framfr allt hjrta fr de
mngas vlfrd. Att de, ehuru politiska motstndare, likvl enades i
denna frga mste fr hvarje farmare, handtverkare och arbetare i
Frenta staterna vara ett mycket talande bevis fr att de, och icke
silfrets frsvarare, ro hans klokaste rdgifvare.

Jag slutar med ett rd till folket. Om icke regeringen upphr att
mnad efter mnad belasta sig med mera silfver, eller om fri
silfvermyntning uppmuntras, s undvik silfver. Om ni lgger af ngot,
s lt det vara guld. Om ni deponerar ngot i en bank, s lt det vara
guld. Det r ondigt att den fattige utstter sig fr ngon risk. Om
ni icke skyndar er, s skall ni finna att intet guld finns kvar t er.
Spekulanter och frsiktiga och initierade affrsmn skola bemktiga
sig allt. Det br vara ett varnande faktum, att i dag kunde inga
vrdepapper slj as som icke voro betalbara i guld. Faran str fr
drren. Hvad som n hnder, s kan ni sofva tryggt p guld. Silfver
skall ge visa mn onda drmmar. Vr regering kan gra mycket; hon r
ganska mktig. Men det finns tv saker hon icke kan gra: Hon kan icke
af sig sjlf, emot hela vrlden, gifva silfver ett hgre vrde, n det
fverallt i vrlden ger i sig sjlft som metall; och hon kan icke
minska guldets vrde. En dag skall ni kanske tacka mig fr rdet, fast
jag hoppas ni icke skall f anledning att flja det.

Tro dock icke att jag frtviflar fver republiken--aldrig. fven om
hon blir indragen i de svrigheter, som flja med silfver, och vi f
det lika illa stlldt som Argentinska republiken, hvarest en
gulddollar r vrd tv och en half silfverdollars, finns ingen
anledning att frukta fr den slutliga utgngen. Folkets sunda frstnd
skall snart ter infra guldbasis, och republiken skall trda fram i
frsta ledet bland nationerna. Men silfverexperimentet kommer att
kosta oss mycket, och det r bttre att den direkta frlusten drabbar
de f penningstarka n massan af folket. fven i bsta fall kommer den
senare att lida mest, mn med pengar veta bttre, n andra kunna det,
huru de skola skydda sig. Jag r sker p att folket skulle kunna
hindra all denna frlust, om det endast kunde lra sig frst frgan,
ty dess intressen, nnu mer n de rikas, ligga att f rliga pengar
och det behfde endast uttala sin nskan till sina representanter fr
att den hotande krisen skall bli afvnd.

Silfver har, p grund af dess vxlande pris, blifvit spekulantens
verktyg. Stadigt, rent, ofrnderligt guld har alltid varit, och mera
nu n ngonsin, det bsta medlet fr att skydda den stora massan af
folket.

Jag har skrifvit frgfves, om mina ord icke i ngon mn gra klart
hvarfr det r s, och om de icke kunna frm folket att lta sina
representanter i kongressen tydligt frst att, komma hvad som vill,
mste republikens stmpel vara sann, amerikanska folkets pengar de
vrdeskraste af alla pengar i vrlden, fver tvifvel och misstankar,
och dess standard i framtiden, som det frflutna, icke vxlande
silfver, utan evigt bestende guld.
  _________________________________________________________________

		       HURU FRMGENHET VINNES

(Ur New York Tribune, den 13 April 1890)

  Frdelarna af att brja i god tid. Universitetsbildning icke
  erforderlig fr ekonomisk framgng. Fattiga pojkar framtidsmnnen.
  Mn med affrsduglighet skra om erknnande.

Arbetsvrlden kan indelas i tv stora lger--jordbruk och industri.
I dessa gra motsatta principer sig gllande: i det frra en utstrckt
frdelning af jord ibland mnga, och i det senare strfvan efter att
koncentrera affrsfretagen t de f. Ett af de tv stora misstag,
hvarp Fattigdom och framtskridande--Henry George's bok--hvilar,
r att jorden kommer mer och mer i hnderna p ett ftal. Den
enda klla hvarifrn Mr. George kunde erhlla tillfrlitliga
upplysningar i saken r statistiken; och denna sger oss att r 1850
var medelstorleken af farmar i Frenta staterna 203 acres; 1860, 199
acres; 1870, 153 och 1880 reducerad nda till 139 acres. Till denna
snabba frdelning af jord ligger orsaken nra till hands. Farmaren,
som med egen arbetskraft odlar en liten farm, r i stnd att frdrifva
ur tflingen kapitalisten, som frsker att med hjlp af andra drifva
landtbruket i stor skala. Det r ett ganska egendomligt frhllande,
att i Storbritannien ha de sm jordbrukarna lttare gtt igenom de fr
jordbruket ogynnsamma konjunkturerna n de strre egendomsgarna.
Slunda hafva vi frn bda lnderna bevis p att under lika lagars
fria spelrum blir jorden mer och mer frdelad bland de mnga. Bland
alla sociala frgor r ingen af strre vikt n denna, och intet
sknker samhllsvnnen strre tillfredsstllelse. Den lille
jordgarens seger fver den store betryggar tillvxten och bestendet
af det element i samhllet, hvarp civilisationen mest hvilar, ty
ingen klass i nationen r s angelgen att behlla det, som r godt,
vackert och frtjnstfullt som den, hvilken pljer egen mark. Till
lycka fr mnniskoslktet visar erfarenheten, att en person icke med
vinst kan odla mer jord, n han kan skta sjlf med hjlp af sin
familj.

Nr vi vnda oss till det andra arbetslgret--det industriella--s
ndgas vi erknna, att det behrskas af en motsatt lag, hvilken sker
att koncentrera yrkesfretag till ngra f stora etablissemang.
Prisfallet p manufakturartiklar har varit hpnadsvckande. Det lga
priset p vanliga ndvndighetsartiklar har endast mjliggjorts genom
koncentration. Vi ha ett bolag, som snder ut 1,700 klockor dagligen,
och klockor sljas nu fr ett par dollars stycket. Vi ha fabriker, som
tillverka mnga tusen meter kalik om dagen, och denna
ndvndighetsartikel kan sljas fr ngra f cents pr meter.
Stlfabrikanter tillverka dagligen 2,500 tons, och fyra sklpund
frdigt stl kostar 5 cents. P samma stt i all industri. Dela de
stora fabriksetablissemangen i sm affrsfretag, och det skall snart
visa sig vara omjligt att stadkomma ngot alls, emedan framgngen
ofta beror p att tillverkningen sker i stor skala; i sm
etablissemang skulle artiklarna bli tv  tre gnger dyrare. Denna
koncentrationslag inom den industriella vrlden synes icke mta ngot
hinder. Tvrtom, den kraft, som hr gr sig gllande, tyckes stlla
strre och strre kraf p hvarje affrsfretag fr att uppn
minimipriset. Hraf kommner den hastiga, alltjmt pgende
kapitalkningen i industri- och handelsfretag--fem, tio, femton
till och med tjugo millioner hopade i ett enda.

		HAR VR TIDS UNGE MAN NGRA UTSIKTER?

Det ofvannmnda frhllandet inom affrslifvet har framkallat en ofta
upprepad klagan, som jag dock hoppas saknar grund. Den unge praktiske
mannen sger till sig sjlf: Det r icke lngre mjligt fr vr klass
att utan kapital hja sig fver en lntagares stllning. Det finnes
ett lejon p stigen, som leder till oberoende befattningar och
delgareskap, och detta lejon r jtteetablissemangen, som obevekligt
hindra vr framgng. Mannen, som gnar sig t jordbruk, har intet att
frukta af kapitalet. Med en liten summa, som han utan stor svrighet
kan sammanspara eller lna, brjar han odla jorden, utan besvrlig
konkurrens, enr hans medtflare ro alla i samma stllning. Det
stller sig naturligtvis svrare fr en yrkesidkare att etablera en ny
affr eller vinna delgareskap i en redan existerande, n det r fr
den unge farmnaren, men svrigheterna ro icke ofverstigliga eller
strre n frr. De ro icke sdana att de kunna frkvfva
relystnaden; och det r vrdt att taga med i rkningen, att om tflan
inom industrien och affrsvrlden r hrdare, s r priset s ondligt
mycket strre.

Innan vi sysselstta oss med yrkesidkarens framtidsutsikter i den
industriella eller bokhllarens i den merkantila och finansiella
vrlden, s lt mig f visa att inga andra klasser n dessa bda ha
haft mycket att gra med etablerandet af de bst knda fabriker,
affrshus och finansiella institutioner, som vi i dag ga i Frenta
staterna. Jag brjar med yrkesutbildade handtverkare och vljer de
bst knda industrietablissemangen i hvarje fack; Baldwin Works fr
lokomotiv, Sellers & C:o, Bement & Dougherty fr mekaniska verktyg;
Disston's Works fr sgar; Dobsons och Thomas Dolans fabriker i
Filadelfia och Garys i Baltimore fr textiltillverkning; Fairbanks fr
vgar; Studebakers fr vagnar; Pullman i Chicago, Allison i
Filadelfia, vagnar; Washburn & Moen och Cleveland Rolling Mills fr
stltrd etc., Bartletts jrngjuteri i Baltimore; Sloanes--fven
Higgins--mattor; Westiughouse, elektriska apparater; Peter Henderson
& C:o och Landreth & C:o, fraffr; Harper Brothers, bokfrlggare;
Babbits, Babbitt's metall; Otis Works, Cleveland, ngpannor;
Remington Works and Colt's Works, skjutvapen; Singer Company, Howe och
Grover, symaskiner; Mc Cormick Works i Chicago, Balls i Canton och
Walter A. Woods, jordbruksredskap; skeppsbyggeri, Roach, Cramnp och
Neafie fr Atlanten; Scott fr Stilla hafvet; Pankhurst, Wheeler,
Kirby, Mc Dugall, Craig, Coffinberry och Wallace, hufvudmnnen fr
skeppsbyggeribolagen fr vra stora insjar; Burdens, hstskor;
Atterbury Works, glas; Groetsingers, garfveri; Ames Works, skyfflar;
Steinway, Chickering och Knabe, pianofabrik.

Hvartenda af dessa stora affrsfretag grundades och skttes af
yrkesmssigt utbildade mn, som brjat frn brjan. Listan kunde bli
mycket lngre, om vi rknade fven dem, som skapats af personer,
hvilka brjade sin bana som springpojkar eller kontorister. Edison,
till exempel, var telegraftjnsteman, Corliss, innehafvare af Corliss'
maskinfabrik; Cheney, Cheneysilke Roebling, stltrd; Spreckels,
sockerraffinaderi--alla dessa och nnu mnga flera arbetets
hrfrare--voro fattiga gossar med naturlig begfning, fr hvilka en
regelbunden yrkesutbildning knappt r behflig.

P det merkantila och finansiella omrdet intager den fattige
kontoristen samma plats, som den fackbildade yrkesmannen p det
industriella. Claflins, Jaffrays, Sloans, Lords, Taylors, Phelps,
Dodges, Jordan & Marshs jtteaffr i Boston, Fields i Chicago; Barrs i
St. Louis; Wanamaker i Filadelfia; Meldrum & Anderson i Buffalo;
Newcomb, Endicott & C:o i Detroit; Taylor i Cleveland; Daniels &
Fishers i Denver; Home och Campbell & Dick i Pittsburg--alla dessa
hafva, s lngt mina forskningar ntt, samma historia att frtlja.
Wanamaker, Claflin, Jordan, Lord, Field, Barr och de friga ha varit
fattiga springpojkar, och Phelps och Dodges voro bda tv fattiga
kontorister.

Inom bank- och finansvrlden r det ett kndt frhllande, att vra
Stanfords, Rockefellers, Goulds, Sages, Fields, Dillons, Seligmamms,
Wilsons och Huntingtons stigit fram ur de djupa leden. Millionrerna
startade som fattiga gossar, trnade i den strngaste, men nyttigaste
af alla skolor--fattigdomen.

	       HVAR R DEN UNIVERSITETSBILDADE MANNEN?

Jag bad en brsbankir ge mig ngra namn p hgre banktjnstemn i
Newyork, hvilka brjat som springgossar eller bokhllare. Han skickade
mig trettiosex namn och skref att han skulle skicka mig flera dagen
drp. Jag kan icke upptaga lsarens tid med att rkna upp hela
listan, utan fr nja mig med att anfra de mest knda: Williams,
direktr fr Chemical Bank; Watson & Lang fr Montrealbauken; Tappen,
direktr fr Gallatin National; Brinkerhoff, direktr fr Butchers'
and Droversbanken; Clark, vicedirektr fr American Exchange; Jewitt,
direktr fr Irving National; Harris, direktr fr Nassaubanken;
Crane, direktr fr Shoe-and-Leatherbanken; Nash, direktr fr Corn
Exchangebanken; Cannon, direktr fr Chase National; Cannon,
vicedirektr fr Fourth National; Montagne, direktr fr Second
National; Baker, direktr fr First National; Hamilton, vicedirektr
fr Bowerybanken o. s. v.

Frnvaron p denna lista af den akademiskt bildade br noga begrundas.
Jag har gjort efterforskningar p alla mjliga hll, men kan icke
spra honom som affrsledare, ehuru han icke sllan innehar
frtroendeposter i finansiella institutioner. Detta r mycket
frklarligt. Segrarna ha mnga rs frsprng fre den studerande. De
ha redan i tonren betrdt tflingsbanan--den bsta ldern fr att
inhmta kunskap r mellan fjorton och tjugo r. Under det studeranden
har lrt sig litet om gamla barbariska skrmytslingar eller skt
tillgna sig kunskap i ngra lngesedan dda sprk, ngot som synes
lmpligt fr tillvaron p ngon annan planet n vr och r af ringa
vrde i praktiska lifvet, har den blifvande affrsmannen uppfostrats i
erfarenhetens skola och ftt just den utbildning, som betingar
framgng.

Jag talar icke om verkan af universitetsbildning p sdana unga mns
framtid, som bestmt sig fr den lrda banan, dr den i viss mn r s
godt som oundviklig, men den nstan totala frnvaron af akademiskt
bildade mn p de frnmsta platserna inom affrsvrlden synes nstan
leda till den konklusion, att universitetsbildning i dess nuvarande
form rent af hindrar framgngen p detta omrde. Det br anmrkas att
aflnade tjnstemn icke ro i egentlig bemrkelse affrsmn--icke
sdana, som stta in hela sitt intresse och sin energi i
affrsfretaget och bero af dess framgng. Det r p detta flt den
tjugorige studenten har ringa utsikt mot gossen, som vid fjorton rs
lder brjade med att sopa kontoret eller skrifva fakturor.
Verkligheten bevisar detta. Det finns ngra exempel p sner till
affrsmn, hvilka, efter aflagda universitetsexamina, gnat sig t
affrsverksamhet och lyckats skta ett redan ordnadt fretag, men de
ro f i jmfrelse med dem, som misslyckas i att uppehlla den rfda
frmgenheten.

Men p de senaste ren ha uppsttt tekniska skolor, hvilka brja att
bra god frukt inom olika yrkesgrenar. Den i yrket uppfostrade, som
hittills alltid afgtt med segern i vra industriaffrer, kommer nu
att mta en farlig rival i den vetenskapligt bildade ynglingen. Tre af
de strsta stlfabriker i vrlden st under ledning af tre unga,
bildade mn--studerande frn dessa skolor, som lmnade teorien i
skolan fr praktiken i fabriken, medan de nnu voro i tonren. Walker,
Illinois Steel Company, Chicago; Schwab, Edgar Thomson Works; Potter,
Homestead Steel Works, Pittsburg, ro typiska fr den nya rasen--
ingen af dem nnu fver trettiotalet. De flesta af afdelningscheferna,
som lyda under dem, tillhra samma klass. Sdana bildade unga mn
hafva en viktig frdel fver den endast yrkesbildade--de ro
tillgngliga och frdomsfria. Den uppfostran de ftt i skandet efter
sanning gr dem mottagliga fr nya ideer. Huru stor och oumbrlig
arbetaren-yrkesmannen n har varit, r och fortfarande skall vara, s
r han dock bengen att ha trnga affrssynpunkter, ty han r vanligen
till ren, innan han fr ngon maktstllning. Det r helt olika fr
den vetenskapligt bildade gossen: han har ingen frdom och r genast
med om den sista uppfinningen eller nyaste metoden, fven om en annan
har upptckt den. Han antager den plan, som han finner har bsta
utsikten och frkastar sina egna pfund och ider, hvilket arbetaren-
frmannen mycket sllan kan frms till. Underskatta drfr icke
frdelen af bildning; men det skall vara en bildning, som passar ens
syfte och gr en bttre skickad fr det lefnadsyrke man valt.

Det r p samma stt inom den merkantila och finansiella vrlden, som
inom den industriella, att vi bra frga, icke hvilka platser dessa
tv typer--den teoretiskt och den praktiskt bildade yrkesmannen--
intaga, utan hvilka de lmnat kvar t andra inom affrslifvet. Mycket
litet terstr, i sanning.

P det industriella omrdet r den trnade yrkesmannen grundaren och
ledaren af framstende affrsfretag. P det merkantila, handels- och
finansomrdet r det den fattige kontorspojken, som visat sig vara den
frkldde prinsen, som icke gr miste om sin arfvedel. Dessa ro de
vinnande partierna. Det r den fattige kontoristen och
arbetaren-yrkesmannen, som till sist rda inom hvarje affrsgren, utan
kapital, utan relationer och utan universitetsbildning. Det r de, som
ha stigit till toppen och tagit ledningen, som ha lmnat aflnade
platser och modigt riskerat allt i grundandet af en affr.

Universitetsbildade finner man vanligen bland lntagarna, sktande
underlgsna frtroendeposter. Hvarken kapital eller inflytande eller
akademisk lrdom eller alla frenade ha visat sig vara i stnd att
tfla med den energi och okufliga vilja, som framvxa ur den
alltbesegrande fattigdomen. Fr att icke ngot af det jag nu sger m
missfrsts och uttydas ssom ett frringande af universitetsbildning,
s ber jag att f frklara, att jag talar hr till de lyckliga fattiga
unga mn, som ro hnvisade till arbete fr sitt uppehlle. Sdana,
som hafva rd att skaffa sig en akademisk titel och ha tillrckligt
att lefva af, vill jag visst icke frmena denna frmn--i jmfrelse
drmed r mngmillionrens pekunira vinst bara agnar--men fr en
fattig yngling r arbetet fr uppehllet en plikt--och en uppfylld
plikt r mer vrd n universitetsbildning--hur dyrbar denna n r.
Grundlig bildning ger en man, som frsttt att tillgna sig den,
dlare smak och hgre syften n frvrfvandet af rikedom, och han har
en hel vrld att njuta af, dit den, som endast r millionr, icke har
tilltrde. Sann bildning kan frvrfvas utanfr skolan; snille odlas
icke uteslutande i de akademiska lunderna--en vildblomma, funnen
ensam i skogen behfver ingen hjlp af samhllet--men
genomsnittsmannen behfver universiteten.

		    HLLA BOLAG P ATT FRSVINNA?

Vr tids praktiske unge man, som arbetar vid hyfvelbnken eller disken
och som Fortuna nnu icke hugnat med sitt leende, knner sig kanske
hgad att pst, att det r omjligt att i vra dagar starta ett
affrsfretag. Det ligger ngon sanning hri. Det r naturligtvis
ondligt mycket svrare att brja ett nytt affrsfretag nu n frr.
Men det r bara en skillnad i stt, icke i hufvudinnehll. Det r
ondligt mycket lttare fr en ung praktisk man, som duger till ngot,
att komma in i en ordentlig firma, n det ngonsin varit. Drrarna ro
icke stngda fr duglighet; tvrtom, de st alltid p glnt. Kapital
fordras icke--lika litet som relationer. Verklig duglighet har
aldrig varit s efterskt eller blifvit s hgt uppskattad som nu.

Koncentrationslagen, som samlar alla merkantila och industriella
fretag i ett par stora fabriker eller firmor, innehller i sig en
annan, lika viktig lag. Dessa vidstrckta fretag kunna icke med
utsikt till framgng styras af aflnade bitrden. Ingen stor affr af
hvad slag som helst kan rkna p en lysande och varaktig framgng, om
den icke r i hnderna p praktiska personer, ekonomiskt intresserade
af dess stllning. I den industriella vrlden ser det ut, som om
bolagens dagar voro rknade. Jag har under strsta delen af mitt lif
varit ndsakad att flja noga med verksamheten inom en mngd stora
affrsfretag, hvilka gdes af ett hundratal aflgsna kapitalister och
skttes af aflnade bitrden. Jag tror att delgarskap mellan lifligt
intresserade mn, som knna sig ga affren, skall visa sig mera
tillfredsstllande och kunna lmna strre utdelning, d man dremot i
ett bolag knappast vet hur balansen stller sig vid rets slut. De
stora manufakturhusen, som gifva sina dugligaste bitrden andel i
deras respektive afdelningars vinst, arbeta med framgng, medan de,
som frska drifva affren endast med aflnade bitrden, g under.
fven vid ledningen af vra stora hotell har det befunnits vara en
klok tgrd att lta de frnmsta bitrdena bli delgare i affren.
Inom hvarje affrsgren verkar denna lag, och affrernas framgng str
i proportion till mngden af dugliga delgare bland dem, som handhafva
frvaltningen. Kooperation i denna form trnger mer och mer in i alla
affrsfretag. En manufakturaffr, som icke har praktiska, i sitt
arbete fullt hemmastadda delgare, br strax rtta denna frsummelse
och skall antagligen finna den efterskta hjlpen bland de vakna, unga
yrkesarbetarna, som utmrkte sig, d de arbetade fr ett par dollars
om dagen, eller bland ynglingarna frn polytekniska skolan. Det r en
ofta upprepad erfarenhet, att ett bolag, som r ovilligt att som
delgare antaga en praktisk, duglig man, gr miste om hans tjnst och
ser att han erhller del i en firma, dr man r klok nog att stndigt
ligga p utkik efter ndvndighetsartikeln: duglighet. Hittills har
det icke ingtt i bolagens praktik att efter frtjnst belna dessa
blifvande direktrer, men de mste brja drmed, om de icke vilja bli
efter i tflingen med affrsfirmor, som lmna sina bitrden andel i
inkomsten.

 andra sidan hafva bolag, hvilket jag srskildt vill ppeka fr
praktiska unga mn, en frdel. Deras aktier sljas ppet. Om en
arbetare nskar blifva intressent i ngot yrkesfretag i Amerika r
vgen att n dit ganska ltt. Fr femtio eller hundra dollars kan han
bli aktiegare. Det blir mer och mer vanligt fr arbetare att p s
stt placera sina besparingar. Det finns mnga frtrffligt sktta
bolag, som lmna riklig utdelning, och det bsta bevis en arbetare kan
ge sina frmn p sin duglighet och sitt goda omdme r, att hans namn
str infrdt i bckerna som aktiegare i affren.

Arbetarna hysa frdom mot att visa sina frmn, att den aflning de
erhlla tillter dem att gra besparingar; men detta r ett misstag.
Den sparsamme arbetaren r den vrdefulle arbetaren, och den kloke
arbetsgifvaren ser i den omstndigheten att han sparar ett skert
bevis p att han mste duga till ngot. Hvarje bolag borde strfva
efter att frm sina frnmsta arbetare att kpa dess aktier fr sina
besparingar. Endast drigenom kunna bolag hoppas att hlla jmna steg
med enskilda yrkesmn, som redan hafva upptckt en af framgngens
vrdefullaste hemligheter, nmligen att dela frtjnsten med dem, som
mest bidraga att framkalla den. Den aflgsne kapitalistaktiegaren,
som icke hyser det ringaste intresse fr affrens verksamhet, utom
kvitteringen af sin utdelning, r p vg att frsvinna. I hans stlle
intrder den duglige, praktiske arbetaren i industriens vrld. Drfr
br ingen ung praktisk arbetare flla modet.  Tvrtom, det blir
lttare och lttare fr yrkesmannen eller den duglige praktiske mannen
att diktera villkor fr sina arbetsgifvare.  Dr det frr fanns endast
en vg till framgng, dr finns det nu ett dussin. Framtidens
jtteaffrer komma att lmna utdelning icke till lata kapitalister,
som intet gra fr deras framgng, utan till ett hundratal af deras
dugligaste arbetare, p hvilkas frmga och villighet framgngen till
stor del beror. Den frnvarande kapitalisten-aktiegarens plats
intages af den kunnige oeh nrvarande arbetaren.

Hvad de ndvndiga kvalifikationerna fr unga praktiska mns befordran
angr, s kan ett citat af George Eliot vara lmpligt att anfra: Jag
skall tala om fr er, hur jag bar mig t fr att lyckas. Jag hll ron
och gon ppna och gjorde min husbondes frdel till min.

Frsta villkoret fr en mans framgng r, att han mste vcka
uppmrksamhet. Han mste gra ngonting ovanligt, och srskildt utom
de egentliga grnserna fr sina ligganden. Han mste fresl, eller
spara, eller gra sin principal ngon tjnst, som han ej kunde tadlas
fr att ha uraktltit. Nr han slunda dragit sig sin nrmaste
frmans uppmrksamhet--lt vara att denna endast r frman fr ett
arbetslag--s har det frsta steget tagits, ty p nrmaste frman
beror befordran. Det beror nu p honom sjlf huru hgt han stiger.

Ofta hr man mn klaga fver att de ej f tillflle att visa sin
skicklighet och att, om de visa sdan, den ej blir erknd. Detta
betyder fga. Frmnnen tvingas af sitt eget intresse att gra till
sin nrmaste man den, som bst kan fylla platsen, ty chefen vinner
anseende i samma mn som hans departement r dugligt.

Ingen kan hlla en annan nere. Man vet att mnga praktiska mn vunnit
rykte och frmgenhet genom de frbttringar de infrt. Frbttringar
kunna ltt stadkommas af praktiska mn p deras eget omrde, ty de ha
den mest ingende kunskapen om dr frekommande problem. Det r p
detta stt mnga af vra mest vrdefulla frbttringar kommit till
stnd. Den, som vgabragt en frbttring, skulle stdse fredraga en
andel i affren framfr hgre ln. fven om affren hittills icke
varit srdeles famgngsrik tror han, om han r af rtta slaget, att
han kan bringa framgng, och han kan det. Alla affrer erfara med- och
motgng. Tryckta och goda tider flja hvarandra, ett r stor vinst och
drp flera med liten eller ingen. Detta r affrslifvets lag, som jag
ej behfver frklara. En duglig, praktisk ung man br drfr ej vara
ngslig angende valet; hvilken affr som helst skall, om den sktes
rtt, under rens lopp ge god vinst.

		       FAROR, SOM HOTA UNGA MN

Dr finnas tre sttestenar i vgen fr den praktiske unge, mannen, som
har brjat stiga i graderna. Frst dryckenskap, som frsts r fatal.
Det tjnar till intet att da tid p en ung man, som super, han m
vara hur begfvad som helst. I sanning, ju strre begfningen r,
desto strre blir missrkningen.

Den andra stenen r spekulation. En man, som spekulerar, kan omjligen
draga jmnt med en fabrikant eller en affrsman. Fr att vinna
framgng inom affrsvrlden br man rkna p endast fabrikantens eller
kpmannens vinst. Fabrikanten skulle g stadigt framt, rttande sig
efter marknaden. Nr det finns varor att slja, slj dem; nr nytt
lager behfs, kp det, priset fr dagen m nu vara hvad det vill.

Jag har aldrig knt en spekulerande fabrikant eller affrsman, som var
stadigt fraingngsrik. Han r rik ena dagen, bankrutt den nsta. Det
r dessutom fabrikantens strfvan att tillverka saker och drvid
sysselstta arbetare. Detta menar en lofvrd verksamhet. En sdan man
r nyttig fr sina likar. Kpmannen r nyttigt sysselsatt med att
sprida frndenheter, bankiren tillhandahller kapitalet.

Den tredje sttestenen liknar spekulationen; den heter borgen.
Affrsmn behfva vxlande penningbelopp, stundom ej mycket och en
annan gng stora summor. D andra arbeta under samma omstndigheter,
r frestelsen att msesidigt g i borgen ganska stor. Denna sttesten
mste undvikas. Tillfllen finnas utan tvifvel, d man mste hjlpa
sina vnner, men fr att man skall vara sker borde denna regel
beaktas. Ingen br stta sitt namn p ett papper fr ngon annan, om
han ej r i stnd att betala beloppet utan att skada sin egen affr.
Att gra s r ohederligt. En man r skyldig rkenskap t dem, som
litat p honom, och kreditorerna ha rtt till allt hvad han ger. Hvad
ens egen firma angr s r det ert namn, er frmgenhet och er
heder, men t andra kan man ge endast sdan hjlp, som ej stjlper en
sjlf. Det r drfr bst att ge andra den kontanta hjlp ni frmr,
men aldrig er borgen.

En vanlig orsak till att unga mn misslyckas ligger i bristen p
koncentration. De ro alltfr bengna att frska fr mycket. Orsaken
till mngen fverraskande kullerbytta ligger hri. Hvarje dollar af
kapital och hvarje affrsid skulle koncentreras p det fretag, hvari
man inlter sig. Man skulle aldrig skjuta mot fr mnga ml. Det r en
dlig affr, som ej ger bttre vinst p det kade kapitalet, n om
samma summa placerats i ett annat fretag. Ingen man, intet bolag kan
skta en affrsmans kapital s vl som han sjlf. Regeln, lgg ej
alla dina gg i samma korg, duger ej fr en mans lifsgrning. Lgg
alla dina gg i samma korg, och gif sedan noga akt p den korgen, det
r den rtta regeln, den mest vrdefulla af alla.

Under det affrer af alla slag visa allt strre bjelse att sl sig
samman i ngra f stora fretag, finner man icke desto mindre dagligen
att verklig duglighet, som har intresse i vinsten, r alldeles
oumbrlig fr dessa fretags framgng. Genom korporationer, hvilkas
aktier sljas dagligen, genom bolag, som finna det ndvndigt att
intressera sina dugligaste mn, genom kpmn, som kunna framgngsrikt
skta sina stora fretag endast genom att gra dugliga mn till
delgare, ppna sig i alla delar af vrlden vgar, flera till antalet,
strre i utstrckning och lttare att betrda n ngonsin frut, fr
den nyktre, sparsamme, energiske och duglige arbetaren, fr den
vetenskapligt bildade unge mannen, fr springpojken och kontoristen,
vgar, hvar de kunna vinna strre framgng n som ngonsin frut i
vrldshistorien sttt dem till buds.

D drfr en ung man, i hvilken stllning eller hvilken affr som
helst, frklarar och beklagar sig fver att han ej har tillflle att
visa sin duglighet och bli delgare, s duger det gamla svaret:

Ej m vi tadla stjrnorna, o Brutus, Men vl oss sjlfva, fr vr
brist p framgng.
  _________________________________________________________________

		     RIKEDOM OCH DESS ANVNDNING

Rikedom, har Mr. Gladstone sagt, r summan af hela vrldens
arbete. Att penningfrvrfvet stter hela vrlden i arbete, beror
drp, att med ngra f olyckliga undantag, unga mn ro fdda till
fattigdom och underkastade att arbeta under den hlsosamma lag, som
bjuder: Du skall ta ditt brd i ditt anletes svett.

Det r modrnt nu fr tiden att jmra sig fver fattigdomen som ngot
ondt och att beklaga den unge mannen, som icke blifvit fdd med en
silfversked i munnen. Fr min del instmmer jag hjrtligt i president
Garfield's uttalande: Det rikaste arf en ung man fdes till, r
fattigdom. Det r min fasta fvertygelse att af denna klass ha vi det
bsta och strsta att frvnta. Det r icke bland millionrens eller
den hgt uppsattes sner, som vrlden fr sina lrare, sina martyrer,
sina uppfinnare, sina statsmn, sina diktare eller ens sina affrsmn.
Alla dessa komma fram ur den fattiga kojan. Vi kunna knappast lsa ett
bland de f namnen, som aldrig d, eller om ngon slktets
vlgrare, som icke hade frdelen af att vara fdd, vaggad och fostrad
i fattigdomens skola. Det finns intet s frvekligande, intet s
frdande i sin verkan p de egenskaper, som skulle leda till hgre
ml--moraliska eller intellektuella--som rfd rikedom. Om det
ibland er finns en ung man, som knner att han icke behfver anstrnga
sig fr att frtjna sitt uppehlle, s sknker jag honom mitt
innerligaste deltagande. Men om han skulle visa sig vara ett undantag
frn sina jmlikar och blifva en aktningsvrd medborgare, till nytta
fr samhllet, s sknker jag honom i stllet fr mitt deltagande min
djupaste vrdnad; ty den, som fvervinner de frestelser, som tflja
rfd rikedomn, r af jordens salt och frtjnar dubbel ra.

Det r mycket godt man fr till lifs i The New York Sun, hvars
framstende utgifvare och gare ni nyligen hade njet, frdelen och
ran att lyssna till. Jag ber att f lsa upp fljande fr er ssom en
af The Sun's talrika ljusstrlar:

			     VRA GOSSAR

Hvarje moralist frgar sig ibland: Hur r det fatt med snerna till
vra rika och stora mn? Frgan tfljes af en sorglig statistik fver
sdana sners uselhet och frfall.

Moralisternas misstag r att de framstlla frgan oriktigt. Det r
icke galet fatt med dessa draktiga sner, utom att de ro olyckliga;
men med deras fder r det p tok.

Frestll er att ett vackert exemplar af en gammal jakthund, som vl
sktt sin syssla, samlade en otalig mngd villebrd i parken, gdde
dem och sade till sina valpar: Se hr, pojkar, jag har med stor mda
samlat dessa djur, och nu vill jag att ni roar er. Jag r sa van att
strfva genom skogarna och kan icke lgga bort vanan att jaga, men ni,
gossar, behfva bara springa omkring i parken och ta fr er hvad ni
behagar. En sdan jakthund skulle fraktas af hvarje hundknnare.
Husbonden skulle sga till en sdan hund: Herr Hund, ni hller helt
enkelt p att frstra dessa valpar. Fr mycket ktt och ingen motion
ger dem skabb och sjutton andra krmpor; och om valpsjukan inte ddar
dem, skola de bli en hop vingelbenta, surgda stackare, som ni fr
skmmas fr.  Fr himmelens skull lt dem lefva p hundbrd och hllas
strngt.

Samma man gr sjlf med stor stolthet hvad han frdmer hos hunden
eller katten. Han frdrfvar sina barn, och nr han sedan blir gammal,
klagar han fver att han gjort allting fr dem, och nd ha de bara
gjort honom sorg. Den, som ger sin son en befattning han icke gjort
sig frtjnt af och ger honom tillflle att vanra sig och sina
anhriga, frtjnar icke mera deltagande, n hvilken som helst usling,
som afsiktligt uppfostrar en gosse till ohederlighet.

De feta, onyttiga mopsarna, som flsande och pustande slpas i band af
unga damer, kunna icke klandras fr sin belgenhet; och samnma
frhllande r det med rika mns sner. De unga damerna, som gdde
sina mopsar alltfr rikligt, och fderna, som skmde bort sina sner,
ha endast sig sjlfva att skylla.

Ingen skulle kanske vilja frsvara saken, men hvem som helst mste
medge, att om lagen gjorde det omjligt fr en person att rfva mer n
en god uppfostran och en sund kroppskonstitution, s skulle vi inom
kort ga ett nytt, bttre slkte.

Detta r sundt. Om ni ser det i The Sun, s r det s--tminstone
i detta fall.

Det r icke den fattige unge mannen, som hvarje morgon gr till sitt
arbete och hller p drmed till aftonen, som vi skola beklaga. Det r
den rike mannens son, hvilken Frsynen frmenat denna rofulla
uppgift. Det r icke den arbetsamme mannen, utan den late, som skulle
vcka vrt deltagande och allvarliga bekymmer. Lycklig den mnniska,
som funnit sitt arbete, sger Carlyle. Jag sger: Den mnniska r
lycklig, som mste arbeta, som mste arbeta strngt och arbeta lnge.
En stor skald har sagt: Den beder bst, som lskar mest. Detta kunde
omnskrifvas till: Den beder bst, som arbetar mest. Ett hederligt
dagsverk vl fullbordadt r ingen dlig bn. I vra dagar hjes ofta
ropet: Afskaffa fattigdomen! Men det kan lyckligtvis icke ske;
fattiga skola vi alltid hafva ibland oss.  Afskaffa fattigdomen, och
se sedan hvad det blefve af mnniskoslktet? Framtskridande och
utveckling skulle upphra. Tnk om dess framtid berodde p de
rika. Tillfrseln af hvad som r godt och stort skulle afstanna och
det mnskliga samhllet terg till barbarism. Afskaffa lyx, om ni
vill, men lmna oss den mark, ur hvilken det bsta hos
mnniskokaraktren vxer upp: fattigdom--hederlig fattigdom.

Jag vill fr ett gonblick antaga, mina herrar, att ni alla voro nog
lyckliga att vara fdda fattiga. Den frsta frga, som tvingar sig p
er, r denna: Hvad skall jag lra att gra fr slags nyttigt arbete,
som i utbyte skall gifva mig medel till fda, klder, hus och hem och
gra mig oberoende af andras understd? P hvilket stt skall jag
frtjna mitt uppehlle? Och den unge mannen kan fredraga, eller tro
att han skulle fredraga ett visst slags arbete framfr andra, att bli
affrsman eller handtverkare, prst, lkare, arkitekt, elektriker
eller jurist. Jag tviflar icke p att ngra af er i edra mest
hgtsvfvande planer strfva efter att bli journalister. Men det r af
ringa betydelse, hvad den unge mannen tycker om eller inte tycker om;
han mste alltid hlla en punkt klar framfr sig: Kan jag uppn en
sdan skicklighet i detta fack, att jag skert, genom att gna mig
drt, kan frtjna mitt uppehlle?

Den unge man, som beslutar sig fr ett nyttigt arbete, fr hvilket han
till gengld fr en summa, som r tillrcklig fr hans underhll, ser
klart en af sina allra frsta plikter. Han mter genast frgan, som
tvingar sig p honom och krfver ett svar, och han besvarar den
riktigt.

Hr r intet tal om frvrfvande af rikedom. Hvar och en medgifver,
att en ung mans frsta plikt r att arbeta fr sitt uppehlle. Om det
nsta steg han har att taga ro fven alla eniga; den unge mannen kan
icke sgas hafva uppfyllt hela sin skyldighet, om han lmnar ur
rkningen lifvets tillflligheter, olyckshndelse, sjukdom och tryckta
arbetslner, som fr nrvarande. Klokheten bjuder honom att besinna
dessa omstndigheter, och det r en del af hans plikt att spara ngot
af sin inkomst och placera sina besparingar i banker eller egendom
eller i ngot vinstgifvande fretag, s att han i hndelse af behof
eller p sin lderdom icke str p bar backe, utan har ngot att lefva
af. Jag tror att vi alla ro fverens om lmpligheten--nej plikten
att arbeta och spara fr vrt uppehlle och drigenom bibehlla vrt
oberoende och vr sjlfaktning.

Dessutom tager jag fr afgjordt, att ngra af er redan beslutat att s
snart som mjligt bedja en viss ung dam dela sin lott--eller
lotter, ty naturligtvis skulle han ha en lott eller ett par att dela.
ktenskapet r en mycket viktig sak och ger anledning till mnga
allvarliga betraktelser. Tnk p att du, nr du gifter dig, fr en
kvinna med godt, sundt frstnd, var det rd min lrare gaf mig, och
jag testamenterar det hrmed t er. Godt, sundt frstnd r den
ovanligaste och den oskattbaraste egenskapen hos bde kvinna och man.
Men innan ni fr tillflle att skaffa er en kamrat genom lifvet,
kommer den frgan, hvarom jag mnar tala till er--rikedom--icke
rikedom p millioner, utan helt enkelt tillrcklig inkomst fr att
fra ett ansprkslst, oberoende lif.

Hvad menas med rikedom? Hur skapas den och hur frdelas den? Icke
lngt hrifrn ha vi ofantliga kollager, som millioner af r legat
till ingen nytta och drfr varit vrdelsa. Genom ngot experiment
eller kanske en tillfllighet upptcktes att den dr svarta stenen
kunde brinna och frambringa vrme. Mnniskor grfde schakt, satte upp
maskiner, sprngde och hmtade upp kol, som de slde till allmnheten.

Det tog vedens plats som brnsle till ungefr halfva kostnaden. Genast
blef hvarje kollager vrdefullt, drfr att det var nyttigt eller
kunde blifva det, och slunda blef landets rikedom kad med en ny
artikel, vrd hundra, ja, tusen millioner. En skotsk arbetare,
frtljer historien, satt en dag och sg in i elden, dr en tekittel
stod och kokade, och han mrkte huru ngan lyfte locket. Detta ha
hundra tusentals mnniskor sett fre honom; men ingen sg hvad han sg
--ngkraften, som gr hela vrldens arbete fr s ondligt liten
kostnad i jmfrelse mot frr, att man icke ens frmr att rkna ut,
huru mycket vrldens rikedom kades hraf. Allmnhetens besparingar
ro rikedomens rot. En ung mans arbete till allmnhetens bsta skapar
rikedom i frhllande till den nytta han gr allmnheten. Kommendr
Vanderbilt sg, tror jag, tretton olika korta jrnvgslinjer mellan
New York och Buffalo, under tretton olika frvaltningar och med en
osammanhngande och besvrlig tjnstgring. Albany, Schenectady,
Utica, Syracuse, Auburn, Rochester m. fl. stodo i spetsen fr ngra af
dessa bolag. Han frenade dem alla, byggde en direkt linje, hvarfver
er statsexpress flyger femtioen mil i timmen--strsta uppndda
hastighet. Och hundratals passagerare befara den linjen mot en under
det gamla systemet. Han gjorde allmnheten en srskild tjnst, som
fullfljd af andra, nedbringar kostnaden fr transport af fdomnen
frn Vsterns prrier till edra drrar till en ren obetydlighet pr
ton. Han frskaffade allmnheten--och fortfar drmed hvarje dag--
oberknelig rikedom, och den vinst han sjlf skrdade var endast en
droppe i hafvet, jmfrd med den han ste fver staten och nationen.

I gamla dagar, innan nga, elektricitet eller ngon annan af de
modrna uppfinningarna, som gemensamt ha frndrat vrldens utseende,
funnos till, gjordes allt i liten skala. Det fanns icke tillflle fr
stora ider att blifva utfrda i stor skala och slunda skaffa rikedom
t uppfinnaren, upptckaren, upphofsmannen eller verkstllaren. Nya
uppfinningar gfvo detta tillflle, och mnga stora frmgenheter
skapades af enskilda. Men i vra dagar passera vi--svida vi icke
redan ha gjort det--detta utvecklingsstadium, och det r endast en
orsak, som numera kan skapa stora frmgenheter--jordegendomarnas
stigande i vrde. Fabriksverksamhet, kommunikation fver land och haf,
banker och frskringsanstalter hafva alla kommit i hnderna p bolag,
bestende af hundra, i mnga fall tusen aktiegare. New Yorks
centraljrnvg ges af mer n tiotusen aktiegare,
Pennsylvaniajrnvgen ges af flera personer n den stora arm bestr
af, som den har i sin tjnst, och nstan en fjrdedel af garna ro
kvinnor och barn. P samma stt r det med de stora fabriksbolagen,
med de stora ngbtslinjerna, med bank- och frskringsinrttningarna,
ja med alla affrsgrenar. Det r ett stort misstag af unga mn att
sga: h, vi kunna aldrig komma in i en affr. Om ngon af er sparat
s mycket som femtio eller hundra dollars s vet jag verkligen inte
ngon slags affrsgren, hvari ni inte genast kan kasta er in. Med
aktien p fickan kan ni infinna er vid aktiegarnas sammantrde, hlla
tal och framstlla frslag, tvista med direktren och frklara huru
bolagets frvaltning br ordnas och ha en gares alla rttigheter och
hela inflytande. Ni kan kpa aktier i allting, frn tidningar till
hyreskaserner. Men kapital betalas s mkligt nu fr tiden, att jag
tillrder stor frsiktighet vid placeringen. Jag upprepar hvad jag
frut sagt till kroppsarbetare och till prster, till professorer,
artister, lkare och med dem likstllda: Stt icke in edra penningar
i ngot som helst affrsfretag --affrsrisker ro icke fr sdana
som ni. Kp allra frst ett eget hem, och om ni sen har ngot fver,
s kp ett annat hus eller del i ett hus, eller tag en inteckning i
ett hus eller i en jrnvg, och lt det vara frsta inteckningen samt
nj er med mttlig rnta. Vet ni att af hundra, som p egen hand
frska att gra affrer, visar statistiken att de nittiofem frr
eller senare misslyckas. Jag vet det af egen erfarenhet. Jag kan
citera Hudibras [1] och sga er, att, hvad tminstone en affrsgren
angr, ro hans ord i hgsta grad trffande nnu i dag:

  Ack ve! Den man fr mera, n han tl,
  som stndigt har att gra med kallt stl.

  [1] Hudibras--en komisk hjltedikt frn 1600-talet af Samuel
  Butler

Aktiegare i jrn- och stlaffrer kunna intyga sanningen hraf,
antingen stlet r varmt eller kallt. Samma frhllande rder inom
andra affrsgrenar.

Frsta klagan fver vra dagars affrsstllning gller rikedomens
hopande i ftalets hnder. Detta var, som jag redan sagt, frhllandet
strax efter att de nya uppfinningarna ndrat vrldens stllning. Men i
dag r det icke sant. Rikedomen blir mer och mer frdelad bland de
mnga. Summan af arbetets och kapitalets gemensamma vinst, som nu
kommer p arbetets lott, har aldrig varit s stor som nu, och summan,
som gr till kapitalet, aldrig s liten. Under det att kapitalets
vinst minskats med mer n hlften, dr den icke alldeles uteblifvit,
visar statistiken att arbetsfrtjnsten aldrig sttt s hgt som fre
de senaste dliga konjunkturerna inom affrsvrlden, och att
lefnadsfrndenheter betydligt fallit i pris. Storbritannien har
inkomstskatt, och vrt land mste fr en tid underkasta sig en dylik
plaga. Af statistiska uppgifter frn England framgr, att under de
elfva ren frn 1876 till 1887 kades antalet af personer, som i
rsinkomst hade frn 750 till 2,500 dollars, med mer n 21 procent och
minskades antalet af dem, som hade frn 5,000 till 25,000 dollars, med
2 1/2 procent.

Ni kan vara fvertygad om, mina herrar, att frgan om rikedomens
frdelning ganska snart ordnar sig under nrvarande frhllanden och
ordnar sig i den rtta riktningen.  De f rika bli fattigare, och de
arbetande mnga bli rikare. Ngra f undantagsmn kunna nog skapa sig
rikedom, men den blir skert mttligare n frr. Detta r kanske icke
till s stor lycka fr massan af folket, som man r bengen att tro,
emedan samlandet af stor rikedom i hnderna p en fretagsam man, som
fortfarande hnger i arbetet, r det bsta medlet att stadkomma
mngas vlstnd. Tnk p den rikaste man, som vrlden ngonsin sett,
och som dog i New York fr ngra r sedan. Med undantag af en liten
rnta, som frslog till de dagliga utgifterna, var hela hans
frmgenhet och dess afkastning insatt i fretag, som stadkommit vrt
jrnvgssystem, med dess oerhrdt billiga transportkostnader. Antingen
millionren vill det eller ej, s kan han icke undg den lag, som
under nuvarande frhllanden tvingar honom att anvnda sina millioner
till folkets bsta. Allt han kan f af dem under de f r han lefver
r att han kan bo i ett finare hus, ha finare mbler och omgifva sig
med konstfreml. Jag kunde tilllgga: ett prktigare bibliotek--
mera af gudarna i sin nrhet--men af hvad jag sett af millionrer r
biblioteket den minst begagnade delen af deras mbler i den sttliga
bostaden. Han kan ta finare mat och dricka finare viner, hvilket bara
frstr honom. Men den modrne millionren r vanligen en man med
mycket tarflig smak och till och med gnidarevanor. Han anvnder mycket
litet fr egen rkning och r arbetsbiet, som i industrikupan samlar
honung, hvilken sedan kommer invnarna i den dr kupan och allmnheten
i stort sedt till godo. Detta r en sann bild af millionren, sdan
Mr. Carter skildrat honom i sitt mrkliga tal infr
Beringsundtribunalet i Paris: [2]

  [2] En r 1893 tillsatt skiljedomstol fr att lsa tvisten mellan
  Amerika och England om slfngsten i Berings sund.-- a.

De som lyckas bst i att frvrfva egendom och i en sdan enorm
utstrckning ro just de mn, som kunna bst skta den, s att den
mest gagnar samhllet. Det r drfr att de ga den egenskapen, som de
kunna frstora den i s hg grad. De ga verkligen i ordets rtta
mening, endast hvad de frbruka. terstoden tillfaller det allmnna
bsta. De ro endast frvaltarna. De placera rikedomen och stlla om
att pengar sttas in i det eller det fretaget och i nnu ett
annat. Allt slags arbete, som kan vara produktivt, gynnas af
dem. Dessa mn, som frvrfva dessa hundra millioner, gra slptjnst
hos den terstende delen af samhllet--sdan r faktiskt deras
stllning. Och samhllet tl det, drfr att det vet att det r
frdelaktigast.

Hr r ett annat vittnesbrd af en lika mrklig man. Er vn, Mr. Dana,
sade med fullkomlig rtt i Cornelluniversitetet:

Det r en klass af mnniskor, som jag srskildt vnder mig till,
vetenskapsmnnen, tnkarna och uppfinnarna; och s till den klass af
mnniskor, som blifvit vlsignad med frmgan att spara, att frvrfva
rikedom, att samla och koncentrera pengar, mn, mot hvilka det nu r
modrnt att deklamera och mot hvilka man sker stifta lagar. Och nd,
om det finns ngon mnsklighetens vlgrare, som skulle kunna vcka
afund fr allt han lyckats utrtta och fr de ofrgtliga minnen han
lmnat efter sig, s r det Ezra Cornell. Eller, fr att taga ett
annat, nra till hands varande exempel, Henry W. Sage. Dessa mn
visste huru de skulle bli rika, drfr att de ftt den begfningen;
och nr de blefvo rika, s visste de huru rikedomen skulle anvndas
till ndaml, somn skola gagna mnskligheten s lnge vrlden bestr.
Mannen med snille och mannen med penningar, dessa, som bereda nya
arbetsflt, och dessa, som samla och spara fr att bilda stora
affrsfretag till allmnhetens nytta, dessa ro vrldens utsedda och
oskattbara ledare i det nu brjade tjugonde seklet.

Bien i en kupa frstra icke arbetsbien, som samla honung, utan
drnarna. Det r ett stort misstag af allmnheten att vilja skjuta ned
millionrerna, ty de ro bina, som tillverka mest honung och bidraga
mest att fylla kupan, fven sedan de fullproppat sig sjlfva. Lt oss
ge akt p den mrkliga omstndigheten, att ett lands och ett folks
vlmga str i proportion till antalet millionrer. Se p Ryssland,
med dess befolkning af s godt som trlar, lefvande p svltkost, som
ingen i vrt land kunde eller ville rra vid; och i Ryssland skall ni
icke finna en enda millionr, med undantag af kejsaren och ett par
jordgande adelsmn. Det r nstan p samma stt i Tyskland. I hela
tyska kejsardmet knner jag inte till mer n tv millionrer. I
Frankrike, dr folket har det i allmnhet bttre n i Tyskland, kan ni
icke rkna till ett halft dussin millionrer i hela landet. I vrt
gamla hemland, Storbritannien, som r det rikaste land i Europa--det
rikaste i vrlden med undantag af ett, vrt eget--finnas fler
millionrer n i hela det friga Europa, och dess befolkning r mera
vlmende n i ngot annat land. Ni kommer till vrt eget land: vi ha
flera millionrer, n hela den friga vrlden tillsammans, ehuru vi
icke ha en tiondedel s mnga som man tror. Jag har sett en
frteckning af en vlknd jurist i Brooklyn fver personer, som
antogos vara millionrer, och den vckte mitt lje, som den vckt
mnga andras. Jag sg mn kallas fr millionrer, som icke ens kunde
betala sina skulder. Mnga borde haft en nolla borttagen frn sina
1,000,000. Fr en tid sedan satt jag vid en middag bredvid Mr. Evarts,
och samtalet rrde sig om iden att personer, medan de lefde, skulle
utdela sin frmgenhet till allmnnyttiga ndaml. En af de nrvarande
herrarna sade, att det var fullkomligt riktigt, och anfrde mnga
skl, af hvilka ett var, att ingen kunde ta sin rikedom med sig i
dden.

Jag vet just inte det, sade Mr. Evarts. Min erfarenhet som New
Yorksjurist r, att, p ett eller annat stt lyckas mnniskor i att
taga tminstone fyra femtedelar med sig. Deras beryktade rikedom fr
man aldrig reda p efter deras dd.

Hur idealfrhllandena n m utveckla sig, frekommer det mig, som om
Mr. Carter och Mr. Dana hade rtt. Under vra nuvarande frhllanden
r millionren, som fortfar att arbeta, den billigaste tjnare
allmnheten kan hlla sig med fr priset af hans klder, fda och
bostad.

Nutidens uppfinningar leda till affrskoncentrering. Ni kan icke med
frdel leda en Bessemerfabrik utan att sysselstta tusen arbetare p
en plats. Ni kan icke tillverka pansarplt till vra skepp utan att
frst ge ut sju millioner dollars, som Bethlehembolaget nyligen gjort.
Ni kan inte vfva en aln bomullstyg under konkurrens med vrlden, utan
att ha en ofantlig fabrik och tusentals mn och kvinnor, som hjlpa er
med arbetet. Det stora elektriska etablissemanget hr i er stad har
framgng, drfr att det kostat millioner och kommer att drifvas i
stor skala. Under sdana villkor kan det icke undvikas, att rikedomen
under gynnsamma konjunkturer samlas i hnderna p ett ftal. Men af
femtio stora frmgenheter, som Mr. Blaine hade p sin lista, fann han
endast en, som frvrfvats genom ett yrke. De flesta frtjnas p
jordegendom, drnst p kommunikationsmedel och bankrrelse. Hela
yrkesvrlden hade stadkommit endast en millionr.

Men under antagande att ett fverfld af rikedom faller i hnderna p
ett ftal mnniskor--hvad r deras plikt? Hur skall strfvan efter
dollars lyftas frn den lga atmosfr, som omger affrslifvet, och
blifva till en del lefnadsbana? Hittills har rikedomen blifvit
frfogad fver p tre stt: Det frsta och allmnnaste har varit att
testamentera den t sin efterlefvande familj. Frnrknadt omsorgen fr
de sinas ansprkslsa och oberoende underhll, s kan sttas i frga
om ett sdant bruk af rikedom r rtt eller klokt. Jag ber er besinna
hvad resultatet, som regel, brukar vara af att millioner lmnas t
unga mn och kvinnor, sner och dttrar till millionren. Ni skall
finna att, som regel, det icke r till dttrarnas nytta; det visar sig
i de mns karaktr och uppfrande, som gifta sig med dem. Hvad snerna
angr, s r deras stllning skildrad i det utdrag jag nyss lste upp
fr er ur The Sun. Intet r sannare n det, att, som regel, den
allsmktige dollarn, d den i millioner testamenteras till sner och
dttrar, visar sig vara en allsmktig frbannelse. Det r icke sitt
barns bsta millionren tnker p, nr han gr sitt testamente--det
r sin egen ffnga. Det r icke krlek till barnet, utan
sjlfbermmelse, som ligger till grund fr detta frdrfbringande stt
att disponera fver rikedom. Ett frsvar finns fr detta stt,
nmligen att rikedomen blir mycket hastigt skingrad och frdelad p
mnga.

Det finns ett annat bruk af rikedom, mindre vanligt n det frsta,
hvilket icke r s skadligt fr allmnheten, men hvilket icke skulle
rknas testatorn till frtjnst. Millionrer sknka sina pengar till
offentliga institutioner, nr de ro tvungna att slppa sitt tag om
dem. Det r ingen godhet och kan icke bli ngon vlsignelse att ge
bort hvad man icke kan undanhlla. Det r ingen gfva, drfr att det
icke gifves med gldje, utan aftvingadt vid ddens strnga kallelse.
Den olyckliga utgngen af dessa testamenten, tvisterna, som ofta
tflja dem och det stt, hvarp rikedomen frslsas, tyckes utvisa,
att det icke ser dem med vnliga gon. Vi hafva stndigt varnande
lrdomar fr gonen och mste se till, att det enda sttet att gra
ngot varaktigt godt genom bortsknkandet af stora summor r, att
millionren lika nitiskt och vaket under sin lifstid srjer fr sin
egendoms frdelning, som han gjort fr dess frvrfvande.

Vi hafva i dag ett anmrkningsvrdt rttegngsfall, rrande fem eller
sex millioner dollars, som en framstende jurist testamenterat till
uppfrandet af ett offentligt bibliotek i New York, en institution s
vlbehflig, att det fverklagade testamentet r en stor olycka. Det
r ratal sedan han dog; testamentet r frklaradt ogiltigt p grund
af ett formfel, ehuru icke det ringaste tvifvel p donatorns mening
freligger. Det r ett sorgligt bevis p huru draktigt mnniskor
handla, som behlla sina millioner, fr hvilka de icke ha ngon
anvndning, tills de ro ur stnd att frfoga fver dem, ssom de
nska. Peter Cooper, Pratt frn Baltimore och Pratt frn Brooklyn och
andra ro mn, som ni borde taga till frebilder--de delade med sig
af sitt fverfld, medan de nnu lefde.

Det tredje bruket--det enda dla bruket af fverfldig rikedom--r
detta: Att den betraktas som ett heligt ansvar, att vl frvaltas af
sin gare, i hvars hnder den kommit, till mnsklighetens hgsta vl.
Man lefver icke endast af brd, och fem eller tio cents mera i inkomst
om dagen, utstrdda fver tusenden, skulle framkalla litet eller intet
godt. Men samlad i en stor fond och anvnd som Mr. Cooper anvnde den,
till upprttandet af Cooperinstitutet, blir den till vlsignelse fr
generationer. Den skall bilda frstndet, mnniskans andliga del. Den
frser er med en stege, uppfr hvilken den upptstrfvande fattige kan
klttra. Men det tjnar ingenting till, mina herrar, att frska
hjlpa folk, som inte vill hjlpa sig sjlfva. Man kan inte knuffa
ngon uppfr en stege, som inte vill frska att klttra litet sjlf.
S snart ni slutar att skjuta p, faller han ned och gr sig illa.
Drfr har jag ofta sagt och upprepar det n en gng, att den dag
kommer och vi se redan dess gryning, d den man, som vid sin dd gde
millioner att fritt frfoga fver och icke gjorde det, kommer att d
vanrad. Jag menar naturligtvis icke affrsmannen, som pltsligt
trffas af dden och som har sitt kapital i affren och icke kunnat
taga ut det; ty kapitalet r verktyget, hvarmed han stadkommer sina
underverk och producerar mera rikedom. Jag talar om den mannen, som
vid sin dd ger millioner i vrdepapper, hvilka han behll fr
rntans skull, s att han kunde ka sin elndiga dollarhg. Genom att
under sitt lif frfoga fver fverskottet af stor rikedom, s att den
blir till en vlsignelse fr mnskligheten, kan affrsmannens
verksamhet med att samla frmgenhet upphjas i rang med hvilken som
helst annan sysselsttning. P detta stt kan han i rang till och med
mta sig med lkaren, hvars yrke r ett af vra allra hgsta, drfr
att affrsmannen fven, p visst stt, blir en lkare, som frsker
icke att bota utan att frekomma mnsklighetens lidande. Till dem
ibland er, som ro tvungna eller som nska att betrda affrsbanan och
att samla rikedom, rekommenderar jag iden. Den grafskrift, som hvarje
rik man skulle nska sig frtjna, str att lsa p monumentet fver
Pitt:

  Han lefde utan att gra vsen af sig,
  Och han dog fattig.

Sdan r den man, som framtiden kommer att hedra, under det att den,
som dr gammal efter att ha dragit sig ifrn affrer och har millioner
frvarade i sitt kassaskrin, hvarken blir begrten, hedrad eller
prisad.

Jag kan med rtta indela unga mn i fyra klasser:

Frst sdana, som mste arbeta fr sitt uppehlle och som satt till
sitt ml frvrfvandet af en ansprksls inkomst--en koja och ett
hjrta, d. v. s. en enkel, men pittoresk bostad p landet och en
kamrat, som sprider solsken, hvarhelst hon gr och r hans lifs goda
ngel. Denna klass n:r 1 kunde hafva till sitt motto: Fattigdom eller
rikedom gif mig icke, Frn fattigdomens besvrligheter och
rikedomens ansvar bevare oss Herren Gud.

Klass n:r 2 omfattar alla dem ibland er, som ha beslutat att frvrfva
rikedom, hvilkas lifsml r att tillhra denna mycket omtalade och
mycket smdade klass--millionrerna--dessa, som brja arbeta fr
det strsta goda t det strsta antalet, men det strsta antalet r
alltid nummer ett. Mottot fr denna klass r kort och trffande: Fyll
din brs.

Nu kommer den tredje klassen. Den gud de dyrka heter hvarken rikedom
eller lycka. De besjlas af del relystnad, och strfvan efter
ryktbarhet r deras lifs frhrskande lidelse. Detta r kanske icke s
lumpet som strfvan efter materiell rikedom, men det vittnar om mera
ffnga. Framfr ryktets altare bja mnga tillbedjare kn. Den
strsta graden af ffnga finner man hos personer, som upptrda
offentligt. Det r kndt att sngare och musici, skdespelare och till
och med mlare--hela artistklassen--ro synnerligt behftade med
personlig ffnga. Detta har ofta vckt undran, men sklet ligger
troligen dri, att musikern och skdespelaren, ja fven mlaren kan
vara framstende i sin konst, utan att drfr ga hgre bildning eller
allmn begfning. Ngra egenheter eller ett utprgladt karaktrsdrag
kan skaffa honom utmrkelse och rykte, s att hans krlek till konsten
eller nskan att gagna med sin konst frkvfves af en smaktig,
sjlfvisk personlig ffnga. Men vi finna denna bengenhet, ehuru i
mindre grad, i alla yrken och sysselsttningar, hos politikern,
juristen och, med frlof sagdt, ibland fven hos prsten; mindre hos
lkaren, tror jag, antagligen drfr att han i sitt yrke stndigt str
ansikte mot ansikte med lifvets sorg och allvar. Han ser, bttre n
ngon annan, huru allt r ffnglighet, frgnglighet. En god bild af
denna klass ger oss Shakespeare i Hotspur's tal:

  Vid Gud! det vore ltt att hoppa upp
  och rycka rans glans frn bleklagd mne.
  Ja, ltt att dyka ned i hafvets djup,
  dr intet snklod bottnat n, och draga
  en drunknad ra upp vid lockarna,
  om endast den, som rddat henne, finge
  all hennes hrlighet, men utan en rival.

Lgg mrke till, mina unga herrar, huru han icke frgar efter ngot
annat n sig sjlf och huru han som en ffng pfgel struttar fver
scenen.

Det frekommer icke mig, som om krlek till rikedom vore drifkraften
hos s mnga, som krlek till ryktbarhet r; och detta bra vi vara
uppriktigt glada fver, ty det visar att under utvecklingens
oemotstndliga lag rr sig slktet s smningom framt och uppt. Tag
hela skalan af den artistiska vrlden, som ger lifvet ljus och
sknhet, som frfinar och pryder, och helt skert r att den store
kompositren, mlaren, pianisten, lagkarlen, domaren, statsmannen,
alla dessa offentliga mn bry sig mindre om millioner n om
ryktbarhet, hvar och en p sitt arbetsflt. Hvad frgade Washington,
Franklin, Lincoln eller Grant och Sherman efter rikedom? Intet! Eller
Harrison och Cleveland, tv fattiga mn, vl vrda att trda i de
andras fotspr? Hvad frga domarna vid vr Hgsta domstol efter
rikedom? De stora prsterna, lkarna och lrarna, icke bry de sig om
att frvrfva rikedom. Den vinst de efterstrfva r ett godt anseende,
frvrfvadt i arbetet fr andra, och detta r ett stort steg framfr
millionrklassen, som strider sig in i lderdomen och genom lderdomen
till grafvens brdd, utan annan relystnad n att ka sin elndiga
penninghg.

Men s finns en fjrde klass, hgre n de fregende, som icke
tillbeder hvarken vid rikedomens eller ryktbarhetens altare, utan vid
det dlaste af alla altare, arbetets altare--arbete fr
mnskligheten. Sjlffrsakelse r dess lsen. Medlemmar af denna inre
och hgre krets ska icke offentligt gillande, utan nja sig med sin
rttsknslas tysta medgifvande. De sga med Confucius: Jag bryr mig
icke om att jag icke har ngon hg vrdighet, men jag bryr mig om att
gra mig frtjnt af en hg vrdighet. Denna klass frmr fattigdomen
icke nedtrycka eller medgngen upphja. Den mnniska, som hr dit,
sker fylla sin dagliga plikt p ett sdant stt, att hon kan hgakta
sig sjlf och fruktar endast sitt samvetes ogillande. Jag har knt mn
och kvinnor, som offentligheten icke mycket knde till, ty denna klass
sker icke offentligheten, men som i sitt lif visade sig ha ntt detta
idealiska stadium. Fr denna klass skall jag ge er en passande
illustration ur en dikt af en skotsk skald, som alltfr ung lmnade
lifvet:

  Jag vill g fram bland mn, ej kldd i hnets pansar,
  men i mitt rena uppsts blanka vapenskrud.
  Mig vnta stora plikter och mig vnta snger.
  Och om med krona eller ej jag stupar,
  det gr detsamma, blott Guds verk r gjordt.
  Jag lrt att lska blixtens klara flamma,
  ej skans brak, som fljer i dess spr,
  som mn'skor kalla rykte .

Mina herrar, ni st p trskeln till lifvet, er bjudes det goda, det
bttre, det bsta, tre led i utvecklingen kunna de kallas--det
naturliga, det andliga och det himmelska. Det ena har till ml
vrldslig framgng--icke utan vlsignelse fr slktet i dess helhet,
emedan det af individen fordrar mnga vrdefulla egenskaper:
nykterhet, flit och sjlfdisciplin. Det andra ledet kommer litet
hgre: den efterstrfvade belningen r af mera andlig art--icke
grof och materiell, utan osynlig, icke kropp, utan sjl, mnniskans
andliga del; och detta framkallar otaliga dygder, som skapa goda och
nyttiga mnniskor.

Den tredje eller himmelska klassen str p en helt och hllet olika
grund, i det att sjlfviska hnsyn icke frekomma i de bstas utvalda
broderskap--arbete fr andra r det frsta villkoret. Ingen fikar
efter rikedom eller ra, ty de hafva lrt och veta att dygden i och
fr sig r deras enda stora belning och att jmfrelse drmed r
intet annat vrdt att strfva efter. Och slunda f rikedomen och
fven ryktbarheten lmna sin tron, och denna intages af det hgsta
banr ni har att tjna under--ert eget gillande, vunnet genom trogen
pliktuppfyllelse, utan fruktan fr fljderna och utan vntan p
belning.

Det betyder icke mycket, t hvilket arbetsomrde edra bjelser eller
sikter fra er, det enda, som r af vikt, r att ni dock fres t
ngot omrde. Fyll d er plikt och litet till det dr litet till  r
af stor vikt. Vi ga en stor skalds intyg p, att den mnniska, som
gr det bsta hon kan, kan ibland gra nnu mer. Bevara er
sjlfaktning som er dyrbaraste delsten och den enda rtta vgen att
vinna andras aktning, och kom ihg Emersons ord, att ingen annan n ni
sjlf kan hindra er framgng.
  _________________________________________________________________

			    BUSEN "TRUST"

Vi mste alla ha vra leksaker, barnet sin skallra, den vuxne sin
sport, sllskapsmannen moderna och konstlskaren sin mstare; och
mnniskoslktet, med sina ondliga skiljaktigheter, behfver ofta byta
om leksaker. Inom affrsvrlden gller samma regel. Vi ha haft vrt
tidehvarf af konsolidationer och watered stocks. Fr icke s lnge
sedan var allting syndikat. Ordet har redan blifvit frldradt, och
det nu modrna r trust, hvilket nog i sin tur fr lmna plats t
ett nytt universalmedel, som eftertrdes af ett nnu bttre och s
vidare i ondlighet. Den ekonomiska vrldens stora lagar, hvilka,
liksom alla lagar rrande samhllet, ro med naturndvndighet
framtvingade ur lifvet sjlft, kvarst ensamt ofrndrade genom alla
dessa vxlingar. Nrhelst konsolidationer eller watered stocks,
eller syndikat eller truster frska att kringg dessa, s har det
alltid visat sig, att efter sammansttningen har intet varit kvar af
universalbotemedlen, under det att de stora lagarna fortfarande ro i
verksamhet med oemotstndlig konsekvens.

Det lnar mdan att ta reda p trusternas utseende och form och se
efter hvilka frhllanden, som framkalla dem. Deras genesis r flj
ande: Efterfrgan p en viss artikel r strre n tillgngen. Priserna
ro hga och vinsten lockande. Hvarje tillverkare af denna artikel
brjar genast att utvidga sina fabriker och ka deras
produktionsfrmga. Till rga hrp vcker den ovanligt stora profiten
svl direktrernas uppmrksamhet som andras, hvilka ro mer eller
mindre intresserade af fabriken.  Dessa bertta fr frmmande om den
stora framgngen. Nya bolag bildas, nya fabriker uppfras, och inom
kort har efterfrgan p artikeln blifvit tillfredsstlld, och priserna
stiga icke mera. Snart blir tillgngen strre n efterfrgan, det
finns ett par ton eller alnar mera i marknaden n som behfs, och
priserna falla. De fortfara att falla, tills artikeln sljes fr hvad
tillverkningen kostat, tills mindre frdelaktigt belgna eller smre
ordnade fabriker och fven tills de bst sktta och vlfrsedda
fabriker icke lngre ro i stnd att tillverka artikeln till det pris,
hvarfr den sljes. Politisk ekonomi sger att hr slutar
svrigheten. Varor kunna icke produceras fr mindre n
kostnaden. Detta var sant, nr Adam Smith skref, men det r icke sant
i dag. Nr en artikel tillverkades af en ansprksls handtverkare,
som, troligen i sitt hem, anvnde tv eller tre gesller och en eller
tv lrgossar, var det en ltt sak fr honom att begrnsa eller till
och med stoppa hela tillverkningen. Som denna nu sker, i jttestora
etablissemang, med ett rrelsekapital af fem  tio millioner dollars
och med tusentals arbetare, kostar det fabrikanten mycket mindre att
gra en frlust pr ton eller aln n att stoppa tillverkningen. Att
stanna fabriken skulle vara desdigert. Villkoret fr billigt fabrikat
r att fabriken r i full gng. Tjugo slags utgifter ro fixerade
omkostnader, af hvilka flera skulle kas genom
arbetsinstllelse. Drfr tillverkas artikeln i mnader, ja, i ratal,
icke endast utan profit eller utan kapitalrnta, utan till frfng fr
det i affren insatta kapitalet. Fabrikanterna ha i det ena rets
bokslut efter det andra sett huru kapitalet reducerats. Men de veta
att om fortsttandet af tillverkningen n r dyrbart, s skulle ett
afbrott vara ruin. Deras konkurrenter ro i samma frdmelse. De se
mnga rs besparingar och kapitalet, som de kanske lyckats f lna,
bli mindre och mindre, utan hopp om frndring i frhllandena. Det r
i en slunda frberedd jordmn, som ngot, hvilket lofvar rddning,
gladt vlkomnas. Fabrikanterna ro i samma stllning som patienter,
hvilka, sedan de under ratal frgfves skt hjlp hos riktiga lkare,
ltt blifva offer fr frste bste kvacksalfvare. Bolag--syndikat--
trust--de ro villiga att frska hvad som helst. Ett mte utlyses,
och med faran fr gonen besluta de sig att handla gemensamt och bilda
en trust . Hvarje fabrik vrdeberknas fr en viss summa. Tjnstemn
utses och genom dessa skall hela tillverkningen af artikeln i frga
tillhandahllas allmnheten till lnande priser.

Sdan r trustens genesis i fabriksvaror. Inom kommunikationsvsendet
r stllningen, ehuru praktiskt taget densamma, dock olika i ngra
detaljer. Mnga sm jrnvgslinjer ro byggda under olika privilegier.
Ett affrsgeni ser att de tta eller tio olika organisationerna, med
lika mnga skiljaktiga meningar om frvaltning, utrustning etc., ro
lika ondiga som de tvhundrafemtio smkungarna i Tyskland, och--som
en ny Bismarck--sopar han ut dem ur tillvaron, skapar en stor direkt
linje, frdubblar aktiekapitalet, betalar rntan med inbesparingarna
genom sammanslagningen, och allt r till hgsta beltenhet, ssom
fallet r med New York centralbanan. Eller en bana bygges och sktes
s klokt som Pennsylvaniajrnvgen och lyckas att utveckla statens
resurser s vl, att p en linje af trehundrafemtio mil mellan
Pittsburg och Filadelfia tages in i ren behllning tretton millioner
dollars rligen. Tolf millioner draf infras i deras bcker. En eller
tv millioner extra anvndas fr att bygga en af vrldens bsta
jrnbanor p en vg, som ursprungligen var mnad till en hstsprvg.
Vi kalla icke vra jrnvgssammanslagningar fr truster, ehuru de
faktiskt ro sdana, enr deras syfteml r att hja och underhlla
fraktsatserna i vissa distrikt.  De ro freningar eller system,
hvilka afse monopolisering i dessa distrikt.

Under senaste presidentflttget ingick det i det ena partiets
intresse att sammanbinda truster med tullfrgan. Men truster ro icke
inskrnkta till ett srskildt land eller p ngot stt beroende af
lagbestmmelser. Den strsta trusten fr nrvarande r koppartrusten,
som r fransk och har sitt hufvudkvarter i Paris. Salttrusten r
engelsk med hufvudkvarter i London. Stltrdstrusten r tysk. Den enda
rlstrusten som funnits var internationell och omfattade Europas alla
rlsfabriker. Truster, vare sig inom kommunikationsvsendet eller i
fabriksvaror, ro uttryck af mnsklig svaghet, och denna svaghet r
lika utstrckt som slktet sjlft.

Det finns en mycket stor sammanslutning, ordnad p samma stt som en
trust, hvilken r s enastende i sitt upphof och sin historia, att
den frtjnar sitt srskilda omnmnande. Jag menar
Standardoljebolaget. Ett s gynnsamt tillflle att behrska en vara
har kanske aldrig frekommit, som nr det gllde petroleum. Ganska
tidigt insgo ett par af de skickligaste affrsmn, som vrlden
ngonsin sett, betydelsen af upptckten och vgade stora summor p
inkp af platser, som kunde anses vara gifvande. Petroleumaffrens
framgng var enastende och likas dessa personers. Allt hvad de
frtjnade och s stort kapital de kunde uppbringa insattes utan
tvekan i fretaget, och de blefvo snart de enda garna af jordomrdet,
som innehll denna stora rikedomsklla. Standard-oljebolaget skulle
lngesedan ha gtt om inte, ifall det icke p det hela taget blifvit
sktt i enlighet med de lagar, som glla fr affrer. Det medgifves i
allmnhet att oljeprisen nu stlla sig s lga fr konsumenterna--
lgre pst somliga--att detta icke varit mjligt, om affren icke
varit koncentrerad under samma frvaltning och ledning och sktt p
det stt, som frvrfvat Standard-oljedirektrerna s stort anseende.
De intaga en liknande stllning som Colemans i Pennsylvania, hvilka
ga de frnmsta malmgrufvorna i stern. De ga malmfrrdet i
Cornwall, liksom Standard- oljebolaget ger oljefrrdet. Men bolaget
r stndigt p upptckt efter nya fyndorter, och dess framgng beror i
frmsta rummet p grundlggarnas sllsynta affrsskicklighet och
frvaltningsfrmga. Hotande hinder lggas stundom i deras vg, och
det ser ut som om bolaget skulle frlora sitt monopol och g samma vg
som alla stora bolag. Och det kan sttas i frga, om det kan
fortlefva, nr de nuvarande hufvudmnnen draga sig tillbaka. Kanske
jag borde sga, nr den nuvarande mannen drar sig tillbaka, ty
beundransvrd organisation frutstter ett snille i spetsen, en
fverbeflhafvare, med enastende dugligt underbefl, frsts, men
dock i spetsen en Grant. Till dem, som beropa Standard-oljebolaget
som ett bevis p att truster eller sammanslagningar kunna ga varaktig
framgng, sger jag: Vnta och se. Jag talar sa ppet om detta bolag,
drfr att jag icke har reda p dess styrelse, inkomster eller
tillvgagngsstt. Jag ser det utifrn, endast som den, hvilken
studerar politisk ekonomi, och som sdan har jag p detsamma tillmpat
de principer, som jag vet skola rda, hur vldsamt motstndet n r.

Vi ha visat huru truster och bolag uppst i deras olika gestalter.
Frgan r nu: Hota de p allvar nationens intresse? ro de en klla
till oro? Eller skola de visa sig, ssom andra liknande freteelser
vara ett frsvinnande drag af oskerhet och fvergngstillstnd. Lt
oss, fr att besvara denna frga, flja den trust, som vi ltsades
bilda, i salt eller socker, spik, lder eller koppar--det r
detsamma. Sockerraffinadrerna, till exempel, ha bildat en trust efter
att under ratals ogynnsamma konjunkturer ha tflat med hvarandra, och
allt socker, som tillverkas i landet, sljes genom en och samma kanal
till frhjda priser. Frtjnsterna brja stiga. Utdelning lmnas, och
de, som frut sgo sin egendom frsvinna infr sina gon, bli nu
lyckliga.  Utdelningen p den delen af sitt kapital, som en person
insatt i sockeraffren, r lngt strre n det kapital han har
innestende i flera andra affrer. Priset p socker r sdant, att om
han satte in sitt kapital i en ny fabrik, skulle han frtjna
enormt. Han har kanske frbundit sig att icke utvidga sin affr eller
ing i en ny, men hans anhriga och bekanta upptcka snart den nya
utsikten till vinst. Han kan rda dem att understdja utvidgningen af
en liten fabrik, som naturligtvis mste ing i trusten. fven om han
icke ger sina vnner denna vink, s r kapitalet alltid p utkik,
synnerligast nr ryktet frmler att en ny trust bildats, ssom i
fallet om socker, och strax springa nya fabriker ur jorden som genom
ett trollslag. Ju framgngsrikare trusten r, dess skrare skjuta
dessa sidoskott fram.  Hvarje seger medfr ett nederlag. Hvarje
fabrik, som trusten kper, skapar en annan och s fortgr det ad
infinitum, tills hela bubblan brister. Sockerraffinadrerna ha frskt
att f mera af kapitalet i ett srskildt fall, n kapitalet afkastar i
allmnhet. De ha frskt att f en del af kapitaloceanen att stiga
hgre n den omgifvande vattenytan, men vattnet har stigit fver
frdmningarna, och kapitalet, liksom vattnet, har ter funnit sin
jmna yta. Det r sant att fr att tervinna denna jmnvikt erfordras
en kortare eller lngre period, hvarunder artikeln i frga kan sljas
till konsumenten i mindre kvantiteter och till hgre pris n
frut. Men fr detta blir konsumenten rikligen ersatt under de
fljande ren, under hvilka striden mellan de konkurrerande fabrikerna
blir hftigare n ngonsin och rcker, tills den stora lagen om att
den bst utrustade str kvar gr sig gllande. De fabriker och
direktrer, som kunna stadkomma den strsta frdelen, utestnga de
mindre dugliga. Ett klokt frvaltadt kapital lmnar rttmtig
vinst. Smningom blir kapitalet genom stegrad efterfrgan i stnd att
erhlla strre vinst. Detta i sin tur drager nytt kapital till
fabrikerna, och vi ro ter midt inne i den gamla striden, och
konsumenten skrdar vinsten.

Sdan r lagen, sdan har lagen varit, och sdan lofvar lagen att bli
i framtiden; ty nnu har ingen plan uppfunnits, som i lngden hindrat
dess verkningar. Fri konkurrens, och alla bolag eller truster, som
frska att afprssa konsumenten mer n tillbrlig frtjnst p
kapital och omkostnader, uppgra planen till sitt eget nederlag. Vi
hafva mnga bevis p att denna stora lag icke slumrar och icke lter
sig undertryckas. Fr ngon tid sedan bildade, som jag redan omtalat,
stlrlsfabrikanterna i Europa en trust och hjde priset p rls s
orimligt hgt, att amerikanska fabrikanter voro i stnd att fr
frsta, kanske fven fr sista gngen, exportera stlrls till Kanada.
Men missfrstnd och oenighet, oskiljaktiga frn frsk till
sammanslutning mellan konkurrenter, brto snart trusten. Med
stridslystna knslor lagda till den frra affrskonkurrensen frnyades
kampen, och stlrlsindustrien i Europa har aldrig sedan repat sig.
Det befanns att stegringen i pris hade galvaniserat till lif
affrsfretag, som aldrig skulle ha drmt om att fabricera rls. Och
s dog denna trust sin naturliga dd.

Under det stora tryck, som flera r rdde i detta land inom
stlrlsfabrikationen, hllos mnga orofyllda mten, p samma stt som
beskrifvits i trustens uppkomst, och det beslts att gra ett frsk
att inskrnka produktionen. Lyckligtvis kom snart reaktionen.
Efterfrgan p rls brjade ter, innan planen sattes i
verkstllighet, minskning af produktionen frsktes aldrig, och
stlrlsindustrien rddades slunda frn ett stort misstag.

Vi ha nyligen sett detta lands blyindustri frstras och dess gare
ruinerade. Fr ngra veckor sedan voro tidningarna fulla med
redogrelser fr sammanslutningen mellan boskapsuppfdare i St. Louis,
som beslutat att strta slakteri- och exportbolagen i Chicago och
Kansas City.

Ingen affr i detta land var under flera r mindre lnande n
spiktillverkningen. Fr att afhjlpa detta bildade icke fabrikanterna
ngon trust fr att slja varan, utan i stllet minskade de
produktionen. En viss procent af deras maskiner hlls overksam. Denna
procent kades frn tid till tid och endast s mycket tillverkades,
som fr ett visst pris kunde tagas i marknaden. Resultatet var att det
snart fanns flera maskiner i Amerika fr tillverkning af spik n
efterfrgan p spik behfver p mnga r, och denna frening mellan
spikfabrikanter gick samma vg som alla truster och lmnade affren i
svrare trngml, n den var frut.

Sockertrusten har redan en anmrkningsvrd konkurrent i hlarna.
Koppartrusten r i fara. Alla st beredda att anfalla en trust eller
sammanslagning, om den visar sig vara vrd attacken; med andra ord,
om den lyckas att hja sin vinst fver den naturliga jmna ytan i hela
landet, kan den vnta konkurrens frn alla hll och mste slutligen
duka under. Det r ondigt att gna mycken uppmrksamhet t de talrika
trusterna i mindre artiklar, som uppst den ena veckan och frsvinna
den andra, drfr att de ro underkastade den stora lagen. Tidningarna
bertta att truster existera eller ha existerat i tapeter, skosnren,
timmer, kol, tegel, tgverk, glas, skolbcker, frskringar och
jrnvaror och tjugo andra artiklar. Men det lmpligaste epitaphium
fver dessa flyktiga varelser r:

  Hr jag genast skall fly min vg,
  hvarfr kom jag d hit, o sg?

Vi kunna utropa med Macbeth d han sg vlnaderna af Banquos
efterkommande glida frbi: Hvad, skall tget rcka tills domsbasunen
skallar? Men som det var med Banquos procession, s r det fven med
trusterna, att det r trstande att veta, att nr en kommer,
frsvinner en annan. De komma och g som skuggor.

S str det till med truster p yrkesomrdet. Lt oss nu underska
jrnvgarna, hvilkas pullor, kombinationer och differenser
skrmma s mnga. Alla dessa skiftande former ro uttryck fr
kapitalets frsk att skydda sig fr den ekonomiska faran, som ligger
i fri konkurrens. I mnga fall hafva jrnvgsaktier blifvit watered.
Berknad efter det insatta kapitalet har utdelningen vid
jrnvgsfretag varit ovanlig och mycket hgre n den afkastning
kapital brukar lmna p andra hll. Alla jrnvgarna i Vstern ha
kostat litet eller intet, inkomsten af de utslppta obligationerna har
rckt till fr byggandet af dem. I dag se vi ledarna af
jrnvgsaffrerna ndsakade att erhlla inkomst af mera kapital, n
som erfordras fr att frdubbla deras respektive egendomar. Deras
kombinationer och fverenskommelser af hvarjehanda slag, hvilka ro
vrdelsa efter ett par mnaders hgtidliga ingende, ro bevis p
dessa frsk. Men alldeles p samma stt, som den ofantliga
frtjnsten p fabriksartiklar frskaffade fabrikerna kadt kapital
fr tillverkningen, s har jrnvgsaffrernas ovanliga framgng lockat
nytt kapital till sitt omrde. NewYorkcentralbanans enorma utdelning
kulminerade i West Shorebanan. Pennsylvaniabanan, som frtjnar
omkring tretton millioner rligen, har sin South Pennsylvania. En
linje mellan Chicago och Milwaukee, som varit mycket inkomstbringande,
framkallade lyckligtvis en parallell linje. Och deras gemensamma
framgng vckte en tredje till lif. Det fanns frn brjan en enda bana
mellan dessa punkter--numera finnas sex. Och om dessa sex i morgon
slogo sig samman och begrde af allmnheten en procent mer i rnta p
kapitalet n den bestmda, skulle dr snart vara sju, och det vore
alldeles riktigt.

Detta visar ytterligare omjligheten af att undg den stora lagen,
frutsatt att kapitalet r fritt att inlta sig p konkurrerande
banor. I Storbritannien och fverallt i Europa har vanligen vid
byggandet af jrnvgar och andra kommunikationsmedel tillmpats en
helt annan politik n vr fritt-fr-alla-politik.  Endast
tilltelsen att f bygga en jrnvg kostar i England nstan lika
mycket pr mil, som vra billigaste banor i Vstern kostat att
bygga. Manchester, till exempel, har nyligen beslutat att anlgga en
kanal, trettio mil lng, till Liverpool, och utgifterna fr att
erhlla parlamentets tillstnd att stta in kapital i detta fretag ha
tills dato kostat nra en half million dollars. Regeringen bestmmer
genom en parlamentskommitt, om den freslagna linjen verkligen r af
nden, och fr att afgra denna frga mste hvar och en, som p ngot
stt har med de i grannskapet redan befintliga kommunikationsmedlen
att gra, infr kommittn uttala sin sikt, att den freslagna nya
kanalleden r alldeles ondig; medan de som framstllt frslaget f
betala enorma summor fr ett hundratal sakkunniga utltanden om att
kanalen r ndvndig. Det afgrande, som Underhusets kommitt kan
komma till, r af noll och intet vrde, i jmfrelse med de
intresserade kapitalisternas ofelbara sakkunskap. De veta lngt bttre
n ngon lagstiftningskommitt om arbetet i frga kommer att lna sig,
och detta r skraste beviset p att det fyller ett kndt behof.
Resultatet af Amerikas politik framgr bst af det faktum, att, trots
alla frsk af jrnvgsfretagen att kringg de ekonomiska lagarna,
ger det amerikanska folket i alla fall de billigaste kommunikationer
i vrlden. Jrnvgspriserna fr frakt i Europa stlla sig
hpnadsvckande dyra mot priserna i Amerika. Fraktkostnaden p
engelska jrnbanor r i allmnhet dubbelt s stor som i Amerika och i
mnga fall, som jag haft tillflle att iakttaga, tre gnger s stor. I
somliga fall nnu hgre.

En vn till mig kpte en skeppslast sd i Leith, hvarfr frakten frn
New York kostat en dollar pr ton; det kostade honom nittiosex cents pr
ton att transportera den trettiofem mil int landet. En annan kpte
sexhundra ton tackjrn vid Lake Superior, hvilket kostade i frakt till
Liverpool fyra dollars pr ton; han betalade 2 dollars 87 cents pr ton
ttio mil p jrnvg frn Liverpool till sina fabriker. Fr denna
summa transportera vra godstg rls femhundrasextio mil, mot ttio
mil i England. Om Europa gde vr frdel af fri konkurrens inom sitt
kommunikationsvsen, skulle tillgodograndet af hennes resurser blifva
fverraskande till och med s sent som nu. Enligt min sikt ha vi alla
skl att vara glada fver vrt jrnvgssystem. Dess nackdelar ro
obetydliga och dess frdelar ofantligt fverlgsna alla andra system i
vrlden.

Amerikas folk kan le t sina jrnvgsmagnaters och fabrikanters frsk
att trotsa de ekonomiska lagarna genom truster, kombinationer,
pools eller differenser eller ngot liknande. Lt dem endast hlla
fast vid systemet: fri konkurrens. Hll fltet ppet. Frihet fr alla
att stta in pengar i jrnvgar nr och hvar kapital behfs och med
lika villkor fr alla. Frihet fr alla att inlta sig i hvilket
affrsfretag som helst under lika villkor fr alla.

Ngon fverdrifven vinst af kapital eller monopol kan icke vara
permanent hvarken inom kommunikations- eller fabriksvrlden. Hvarje
frsk att uppehlla den slutar med nederlag, och detta nederlag str
alltid i proportion till det draktiga frskets tillflliga framgng.
Det r helt enkelt ljligt att ngra mn samlas i ett rum och frska
att genom fattandet af beslut frndra de stora lagar, som hrska inom
affrsvrlden och som alla ro underkastade, bde jrnvgspresidenter,
bankirer och fabrikanter.

Antagligen har trusten snart spelat ut sin roll som hgsta mod inom
affrslifvet, och ett annat lika flyktigt phitt visar sig, nr nsta
period af prisfall intrffar; men det finnes icke den ringaste fara
fr att sunda affrsprinciper kunna taga allvarsam skada af ngon af
dessa rrelser. De enda personer, som hafva ngot att frukta af
trusterna, ro de, som ro nog ofrstndiga att gifva sig in i
dem. Konsumenten och transportren, icke fabrikanten och
jrnvgsgaren, ro de, som hsta in skrden.

Sedan det fregende skrefs, har en ny sort upptrdt p skdebanan i
skepnaden af Presidenternas fverenskommelse--en fverenskommelse
mellan gentlemn, hvari medlemmarna frbinda sig att kontrollera,
undertrycka och inskrnka utvecklingen af vrt prktiga
jrnvgssystem, under en tid d landet lika vl som ngonsin frr
behfver denna utveckling. Dessa gentlemn mna icke bygga jrnbanor,
som skola gifva allmnheten frmnen af sund tflan, eller tillta att
sdana byggas hdanefter. Man kan med skerhet frutsga att denna
leksak skall, liksom sina fregngare, bli frkastad fr en annan och
att samma personer, som nu ro mest frtjusta fver den nya skallran,
d skola betrakta den med djupaste frakt och g framt i den rtta
riktningen som hittills och utveckla jrnvgssystemet, nrhelst och
hvarhelst de se ett gynnsamt tillflle. Nrhelst redan existerande
jrnvgar krfva af publiken mer n sklig inkomst af insatt kapital
eller af kapital, som skulle behfvas fr att frdubbla existerande
linjer, skola konkurrerande linjer byggas--till lycka fr landets
intressen--som ha strre frdel af billiga transportkostnader n att
tillfrskra utdelning t kapitalister. Och nrhelst en tantime kan
erhllas genom jrnvgsobligationer, skola bankirer--fven till
lycka fr landet--med gldje skaffa dem afsttning, utan att sprja
om ngra monopol skola kullkastas af de nya linjerna.

Det str icke i mnsklig makt att fr mera n en kort tid, en mycket
kort tid, erhlla ovanlig profit p kapital, antingen det str i
kommunikations- eller fabriksaffr, s lnge som alla ha rtt att
tfla. Och denna frihet, kan man med skerhet antaga, att amerikanska
folket icke mnar lta inskrnkas.
  _________________________________________________________________

	       ENGELSK-AMERIKANSKA HANDELSFRHLLANDEN

(Ur ett tal i The Chamber of Commerce, Halifax, Sept. 1900)

  Kontrasten mellan de tv lndernas kommersiella metoder. Den roll
  tariffen spelar i handeln. Tulltariff i Frenta staterna--
  frihandel i Storbritannien, en jmfrelse mellan resultaten.

P trskeln till denna stora frga mta vi det alltid lika nya
diskussionsmnet: frihandel versus protektionism. Det finns endast ett
slags frihandel, men det finns tv slags protektionism. Frst: det
britiska slaget, och s det amerikanska, mycket olika, i sanning,
svl i teori som praktik. Protektionism i Britannien betyder helt
enkelt, att folkets fda skall bestndigt frdyras fr konsumenten och
fljaktligen jordens vrde bestndigt och artificiellt hjas. Den
amerikanska uppfattningen af protektionism r den, som fresvfvade
Mill. Den ansluter sig till Adam Smiths lra, att mlet, som br
efterstrfvas, r riklig tillgng p en artikel till billigaste pris
under fritt varuutbyte. Han frlorar aldrig konsumenten ur sikte. Om
vi ha skl att tro, att ett lands resurser endast behfva utvecklas
fr att stadkomma bttre och billigare tillgng p en artikel, n
ngot annat land vore i stnd till, s tro vi med Adam Smith, att det
kan ibland vara klokt att betala denna artikel dyrare fr en tid, om
slutet blir en strre marknad. Adam Smith var ingen vild doginatiker i
frihandelsfrgan; han har tvrtom uttalat som sin mening, att han lika
vl kunde vnta ett Utopien p jorden som en genomfrd frihandel, t.
o. m. i Britannien.  Och nr det gllde ndringar i lagliga
bestmmelser, hade han alltid en punkt klar: att de mste ske varsamt
och utan allvarlig skada fr handeln, sdan den r. Hr ro tv
exempel, som belysa skillnaden mellan protektionism i England och
Amerika. Under unionskriget srades och retades amerikanska folket af
den fientlighet, som visades, icke af britiska folket, utan af
britiska regeringen. Amerikanarna beslto att inskrnka bruket af
engelska produkter s mycket som mjligt och i synnerhet att gra sig
oberoende af deras jrn- och stltillfrsel, krigets senor,
synnerligast som de af Englands fientliga hllning och byggandet af
Alabama icke voro lika skra som--tack vare frsynen!--de nu ro,
att krig mellan de tv lnderna icke kan uppst. Ortt, tillfogad
nationer eller folk, medfr alltid vedergllning, och hvarje
framkallad fiende r en fara, som nr som helst kan explodera. Alabama
gaf oss trettio rs oafbruten protektionism och stter oss i stnd att
fversvmina England med vrt stl. Regeringen frgade fabrikanterna
huru stor tull, som fordrades fr att frm dem att brja det nya
fretaget att tillverka stl. Dittills hade vi icke drifvit denna
rrelse med vidare framgng. Trettio procent begrdes och erhlls.
Alla knna till resultatet. Amerikanska nationen har billigare stl n
ngon annan, icke ens den britiska undantagen, och frser en stor del
af vrlden med denna vara. Amerika r utan all motsgelse det land,
som nu str frmst i frga om stltillverkning. Nu tro vi att
tillflligt tullskydd, sedermera reduceradt till en fjrdedel af dess
frsta utstrckning, r till fullo frsvaradt. Tag det andra fallet:
de bsta mnnen inom hvarje nation mste alltid strfva efter att
befordra nationens materiella framsteg genom att infra nya
arbetsomrden, och det ansgs, att genom lmpligt tullskydd under
ngon tid skulle Unionen kunna fylla landets behof af socker billigare
n att taga det frn utlandet. Men detta experiment misslyckades
fullstndigt. Vi hade begtt ett misstag, tullen afskaffades, och
socker blef ter fritt. I det ena fallet var tullskydd frdelaktigt, i
det andra icke. Jag tror att, som det gtt i Frenta staterna, kan det
ocks komma att g i andra lnder. Hvarje nation vill frska att inom
egna grnser tillverka en artikel, som lofvar bli billigare och
bttre, n nr den tages utifrn, och vi mste tligt afvakta
resultatet af dessa frsk.  Alldeles som Frenta staterna afskaffade
sockertullen, s tror jag att andra nationer skola ansluta sig till
den amerikanska uppfattningen i tullfrgan, att det r oklokt med
permanent tullskydd och att en nation, som frsker vinna frdel genom
stndig beskattning af en artikel, r lik en man, som frsker lyfta
sig genom att dra sig i hret. Ehuru jag r teoretiskt fvertygad om
att det ibland kan vara klokt af en ung nation att instta kapital och
intelligens p experiment i nya frvrfsgrenar, hvilket alltid r
frenadt med srskild risk, s r jag icke desto mindre en anhngare
af Adam Smiths lra, att nskemlet mste vara fritt varuutbyte mellan
alla vrldens nationer, endast underkastade behofvet af inkomst; men
denna inkomstfrga r af vikt.

Ni kommer ihg att Mr. Chamberlain en gng svrmade fr en
Zollverein i hela britiska riket; ni skulle ha frihandel inom dess
grnser, liksom vi ha inom Unionens fyrtiofem stater, hvilket vid
frsta pseende frefaller att vara en lysande id. Men efter
fverlggning med kolonisterna vid jubileet tillknnagaf Mr.
Chamberlain, att han icke kunde frms att vidrra mnet med tng. Det
r godt nr en statsman ndrar mening, d han finner den oriktig.
Britiska kolonierna inse att de mste taga strsta delen af sin
inkomst af tull p importerade varor, och drfr tycktes en
Zollverein vara olmplig. fven andra hinder freligga. Frenta
staterna kar till exempel tullen p fint raffineradt socker med en
summa motsvarande den hvarmed hvilken som helst annan nation sker
uppmuntra produktionen--detta anses icke vara mera n rttvist mot
vra egna sockerfabrikanter.

Drfr r det fr nrvarande troligt, att ndvndigheten af inkomster
och olmpligheten af att anskaffa dem genom inhemsk tull tvingar
britiska kolonierna att fortstta med hg tull p importartiklar,
synnerligast sdana, som kunna rubriceras som lyx--det vill sga,
sdana saker, som icke anvndas af de mnga fattiga, utan af de rika.
Detta r en folklig politik, och det r vl kndt hvilken stor makt
rster ga fr politikern. Samma inflytanden tror jag skola gra sig
gllande i Frenta staterna. Jag knner icke till ngot mera
inkomstbringande stt eller ngot s tillfredsstllande fr de
rstande. Det fverraskar er kanske, men jag tror det r sant, att
under vr nuvarande tariffpolitik undslipper massan af amerikanska
folket faktiskt tullafgiften. De anvnda nstan endast--jag tror jag
kan utelmna nstan--hemmagjorda saker: hemmagjord tobak, vin,
spritdrycker och l, hemvfda bomulls- och ylletyger, till och med
siden, anvndbart, ehuru icke s fint som det utlndska, och alla
dessa artiklar ro fr nrvarande frvnande billiga. Jag hade nyligen
ett bevis drp. En familj i burgna omstndigheter, men icke rik,
reste hvarje r till England med sina fem barn fr att beska
slktingar. Frut hade de sparat in resan genom att kpa klder och
andra artiklar. Frun sade, att numera kper hon ingenting i England,
drfr att klder stlla sig billigare i New York. Det finns mnga
andra bevis hrp. Vi finna att vra tjnare, som tflja oss p vra
resor, kpa en hel del saker i New York; men var goda och kom ihg,
icke lyxartiklar afsedda fr rikt folk. P dessa, hvilka vi kunna vara
fvertygade om att vr rika klass aldrig afstr ifrn, kunna vi genom
hga tullar erhlla all den inkomst, som behfs, utan att efterfrgan
blir mycket minskad. Republikens frmgna klasser dra sig icke fr
utgifter i frga om lyx; och fint siden, fint linne, fina spetsar,
finaste yllevaror, fina viner och skotsk whisky och engelskt l rknas
till vra lyxartiklar.

Lgg mrke till att denna politik skall icke lngre frst och frmst
fullfljas fr tullskydd, utan endast fr inkomst. fven om
protektionism som en politisk tgrd afskaffades, r det troligt att
sdana artiklar skulle bli beskattade--massorna skulle fordra det.
Det r ett stort misstag att tro, att det r de f och icke de mnga,
som yrka p tull p importerade lyxartiklar. Min sikt r att sdana
tullar icke bli afskaffade i vr tid. Det r det mest populra sttet
att skaffa landet inkomster.

Det r en ny freteelse inom handeln mellan nationerna, hvilken icke
br frbigs. Det kan tagas fr afgjordt att rmateriel i lyckligt
lottade delar af vrlden nu hafva uppntt frmgan att draga till sig
kapital och skicklighet, s att de som regel kunna bearbetas p
platsen. De olika folkslagen utveckla fverraskande duglighet. Indiens
fattiga mn och kvinnor, Mexikos peoner och Amerikas negrer gna sig
med framgng t fabriksverksamhet. Likas kineser och japaner.
Britannien och Frenta staterna frse dem med hufvudmn fr de olika
fretagen, och fr sktandet af de automatiska maskinerna fordras
ingen utprglad skicklighet hos arbetaren. Vi kunna vnta stora
frndringar af denna omstndighet. Det tillkommer Britannien, lnge
den frnmsta och en gng enda fabriksidkande nationen af betydelse,
och fven Frenta staterna att p alla omrden ska n det hgsta inom
industrien. Frndringar, som nrma sig revolution, kunna uppst af
denna orsak. Sir Thomas Sutherland talade nyligen till sina bolagsmn
om antagligheten af att bestlla ngskepp i fjrran stern. Men jag
tror nd att han frst frsker att f dem i Britannien eller Amerika
--det r lngt att ropa nda till fjrran stern.

Fastn det ser ut som om nationerna mer och mer ska att sjlfva fylla
sina frnmsta behof, s tror jag dock, att kningen af befolkning och
rikedom, som skapar nya behof och utvidgar omrdet fr de redan
befintliga, icke endast hller varuutbytet mellan nationerna kvar p
dess nuvarande stndpunkt, utan fven kar det i viss mn. Hur
obetydlig r icke handeln p utlandet, fven i bsta fall, mot den
inhemska! Oaktadt Frenta staterna frra ret (1899) exporterade
fabriksvaror fr ttio millioner pund (400,000,000 dollars) var det
icke fullt futtiga fem procent af totalpriset p dess
fabrikstillverkning, fver 1,800 millioner. Man behfver icke frukta,
att vrldens behof skola minskas--Britanniens enda omsorg r att bli
det land, som bst kan fylla dem.

S st fr nrvarande de engelsk-amerikanska handelsfrhllandena. I
dessa tider af sekterism och partisplittring synes det vara af
ytterlig vikt, att en sammanslutning af intelligenta mn i hvarje
centrum,--dr hvarken rang, rikedom, parti eller trosbeknnelse
kunna utgra hinder fr medlemskap--uteslutande arbetade fr sitt
lands fred och vlfrd, med utstrckt blick fven till alla lnders
alla folk, ett broderskap, som ser det egna bsta i det gemensamma
bsta. Dessa mn dela icke den vanliga politikerns trnga uppfattning,
som i kriget mot andra land ser en frdel fr sitt eget och, fruktar
jag, ser nnu klarare sin egen popularitet. Fr handelsnationer,
sdana som Storbritannien och vr unga republik--hvilken nu brjar
dela vrldshandeln med moderlandet--finnes ingen grad af framgng i
ngon del af vrlden, hvari de icke ga andel. Hela vrlden str i
skuld till de nationer, som i strre mn fylla deras behof. Drfr r
Britanniens och Amerikas strsta intresse: fred. Drfr r det ocks
en klok politik att uppehlla fred, ett allvarligt politiskt missgrepp
att rubba den, enr vi icke kunna frstra en annan nations vlfrd
utan att skada vr egen. En skenbart tillfllig vinst af andras ofrd
r verkligen frlust till sist. Detta r kanske att se allt fr lngt
in i framtiden, men steg, som leda dit, bra tagas redan i vra
dagar. Frsta steget ligger i att lmna frestllningen, att handeln
fljer flaggan; verkliga frhllandet r att handeln fljer, dit
spret till den bsta frdelen leder. Handeln respekterar inga
flaggor; det lojala Kanada kper sina Union Jacks i New
York. Kanadas handel p republiken r tre gnger s stor som p
England och strre n med alla andra nationer tillsammans. Frgfves
sker ngon nation politiskt eller nominellt herravlde p frmmande
omrde med afsikt att vinna fortfarande affrsfrmner under frihandel
och lika lagar fr alla.  Den frskrar sig om och fasthller endast
den marknad den kan bst fylla. Att offra millioner i penningar och
tusentals mnniskolif fr att erhlla politiskt fvervlde i ett nytt
landomrde kan ibland vara ndvndigt i politiskt syfte, men aldrig i
handelsintressen. Vi skola ha kommit ett steg framt, nr det ppet
frkunnas att politisk erfring icke r ndvndig fr att erfra ett
nytt landomrdes handel.  Denna sanning behfver Amerika lra sig p
nytt, d hon frsker att f politisk makt fver Filippinerna. De
britiska och amerikanska intressena ro skyddade, nr samma lagar
glla fr alla nationer. Bda lndernas intressen rrande utlndsk
handel ha blifvit desamma och borde leda till samma politik: ppen
drr och Fred--tilltelse fr alla nationer, alla folk att flja
egna utvecklingslagar i fullkomlig frihet. Vi ha nyligen haft mnga
bevis p sanningen af det gamla pstendet, att blod r tjockare n
vatten, betydligt mycket tjockare, som jag tror, mellan medlemmarna
af vr egen ras. I den nu framtrdande dragningen till hvarandra
mellan alla engelsktalande--och allt hvad detta innebr--se vi
gryningen till en ny knsla--raspatriotism; en knsla af stolthet
och hngifvenhet, som den ena halfvan af rasen ger t Union Jack och
den andra  Stars and Stripes--den andra af de tv flaggor, som
gemensamt svaja fver alla engelsktalande, ty intet samfund, hvari
vrt tungoml talas, existerar utan att lyda under en af dessa
symboler. Silfverkanten p de mrka krigsmoln, hvilka tyvrr nu svfva
fver de bda grenarna af rasen, r att krigets utgng skall nnu
fastare sammanbinda de bda nationerna. Vi kunna skert, jag tror
fullkomligt skert, antaga att mellan de tv nationerna, hvilka ro
ett folk, ingen skiljaktig mening ngonsin kan uppst, som icke kan
afgras i vnskap, eller att ngon regering i ngotdera landet skulle
vara nog stark eller illasinnad att motstta sig folkens nskan, att
deras tvistigheter icke m afgras med svrdets bittra skiljedom. Den
dagen r frbi, d engelsktalande mn skola uppmanas att dda
hvarandra p slagfltet. Solen kommer aldrig mer att lysa fver ett
sdant skdespel. Vi ha hunnit frbi detta stadium och vndt om bladen
fr alltid i denna fasavckande historia.

Hur skall framtiden gestalta sig under inflytandet af denna nya makt
--raspatriotismen, som nu dagas fr oss? Vr egen ras isynnerhet har
anlag fr den sjukdom, som kallas laudhunger. Storbritanniens rda
flagga frkunnar sitt fvervlde fverallt i vrlden. Vi ha utstrckt
vrt omrde tre tusen mil frn Atlantens strnder till Stilla hafvets,
frn S:t Lawrence till Mexikogolfen och, nd icke njda, fruktar jag,
att vi flja Englands farliga exempel och annektera utlndskt omrde.
Sanningen r att vi alltfr troget fljt Skriftens ord, som sger oss,
att de saktmodiga skola besitta jorden; och hvilket, enligt vr
humorist, Mark Twain, frklarade alltsammans--vr ras r s
saktmodig. I alla hndelser synas vi ha skyndat oss upptcka, att det
sanna och enda skra beviset p jordens rtta besittningstagare var--
att de talade engelska.

Denna utvidgningsepok mste snart g fver. Det r utvecklingens lag,
att hvarje land skall, om det kan, styra sig sjlft. S gr Kanada;
Australien hller p att frvrfva sig sjlfstndighet, och bda ha
sina egna tulltariffer till och med mot Englands produkter.
Sydamerikas sjutton republiker, som nyligen lydt under Spanien, ro
alla oberoende under egen styrelse. Det r endast under
utvecklingsperioder som aflgsna makter kunna styra och behrska ett
folk, men under denna tidpunkt kunna regeringens tgrder vara af s
vlsignelsebringande art, att fven sedan det nya samhllet sjlft
fvertagit ledningen af sina angelgenheter, blir bandet mellan moder
och barn icke endast oslitet, utan starkare n ngonsin frut. Kanada
och Australien lmna starka bevis hrp. Genom den visa, vlvilliga,
fredliga och tillmtesgende politik, som fljts, har inom riket
skapats en raspatriotism, som hvilar p moralisk styrka, den
mktigaste af alla, som hvilar icke p lag, utan p krlek.
Britanniens framgng i sin kolonialpolitik r en af de strsta
triumfer en nation ngonsin vunnit, kanske den allra strsta. Endast
fredliga och icke krigiska medel kunde ha stadkommit denna seger,
lngt mera rofull n en erfring genom vldsmakt och lngt
varaktigare, hvilket framtiden kommer att visa.

Storbritanniens flagga svajar fver Kanada och Australien. Genom
folkets nskan ro de en del af det fast frenade hela, och nu r
frgan om denna rassammanslutning skall stanna inom britiska riket
eller slutligen utvecklas till ett frbundsrd fr hela rasen, ledande
de internationella angelgenheterna, innefattande vrldsfreden och
ltande hvarje srskildt land skta sig sjlft under egen regering,
antingen det nskar en krnt eller okrnt republik. Jag beskylles fr
att en gng, och det var icke s lngesedan, ha sptt, att vr
engelsktalande ras skulle en dag ter vara frenad. Hr r ett
lmpligt flt fr vr Handelskammare att odla, ty det ligger i
riktningen: frid p jorden och mnniskorna en god vilja. Fr det
nrvarande kunna de tminstone bruka sitt inflytande fr att strka
det vnliga frhllandet och nrmandet mellan de tv grenarna. Jag har
glmt att nmna ett af de bsta, kanske det allra bsta, resultatet af
vr tillflliga tullpolitik. Det har tillfrt oss mnga britiska
yrkesidkare fr att uppstta industriella fretag och slunda utveckla
vra tillgngar--Clark och Coats frn Paisley, Dolan frn Yorkshire,
Sanderson frn Sheffield och sist, men ingalunda minst, en stor skatt
frn Halifax.  Hvem kunde begra att vi skulle fvergifva vr tanke p
protektionism, om vi lyckades fnga sdana som Firth. Vi utlmna dem
icke mot en konungs lsen; vi behfva s mnga vi kunna f af
Halifaxkvaliteten.  Nrhelst vra tariffer passa, m alla taga en
grundlig hmnd, komma hit fver och gldja sig t frihandeln i
Unionens fyrtiofem nationer.  Republiken uppmanar dem att komma, alla
som en. Den har hgsta tull p importerade delstenar och dyrbarheter,
men dessa ovrderliga skatter g tullfria.

Det r icke endast fr sin industriella skicklighet de skulle bli
vrderade, utan som lnkar, hvilka binda samman det gamla och det nya
landet, modern och barnet. Ngra af firmans yngre medlemmar bli
bofasta ibland oss, deras barn gifta sig med amerikanare, eller, om de
beska det gamla hemmet, ing de frbindelser dr, och den riktige
engelsk-amerikanen r resultatet. Denne visar sig kanske vara den nye
mannen, hvilken ger bda rasernas frtjnster och styrka och
ingenderas fel och svaghet och som i alla hndelser, det kunna vi vara
frvissade om, skall vara den frmste lrjungen i raspatriotism och
arbeta fr att det gemensamma medborgarskapets dag skall uppg inom
vr ras vidtfamnande grnser.
  _________________________________________________________________

			      "BUSINESS"

(Ur ett fredrag vid Cornell University, 11 Jan. 1896)

  Business r ett omfattande ord och r i sin ursprungliga
  betydelse uttrycket fr hela skalan af mnniskors strfvanden.
  Samma egenskaper, ssom sktsamhet, energi, koncentrering och
  intelligens, vinna framgng i alla grenar af business, frn
  medicin till manufakturvaror.

Business r ett omfattande ord och r i sin ursprungliga betydelse
uttrycket fr hela skalan af mnniskors strfvanden. Prstens
business r att predika, lkarens att bota sjuka, skaldens att
skrifva vers, universitetsprofessorns att undervisa och de studerandes
business r, skulle man kunna tro, af den ofantliga uppmrksamhet
som gnas drt, att spela fotboll. Jag mnar icke tala om business
i denna vidstrckta betydelse, utan fretrdesvis flja definitionen i
Century Dictionary:

Merkantila och yrkesmssiga fretag af hvarjehanda slag;
sysselsttning, som fordrar kunskap i bokfring och finansiella
metoder; bedrifvande af handel samt penningtransaktioner af alla
slag.

Belysningen, som fljer, r betecknande och definierar klart denna
uppfattning af business. Den lyder p detta stt:

Det frekommer sllan, att personer med bjelse fr studier frvrfva
ngot anseende fr kunskap i business.

Men vi mste g nnu ett steg lngre fr att mera tydligt frklara
hvad business r, s som jag ser saken. r en aflnad
jrnvgspresident eller bankdirektr eller en aflnad tjnsteman af
hvad slag som helst en businessman? Strngt taget, icke. Fr att en
person skall vara i business mste han vara tminstone delgare i
det fretag han leder och gnar sitt intresse t samt fr sina
inkomster vara hufvudsakligen beroende af fretagets framgng och icke
bara af sin aflning. Denna synpunkt utesluter hela den aflnade
klassen. Inga af dessa ro nu businessmen, men mnga af dem hafva
varit det och varit det med framgng. Den, som r en verklig
affrsman, kastar sig i och slungas omkring p affrslifvets vgor,
utan lifrddningsboj i skepnad af aflning--han riskerar allt.

			  VAL AF LEFNADSBANA

Frmgenhet kan icke erhllas genom aflning, hur hg denna n r, och
affrsmannen strfvar efter frmgenhet. Om han r klok, s lgger han
alla sina gg i en och samma korg och tar sedan vl vara p denna
korg. Gr han affrer i kaffe, s gnar han sin uppmrksamhet t
kaffe; gr han affrer i socker, s gnar han sig t socker och lter
kaffet vara--han blandar inte ihop dem, utom nr han dricker sin
kopp kaffe med socker i. Om han grfver kol och sljer dem, s gnar
han sin uppmrksamhet t svarta diamanter; om han ger och sljer
skepp, s gnar han sig t skeppsfart, och han upphr att frskra
sina egna skepp, s snart som han har kapital att undvara och kan tla
frlusten af ett utan risk af ruin; om han tillverkar stl, s hller
han fast vid stl och hller sig p lngt afstnd frn koppar; om han
bearbetar jrnmalm, s hller han fast drvid och bryr sig icke om
annat slags grufdrift, allraminst silfver och guld. Detta r drfr,
att en man kan grundligt skta endast en affr, och endast en duglig
man kan gra det. Jag har nnu aldrig trffat p en mnniska, som
fullt frstod tv olika slags business; ni kan lika ltt trffa p
ngon, som tnker p tv sprk samtidigt.

Underafdelning och specialitet r dagens lsen.

	     HVARJE MAN I SITT YRKE ELLER SIN SPECIALITET

Jag har framfr mig mnga representanter fr alla slags studerande. Om
jag kunde se in i edra hjrtan, s skulle jag finna mnga skiftande
former af relystnad; de flesta skande utmrkelse i ngot af de lrda
yrkena. Ngra vilja bli jurister, andra prster, lkare, arkitekter,
elektrici, ingenirer, lrare, och hvar och en stller upp fr sig ett
mnster, ett hedradt namn, som intagit frsta platsen i ngot af dessa
yrken. De blifvande juristerna framfr mig skulle vilja tfla med
forntidens Marshall och Story eller nutidens Carter och Choate;
prsten ville vara en Brooks eller en Van Dyke; lkaren en Janeway
eller en Garmany; redaktren ville vara en Dana; arkitekten en
Richardson, och nr han ntt sin relystnads ml, s skulle han vara
njd. tminstone tror han det nu. Med dessa klasser har jag egentligen
icke ngot som helst att gra i dag, drfr att alla dessa ro
yrkesentusiaster. Men nr hufvudegenskaperna fr att lyckas i de lrda
yrkena ro de samma, som betinga framgng inom affrslifvet, kan
mycket af hvad jag har att sga tillmpas p er alla.

Ibland er finnas sdana, som skulle vilja segla p det ovissa haf, som
kallas business, och arbeta fr att frtjna pengar, stor
frmgenhet och till slut bli millionrer. Men jag r fvertygad om
att, om ocks detta r frmst i edra tankar, s r det icke allt ni
strfvar efter p affrsbanan; ni knner att dr gifvas tillfllen att
visa duglighet, fretagsamhet, energi, omdme och alla de bsta dragen
hos mnniskonaturen, samt fven att affrsmn mycket gagna det
samhlle, de lefva i.

Jag vill frska att sprida litet ljus fver vgen till framgng, att
peka p klipporna och skren i det frrdiska hafvet och ge ngra
vinkar om sttet att styra ert skepp eller ro ert ntskal och om det
hastiga eller det lngsamma rtaget vinner i lngden.

			   STARTEN I LIFVET

Lt oss d brja med brjan. r ngon af de blifvande affrsmnnen hr
framfr mig, d han fr sig utmlar framtiden, njd med att se sig
hela sitt lif arbetande fr en bestmd aflning? Icke en enda, det r
jag sker p. Hr har ni skiljegrnsen mellan affr och icke-affr;
den ene r husbonde och beror af frtjnsten, den andre tjnare och
beror af sin ln. Naturligtvis fr ni alla brja som aflnade tjnare,
men alla f icke sluta dr.

Ni har litet svrt fr att komma i gng, mycket svrt i allmnhet, men
hr gr sig undantagsstudenten gllande. Fr honom finns ingen
svrighet; han har vunnit sina lrares uppmrksamhet, och de knna en
mngd affrsmn. Han har ftt premium, han r den frste i klassen,
han har visat ovanlig frmga, grundad p karaktrsdrag, som komma att
gra sig gllande i tflingen. Han har bevisat sig ga aktning fr sig
sjlf, har ofrvitliga vanor, godt frstnd, ordningssinne,
outtrttlig flit, och hans lediga tid anvndes till skande efter
kunskap, hvari han finner sin hgsta gldje.

nnu en viktig sak: hans finanser ro alltid i godt skick, han lefver
strngt p sina inkomster och sist, men icke minst, han har visat, att
han finner gldje i sitt arbete. Dessutom har han vanligen en kraftig
garanti fr framtida flit och gagnande relystnad--han r icke
belastad med rikedom. Det r ndvndigt, att han sjlf banar sig vg i
lifvet. Han r icke millionr, han bara mnar bli det. Han har ingen
rik far eller--det som r nnu farligare--en rik mor, som kan och
vill understdja honom i lttja, i fall han skulle misslyckas; han har
ingen lifrddningsboj, han mste simma eller g till botten. Innan
denne unge man lmnar universitetet, r han en bemrkt man. Mer n en
bred vg str honom ppen. Drren ppnas, innan han behfver knacka,
han vntas af den insiktsfulle arbetsgifvaren. Icke hans professors
skrifna betyg--ty betyg mste vanligen lsas och lsas mellan
raderna--utan ett ord eller tv sagda till affrsmannen, som alltid
r p utkik efter unga undantagsstuderande, har tillfrskrat den unge
mannen allt hvad en ung man behfver--en brjan. Det oskattbaraste
frvrf, som en arbetsgifvare kan vinna t sin affr r
undantagsynglingen--ingen affrsuppgrelse r s gifvande som denna.

Det r naturligtvis ondligt mycket svrare fr
genomsnittsstuderanden; han behfver vanligen ska efter
sysselsttning, men slutligen finner fven han en brjan.

			UTVGAR TILL FRAMGNG

Det r undantagsstudentens bana, som belyser vgen till framgng. Vi
behfva icke alls bekymra oss om honom, han r all right. Han har
blifvit kastad i sjn, men han behfver ingen lifboj, han behfver
icke klemas med, han kan simma; han r icke fdd fr att bli drnkt,
och ni ser hur han r efter r trotsigt mter vgorna, tills han r i
spetsen fr ett stort business. Hans brjan var naturligtvis icke i
spetsen, utan vid foten--lyckligtvis; drfr har hans
framtskridande alltid skett uppt. Om han brjat uppifrn, skulle han
icke haft tillflle att strfva hgre. Det betyder icke mycket hur han
brjar, ty han ger egenskaper inom sig, hvilka med skerhet skola
stadkomma ett visst resultat, hvart han n kommit. Han fortfar p en
mycket liten ln, utrttar smsysslor, mycket obetydligare n han vet
sig kunna utfra, men han utfr dem med yttersta noggrannhet.

Men s en vacker dag intrffar ngot, som drager honom hans nrmaste
frmans uppmrksamhet. Han har ngot att invnda mot ett frslag och
tror att det kan frbttras, eller han erbjuder sig att bitrda i en
annan afdelning n sin egen; eller han stannar en dag senare n
vanligt vid sitt arbete eller kommer tidigare en morgon, drfr att
det var ngot, som skulle gras nsta morgon, och hvilket han fr
skerhets skull ville stta sig in i i god tid. Hans principal har
kanske fven varit litet orolig fver samma sak och kommit tidigt till
platsen. Han trffar p den unge mannen, som visar att han icke endast
utfr sitt aflnta arbete, utan fven tnker p affrens framgng. Det
kan ocks hnda, att principalen en dag freslr en viss tgrd
rrande en af kundernas konto; det ligger kanske den unge mannen att
skta denna gren af bokfringen--en mycket viktig gren.  Principalen
nskar stoppa denna kredit, hvilket mhnda skulle vara till olgenhet
fr kunden. Den unge mannen knner kunden, har ibland beskt honom i
affrer, burit upp penningar--eller frskt att gra det--och
invnder blygsamt, att denne r en prktig karl, som mste vinna
framgng, som skter sin affr redbart och klokt och endast behfver
tillflligt fverseende fr att kunna reda sig frtrffligt.

Principalen har frtroende till den unge mannens omdme och duglighet,
tycker kanske att det r litet djrft af en kontorist att framstlla
ngot sdant, men sger till honom: Skt om den hr saken, men passa
p att vi icke frlora ngot. Vi vilja naturligtvis icke skada vra
kunder, utan om vi kunna hjlpa mannen utan fr stor risk, s gra vi
det grna. Den unge mannen tar saken om hand, och fljden visar, att
han hade alldeles rtt; kunden blir en af firmans allra bsta kunder,
en som icke utan stor svrighet kunde lockas fver till en annan.

Eller kanske att den vakne unge mannen har gifvit akt p fabrikens
frskringspoliser och deras frfallodag; han ser att denna blifvit
frsummad--att ngra af frskringarna ro frfallna. Det angr icke
honom, han har icke betaldt fr att skta om firmans frskringar; i
en mening--den inskrnkta meningen--ligger denna syssla en annan
man, men han vgar ppeka omstndigheten och freslr, att premierna
skola erlggas. Men--lgg nu mrke till frdelen af allmn lsning
och bildning!--denne unge man har lst tidningar och tidskrifter och
lrt knna flere affrsknep, som ibland bedragit frskringstagaren
p hans frskring, och i samband drmed har han studerat nya och
billiga frskringsmetoder. Han freslr, att den eller den polisen
fverflyttas till ett annat, solidare och ldre bolag. Ni ser, mina
herrar, att vr tids affrsman mste lsa, ja studera och g till
roten af en hel mngd saker, s att han kan undg de falluckor, som p
alla sidor omgifva en affr. Den arbetsgifvare, som icke insg hvad en
sdan ung man, ehuru i en kontorists ansprkslsa stllning, duger
till, r icke vrd att arbeta hos.

			  ANDRA STEGET UPPT

Antag att den unge mannen r elektriker eller ingenir och kommer frn
Sibley, som r ett bra stlle att komma frn. I det stora
fabriksfretag, som r nog lyckligt att ha frskrat sig om hans
duglighet, har han kanske en mycket ansprksls befattning; men han
upptcker att ett par ngpannor icke ro riktigt skra, att maskinerna
eller motorerna ro byggda p falska mekaniska principer och frbruka
en mngd brnsle, och att anvndningen af maskinerna r frenad med
risk. Han ser, att entreprenren fuskat med grunden under den; eller
han kommer ofrmodadt in i fabriken en natt fr att se, om allt str
bra till, och upptcker att mannen, som har vakten, icke r att lita
p och att en olycka ltt kunnat ske. Han knner det vara sin plikt
att ingripa och rdda fabriken frn undergng. Han gr upp en ritning
fver maskineriet och lgger fram den fr sina principaler med frslag
att afhjlpa bristerna, enligt de nyaste vetenskapliga principerna,
som han lrt sig i Sibley. Arbetsgifvaren r naturligtvis icke hgad
fr utgifter och r frargad fver att hans maskineri icke r sdant
det skulle vara. Men fven om hans vrede tar sig utlopp, lter han,
nr stormen vl r fver, den unge mannen frklara hvad ett par tusen
dollars nu kunde rdda, och resultatet r, att Sibleypojken fr
tillsgelse att skta om saken och laga att allt blir ordentligt
gjordt.

Denne unge mans lycka r s godt som redan gjord. fven om han ville,
skulle han icke kunna dlja sitt ljus under skppan, hvilket den
blifvande affrsmannen just icke r vidare bengen att gra--han r
bara och uteslutande business. Han lider icke af tillgjordhet eller
falsk blygsamhet. Han frstr sitt business, och han r fullt
medveten och stolt fver den omstndigheten att han frstr det--det
r en af de mnga frdelar Sibley gifvit honom--och han r besluten,
att hans principal icke skulle, tminstone i denna sak, veta mindre n
han. Ni fr aldrig uraktlta att upplysa er arbetsgifvare. Man kan
icke hlla en sdan ung man som denne tillbaka; och lt mig tala om
fr er, att ingen arbetsgifvare vill hlla honom tillbaka. Det finns
nnu en person, som r lika glad fver att upptcka den unge mannen,
som den unge mannen r fver att upptcka sig sjlf, och denna r hans
arbetsgifvare. Han r vrd en million, hvarken mer eller mindre, men
det vore naturligtvis icke till hans nytta att f den, medan han nnu
r s ung.

Han har nu tagit tv steg uppt. Frst, han har ftt en god brjan
och, fr det andra, han har visat sin principal, att han r mer n
vanligt duglig. Han har kommit, som fransmnnen sga, och han har
kommit fr att stanna. Hans fot r p stegen och det beror p honom
sjlf, hur hgt han klttrar. Han r en af de mycket f, som kommit
fver trskeln till hela affren.

Men det r mycket som terstr att gra. Denne unge man har nit och
duglighet, och han har visat att han har den oundgngliga egenskapen
--omdme. Och han har visat nnu en oundgnglig egenskap--att hela
hans intresse r i affren. Han visar ifrn sig de lockande
frestelserna, som omgifva unga mn, och koncentrerar sin
uppmrksamhet, sin tid och sina krafter p uppfyllandet af sin plikt
mot sin arbetsgifvare. Alla andra studier, sysselsttningar och alla
njen undantrngas af business, som hrskar oinskrnkt. Hans
aflning stiger, naturligtvis. Om han hndelsevis rkat f anstllning
hos en arbetsgifvare, som icke frstr att uppskatta hans frtjnster
s finns det andra arbetsgifvare, som funnit, att hr r den sllsynta
freteelsen--undantagsynglingen--i deras konkurrents tjnst, och
det r mycket antagligt att vr unge hjlte kommer att byta om
principal. Det hnder icke ofta, men ibland tvingas en ung man att
gra det. Som regel r arbetsgifvaren endast alltfr tacksam, att en
sdan ung man kommit till honom, och han r angelgen att f behlla
honom. Men frtroende r ngot, som behfver lng tid att gro, och det
r en lng vg frn hgt aflnadt bitrde till jmnlikhet som
delgare.

			 DEN AFGRANDE FRGAN

Lt oss flja honom litet lngre. Den unge mannens arbete i firmans
tjnst har en dag framkallat ndvndigheten fr honom att gra ett
besk hos arbetsgifvaren i hans hem. Sdana tillfllen yppa sig allt
oftare, den unge mannen blir knd och vrderad i familjen; till slut
sprjer principalen sig sjlf, om han icke ngon dag kunde taga honom
till kompanjon, och d kommer frgornas frga: r han redbar och
duglig?--Lt mig drja hr ett gonblick. Mina herrar, detta r den
afgrande frgan, hvalfvets slutsten, ty ingen duglighet, hur stor den
n m vara, r vrd ngot utan redbarhet. Nr Burns skildrade
Skotlands genius i Visionen, kommo dessa egendomliga ord honom i
sinnet:

  Hennes ga, fven d det ut i tomma rymden sg,
  lyste klart af tro och heder.

Intet frdljande, ingen berkning, ingen spekulation p att vinna en
ofrtjnt frmn, aldrig en handling, hvars upptckt skulle bringa er
skam. Affrsmannen sker allra frst hos sin kompanjon ett redbart
sinne, den, som, fven fr att tjna honom, vek en hrsmn frn den
smala vgen, skulle genast frlora hans frtroende. r han
intelligent? r han i stnd att bilda sig ett korrekt omdme, grundadt
p insikt och klarsynt frutseende? Unga mn--ja, gamla mn ocks--
gifta sig frhastadt, hvilket r mycket ofrstndigt af bde de unga
och de gamla. Men om ett kompanjonskap kan man sga, att det sllan
ings i frhastande. Det r icke en eller tv egenskaper, som afgra
det, utan karaktren i sin helhet--tilltalande i mnga afseenden,
icke frnsttande i ngot och med srskild duglighet i ett eller tv.

Vi hra ofta talas om huru omjligt det i vra dagar r fr unga mn
att starta nya fretag, drfr att affrer ske i s stor skala, att
det erforderliga kapitalet nrmar sig millionen, och slunda r den
unge mannen dmd till en lntagares lif. Detta r sant endast i frga
om de stora korporationerna, i hvilka man icke kan bli delgare utan
kapital. Ni kan kpa s och s mnga aktier fr s och s mnga
dollars, och som de unga mn jag nu talar till ro fast beslutna att
frr eller senare blifva sina egna herrar, s tror jag icke att
anstllning i en stor korporation--dr hg aflning r allt hvad de
kunna vnta--r lika frdelaktig fr dem som hos privata gare.

fven presidenterna fr dessa korporationer ro endast aflnade och
sledes icke, i ordets strngaste mening, affrsmn. Huru skulle d en
ung man, som arbetar under dem, vara annat n en lntagare hela sin
lifstid?

		       HVAR FINNAS TILLFLLENA?

Mngen affr, som lnge arbetat med framgng under kompaniskap,
frndras till bolag, aktierna erbjudas till salu, och lrda herrar,
menlst okunniga i affrer, och, stundom, spekulativt anlagda kvinnor
samt--jag r ledsen att tala om det--ofta prster och artister ro
frledda att kpa. Allmnheten kper affren, men de skulle hafva kpt
mannen eller mnnen, som sktte affren.

Kommer ni ihg historien om Travers? En vn bad Travers komma in och
titta p en hund, som han tnkte kpa fr att rnsa sitt
konservatorium frn rttor. Just som hundsljaren skulle visa honom,
hur utmrkt hunden gjorde slut p odjuren, kom en stor, vldig gammal
rtta jagande hunden framfr sig. Travers vn frgade honom:

--Hvad skulle du gra?

--K-k-kpa rttan, svarade Travers.

Allmnheten kper ofta den oriktiga saken.

Det skulle vara ett frtrffligt studium fr er att ofta lsa de olika
bolagsaffrernas fondnoteringar. Ni skall finna frteckningen i ngra
tidningar. Lgg nu mrke till aktiernas parivrde och det pris, fr
hvilket ni kan kpa dem. Det kan invndas att detta parivrde r
fingeradt kapital, det r endast i ganska f fall det r s; i
fabriksaffrer i synnerhet, tror jag, att motsatsen r regel.
Kapitalet representerar icke helt och hllet egendomens vrde.

Men det finns mnga bolag, hvilka icke ro bolag, och mnga exempel p
kompaniskap, frndrade till bolag, dr affren i sjlfva verket
fortfar som kompaniskap. Om vi jmfra sdana institutioner med de
stora bolagen, hvilkas gare ro hr och dr och fverallt, s finna
vi en anmrkningsvrd olikhet. Tag till exempel vrldens stora
ngbtslinjer. De ibland er, som lsa, knna nog till att de flesta af
dessa lmna ingen utdelning t aktiegarna. Ngra af de strsta
bolagens aktier ha slts fr halfva, till och med fr tredjedelen af
vrdet. Dessa ro bolag helt enkelt, men om vi se p andra linjer p
samma haf, som sktas af gare, och fr hvilka vanligen en stor
affrsman, som r djupt intresserad, str i spetsen, s skola vi
finna, att de hvarje r lmna stor utdelning och ka reservfonden med
betydliga summor. Det r skillnaden mellan individualism och
kommunism, tilllmpad p business, och mellan garna, hvilka skta sin
egen affr som kompanjoner, och ett bolag med tusen olika gare,
okunniga om affrer.

Denna motsats kan man finna inom hvarje affrsgren, i handel,
yrkesutfning, i finanslifvet och i kommunikationen till lands och
vatten. Det r p samma stt med banker. Mnga bankinrttningar gas
verkligen af ngra f affrsmn. Dessa blifva snart de ledande, och
deras aktier st alltid hgt, i synnerhet om bankens direktr r den
strste garen, ssom fallet r i de mest framstende bankaffrerna. I
sdana delgarskapsbolag finnas alla tillfllen fr den blifvande
affrsmannen att blifva gare, det vill sga delgare, ty de som leda
sdana fretag ska stndigt efter duglighet.

Var icke alltfr kinkiga--tag emot hvad goda makter erbjuda. Brja,
om ni ndvndigt vill, i ett bolag, men hll alltid blicken fstad p
utsikten till en egen affr. Kom ihg att hvarje fretag kan lyckas,
drfr att det fyller ett srskildt behof hos allmnheten; det utfr
en ndvndig syssla, antingen det producerar en artikel, sljer den,
eller vrdar och frvaltar kapitalet.

Det finns intet slag af business, dr icke framgng kan erns.

		    EN AF FRAMGNGENS HEMLIGHETER

Framgng beror helt enkelt p rligt arbete, duglighet och
koncentration. Det finns alltid plats i toppen fr undantagsmnnen
inom hvarje yrke. De behfva icke strfva efter gunst; det r snarare
frga om, hvem som skall lyckas erhlla deras vrdefulla hjlp. Och
som det r i hvarje yrke, s r det i alla affrsgrenar--godt om
plats i toppen. Er sak r bara att komma dit. Sttet r ganska enkelt:
Skt ert business en liten smula skickligare n genomsnittsmannen p
ert omrde. Om ni r aldrig s litet fver genomsnittet, s r er
framgng betryggad, om denna str i proportion till den grad af
frmga och intresse, som ni dagalgger. I en affr finnas alltid
ngra, som st nra toppen, men det finns alltid ett ondligt mycket
strre antal nere vid bottnen. Och skulle ni misslyckas i att n upp,
s skyll icke p stjrnorna, utan p er sjlfva. De som misslyckas
kunna sga, att den eller den personen hade stora frdelar, det var
honom bevget, omstndigheterna gynnsamma. Det dr pratet r icke
mycket vrdt. En man faller i midten af en strm, som han frsker
hoppa fver, och fres bort af vattnet; en annan frsker detsamma och
landar skert p andra sidan.

Prfva noga dessa bda mn.

Ni skall finna, att den som misslyckades saknade omdmesfrmga; han
hade icke berknat medlen att n sitt ml; han var en ofrstndig
karl; han hade icke trnat sig; han kunde icke hoppa; han gjorde det
p en slump. Han var lik den dr unga damen, som p frgan om hon
kunde spela fiol svarade: Jag vet inte; jag har aldrig frskt.--
Den andre, som hoppade fver strmmen, hade flitigt trnat sig; han
visste ungefr hur pass lngt han kunde hoppa. Och han visste
fullkomligt skert, att han kunde hoppa lngt nog fr att n en punkt,
hvarifrn han kunde vada till stranden eller taga ett nytt hopp. Han
visade omdmesfrmga.

En ung man, som gjort sig knd fr att utfra hvad han fresatt sig,
skall finna huru hans arbetsflt vxer r efter r och huru
uppgifterna blifva strre och strre.  andra sidan, den man, som
mste erknna sitt nederlag och be sina vnner om hjlp fr att f
brja p nytt, r verkligen illa dran.

Studerande vid vra skolor och universitet voro frr frdiga med
examen redan i ton-ren. Detta ha vi ndrat, och de studerande ro i
allmnhet ldre, nr de brja kampen fr tillvaron, men de ha
naturligtvis lrt en hel del mer. Svida den unge universitetsmannen
icke hufvudsakligast anvnder sin tid fr att inhmta kunskap i det
mne, som han tnker gna sitt lif t, s blir han, om han gr in i en
affr, undantrngd af yngre mn, som brja i ton-ren, ehuru de sakna
universitetsbildning. Detta sger sig sjlft. Nu r frgan: Skall den
studerande, som vistats i teoriernas region, hinna fatt mannen, som
har ett par rs frsprng p praktikens hrda och strngt uppfostrande
flt.

Att detta r mjligt fr den studerande r ju tydligt och att han i
sitt senare lif kommer att ga bredare vyer, n den vanlige
affrsmannen, som saknar akademisk bildning, r ocks tydligt, och det
r naturligtvis slutet, som blir det afgrande; brjan r glmd och
har ingen betydelse. Men om den studerande ngonsin skall hinna fatt
den, som frst startade i tflingen, s mste det vara genom att ga
starkare uthllighet; hans fverlgsna kunskap och drp grundade
sundare omdme mste slutligen frhjlpa honom till seger i tflingen.
Det r tre brister, som vanligen knneteckna mannen, som startar,
innan karaktren vunnit manlig fasthet, nmligen: bristen p strng
sjlfdisciplin, p allvarlig koncentration och p en allt behrskande
relystnad. Den unge universitetsmannens vanor och den i en affr
anstllde ynglingens ro himmelsvidt skillda.

Det r en annan svrighet, som i de flesta stora affrsfretag mter
den ldre mannen. Dr rder nmligen en strng civilfrvaltning och
befordran utan favoritsystem. Det stller sig drfr mycket svrt att
f ngon annan anstllning n i de lgsta graderna. Man mste brja
vid foten, och det r bst fr alla parter, synnerligast fr den unge
studeranden.

Undantagsstudenten borde naturligtvis fvertrffa
undantags-icke-studenten. Han har strre bildning, och bildning gr
sig alltid gllande, om de andra egenskaperna ro desamma. Tag tv mn
med lika naturlig begfning och energi, samma relystnad och
personliga egendomligheter, och den af de tv, som erhllit den bsta,
mest omfattande och mest lmpliga bildningen, har utan gensgelse en
ofantlig frdel fver den andre.

		      AFFRSMAN OCH SPEKULANTER

Alla kta mynt hafva blifvit efterapade; efterapningen af business
r spekulation. En affrsman ger valuta fr sin inkomst och uppfyller
en nyttig frpliktelse. Hans tjnster ro ndvndiga och komma
samhllet till godo; dessutom arbetar han ihrdigt fr att utveckla
landets tillgngar och bidrager slunda till slktets framtskridande.
Detta r kta mynt. Spekulation dremot r en parasit p affrsmnnens
arbete. Den skapar ingenting och fyller intet behof. Nr spekulanten
vinner, s tar han pengar utan att lmna vederlag eller betala drfr,
och d han frlorar, tar hans medspekulant pengarna frn honom. Det r
ett rent hasardspel mellan dem, frnedrande fr bda. Ni kan icke vara
en hederlig affrsman och en spekulant. Tillvgagngssttet och syftet
p den ena banan ro olycksbringande fr den andra. Ingen affrsman
kan spekulera hederligt, ty de som visat sig ha frtroende fr honom
ha rtt att vnta strngt fasthllande vid
affrsmetoder. Fordringsgaren tar den vanliga affrsrisken, men vill
icke veta af ngon spekulationsrisk. Det kta och det frfalskade ha
intet gemensamt.

Att nittiofem procent af dem, som fr egen rkning brja ett
affrsfretag, misslyckas, lter otroligt, och nd sger statistiken,
att det frhller sig s. Med siffror kan man bevisa hvad som helst,
heter det, men det r dock ett faktum, att proportionen r mycket
stor. Tro inte att jag vill afskrcka er frn att frska bli era egna
herrar och skaffa er en egen affr, lngt drifrn. Dessutom lter den
blifvande affrsmannen icke afskrcka sig af ngot, som ngon kan
sga. Han r en sann riddare och sger med Fitzjames:

  Om full af faror vgen r,
  dess strre lockelser den br.

Den unge mannen, som fresatt sig att bli en affrsman, lter icke
hindra sig, och icke heller lter han sig lockas in p en annan bana
--han skall gra en start och f prfva sina krafter. Han mste g
p. Tids nog att besluta sig fr lifslng trldom som blott lntagare,
sedan ni frst prfvat p business och upptckt, om ni r, eller
icke r, en af de lyckligt lottade, som ga de erforderliga
egenskaperna.

Jag har frskt att teckna undantagsakademikerns vg frn aflning
till kompaniskap. Det r ingen fantasibild; ingen enda dag gr frbi
utan frndringar inom firman, hvilka hja unga mn till delgarskap;
och i hvarenda stad gr ingen frste Januari frbi utan att medfra
befordringar. Business krfver ungt, friskt blod fr sin tillvaro.
Om ngra af er ro missmodiga i denna sak, s lt mig bertta er tv
historier ur min egen erfarenhet, som bestmdt skola muntra upp er.

			EN TECKNING UR LIFVET

Det finns en stor fabriksgare, den strste i vrlden i sitt yrke. Jag
knner honom mycket vl, en prktig karl, som gr heder t sitt
business. D han brjade ldras, insg han, liksom alla kloka mn,
att nytt blod behfde infras i hans affr; att medan det nnu var
jmfrelsevis ltt fr honom att leda det vidstrckta fretaget,
skulle det vara vlbetnkt att srja fr dess fverlmnande i goda
hnder, nr han dragit sig tillbaka. Rika mns sner rfva sllan lust
fr affrer. Jag kan icke yttra mig om huruvida detta r bra eller
illa. Men d jag ser p mnniskoslktet i dess helhet, tror jag det r
bra.

Om rika mns sner hade fattiga mns sners tvingande behof och draf
framkallade relystnad och frmga, skulle det finnas frre utsikter
fr universitetsstnderande n nu. Det var icke till ngon af sin
familjs medlemmar denne man vnde sig fr att finna den nya kraften.
En ung man anstlld i ett bolag hade dragit sig hans uppmrksamhet
vid utfrandet af ngra uppdrag fr sin firma. Den unge mannen hade
ofta renden till den ldre affrsmannen. Denne var klok och gick icke
hastigt till vga. Hans duglighet var han snart p det klara med, men
det var endast en punkt bland mnga andra. I hvilka frhllanden lefde
den unge mannen, hurudana voro hans vanor, bjelser och kunskaper?
Hurudan var hans natur, utom hvad som rrde hans verksamhet? Han fann
alla svaren p sina frgor tillfredsstllande. Den unge mannen, hvars
far var dd, underhll sin mor och en syster; hans vnner voro
prktiga unga mn, ett par af dem ngot ldre n han; han studerade;
han var road af lsning; han hade dla bjelser. Jag behfver knappast
sga att han var en ung gentleman, med aktning fr sig sjlf, den
frkroppsligade hedern, ur stnd till ngot lgt eller simpelt; i f
ord, ett mnster fr en ung man och, naturligtvis, fattig--det sger
sig sjlft.

Den unge mannen blef eftersnd, och millionren sade honom, att han
skulle grna vilja anstlla honom i sin affr, om han hade lust att
gra ett frsk. Millionren uttalade ppet sin afsikt att finna en
ung affrsman, som kunde stta sig in i fretaget och med tiden befria
honom frn omsorg. Det uppgjordes att han skulle under tv r ha plats
som bokhllare, underkastad en bokhllares villkor, som i detta fall
voro mycket strnga, drfr att han mste vara p fabriken ngra
minuter fre sju p morgonen. Han skulle f ngot hgre ln, n han
hade frut, och om efter tv rs frlopp ingenting blifvit sagdt 
ngondera sidan, var fverenskommelsen slut, och hvar och en af dem
fullkomligt fri. Han var helt enkelt antagen p frsk. Den unge
mannen frklarade stolt, att han ville icke ha det annorlunda.

Allt gick som frut. Innan de tv ren voro frflutna, var principalen
sker p att han funnit den ytterst sllsynta artikeln: en ung
businessman. Huru mnga egenskaper innefattas icke i detta ord--
frst och frmst omdmesfrmga; ty utan omdmesfrmga kommer en
affrsman icke lngt. Principalen frklarade fr den unge mannen, att
han var belten med honom, njd med hans arbete och uttryckte sin
gldje fver att ha funnit honom. Han hade nu vidtagit anordningar fr
att upptaga honom i firman. Men till hans hpnad svarade den unge
mannen:

-- Jag r mycket, mycket tacksam, men det r mig omjligt att emottaga
anbudet.

-- Hvad str p? Ni passar mig. Passar jag inte er?

-- Urskta, sir, men af skl, som jag icke kan frklara, vill jag
lmna min plats om sex mnader, d mina tv r ro ute, och jag mnade
just sga upp den, s att ni kan f den fylld.

-- Hvart mnar ni er?

-- Jag reser utomlands.

-- Har ni tagit ngon anstllning?

-- Nej, sir.

-- Vet ni icke hvart ni kommer att resa?

-- Nej sir.

-- Icke heller hvad ni skall gra?

-- Nej sir.

-- Jag har behandlat er vl, och jag tror mig ha rttighet att f veta
det verkliga sklet. Jag anser att det r er plikt att sga mig det.

Sklet tvingades ur den unge mannen.

-- Ni har varit alltfr god mot mig. Jag skulle vilja ge mycket fr
att kunna f stanna hos er. Ni till och med bjd mig till ert hem--
ni har varit borta p resor--ni uppmanade mig att ofta hlsa p och
att ledsaga er fru och er dotter till sdana underhllningar, som de
nskade beska--och jag--jag kan inte uthrda lngre.

Nvl, millionren upptckte naturligtvis hvad ni alla redan frsttt,
att det hndt den unge mannen precis detsamma, som skulle hndt er
under liknande frhllande--han hade blifvit kr i dottern. I vrt
land skulle detta icke ansetts som en frbrytelse, och jag tillrder
ingen af er att strida mycket emot knslan. Om ni hyser verklig krlek
till ngon, s bry er icke om att fremlet r dotter till er
principal och att ni fr bra rikedomens brda. Men i det land, hvarom
jag talar, skulle det hafva ansetts ohederligt af en ung bokhllare
att fria till en ung dam utan frldrarnas tilltelse.

-- Har ni talat med min dotter om edra knslor fr henne? lydde
frgan. Den unge mannen vrdigades knappt svara.

-- Naturligtvis icke.

-- Aldrig sagt ett ord, som kunnat tydas drt?

-- Naturligtvis icke.

-- N, sade han, jag ser ingen anledning hvarfr ni icke skulle gra
det. Ni r just den son jag skulle nska mig, ifall ni kan vinna min
dotters hjrta.

Mycket egendomligt, men det var dock s, hade den unga damen samma
sikt som pappa--han var en sdan kta man, som hon ville ha. Denne
unge man r nu en lycklig affrsman.

			ROMANTIK I BUSINESS

Jag har en annan historia, som hnde i ett annat land. Bda
svrfderna ha sjlfva berttat mig historierna, och de ro stolta
mn, liksom jag r stolt fver deras vnskap. Ni ser att business r
icke endast detta hrda prosaiska lif, som vanligen skildras. Det br
inom sig romantik och knsla, och ju strre ett affrsfretag r, ju
framgngsrikare och nyttigare, desto mera romantik och fantasi trffar
man p. De strsta triumferna, till och med i affrer, hrrra frn
romantik, knsla och fantasi, i synnerhet inom en firma med
vrldsrykte.

Den andra historien r s lik den frsta, att det r svrt att bertta
den med ngon framgng. Ni gissar er genast till upplsningen, och
detaljerna i dessa hndelser betyda ingenting. Det r som nr jag
berttade om slaget vid Bannockburn fr mina unga brorsner: Dr stodo
engelsmnnen och dr skottarna.

-- Hvem vann, farbror? skreko alla tre p en gng med sublimt frakt
fr detaljer. Men i detta fall r det icke frga om krig. Jag tar fr
afgjordt, att alla frvecklingar lstes genom fredlig
fverenskommelse.

Jag skall icke bertta historien i hela sin lngd, som jag gjorde med
den fregende; den r alldeles likadan med undantag af att den unge
mannen i detta fall var anstlld p vanligt stt. Den unge mannens
tjnster behfdes, och han blef anstlld.

Slutligen blef han millionrens privatsekreterare och med samma
olyckliga resultat. Men i detta fall hade fadern bedt den exemplariske
och duglige unge mannen att, medan han var borta, se till hans sner.
Detta gaf anledning till besk  familjens landtstlle och till lek
och idrottsfningar med snerna. Min vn glmde att han hade en
dotter, och det skulle han inte ha gjort. Nr ni blir icke endast
hufvudmn fr affrsfretag, utan ocks hufvudmn fr familjer, s
skall ni komma ihg detta och inte endast tnka p snerna.
Privatsekreteraren, som ftt i uppdrag att hlla ett ga p snerna,
hade p ett eller annat stt missfrsttt de muntliga instruktionerna
och gaf dem ett litet vidstrcktare flt. Dottern syntes behfva mesta
omsorgen. Men lgg mrke till detta: Dessa bda unga mn tillvunno sig
sina principalers frtroende och erknnande frst, och blefvo sedan
kra i dttrarna. Ni kunna vara fullkomligt trygga, om ni taga dessa
saker i samma ordning.

		       VRDET AF EN AFFRSBANA

Kanske det tilltes mig, utan att jag alltfr mycket afviker frn
mnet fr min text, att framstlla ngra anmrkningar fver det
inflytande en affrsbana, i jmfrelse med andra yrken, har p
mnniskor.

Frst har jag d gifvit akt p att artistbanan gr folk smaktiga och
framkallar afundsjuka, ffnga och retlighet, just raka motsatsen till
de egenskaper jag trffat p hos affrsmn. Man tycker att musik,
mlning och skulptur borde utfva ett frdlande inflytande p de
personer, som dagligen syssla drmed. Men erfarenheten sger ngot
helt annat. Kanske r det drfr, att konstnrernas arbete eller
utfrande r s personligt, s i gonen fallande, s direkt framstldt
fr publiken, att smaktiga knslor ltt vckas till lif; hvad
anledningen n m vara, s tror jag ingen kan pst motsatsen, d jag
sger att konstnrer ofta bli frdomsfulla och trngsinta. Men frst,
att jag talar endast om klasser och om allmnna intryck; fverallt
trffa vi p undantag, hvilka gra genomsnittet nnu mindre
tillfredsstllande. Hvad de s kallade lrda yrkena angr, s iakttaga
vi en ganska mrkbar skillnad p den verkan de olika facken
frambringa.

Inom den prsterliga klassen mrkes detta icke s mycket i vr tid,
drfr att de ledande p detta viktiga omrde tillta sig
vidstrcktare vyer n frr och befatta sig mindre med beknnelser och
dogmer och mera med de yttringar af synd och felaktigheter, som
vidlda det mnskliga lifvet i alla dess skiftande freteelser. Detta
vidgar sinnet. Det har framhllits, att juridiken gr frstndet
redigt, men trngt, och att jurister sllan ha stigit till hgre
chefsplatser med makt fver sina medmnniskor. Detta innebr icke att
mn, som studera lagfarenhet, bli mindre dugliga lagstiftare eller
statsmn och ledare. Om s vore frhllandet, skulle vrt land,
framfr alla andra, vara illa dran, emedan vi styras af jurister. Men
de mest ryktbara amerikanare, som varit stora mn, voro icke stora
lagkarlar; det vill sga, att de sllan intagit ngon rangplats inom
yrket, men de ha begagnat sig af den oskattbara frdelen, som
lagstudium frlnar en statsman, och utvecklats utfver yrkets
grnser. Det sges att den store lagkarlen och den store domaren mste
befatta sig med redan faststllda regler och freskrifter; lagkarlen
fljer freskrifter, men hrskaren fver mnniskor utfrdar
freskrifter.

		       KPMN OCH VETENSKAPSMN

Det frefaller, som om alla lrda yrken hade en viss bengenhet att
gra sina utfvares sinnen rediga, men trnga. Hvad som frst
erfordras p affrsbanan, r att affrsmannen skall kunna befatta sig
med en stndigt vxlande mngfald af frgor. Han mste ga en
omfattande omdmesfrmga, grundad p mngsidigt vetande. Det r icke
tillrckligt fr vr tids store kpman och affrsman, att han knner
sitt eget land vl, dess fysiska frhllanden, dess resurser,
statistik, rsvxt, farleder, finanser, med ett ord, alla
frhllanden, som rra icke endast det nrvarande, utan som gifva
honom data, af hvilka han med ngorlunda skerhet kan berkna
framtiden.

Kpmannen, hvars verksamhet strcker sig till olika lnder, mste
knna till fven dessa och likas det viktigaste, som rr dem. Hans
synpunkt fr vara vid som vrlden; intet af vikt kan hnda, som icke
har inflytande p hans verksamhet: politiska frvecklingar i
Konstantinopel; kolerasymptom i stern; monsun i Indien;
guldtillgngen i Cripple Creek; frekomst af Coloradoskalbaggen eller
en fallen ministr; krigsfara; sannolikheten af skiljedom i koloniala
tvistefrgor--intet kan hnda i ngon del af vrlden, som han icke
behfver tnka fver. Han mste ga en af de mest sllsynta
egenskaper: frmgan att rtt bedma mnniskor. Han anvnder ofta
tusentals personer och br veta hur han skall kunna framkalla det
bsta hos de olika karaktrerna; han mste ga organisationsfrmga--
en annan sllsynt gfva; han mste hafva handlingsfrmga, mste kunna
besluta sig hastigt och klokt.

Dessa sllsynta egenskaper ro icke s absolut ndvndiga fr
specialisten i ngot yrke eller mbete. Kpmannen fljer en bana, som
icke endast skrper hans frstnd, utan utvecklar alla hans
sjlsfrmgenheter; i motsats till andra banor leder den icke till
fackkunskap eller ensidighet, utan utvecklar omdmesfrmgan och
handlingskraften. Ingen vetenskaplig verksamhet omfattar s mnga
problem, ingen annan krfver en s vidstrckt synpunkt p frhllanden
i allmnhet. Drfr tror jag att det med fullt skl kan sgas om
affrsbanan, att den mste vidga och utveckla sina anhngares
intellektuella krafter.

 andra sidan r den lrda banan ondligt mycket dlare p ett stt:
den har icke till hufvudndaml att frtjna pengar och r fri frn
den strsta faran p affrsbanan, hvilken i en betydelse r den
sorgligaste af alla banor, nmligen om den betrdes p ortt stt. Att
frtjna pengar r utan tvifvel bevekelsegrunden fr de flesta unga
mn, som gna sig drt. Jag tror att om ni vill prfva edra hjrtan,
s skall ni finna att jag talar sant. Men om detta r den frsta, s
skulle det icke vara den sista bevekelsegrunden.

En mnniska kan gra stor nytta genom att utveckla sitt lands
tillgngar; genom att skaffa sysselsttning t tusenden; genom att
frbttra uppfinningar, som visa sig vara till slktets vlsignelse
och frhjlpa det framt. Den framgngsrike affrsmannen hjer sig
snart fver blotta nskan att frtjna pengar som huf vudndamlet fr
sina strfvanden; denna r undantrngd af tanken p den nytta han kan
gra inom sin verksamhetskrets. Kpmannen finner snart sin strsta
gldje i utstrckningen af sina internationella affrsfrbindelser--
i sina skepp, som befara alla haf. Fabrikanten finner sitt strsta
intresse och sin strsta belning i sina bitrden, sina fabriker, sina
maskiner, i frbttringar och nya arbetsmetoder. Den vinst de f
uppskattas icke s mycket fr penningens egen skull, utan mera som ett
tecken p framgng.

Business har sin romantiska svl som sin prosaiska sida. Den unge
mannen, som brjar i en bankaffr och befattar sig med
kapitalplaceringar p hundra olika stt--i jrnvgsobligationer, i
frlagsln till kpmn och yrkesutfvare fr att hjlpa dem utfra
sina underverk--finner snart att business innehller romantik och
lmnar ett obegrnsadt spelrum fr fantasien. Hans inflytande kan gra
sig gllande i hela vida vrlden. Ett enkelt bref af hans hand kan
fra den resande till jordens aflgsnaste vr. Han kan fven vara sitt
fosterland till tjnst i en kris, som Richard Morris, den framstende
kpmannen i Filadelfia, hvilken kom general Washington till hjlp vid
revolutionen, eller, ssom i vr tid, vra bankirer, hvilka vid flera
kritiska tillfllen bistrckt regeringen med sitt guld fr att afvnda
en fverhngande olycka.

	   DEN FVERVUNNA FRDOMEN MOT HANDEL OCH INDUSTRI

Om den unge mannen icke finner romantik i business, s ligger felet
icke hos business, utan hos den unge mannen. Tnk bara p allt det
underbara, det mystiska, som r frknippadt med utvecklingen af den
mest andliga af alla makter--elektriciteten--med sin oknda,
kanske oanade kraft. Den unge man mste vara mycket trg och prosaisk,
som icke efter att p ett eller annat stt haft att gra med
elektricitet knner sig lyftad frn hvardagligheten till det
hemlighetsfullas region. Business r icke bara dollars; de ro
endast skalet--krnan ligger ini och kommer affrsmannen till godo
senare, nr hans hgre egenskaper, hvilka stndigt pkallas, hunnit
utvecklas och mogna. Under militarismens och den ra styrkans
fvervlde rdde stort frakt fr mannen, som utfvade ett yrke. Huru
fullstndigt har icke detta ndrats! Men denna knsla har icke gamla
anor, ty om vi blicka lngre tillbaka, s finna vi att de ldsta
familjer i vrlden voro icke s stolta fver ngot som fver den roll
de spelade i business. Ullscken och skutan finnas nnu i deras
vapenskldar. Den fr nrvarande mest inflytelserike statsmannen i
England r hrtigen af Devonshire, drfr att han har bda partiernas
frtroende. Han r direktr i Barrow Steel Company. Af ledamterna i
det nuvarande konservativa kabinettet inneha sextiofyra
direktrsposter i olika handels-, fabriks- och grufbolag.

Nu fr tiden r det icke i Storbritannien tal om att hlla sig utanfr
handel och industri, utan tvrtom att f tilltrde dit. Franska
republikens president, som haft en s mrkvrdig karrir, har hela
sitt lif varit en affrsman. Den frra knslan af motvilja har
alldeles frsvunnit.

Ni minns att frre kejsaren af Tyskland ville gra sin vn,
stlfabrikanten Krupp, till furste, men denne businessman var
alltfr stolt fver sina fabriker och var sin faders vrdige son och
bad kejsaren om urskt, fr att han icke ville degraderas frn sin
rang som Stlkung. Herr Krupps son, som nu bestigit sin faders tron,
skulle helt skert svara p samma stt. Nu r han monark, alldeles som
kejsaren och, efter hvad jag knner om unge kung Krupp, lika stolt
fver sin stllning.

Den gamla frdomen mot affrsverksamhet har frsvunnit frn de
starkaste blverken i Europa. Frndringen har uppsttt draf, att
affrsverksamheten blifvit frndrad. I forna dagar utfrdes hvarje
srskild arbetsgren i mjligast minsta skala, och sm sysslor i sm
affrer alstra sm mnniskor. Dessutom mste hvarje man gna sig t
detaljer, och i sjlfva verket bedref hvar och en yrke och handel p
egen hand. Organisationsfrmga, fretagsamhet, vida vyer och
handlingskraft hade intet spelrum. I vr tid sker business inom alla
grenar p en s gigantisk skala, att delgare i ett stort
affrsfretag ro hrskare fver ett helt litet rike. En arbetschef
kan ha flere mn i sin industriella arm, n de tyska smkungarna hade
under sina fanor.

Det sades fordom, att tv personer med samma yrke kunde aldrig komma
fverens; nu rder den varmaste vnskap mellan yrkeskamrater, de
beska hvarandras kontor, fabriker och magasiner, visa hvarandra de
olika metoderna, frbttringarna och uppfinningarna samt tillmpa dem
ofrbehllsamt i sina egna affrer.

Affrsfretagen ro alltfr storartade fr att alstra smaktig
afundsjuka, och vid sidan af frvrfsbegret finnes begret efter
framsteg, uppfinning, frbttrade metoder, vetenskaplig utveckling och
stolthet fver att lyckas i dessa viktiga punkter; s att den
behllning en affrsman nu fr tiden efterstrfvar och erhller bestr
icke uteslutande i dollars. Han fr jmte dollarn ngot bttre, en
kassabehllning i medvetandet att ha bidragit till hjandet och
utvecklandet af det arbetsfretag, som han gjordt till sin
lifsuppgift.

		       AFFRSBANANS BELNINGAR

Jag kan med fullt frtroende framhlla affrsbanan fr er ssom en
bana, hvilken lmnar fritt rum t utvecklingen af en mans bsta
egenskaper. Jag tror att den store kpmannens, bankirens eller
fabrikschefens bana r gynnsam fr utvecklingen af
sjlsfrmgenheterna, att den mognar omdmet och insikterna i olika
mnen, friar frn frdom och hller sjlen frisk och mottaglig. Och
jag vet att varaktig framgng vinnes icke utan genom rlighet och
redbarhet, genom ofrvitliga vanor och tadelfritt lefnadsstt, genom
dagalggande af god insikt och klokt omdme i det mnskliga lifvets
alla frhllanden; anseende och frtroende fly snart frn den
affrsman, som visar ofrstnd i handel och vandel eller som r
oregelbunden i sina vanor eller misstnkt fr att icke vara fullt
redbar. I hvarje annat yrke kan finnas plats fr den ofrstndige--
ofrstndig som ett barn utanfr sitt speciella fack, men framgngsrik
inom detta--men nnu aldrig har en ofrstndig affrsman haft
framgng. Om han saknar en sund, allt omfattande omdmesfrmga, s r
han dmd till undergng.

Businessbanan r slunda en strng dygdens skola, och dr finns en
mycket hg belning, som den ofta utdelar, och ingen annan bana kan
utlofva: All den dla vlgrenhet den mjliggr. Det r businessmn,
vi hufvudsakligast ha att tacka fr vra universitet, hgskolor,
bibliotek och uppfostringsanstalter, hvarom sdana namn vittna som
Girard, Lehigh, Chicago, Harvard, Yale, Cornell och mnga andra.

Hvilket bttre minne kan en man efterlmna, n ett som stadkommer s
mycket verkligt godt och s skert fr hans namn till kommande
slkten, hlsadt med vlsignelse af tusenden inom hvarje rtionde,
hvilka inom dess murar erhllit den dyrbaraste skatten: en sund och
fri bildning? Detta r de mns arbete, hvilka insgo att rikedom r
anfrtrodt gods, att under garens lifstid anvndas till medmnniskors
bsta.

I fall ngra affrsmn skulle bli beskyllda fr snikenhet, kunna vi
med allt fog frsvara dem som klass med de ord, som den hedervrde
Thomas Cromwell anvnde till frsvar fr den store kardinalen: Om de
ro snikna i att frvrfva, s ro de kungligt frikostiga i att gifva,
hvarom dessa lrosten bra vittnesbrd.
  _________________________________________________________________

  STLTILLVERKNING I FRENTA STATERNA I DET NITTONDE RHUNDRADET [1]

(Ur the Review of the Century number of New York Evening Post, 12
Januari 1901).

  Ngra skl hvarfr Frenta Staterna blifvit det frnmsta
  stlproducerande landet i vrlden. Jmfrande priser p rvaran och
  stltillverkning i detta land och utrikes.

  [1] Med stl menas ej lngre det hrdbara jrn, som nnu fr ngra
  rtionden sedan drmed betecknades, utan benmningen stl omfattar
  nu fr tiden allt jrn, som under framstllningen varit i flytande
  form, ssom bessemer, siemensmartinsjrn o. d. under det att hvad
  som endast varit halfflytande, ssom lancashire o. d., fortfarande
  kallas jrn.  Ett stlfartyg r slunda ingalunda gjordt af hrdbart
  stl utan af helt mjukt jrn.--. a.

Att skrifva om stltillverkning i Frenta staterna under det senaste
rhundradet r verkligen att brja frn brjan. I Mr. Swanks
frtrffliga bok: Jrn i alla tidehvarf lra vi, att myndigheterna i
Pennsylvania s sent som 1786 lnade Mr. Humphreys 300 pund under fem
r fr att stta honom i stnd att frska frvandla stngjrn till
stl lika bra som i England. S sent som 1810 frambragtes i hela
landet endast 917 tons stl, hvaraf Pennsylvanias del var 531 tons,
eller mer n hlften af det hela. Det r egendomligt att den gamla
goda staten, som var sjlfva hufvudplatsen fr tillverkningen, nnu
lmnar ungefr samma procent. Till och med 1831 var stltillverkningen
endast 1,600 tons, en summa, som sades motsvara allt som importerats,
s att stlmarknaden fr sjuttio r sedan delades jmnt med
utlnningen. Men vid tillverkningen af detta stl anvndes
cementeringsmetoden; degelstl kommer senare. Frn 1831 till s
nyligen som 1860 gjordes ringa framsteg i stltillverkningen;
totalproduktionen i Pennsylvania r 1850 var endast 6,000 tons, nnu
hufvudsakligast cementstl. 1840 brjade Isaac Jones och William
Coleman att tillverka stl i Pittsburg och rnte stor framgng. 1853
tillverkade Singer, Nimick & Co. med frdel gjutstl till sgar,
verktyg, maskiner etc.; fr samma ndaml bearbetade 1860 Hussey,
Wells & Co. amerikanskt jrn till stl af prima kvalitet som jmn
produkt. Och 1862 upprttade Park Brothers & Co. det strsta hittills
knda stlbruket, och flera hundra engelska arbetare infrskrefvos fr
att tillfrskra bolaget framgng. Denna firma anvnde ocks
amerikanskt jrn. Alla dessa affrsfretag funnos i Pittsburg.

Drefter blef tflan med det utlndska stlet ganska skarp, tills
inkrktaren slutligen tvangs att lmna fltet. I brjan kunde
europeiska fabrikanter afstjlpa sitt fverskott p utlndsk botten
och tvinga de amerikanska fabrikanterna att fr hela sin tillverkning
nja sig med de ytterligt lga priser, hvilka inkrktaren endast
accepterade fr en obetydlig del af sitt. Den, som behrskar en
gifvande inhemsk marknad, kan med stor frdel inkrkta frmmande
marknader. Under de senaste ren r det den amerikanske fabrikanten,
som afstjlper sitt fverskott p europeisk botten. Erfra frst den
inhemska marknaden, s kommer den utlndska till er af sig sjlf,
lyder regeln i den internationella handeln.

D jag skrifver om Coleman, Jones, Nimick, Singer, Hussey och Park,
terfres jag i minnet till mina gossr. Som springpojke vid
telegrafstationen i Pittsburg har jag lmnat dem mnget telegram och
med stolthet emottagit en igenknnande nick af dessa min ungdoms stora
mn. Hvar och en af dem stod s tydligt fr min blick, d jag nedskref
hans namn, som om vi nnu stode i daglig frbindelse med hvarandra. Om
de brjade tala i nsta rum, s skulle jag kunna urskilja hvarje rst,
innan ordet var uttaladt. Alla ro nu borta med undantag af den yngre
af brderna Singer, som nnu r min kompanjon och vn. Dessa ro
stlets fder i Frenta staterna. De hafva gjort staten en
tjnst. Frid fver deras aska!

Det var icke frrn 1864 som revolutionen i stltillverkningen ndde
till oss och jrnldern brjade ge vika fr den nya Kung Stl. Detta
minnesvrda r tillverkades vrt frsta bessemerstl; och stl, som
hittills kostat sex  sju cents pr sklpund, har sedan slts fr
mindre n en cent pr sklpund, under det att stl-billets till
hundratusentals tons slts, tre sklpund stl fr tv cents. Till
detta stl tgr fr hvarje sklpund tv sklpund jrnmalm, upptaget
och transporteradt fver land och vatten, 1,000 mil, ett sklpund
koks, hvarfr erfordrats ett och ett tredjedels sklpund stenkol,
upptaget ur grufvorna, frkoksadt och transporteradt 50 mil, och ett
tredjedels sklpund kalksten, tagen ur brottet och transporterad 140
mil, s att tre och ett tredjedels sklpund rmaterial har bearbetats
till ett sklpund stl och erbjudits kunden fr tv tredjedelar af en
cent, tre sklpund fr tv cents eller 15 dollars fr 2,240 sklpund =
en ton.

I fall jag uppmanades att frklara huru detta mirakel utfres, skulle
jag icke kunna det, ty jag kan icke frigra mig frn fruktan att ngot
misstag freligger och att en affr, som t en otacksam allmnhet
lmnar denna dyrbara metall till s lgt pris, snart mste komma i
klmma. Det skulle ovillkorligen g drhn, i fall detta ytterligt
lga pris rckte fr en lngre tid eller fr alla sorters stl. Det
finns icke tillrcklig profit fr att tcka risken af att slja tre
sklpund stl fr tv cents. Men ngra af Frenta staternas strsta
affrsfretag, som ga egen rvara, egna skepp och egna jrnvgar samt
ro mnstergillt inrttade och sktta, kunna slja till detta pris,
som icke lmnar ngot kvar till utdelning eller rnta p insatt
kapital. Rntan uppgr till omkring tv dollars pr ton och
fverskrider denna summa i de flesta fall. Frluster vid
tillverkningen, olyckshndelser och reparationer samt vid
frsljningar skulle berknas till tv dollars pr ton.

Detta lga pris mjliggjordes genom Sir Henry Bessemers uppfinning.
Bessemerstlet sattes upp p konungatronen, och ingen monark tycktes
vara s sker p en lng och obestridd regering; synnerligast sedan
bessemerprocessen blifvit fullstndigad af ett ungt geni, min vn
Sidney Gilchrist Thomas, som upptckte basiska
defosforiseringsmetoden, hvarigenom orena malmer kunde anvndas vid
tillverkningen af bessemerstl.

Mnga sammanstmmande orsaker ha mjliggjort priset p stl-billets
till 15 dollars pr ton; den frnmsta r automatiskt maskineri, hvari
Amerika utmrker sig. Att tillverkningen pgr utan afbrott r nsta
orsak. Verkstder, som ro 1,100  1,200 fot lnga, bli vanliga; i
dessa kommer rvaran in genom den ena ndan och utgr ur den andra
fullt frdig, utan att en hand rrt vid den och ofta till och med utan
afbrott, utom fr ny upphettning. Det talas nu om planer till nya
fabriker i en sdan skala, att ett landomrde p en och en kvarts mil
erfordras; ensamt en verkstad skulle vara 3,000 fot lng. Ett
hufvudvillkor fr billig produktion r stor skala. Fabriker, som
tillverka ett tusen tons stl om dagen, ha liten utsikt mot en fabrik,
som tillverkar tiotusen. Vi finna denna lag inom alla industrigrenar.
Den skapar ngskeppet p 20,000 tons och jrnvgsvagnen p 50 tons.
Frbttrade maskiner och anvndningen af elektricitet som drifkraft
samt det nya af- och plastningsmaskineriet ro alla bidragande
orsaker till stlets prisfall.

Det finns dock en del af omkostnaden, som hvarje sociolog br gldja
sig t att icke ha minskats, och det r lnen fr det arbete, som
utfres af mnniskohand. Den har stigit och synes vilja stiga nnu
hgre. I ett af de strsta stlbruken var frra ret
genomsnittsaflningen pr man--inberknade alla pr dag aflnade
arbetare, gossar och maskinister--hgre n fyra dollars om dagen
under trehundraelfva dagar. Ju frre arbetare som behfvas, dess
mindre blir arbetskostnaden pr ton och--tvrtemot den ofta uttalade
sikten--dessa arbetare st just som arbetare betydligt hgre n
frr. Det r ett misstag att tro att mnniskor bli endast maskiner;
arbetaren frn forna dagar skulle icke kunna skta nutidens invecklade
maskineri eller motsvara krafvet p intelligens och raskhet.

Om ngon fr fem r sedan frgat vrt lands stlfabrikanter, huruvida
det fanns ngon mjlighet att bessemerstlet kunde finna en rival,
skulle icke en af tusen tvekat att svara ett kraftigt: Aldrig! Men
en af de tusen, som varit mera frtrogen med nyare uppfinningar,
skulle varit mindre bestmd och kanske antydt, att till och med
bessemerprocessen kunde finna en rival.

Frdelarna vid Siemens Martin-metoden hade erknts af tminstone en
firma, hvars representant hade sett den tillmpas utrikes. Cooper,
Hewitt & C:o tillkommer frtjnsten att ha gjort frsta experimentet
med den i Frenta staterna. Detta var 1868. Men den strre kostnaden
vid tillverkningen af detta slags stl inskrnkte dess anvndning. Det
var frst vid upptckten, att Thomas basiska process lmpade sig
frtrffligt fr open-hearthugnen, som martinstlet fick rang
bredvid bessemerstlet. Det frsta basiska open-hearthstlet i vrt
land tillverkades af firman Carnegie, Phipps & C:o i Homestead r
1888. I ppen hrd tillverkas numera tv slags stl, det sura och det
basiska.  Det senare r mycket billigare n det frra, ehuru det till
och med r renare, enr den basiska processen fullkomligt aflgsnar
alla oarter. Basiskt open-hearthstl erstter numera p mnga
stllen svenskt jrn, fven till hstskor. Pansarplt frfrdigas
draf.  East-Riverbron bygges af surt stl, hvarfr ett hgre pris
betalas; men detta kommer sig endast draf att ingeniren icke r
mottaglig fr bevis. Den stora frdelen fr Frenta staterna af den
basiska metoden r, att vra enorma upplag af starkt fosforhaltig
jrnmalm kunna anvndas till stl, under det att bessemermetoden i den
amerikanska tillverkningen krfver jmfrelsevis fosforfattiga malmer,
p hvilka tillgngen r ganska begrnsad. Stltillverkningen i ppen
hrd r i stndig tillvxt.

Slunda har jrnldern, som slutade under frra rhundradet,
eftertrdts af bessemerstlldern, hvars regeringstid rckte endast
trettiosex r, med brjan 1864, och som nu trder tillbaka fr att
lmna plats t Siemens open-hearthstlldern. Tillverkningen i ppen
hrd har numera i Storbritannien lngt fretrde fr bessemer, och jag
tror mig vga pst, att det blir samma frhllande i Frenta
staterna.

Frsvinnandet af bessemerldern har framkallat de sdra staterna som
en blifvande stltillverkare, som eljes aldrig skulle kommit med i
marknaden, emedan dess malmer ro olmpliga fr bessemerprocessen, men
troligen visa sig passa fr open-hearthprocessen. Frrn
Tennesseebolagets nya stlfabriker ha kommit i gng och arbetat ngon
tid, kan man icke med skerhet uttala sig om, huruvida Sdern kan
blifva en medelpunkt fr stltillverkning, men efter alla tecken att
dma ser det ut, som om den snart skulle blifva en ganska viktig
faktor p detta omrde.

Stlets nuvarande medelpunkt utgres af en kvadrat mellan Pittsburg
och Wheeling, nordvst till Lorain, t ster till Cleveland och t
sder tillbaka till Pittsburg. Inom detta omrde tillverkas mest
stl. Ensamt Allegheny--Pittsburg inberknadt--tillverkade 1899
nstan en fjrdedel af allt tackjrn i Frenta staterna, nstan
hlften af open-hearthstlet och nstan 39 procent af all slags
stltillverkning. Och det ser icke ut som om denna region snart skulle
bli undantrngd. Colorado skall otvifvelaktigt utvecklas i frhllande
till hela Vstkusten. Chicagos stllning som stlfabrikant r redan
frskrad. Det stora landet i sydvst visar icke bengenhet att
tillverka stl i vidare utstrckning. I medlet af frra rhundradet
utgjorde de stra staterna stltillverkningens egentliga hemort. Till
och med i Pennsylvania tillverkades hlften af dess stl ster om
Alleghenybergen. Sedan dess har riktningen gtt snabbt t den region,
som kallas Central West och som har Pittsburg till sin medelpunkt.
fverflyttningen af de stora Lackawanna jrn- och stlfabrikerna i
Scranton, Pa, till Buffalo, och Betlehemstlbolagets lysande triumfer
i pansarplt, kanoner och smiden som specialitet--hvilket gaf det en
srskildt framstende stllning--ro bevis p att stern icke r
ngon lmplig plats fr tillverkning af vanligt stl. Historien om
stlfabrikerna i Troy r ett annat bevis. Det finns ett undantag p
denna marsch vsterut--Harrisburg i stra Pennsylvania, som
fortfarande r en framgngsrik och betydande tillverkningsort.
Marylands-stlbolaget vid kusten har frmnlig export, men nnu
viktigare fr bolagets framgng r dess skeppsbyggeri, hvartill
platsen p grund af tidvattnet r synnerligt vlbelgen. Intet tyckes
antyda, att medelpunkten fr stltillverkningen i detta land kommer
att rubbas i det nya rhundradet. Det r, som sagdt, i Centralvstern,
och dr tyckes den komma att stanna.

Men till och med dr verka krafter, som kunna franleda viktiga
frndringar. Stderna vid sjarna lngs norra grnsen af
centralvsterns region tillvxa snabbt; de ga frdelen af ytterligt
lg transportkostnad till sjs och genom Wellandkanalen samt kunna
lasta direkt p Europa.  Men strsta betydelsen ha de lga
fraktsatserna p Eriekanalen under mer n halfva ret. Dessa draga
sig uppmrksamhet, synnerligast sedan man gjort frsk att sl ihop
stambanans alla linjer till ett direktorat fr att kunna fordra hgre
fraktsatser. Lackawanna jrn- och stlbolagets frlggande af sina
verk till Buffalo visar tydligt dragningen till
sjarna. Jrnvgssammanslagningens politik lgger otvifvelaktigt an p
att gynna de sdra hamnarna och New York.  Skillnaden mellan tre cents
pr hundra fr Baltimore och tv cents fr Filadelfia fver New York
visar, att trafiken fortfarande sker dessa hamnar och att New Yorks
andel af skeppshandeln alltjmt minskas. Men det r icke antagligt att
staden eller staten New York underlter att frsvara sin stllning
genom det vapen, som New York ger framfr alla de andra staterna i
sin vattenfarled frn sjarna till New Yorks hamn.  Jag tar detta fr
afgjordt och frutsger en stor utveckling af stlindustrin i denna
del af centralvstern, som ligger lngs sdra stranden af Eriesjn och
som har den billigaste transportvgen till New York.

Ett af de utmrkande dragen fr det nya rhundradet r tergngen till
sjtransport fr tyngre varor. P insjarna finnas redan skepp, som
lasta 7,000 tons. Prmar skola gra regelbundna turer p Ohiofloden
och p den utvidgade Eriekanalen samt fven p kanalen frn Chicago
till Mississippi. Mnga andra sjvgar skola ppnas fr transport af
stl och stlfabrikat till en tredjedel, ofta en fjrdedel af
fraktsatserna p jrnvg.

Det r knappt troligt att ngon bttre eller billigare metod fr
stltillverkning str att uppn, eller att stl utan frlust kan
sljas billigare n tv cents fr tre sklpund. Det tjugonde seklet
med alla sina kommande underverk skall troligen sluta med
stlltillverkningen d som nu i ppen hrd. Det ser icke ut, som om
ngon frbttring vore mjlig.

De senaste ren ha bevittnat exporten af vrt stl till andra lnder.
Republiken har icke endast fyllt sina egna behof, utan frskt att
fylla hela vrldens; icke endast i stl, utan i tusen och en andra
artiklar, hvilkas hufvudbestndsdel utgres af stl. Den billiga
tillverkningen kar dess anvndning i en utstrckning, hvarom vi
knappast kunna bilda oss en frestllning. Ett exempel hrp af de
mnga, som kunna anfras, r att fr tre r sedan anvndes icke en ton
stl till jrnvgsfraktvagnar hr i landet; nu anvndes tusen tons
stl dagligen ensamt fr detta ndaml. Jrnmalm- och kolgrufvorna i
Storbritannien bearbetas till det yttersta, och ndock kas icke
frrdet mycket. I Tyskland r det p samma stt med undantag af att
dr finnas ngra mindre goda fyndorter, som kunna utvecklas, ifall
priserna stiga, hvilket r antagligt. Ryssland har icke spelat ngon
vidare roll i stlindustrin; om landet vid rhundradets midt kan fylla
sina egna behof, r det godt. Utom i Frenta staterna, England och
Tyskland tillverkas obetydligt stl. Frhoppningarna p Kina och Japan
i detta fall komma nog p skam. Storbritannien och Tyskland kunna icke
ka sin tillverkning mycket fver den nuvarande, s att Frenta
staterna tyckes vara det enda land, som kan tillfredsstlla vrldens
behof. Vrt frrd af jrumalm rcker att motsvara all efterfrgan
tminstone under rhundradets frsta hlft; hela rhundradet hvad koks
angr. Utan tvifvel komma nya lager att upptckas innan de nuvarande
ro uttmda.

Ngra r hrefter skall exporten och tillverkningen af jrn och stl
frn republiken till mnga delar af vrlden--hvilken export r 1900
berknades till 129,000,000 dollars--bli s stor, att den bildar ett
nytt kapitel i stlets rekordslende historia.

Vr stlindustris inflytande p den inhemska utvecklingen kommer att
bli underbart, ty den nation, som stadkommer det billigaste stlet,
har de andra nationerna vid sina ftter i alla dithrande
affrsgrenar. Det billigaste stlet betyder de billigaste skeppen, de
billigaste maskinerna, de billigaste tusen och en artiklar, af hvilka
stl utgr en bestndsdel. Vi st framfr en s storartad utveckling
af republikens industri, att vrlden nnu aldrig sett dess like.

Republikens stllning som stlfabrikant kan skildras i f ord: r
1873, sledes fr endast tjugosju r sedan, producerade Frenta
staterna 198,796 tons stl och Storbritannien 653,500 tons, mer n tre
gnger s mycket. Tjugosex r senare, r 1899, tillverkade republiken
tv gnger s mycket som monarkien; de respektive siffrorna utvisade
10,639,857 och 5,000,000 tons, en ttafaldig kning fr monarkien och
femtioenfaldig fr republiken. Frenta staterna tillverkade nstan 40
procent af all stlproduktion i vrlden, hvilken uppgick till
27,000,000 tons. Industriens historia har intet motstycke att uppvisa.

S har det varit; och hvad framtiden angr, s kommer mhnda Frenta
staterna, innan det nuvarande rhundradet hunnit tillryggalgga en
tredjedel, eller kanske endast en fjrdedel af sin bana, att tillverka
mera stl n hela den friga vrlden tillsammans.

Farvl d, Jrnlder! Hell kung Stl och lycka t republiken,
medelpunkten i hans rike, dr han sitter p sin tron och utfr sina
stora underverk!

  _________________________________________________________________

		LEFNADSOMKOSTNADERNA I STORBRITANNIEN
		  I JMFRELSE MED FRENTA STATERNA

(Ur The Contemporary Review, September 1894)

  Priset p lifsfrndenheter i England och Amerika. Hvarfr
  amerikanaren kan njuta af lyxartiklar, som ro frmenade
  engelsmannen.

Om ngon tillfrgades i hvilket fall rrande Frenta staterna
engelsmnnen ro mest p villospr, skulle det icke vara oberttigadt
att svara: Angende jmfrelsen mellan lefnadsomkostnaderna i det
gamla och det nya landet.

Det skulle antagligen krfva bde tid och mda att ska rubba en s
allmn uppfattning, som den, hvilken nyligen uttalades af en hg
engelsk auktoritet, att Frenta staterna skulle vara ett fullstndigt
Eldorado fr arbetare, om lefnadsomkostnaderna icke vore s hga.

Det r ltt att visa huru en sdan uppfattning kunnat uppst.
Engelsmannen kommer till New York och hyr ett kdon, som flera timmar
vntat p ngbten; man affordrar honom ett orimligt pris; han
bestller en flaska importeradt vin och finner det mycket dyrare n
hemma. Han erfar att priset p klder, bestllda af importeradt tyg,
r fven mycket hgre, och dessa omstndigheter gra ett starkt
intryck p honom, drfr att de ro de frsta han mottager. D han vid
hemkomsten tillfrgas, hvarp han stder sin sikt, att
lefnadsomkostnaderna ro strre i Frenta staterna n hemma,
framhller han ofrnderligen dessa tre exempel och stannar dr. Men
dessa utgra icke de hufvudsakligaste utgifterna ens fr resande, nnu
mindre fr invnarna. P frgan, hur han fann hotellpriserna, erinrar
han sig, att det kostar mindre i republiken, dr priserna i de bsta
hotellen belpa sig till fjorton  aderton shillings pr dag--det
senare priset det hgsta i New York. Fr detta har han ett bekvmt rum
och alla mltider--frukost, lunch, middag och kvllsvard. Han drar
sig ocks till minnes, att han knappast kunde ftt en sdan middag p
hotell Metropole i London fr samma summa af aderton shillings, som
alla mltiderna och ett rum kostade i New York. P frgan, hur han
fann reseomkostnaderna, rknar han efter litet och finner att priset
r litet mer n hlften, frsta klass, fven inberknadt sofvagn. Det
billigare priset p jrnvgsresor och hotell uppvgas icke af extra
betalningen fr droskor och utlndska viner. Den frmmande kper inga
klder och om han r klok fljer han amerikanarnas exempel och
anvnder hotellets omnibusar eller de elektriska sprvagnarna; och
sllan, om ngonsin, bestller han en cab, som icke r en amerikansk
institution. Men om den resande nskar hyra ett ekipage pr dag, vecka
eller mnad, eller fr kning till teatern eller en bjudning, s r
priset drfr icke dyrare i New York n i London--fyrtio eller
femtio pund i mnaden, efter fverenskommelse, och tolf shillings fr
en droska pr afton. Fr en ktur i parken en eftermiddag r priset p
en vagn med tv hstar till och med lgre i New York. Det r ett
obestridligt faktum, att reseomkostnader--inberknadt alla
ndvndiga dagliga utgifter--ro mycket dyrare i Storbritannien n i
Amerika. Men detta inverkar endast p de f resande, vanligen frmgna
personer, och r af ringa vikt. Det vsentligaste r huru
lefnadsomkostnaderna stlla sig fr massan af folket, fr
lntagareklassen i de tv lnderna.

Lt oss lugnt betrakta saken. Flertalet arbetare--handtlangare
inberknade--har en rlig inkomst af 60 till 120 pund. Enligt den
statistik, som upprttats af Arbetsbyrn i Massachusetts--den hgsta
auktoritet vi ga--stlla sig lefnadsomkostnaderna i England och
Amerika slunda:

  Inkomst 300 doll. till 450 pr r   Inkomst 450 doll. till 600 pr r
  ----------------------------------+---------------------------------
  Utgifter   Amer.  Engl.            Utgifter   Amer.  Engl.
  ----------+------+----------------+----------+------+---------------
  Lifsmedel      64     81           Lifsmedel      63    78,75
  Klder          7      7           Klder      10,50    10,50
  Hyra           20     13           Hyra        15,50    10,37
  Brnsle         6      7           Brnsle         6        6
  Diverse         3      3           Diverse         5        5
  Summa         100    111           Summa       100,-   110,62

Detta visar de hgre priserna i Storbritannien. Men sedan denna tabell
uppgjordes, ha priserna mycket fallit i Frenta staterna, lngt mer n
i Storbritannien. I ett vrdefullt engelskt verk Folkets arbete och
lif uppgifver Charles Booth, att fdan fr en familj belper sig till
50  60 procent af inkomsten. Lifsfrndenheter, hvarmed hr menas
allt som ingr genom munnen, r den strsta utgiftsposten fr en
arbetarefamilj. Den strcker sig frn sextiofyra procent i Amerika
till ttioen i England. Anledningen till denna skillnad r tydlig.
Alla slags fdomnen ro naturligtvis billigare i Amerika n i
England. Det frra landet exporterar dem till det senare. Tobak r
mycket billigare. Amerika producerar tobak, och tullen r endast sex
cents pr sklpund emot ttiofyra cents tull i monarkien--fjorton
gnger s stor. Tullen p whisky r 40 cents pr gallon, sledes sex
gnger hgre i Storbritannien n hos oss, och whisky tillverkas
billigare i Kentucky n i Irland eller Skottland.

ltullen r i Amerika 96 cents pr tunna och i England 1 dollar 75
cents. Te och kaffe ro tullfria fr amerikanaren, men belagda med
tull fr engelsmannen. Socker (rsocker) r tullfritt i bda lnderna,
utom i republiken en obetydlig tull p utlndskt raffinad. Nr
massorna i Storbritannien inse huru tungt de ro beskattade i
jmfrelse med Frenta staternas arbetare, komma de antagligen att
framstlla kraf p billigare tullsatser p sdana artiklar, hvilka
komma under rubriken: lifsfrndenhter--framfr allt p ett
tullfritt frukostbord.

Det billiga priset p fdomnen i Frenta staterna skulle fverraska
en engelsk iakttagare, som ville studera denna frga genom alla
fyrtiofyra staterna och icke endast i New York eller stderna vid
atlantiska kusten, till hvilka produkter frn Vstern mste
transporteras.

Sedan vi nu sett, att tre fjrdedelar af en arbetarfamiljs utgifter g
t till lifsfrndenheter och funnit att priset p dessa stller sig
billigare i Indianapolis n i Manchester, s komma vi till utgiften
n:r 2: hyran. Denna slukar i Amerika 20 procent af familjens inkomst
och i England 13. Den britiske arbetaren bor mera inskrnkt. Den
bttre klassen i Amerika har, som regel, tre eller fyra rum, i
Storbritannien tv. Hyran r onekligen mycket hgre i det nya landet.

Den nsta viktiga utgiften r klder, hvilken representerar 7
procent af utgifterna svl i Frenta staterna som i England. Detta
fverraskar kanske mngen lsare, innan vi hunnit frklara
anledningen. Klder af finaste importerade tyger ro mycket dyrare i
Amerika n i England, dr tyget tillverkas, men klder gjorda af
amerikanska tyger ro mycket billiga och fullt brukbara. Tyget r
tjockt och groft och icke s behagligt att vara kldd i--till och
med grfre n skotsk cheviot. Men massan af folket anvnder det,
likasom hon anvnder ylleunderklder af samma slag. Drfr berres
arbetsklassen icke s mycket af tullen p fina yllevaror, hvilka
endast importeras af de f rika. Jag har hr framfr mig annonser i
amerikanska tidningar, af hvilka framg att en frdigsydd kostym kan
kpas fr tv eller tre pund--just samma pris som i Storbritannien.

Hr r en sann historia i detta mne. En bekant parlamentsledamot, som
fr ngon tid sedan hll ett tal fr sina valmn i det inre af landet,
sade dem att lefnadskostnaderna voro mycket hgre i Amerika n i
Storbritannien och att priset p klder var tre gnger s hgt. En
afskrift af talet skickades till hans vn, en af vra mest knda mn i
Frenta staterna, hvilken talaren ofta brukade beska. En kort tid
drefter aflade han, tillsammans med sin hustru, ett besk hos sin vn
i republiken. En morgon visade sig vrden vid frukosten i en ny
kostym, som vckte allmn beundran. Den engelska damen frklarade att
den var mycket trefligare n den kostym hennes man hade. Vrden
frgade sin gst, hvad han trodde att kostymen kostade; hvarp den
intet ondt anande engelsmannen svarade: Well, den kostym jag har p
mig kostar mig 7 pund, och jag antar att er i detta frskrckliga
tullskyddade land mste ha kostat 12 pund. Detta var hans
uppfattning, sedan han noga granskat kostymen. Well, sade vrden,
jag betalade precis fyra och en half dollars fr kostymen, och jag
skulle nska att ni ville ta den med er hem till England och visa den
fr edra valmn samt tala om historien. Detta afbjdes dock under
muntert skratt. Vrden hade vid ett besk i byn hndelsevis ftt se en
lastvagn frn Boston, hvarifrn sldes frdiggjorda klder, och
frgade frsljaren, om han hade en drkt som passade honom. Ja,
svarade denne, och om ni tar en kostym, s kan ni f den till
partipris. Detaljpris r 6 dollars.--Det r bra. Skicka hem den.
Den sndes genast, med det ofvan nmnda resultatet. Det var
naturligtvis amerikanskt material, icke s sltt eller s fint som det
den rade parlamentsledamoten hade, men likvl en bra och treflig
kostym. Men priset var s lgt, att jag icke vgar g i borgen fr
hllbarheten. Fr 15 dollars kan man f utmrkta kostymer.

Nr vi se p summan af extra fina yllevaror, importerade af Frenta
staterna, se vi huru obetydlig den r, i jmfrelse med
totalfrbrukningen af ylle. r 1890 var vrdet p inhemska yllevaror
338,000,000 dollars. Importen af de dyrbara fina utlndska yllevarorna
belpte sig endast till 35,500,000 dollars--och d priset per meter
af den importerade varan skerligen var dubbelt s hgt som det
inhemska, betyder detta icke mycket fver fem procent af den
frbrukade mngden. Och det r de f rika, som ensamt anvnda de
dyrbara utlndska varorna.

Det frhller sig p samma stt med bomullsvaror; vrdet af landets
egen produktion var 298,000,000 dollars, af det importerade
28,000,000, hvilket gr icke fullt fem procent af hela frbrukningen
--under frutsttning af dubbla priset pr meter fr den utlndska
varan. En arbetarefamilj anvnder bomullsvaror i en ganska betydande
mngd.

Hvad siden angr, s ha vi flj ande siffror fr 1890: tillverkning i
amerikanska fabriker 69,000,000 dollars, importeradt siden 31,000,000.
Det kan med skerhet antagas, att priset p det importerade sidenet
per meter var dubbelt s hgt som p det inhemska, s att mer n fyra
meter af amerikanskt siden kptes mot en af det utlndska.

Medan vi uppehlla oss vid mnet om klder, vill jag anfra tv
exempel ur min egen erfarenhet. En amerikansk familj med mnga tjnare
vistas en del af hvarje r i England. Tjnarna resa fram och tillbaka
och ha slunda tillflle att kpa sina klder, stflar och skor etc.
antingen i det ena landet eller i det andra. De manliga tjnarna
fortfara att kpa klder i det gamla landet. De kvinnliga tjnarna
finna, att de gra billigare inkp i New York. Men alla kpa sina
skodon i New York.

Det andra exemplet: En skotsk-amerikansk familj med fem barn
tillbringar en del af hvarje r i Skotland. Den duktiga, sparsamma
husmodern brukade frr frse sig och barnen med klder i Glasgow. Vid
sina senaste besk har hon icke kpt ngot p denna sidan, och jag
hrde henne anfra som skl hrfr, att hon kpte billigare klder--
i synnerhet t barnen--i New York n i Glasgow.

Den bekante frihandels- och tariffreformsifraren, Mr. Schoenhof, hade
i uppdrag af regeringsdepartementet att underska priserna i Frenta
staterna och Storbritannien och afgaf fr ngra r sedan flj ande
rapport:

Hvad klder och manufakturvaror i allmnhet angr, s finner jag, att
bomullsvaror ro fullt ut lika billiga i Frenta staterna som hos oss.
Shirting och lrft till samma pris som vra ro i synnerhet
fverlgsna i kvalitet, s vidt jag kunnat dma af artiklar, som varit
till salu i detaljaffrer. Muslinsunderklder fr damer ro af mycket
finare beskaffenhet och billigare i Frenta staterna. Icke heller kan
jag finna, att herrskjortor af bomull ro billigare hr. Om
fabriksydda kngor och skor gller detsamma. Hvad sjlfva utfrandet
och utseendet af de motsvarande artiklarna i stort sedt angr, s
finner jag att Frenta staterna r fverlgset i tillverkningsmetod.
Detta r sant svl i frga om klder som om kragar, manschetter och
liknande artiklar.

Sedan Mr Schoenhof aflade sin rapport, har priset p mnga artiklar
fallit mera i Frenta staterna n i Storbritannien. Detta prisfall har
varit s stort, att priset p bessemer, tackjrn och stl-billets r
lgre i Pittsburg n i Middlesborough; det har gjort att amerikanska
mattor kunna sljas i England; det har lockat amerikanska
skeppsbyggare att begra tilltelse att gra anbud p de nya engelska
krigsskeppen och Clydes frtroendemn att kpa sitt nya, vldiga
mudderverk i New York. Det har ocks satt den amerikanske fabrikanten
af kerbruksredskap i stnd att n den engelska marknaden och
stenbrottsgare att skicka granit frn Maine till Aberdeen.

Nsta rubrik i arbetarefamiljens utgiftsstat, r brnsle. I
allmnhet sagdt, r detta mycket billigare i Frenta staterna n i
Storbritannien. Om vi jmfra New York och London, s erhller New
York antracitkol lika billigt som London bituminst kol. Det frra ger
minst dubbelt s mycket vrme och sges lmna tre gnger s mycket. I
de ttast befolkade delarna af Frenta staterna fverskrider priset p
kol icke tv dollars pr ton. I de stora vstra Pennsylvania- och
Ohiodistrikten r det icke mer n en och en half. Amerikanaren
frbrukar mera kol under vintern, dels p grund af det kallare
klimatet och dels fr den rymligare bostaden. Sakkunniga ha funnit att
procenten af amerikanarens eller engelsmannens inkomst, som gr till
brnsle, stller sig lika--d. v. s. sex procent.

I England tillskrifver man tullen de antagna hgre
lefnadsomkostnaderna i Frenta staterna. En liten underskning skall
snart visa att denna uppfattning r en smula ogrundad. De frnmsta,
hgt taxerade artiklarna i Mc-Kinley-billen ro fem: 1) extra fint
siden frn Frankrike; 2) fina ylle- och linnevaror frn
Storbritannien; 3) extra fina linnevaror frn Tyskland och Frankrike;
4) dyrbara viner frn Frankrike; och 5) Havannatobak och cigarrer.
Tullen p alla dessa saker r mycket stor. Yllevarorna 60 procent af
vrdet, siden nnu hgre, champagne 32 sh. pr dussin etc., etc. Sdan
r vr demokratiska budget. Det finns icke en arbetare i Amerika,
som anvnder ngon af dessa artiklar. Det betraktas som god politik
att hgt beskatta de rikas lyxartiklar och i stllet ha te, kaffe och
rsocker tullfria. Det r icke troligt, att denna politik skall
frndras eller ens modifieras, huru mycket det n talas om en
tariffreform. Den bengenhet Storbritannien nu visar att lgga
tullbrdan p det rika ftalet, som har styrka att bra den, r lika
framtrdande i republiken. Arbetarens lifsfrndenheter skola
fortfarande vara tullfria i republiken och blifva snart fria
konungariket, och de rikas lyxartiklar skola mer och mer beskattas i
bda lnderna.

Farmarens supponerade olyckliga stllning i Frenta staterna brukade
ofta framhllas, med ppekande af att till fljd af tullen p
maskineri blefvo hans kerbruksredskap ondigt frdyrade. Men d
amerikanaren numera behrskar vrldsmarknaden i frga om
kerbruksmaskineri och exporterar sdant, s berres farmaren icke
lngre af tull p den utlndska varan.

Frenta staternas framtrdande som exportr af fabriksvaror, p grund
af reducerade priser, r en af de senaste rens mrkligaste
freteelser. Hr ro ngra f exempel: r 1893 exporterades
kerbruksredskap till flera delar af vrlden fr ett belopp af
5,000,000 dollars, kopparvaror fr 4,500,000, bomullsvaror fr
12,000,000, jrn och stl samt fabrikat af dessa metaller fr
30,000,000, vagnar och andra kdon fr mer n 2,500,000, tr och
trvaror fver 25,000,000 dollars. Amerikanska mbler exporteras
numera i stor mngd.

r 1892 exporterade republiken lika mycket jrn- och stlvaror jmte
metallerna sjlfva, som den importerade, nmligen fr 28,000,000
dollars i bda fallen.

Musikinstrument, vrderade till 1,800,000 dollars. exporterades, glas
och glasvaror fr 8,000,000, lder och ldervaror fr fver
10,000,000, papper och pappersvaror fver 1,500,000 (ngra engelska
tidningar tryckas nu p amerikanskt papper), instrument fr
vetenskapliga ndaml fr 1,300,000, klockor och ur fr fver
1,000,000 dollars.

Exporten af fabriksvaror kas rligen, men mste--i motsats till
Storbritanniens--alltid frbli obetydlig i jmfrelse med vrdet af
den inhemska totalproduktionen af fabriksvaror. Denna berknades 1890
till 8,750,000,000 dollars. Vrdet af britiska fabriksvaror 1888 var
icke fullt hlften s stort--4,100,000,000 dollars.

Vlstndet i en ny kontinent som Frenta staterna beror icke af den
utlndska utan af den inhemska handeln. I samma mn som det nya landet
blir mer och mer i stnd att fylla sina egna behof, mste den
utlndska handeln aftaga.

Huru kunna vi infr de ofvan anfrda fakta frklara den engelska
uppfattningen, att lefnadsomkostnaderna ro strre i Frenta staterna?
Helt enkelt p fljande stt: Ehuru det r sant, att fr ett pund
sterling kan massan af folket nu erhlla mera lifsfrndenheter i
Amerika n i England, och ehuru den amerikanske arbetaren har stora
frdelar framfr den engelske, s fljer icke ndvndigt draf att den
amerikanske arbetaren lefver lika billigt som sin engelske kamrat--
lngt drifrn.

Amerikanaren har strre inkomster och vill icke undvara en mngd
saker, som i Europas gamla lnder skulle betraktas som lyx. Han
frtjnar mer och anvnder mer. Drfr r det i en mening sant, att
lefnadsomkostnaderna, ssom den amerikanske arbetaren lefver, ro
strre fr honom, n fr den engelske, ssom han lefver. Men detta
kommer draf, att han lefver p ett annat stt. Fr de artiklar, som
ro absolut ndvndiga, r kostnaden mycket mindre i det nyare landet.

Den amerikanske arbetaren och hans familj kan verkligen lefva mycket
billigt, om de vilja det. Men de kunna ocks lefva slsaktigt ssom i
andra lnder. Vi ha ett bevis hrp i utlndska arbetares utgifter,
synnerligast bland ungrare och italienare, hvilka p de senare ren i
stor mngd emigrerat till Frenta staterna. Det vanliga priset, som
dessa frmlingar betala till vrden p matstllet, r tio cents om
dagen fr fdan. De sofva vanligen i trskjul, uppfrda t dem af
deras arbetsgifvare. Under tider af industriellt tryck, som de
nuvarande, r frmgan att lefva billigt och nd godt af strsta
betydelse fr arbetsklassen i Frenta staterna och skyddar mnniskan
frn mycket lidande, som eljes skulle ha fljt med
arbetsbristen. Detta r en ny erfarenhet fr den nuvarande
generationen af amerikanare och snart fvergende, svida icke tron p
kapitalets fasthllande vid guldmyntfoten ter rubbas. En tvetydig not
i denna frga, utfrdad af sekreteraren i finansdepartemanget i maj
frra ret, paralyserade landets affrsrrelse fr
tillfllet. Frbttringen har blifvit frdrjd genom den frestende
nya lagstiftningen angende tull p importerade varor.

Huruvida Amerika r arbetarens Eldorado eller ej, beror p arbetaren
sjlf. Han och hans familj kan nu lefva billigare n en familj i
Storbritannien, om de vilja lefva lika enkelt. De ro i samma
stllning som en gammal skotska, hvilken jag en gng knde.
Tillfrgad, om hon kunde lefva p en viss uppgifven summa om ret,
svarade hon: Ja, ja visst, jag kunde lefva p hlften, men jag kunde
gra slut p dubbelt s mycket. Det vill sga, ett pund sterling,
frstndigt anvndt af arbetaren och hans familj, skall frskaffa dem
mera af lifvets ndtorft i det nya n i det gamla landet--ett
frhllande, som troligen kommer att ha viktiga fljder p bda sidor
af Atlanten i en icke aflgsen framtid.

  _________________________________________________________________

       DE NATURLIGA OLJE- OCH GASKLLORNA I VSTRA PENNSYLVANIA

(Ur Macmillans Magazine, Januari 1885)

  En kort historik fver upptckten af olja och gas. Borrningsmetoden
  och produktens anvndning. Frmgenheter vunna p obetydligt
  kapital. Mjligheterna af dess anvndning i framtiden.

Att det nya brnnmne, som jorden nyligen slungat ut, skulle tillvinna
sig allmn uppmrksamhet, kan icke vcka frvning, ty helt visst har
aldrig ngot liknande varit sett. Det distrikt, som af alla p hela
jordens yta torde vara rikast p underjordiska skatter, r Vstra
Pennsylvania, som till sin hufvudstad har det rkiga Pittsburg. Sydost
frn staden ligger det ryktbara lagret af brnnkol, kndt och anvndt
fver hela Amerika frn Atlantens hafskust till Colorados
silfvergrufvor. dran r frn sju till nio fot djup och omfattar en
yta af tvhundra kvadratmil. Den har ett s gynnsamt lge fr
brytning, att tusentals tons koks ha slts fr tre shillings och sex
pence pr grosston, lastad p jrnvgsvagn. Denna affr har ntt en
snabb utveckling, till och med fr detta land, ty de mn lefva nnu,
som byggde den frsta koksugnen, under det att i dag finnas mellan
nio- och tiotusen ugnar. Det r endast tjugo r sedan koks frsta
gngen anvndes i masugn. Under r 1882 tillverkades 138,001,840
bushels. [1]

  [1] En bushel = 36,35 liter.

Rakt i ster frn Pittsburg ligger Westmorelands gaskolflt, hvarifrn
de stra stderna erhlla sitt frrd af gaskol. Denna koldra r frn
fem till sex fot djup och brytningen sker s ltt, att Pennsylvania-
jrnvgsbolag fr kol lastadt p lokomotivtendern fr ungefr tre
shillings pr grosston.  Fltet strcker sig i ost och sydost frn
staden, lngs Monongahela- och Youghiohenyflodens strnder. Det r ur
grufvorna p dessa strnder, som mnga stder--till och med s
aflgset belgna som New Orleans--frses med gaskol. Den rliga
produktionen fverstiger 7,000,000 tons.

Om vi nu frn brnn- och gaskollagren vnda oss mot norr, s komma vi
p ett afstnd af hundra mil (eng.) frn Pittsburg till oljeregionen.
Hur hastig utveckling upptckten af brnn- och gaskol n haft, kan den
icke jmfras med den enastende framfart som upptckten af petroleum
haft.

Det r endast 22 r sedan jag, i sllskap med ngra vnner, beskte
Storey Farms ryktbara oljeklla vid Oil Creek. Oljan rann d frn
kllan ut i den lilla viken, dr ett par flatbottnade prmar lgo
fyllda, frdiga att flottas ned till Alleghenyfloden p en bestmd dag
i hvarje vecka, d viken afstngdes genom en tillfllig frdmning.
Detta var brjan till oljeaffren. Vi kpte farmen fr 39,000 dollars,
och vi hade s liten tro p jordens frmga att fr ngon lngre tid
lmna de hundra fat om dagen, som kllan d gaf, att vi beslto gra
en damm, som kunde rymma hundra tusen fat olja, hvilket frrd vi
vrderade till 975,000 dollars, nr tillgng upphrde. Olyckligtvis
fr oss lckte dammen frskrckligt; afdunstningen frorsakade oss
fven frlust, men vi fortsatte att lta oljan rinna dag efter dag fr
att ta igen skadan, tills flera hundra tusen fat p detta stt hade
gtt frlorade. Vr erfarenhet med farmen kan vara vrd att omtala.
Dess vrde steg till 4,870,000 dollars, det vill sga att bolagets
aktier sldes i marknaden p denna basis. Och ett r lmnade den i
utdelning 975,000 dollars--en icke ofven rnta p det insatta
kapitalet: 39,000 dollars. Men detta r ett undantagsfall; mnga
millioner dollars ha gtt frlorade p oljespekulationer. Endast ett
par r frut hade samma olja slts fr ett par dollars flaskan ssom
ett osvikligt botemedel fr alla verkliga eller inbillade sjukdomar,
som hemska mnniskoslktet. Den kallades d fr Seneca-olja--det
stora indianska lkemedlet--drfr att indianstammar med detta
namn, hvilka d bebodde distriktet, brukade skumma oljan i viken. Det
ofvertrffliga lkemedlet sljes nu fr mindre n 75 cents pr fat,
och det r egendomligt att personer, som s ifrigt kpte det fr tv
dollars flaskan och gfvo intyg om dess lkande kraft, nu anse att
alla dess dygder frsvunnit, nr det kan kpas fr en cent. S mycket
gller det hemlighetsfulla i materia medica.

Frn denna lilla brjan fr tjugo r sedan kan platsen nu (1885)
leverera 70,000 fat olja dagligen. Sistlidna 1 november funnos i
cisternerna icke mindre n 38,034,337 fat--ett tillrckligt frrd
fr att fylla vrldens behof under ngra r. Till den 1 januari 1884
har denna oljeregion afkastat 250,000,000 fat, och nnu kas
tillfldet dag fr dag. Fr att transportera denna enorma massa ha
6,200 mil jrnrr blifvit lagda. Oljan pumpas genom dessa frn
kllorna--hvilka uppg till ett antal af 21,000--till kusten
omkring 300 mil drifrn.

Vrdet af petroleum och dess produkter, exporterade r 1877, belpte
sig till 61,789,438 dollars. r 1883 vrderades exporten endast till
45,000,000, ehuru antalet gallons (656,363,869) var nstan dubbelt s
stort som exporten 1877. Totalsumman af allt, som exporterats till den
1 januari 1884, fverstiger 625,000,000 dollars. Det kan med full
tillfrlitlighet sgas, att oljekllorna i Vstra Pennsylvania lofva
att lmna s riklig afkastning innan de ro uttmda, att hela
nationalskulden kunde betalas drmed.

Vi komma nu till den senaste upptckten af vra underjordiska skatter,
nmligen de naturliga gaskllorna, hvilka hastigt brja framtrda
omkring Pittsburg. Just som den naturliga ojlan syntes p ytan af Oil
Creek, s mrktes i distriktet nordost om Pittsburg, p femton mils
afstnd, sm gasstrlar som bubblade upp ur vattnet  vikarna. Sumpgas
hade fr flera r sedan upptckts p tjugo fots djup och anvndes
ibland af farmarna vid sockerkokning af lnnsaf. Medelpunkten fr
detta distrikt fr naturlig gas r den lilla staden Murraysville i
Westmoreland. I en liten kvarnrnna p platsen hade man mrkt en
strre gasmngd n vanligt, och ngra spekulanter verkstllde fr
femton r sedan borrningar efter olja men nr de borrat 900 fot djupt,
s fanns dr ingen. Sju r drefter beslt ett annat sllskap att
frska p ett nnu strre djup. De hoppades naturligtvis att finna
olja, men nr de borrat till ett djup af 1,320 fot, intrffade en
fruktansvrd explosion, som slungade borren i luften och krossade allt
i spillror.  Dnet af den lsslppta gasen hrdes nda till
Monroeville, som lg fem mil drifrn. Den fngslade kraften hade
ndligen befriats och blef en ny rikedomsklla t Vstra Pennsylvania
--redan frut alltfr rikligen vlsignadt, knner lsaren sig kanske
hgad att tilllgga.  Sedan fyra rr, hvartdera tv tum i diameter,
hade blifvit lagda frn brunnens mynning och strmmen ledd genom dem,
antndes gasen, och hela landskapet upplystes p mnga mils
omkrets. Detta vrdefulla brnnmne lt man frfara under hela fem r,
drfr att inga kapitalister kunde frms att riskera 200,000 dollars
till rrledningar fr att leda oljan till bruk och fabriker, dr den
kunde bli till nytta.

Jag beskte detta omrde frra veckan och sg nio kllor, som alstrade
gas. Frn de tre strsta steg gas nnu upp i luften. En underbar syn,
i sanning! Gasen rusar upp genom ett sextumsrr, som strcker sig
kanske tjugo fot fver ytan, med en sdan hastighet, att den fattar
icke eld inom sex fot frn rrets mynning. Om ni blickar upp i den
klara, bla rymden, s ser ni framfr er ett dansande guldglnsande
andevsen, utan synbar frbindelse med jorden, gungadt af vinden och
svfvande omkring i alla riktningar i stndigt skiftande former. D
gasen frn kllan trffar lgans medelpunkt och delvis gr genom den,
vrider sig den lgre delen af massan int och stadkommer den
hrligaste verkan--en verklig eldpelare, med fotstllningen omsvept
af gracisa veck. Och icke ett spr till rk frnimmes.

Redan leda fyra srskilda rrlinjer--af hvilka tv ro tta tum i
diameter--gasen frn detta distrikt till fabriksanlggningar i
Pittsburg, och en femte linje leder det till vra bessemerstlbruk, p
nio och tio mils afstnd. En annan linje af tiotumsrr hller p att
lggas.

Omkostnaden fr rrlggning r under nuvarande lga priser och med
rtt till fri genomvg berknad till 7,500 dollars per mil, s att
kostnaden fr en linje till Pittsburg kan sgas uppg till omkring
135,000 dollars. Borrningen kostar omkring 5,000 och tillgr p
fljande stt. Frst uppsttes en lyftkran och ett sextumsrr af
smidesjrn drifves ner genom jorden, tills det trffar berget, frn 75
till 100 fot. Stora borr, vgande tre-  fyratusen sklpund, anvndas
nu; dessa stiga och falla frn fyra till fem fot i slaget. Den gas,
som erfordras fr att drifva dessa borr, ledes genom smala rr frn de
nrgrnsande kllorna. Sedan ett ttatums hl blifvit borradt till ett
djup af omkring 500 fot, sttes ett 5 5/8-tums rr af smidesjrn ned
fr att utestnga vattnet. S borras hlet sex tum vidare i diameter,
tills gasen trffas, d ett fyratumsrr sttes ned. En tid af fyrtio
till sextio dagar tgr vanligen fr att borra brunnen och trffa p
gasen. Den strsta knda kllan berknas lmna omkring 30,000,000
kubikfot gas p tjugofyra timmar, men hlften draf anses som
produkten af en god brunn. Trycket af gasen, d den utgr ur
brunnsmynningen, r nstan eller fullt 200 sklpund per kvadrattum. En
mtare, som jag underskte, visade ett tryck af 187 sklpund. Till och
med i vra fabriker, dr vi anvnda gas, nio mil frn kllan, r
trycket 75 sklpund pr kvadrattum. Vid en af kllorna, dr ett frrd
af rent vatten befanns nskvrdt, fann jag en liten ngmaskin, som
arbetade genom direkt kraft frn gasen, sdan den kom ur brunnen, och
ett utmrkt vattenfrrd erhlls p detta stt frn ett klldrag i
dalen.

Det finns naturligtvis olika meningar rrande gasbltets lge och
utstrckning. Tillrckligt mnga brunnar ha redan blifvit borrade i
Murraysvillesdistriktet fr att bevisa, att bltet r ungefr en half
mil bredt och strcker sig fem eller sex mil i sydostlig riktning frn
Murraysville. De brunnar, som borrats lngre bort, ha blifvit fyllda
med saltvatten i sdan mngd, att gasen blifvit nstan afstngd. Ty
fastn gas steg upp till ytan, var det i s ringa mngd, att den icke
kunde vara till ngon nytta, utan endast visade, att den fanns.
Sakkunniga p detta omrde ha drfr antagit, att gasen i sdana
kllor ligger under ett lager af saltvatten. Flera brunnar ha blifvit
borrade i Pittsburg och dess omnejd, men samma olgenhet af saltvatten
har intrffat dr. En vn, som r hemma i geologi, underrttade mig om
att gasbltet gr 6,000 fot djupt ned nra Pittsburg, och hans teori
r, att denna snkning blifvit fylld med saltvatten, hvilket
omjliggjort borrningsfrsken i detta distrikt. Om djupare borrning
eller ngon plan att utestnga vattnet skall kunna fvervinna
svrigheten, terstr att se. Nordvst om Murraysville har man icke
gjort vidare frsk fr att utrna gasbltets utstrckning.

Om ngon af mina lsare vill taga en karta fver Vstra Pennsylvania
och flja Alleghenyfloden omkring tjugo mil frn Pittsburg, s skall
han trffa p staden Tarentum, som r medelpunkten i det andra
gasdistriktet. Flera stora kllor ha ptrffats dr, och det r mycket
troligt, att framtiden kommer att drstdes bringa i dagen ett
jordomrde liknande Murraysvilles. En nyligen borrad brunn kan fullt
jmnstllas med dem, som finnas i det senare distriktet. Kapitalister
ha nyligen ltit leda denna gas i rr, nedlagda i flodbdden, till
Pittsburg; och jag betviflar icke att innan rets slut dessa linjer
skola vara i verksamhet och Tarentumdistriktet gifva oss ett stort
gasfrrd.

Nu kommer jag till det tredje distriktet, hvars hufvudstad utgres af
Washington (Pennsylvania), som ligger tjugufem mil sder om Pittsburg.
Jag kte ut till denna plats och stannade fver natten hos en god vn,
som bodde tolf mil frn kllorna. Dessa hade blifvit antnda, och hela
himmelen var klart upplyst af deras sken. Ehuru afstndet var s
stort, var det som om vi varit midt inne i en rasande eldsvda.
Fljande morgon kte vi ut till kllorna. En rrlinje, som leder
produkten frn en af dessa kllor till jrnfabrikerna lngs
Ohiostranden vid Pittsburg, hade redan blifvit lagd, och nnu tv
rrlinjer ro under arbete. Hvad vi hr sgo liknade hvad vi sett i
Murraysvillesdistriktet, utom att gasen leddes frn kllmynningarna i
rr lngs marken, i stllet fr att skjuta rakt upp i luften. Nr vi
frn landsvgen blickade ned p den frsta klla vi blifvit varse nere
i dalen, sgo vi en ofantlig, rund ppen plats, hvars grnska var
afbrnd och jorden brunstekt af lgan. Ringen var fullkomligt
cirkelrund, eftersom vinden drifvit flammorna i alla riktningar frn
periferin int. Verkan af den stora, gyllene flamman, som slickade
marken, och gungade och hvirflade med vinden i alla riktningar, var
fvervldigande. Frstrelsens ngel, Apollyon, tycktes ha stigit upp
ur sin afgrund.

Amerika antages vara det land, som emottager de flesta emigranterna,
men flyttningar fram och ter fver hela jorden bli mer och mer
vanliga. Den anglo-sachsiska rasen r icke bengen fr stillasittande.
D jag stannade fr att klifva fver en grdesgrd och komma fram till
den brinnande afgrundsanden, fll min blick p flj ande skrifna
anslag:

                       Offentlig frsljning.

  Undertecknad, som mnar afflytta till Australien, frsljer vid
  offentlig auktion torsdag

                             September 25

  sin bostad i den Mrs Andrew Carlisle tillhrande farmen, en och en
  half mil ster om Hickory, p Hickory och Washingtonvgen, hela sin
  egendom af

  Hushlls- och Kksmbler, bestende af byrar, sngar, sngklder,
  stolar, bord, fat, kokspis--med ett ord, allt hvad jag ger.
  Frsljningen kommer att brja precis klockan 1, d villkoren skola
  tillknnagifvas.

                           William Tiplady.

                                                        A. W. Cummins.
                                                  Auktionsfrrttare.

Hvad i all vrlden kan frm mr Tiplady att lmna denna hrliga trakt,
ett af de vackraste jordbruksdistrikten i hela Amerika--lmna den
just d ovntade skatter upptckas under hans ftter? Mnga gissningar
framstlldes, men den troligaste var att han hade slktingar i
Australien och ville sluta sitt lif bland dem. Ingen af oss hade frr
hrt namnet, men det liknar mnga af de sammansatta namn, som vckte
vr frvning, d vi gjorde vr ktur genom sydvstra England, hvarfr
vi antogo att mannen var frn moderlandet. Den ene brodern hade
frmodligen lmnat det gamla hemmet fr antipoderna, medan den andre
skt republikens beskydd. Det r sant att vr ras r det kta
nomadfolket, som stndigt vandrar p jorden, utan rast eller ro.

D vilade hnderna p det vibrerande rret vid brunnen--det behfs
starka nerver fr att g s nra intill det skrikande bruset och den
hvirflande lgan--fverraskades vi af dess isande kld. Vid en
brunn, dr en trbetckning hade placerats fver ventilerna, var rret
till fljd af kondensationen bekldt med ett islager af ett
ttondedels tums tjocklek. Nya brunnar grfvas, och det r tydligt att
Washington County r bestmdt att lmna sin andel af den gas, som
anvndes i Pittsburg.

Huru stlla sig nu den naturliga gasens ekonomiska utsikter? Den
frsta frgan r naturligtvis: huru lnge kan den rcka?

Personer, som bst knna till oljeomrdet, hvarmed naturlig gas str i
nra gemenskap, frskra mig att efter tjugo r skall det nu knda
frrdet icke vara uttmdt. Det r icke antagligt, att vi nnu ha
upptckt hela gasterritoriet; det r tvrtom mycket antagligt, att
afbrottet i bltet nra Pittsburg endast beror p ett lokalt fel, och
att sydvst om staden skall bltet befinnas vara mnga mil i
utstrckning. Det blir troligen ett upprepande af oljeregionens
historia. Mnad efter mnad har det skrikits, att jorden icke kan tla
denna uttmning. Icke endast floder utan haf af olja skola uttmmas,
om de dagligen lnsas p 70,000 fat. Spekulanter visa sig emellant
och kpa milliontals fat, i tro att frrdet skall minskas, men hvarje
spekulation har visat sig vara frfelad. Petroleum fr 10 dollars pr
fat ansgs vara billigt pris; d den sedan erhlls fr 5 och slutligen
fr endast 1 dollar, sknktes den ju bort. I dag kper man den fr
ungefr sjuttio cents, och tillgngen r strre n ngonsin. Det
lofvar att bli samma frhllande med naturlig gas.

Vid glastillverkning--som i Pittsburg har en ofantligt stor
utstrckning--lr gas vara mycket mera uppskattad n kol, drfr att
den r frmnligare fr produktens kvalitet. En firma i Pittsburg har
redan tillverkat spegelglas, strsta storlek och fullt jmfrligt med
det bsta importerade franska, tack vare gasen som brnsle. Vid jrn
--och i synnerhet stltillverkningen frhjes kvaliteten af det rena,
nya brnnmnet. Hvarken i stlrlsfabrikerna eller jrnbruken ha vi p
fver ett r anvndt ett enda sklpund kol.  Skillnaden r
hpnadsvckande. Dr vi frut hade nittio eldare i fullt arbete vid
ngpannorna och anvnde 400 tons kol om dagen, kan den beskande nu
promenera lngs den lnga raden af ngpannor, och han ser endast en
man i tjnstgring. Som rummet r hvitlimmadt, synes icke ett spr af
forna dagars otrefliga eldningsstt, och skorstenarna utslppa ingen
rk. De frnmsta jrn- och glasfabrikerna i Pittsburg anvnda numera
(Januari 1885) ganska allmnt gas som brnsle. Gasen r icke endast
billigare n kol i och fr sig, den sparar ofantligt mycket arbete,
och pannor och roster ta icke s fort skada som frr.

Fljande utdrag ur en kommittrapport till amerikanska
ingenirsfreningen vid ett nyligen hllet mte ger en frestllning
om betydelsen af det nya brnslet.

Naturlig gas r, nst hydrogen, det kraftigaste af de gasartade
brnslena och, om rtt tillmpad, det mest besparande, enr nstan
hela dess teoretiska vrmeeffekt kan tillgodogras vid afdunstning af
vatten. Fri frn alla frstrande element, i synnerhet svafvel,
stadkommer den bttre jrn, stl och glas, n kolbrnslet gr. Den
ger jmnare vrme, d intet ppnande af drrar eller tomrum i rosten
lmna den kalla luften tilltrde, och, rtt ordnad, regulerar den
ngtrycket, s att mannen, som skter pannorna, har icke annat att
gra n att se efter vattnet. Och fven han vore fverfldig, ifall
man vgade lita p en s flyktig vattenkontrollant. Pannorna komma att
rcka lngre, och frre explosioner komma att intrffa genom expansion
och kontraktion p grund af att kall luft strmmar in p den
upphettade metallen.

                                  *

Ett experiment gjordes fr att berkna vrdet af gas som brnsle, i
jmfrelse med kol, vid framkallande af nga. Drvid anvndes en
retort eller ngpanna af fyrtiotv tums diameter, tio fot lng med
fyratums tuber.  Det eldades frst med utvalda Youghioghenykol, brutet
i ungefr fyratumskuber, hvarmed ugnen laddades s, att det bsta
mjliga resultat skulle erhllas. Nio sklpund vatten afdunstadt per
sklpund frbrndt kol var det uppndda resultatet. Vattnet mttes af
tv mtare--en i uppsugningen och den andra i utdrifningen. Vattnet
inmatades i en frvrmare vid en temperatur af frn 60 till 62;
frvrmaren placerades i vrmgngen, som gick frn pannan till
eldstaden vid svl gas- som kolexperimentet. Vid berkningarna
anvndes normalmttet i Pittsburgsdistriktet--en bushel p
sjuttiosex sklpund. Sexhundrattiofyra sklpund vatten afdunstades
per bushel, hvilket utgjorde 60,9 procent af kolets teoretiska vrde.
Nr gas brann under samma panna, fast med olika ugn och med ett
sklpund gas till 23,5 kubikfot, befanns vattnet vara 20,31 sklpund;
83,4 procent af de teoretiska vrme- enheterna voro tillgodogjorda.

ngan var under atmosfriskt tryck, i det att dr fanns en
tillrckligt stor ppning att frhindra mottryck. Frbrnningen af gas
och kol pskyndades icke. Det visade sig att om lgsta radens tuber
tilltpptes, samma kvantitet vatten kunde afdunstas med kol; men om
gas anvndes och alla tuber (i den mot skorstenen vnda ndan)
tilltpptes, utom sdana som voro ndvndiga fr frbrnningen, s
befanns det, d trycket mot flamugnen var tre uns och elden som
kraftigast, att ungefr samma resultat erhlls. Hraf syntes framg,
att mesta afdunstningen skedde mot pannans sidor.

De enda analyser af detta naturliga brnsle, som hittills blifvit
gjorda eller publicerade, frskrifva sig frn vr frnmste kemist,
Mr. Ford.

Dessa analyser ro af gasprof frn rret, d gasen kommer in i vra
stlrlsfabriker efter att ha passerat nio mil frn kllorna.

Mr. Ford skrifver slunda till mig:

  Hrmed bifogas fyra af mina nyaste analyser, hvilka gjordes samma
  dag profven anskaffades. Fr nrvarande ro dessa underskningar
  nnu i fret. Jag skulle vilja--utan att anses lgga mig i
  stlbrukens laboratoriearbeten--taga prof frn de olika
  gaskllorna och gra en samling af deras salter. Jag tror mig ha
  upptckt ngra mycket intressanta omstndigheter rrande dessa
  salter, men det skulle vara ofrsiktigt att nnu uttala min mening
  i detta mne, d jag icke haft tid eller tillflle att samla de
  olika salterna och smedelst bekrfta min frsta uppfattning.

  Min upptckt af det frhllande, att naturlig gas frn tid till tid
  frndras till sin kemiska sammansttning, kommer nog att
  fverraska mnga och ppnar nya flt fr tanken. Innan dessa
  resultat offentliggras, skulle jag vilja frskra mig om, huruvida
  gasen frn andra kllor frndras, som den frn Murraysville, och
  om gas i ngra kllor frndras, under det att den i andra frblir
  densamma, s uppstr helt naturligt frgan: Hvilket slags klla
  kommer att visa sig vara varaktigast? Denna omstndighet att gasen
  frndras i samma klla skall skert sprida nytt ljus fver frgan
  om mnets uppkomst och, om jag vgar sga det, mjligen kadt ljus
  fver mnet petroleum. P grund af alla dessa skl har jag icke
  velat offentliggra mina resultat, frrn jag bekrftat min
  uppfattning genom upprepade analyser.

                                                                  Eder
                                                          S. A. Ford.

                      Analyser af naturlig gas.

                  Gas af  Gas af  Gas af  Gas af  Gas af
                  9/8     9/12    9/15    9/22    9/1
                  Proc.   Proc.   Proc.   Proc.   Proc.
     ------------+-------+-------+-------+-------+-------
     Karbolsyra    nil.    0,61    0,81    nil.    0,67
     Oxygen        2,60    0,40    0,61    0,61    2,90
     Oljegas       0,80    0,61    0,81    0,61    2,45
     Koloxid       0,40    0,61    0,81    0,40    3,82
     Hydrogen      3,58   29,75    2,94   89,67   31,52
     Sumpgas      88,40   68,78   94,02   78,72   39,97
     Nitrogen      4,29    nil.    nil.    nil.   19,35

Svidt jag vet ro Mr. Fords underskningar de enda, som blifvit
gjorda, och innehlla allt hvad man hittills vet om naturlig gas.

Huru, hvarest och i hvilken utstrckning naturlig gas alstras i de
undre regionerna kunna vi endast gissa oss till. S mycket r dock
tydligt bevisadt, att gas blifvit funnen i hvarje vderstreck rundt
Pittsburg utom i nordvst, och att gasbltet r omkring en half mil
bredt nra Murraysville. Men detta behfver drfr icke vara grnsen
fr tillgngen, ty just som jag skrifver detta kommer underrttelsen,
om att en stor brunn borrats i Canonsburgh, som ligger tta mil frn
kllorna jag beskte i Washington County. Dessutom har en ny region
vster om Canonsburgh nyligen blifvit prfvad, och gas drifrn
anvndes nu i fabrikerna vid Beaver Falls, Pa., tjugofem mil vster om
Pittsburg.

Vi kunna drfr med skl antaga, att Pittsburg r medelpunkten fr ett
gaslager p mnga kvadratmil och i stnd att frambringa all gas, som
den nuvarande generationen kan anvnda bde fr industriella och fr
hemmets behof. Vid slutet af innevarande r skola tta rrlinjer leda
gasen till staden och nd skulle mycket mera kunna erhllas. Tv af
dessa linjer ha rr, som ro 55/8 tum i diameter, fyra ro 8 tum, en
10 tum och en 12 tum i diameter.

Mnga teorier ha blifvit framstllda fr att frklara detta brnsles
frekomst. Den mest antagliga hrde jag af professor Dewar frn
Cambridge, som nyligen beskt oss och som erhll ett djupt intryck vid
synen af denna nya rikedomsgrufva. Han pstr att gasen destilleras
frn oljan eller frn ofantliga lager af mnen, som sakta frndras
till olja, och drfr skola vi, lngt efter sedan oljeregionen slutat
att ge s riklig afkastning, nnu ha god tillgng p gas. Ju tunnare
oljelagret r, dess lttare frsiggr destilleringen. I stllet fr
sitt fula rykte att vara vrldens smutsigaste stad, hvilket den
onekligen nu r, skall rkiga Pittsburg mhnda kunna gra ansprk
p att kallas vrldens renligaste stad. Hrmed m vara hur som helst,
men jag tror icke att ngon knner sig bjd fr motsgelse, d jag
pstr att med sdana resurser, som jag hr skt skildra, r Pittsburg
hvad underjordiska skatter vidkommer medelpunkten i det rikaste
distrikt i den hittills knda vrlden.

Anmrkning. S riklig har anvndningen varit och s stort slseriet
med detta naturliga brnsle (sedan artikeln skrefs), att till och med
de kllor, som tycktes vara outtmliga, ha blifvit dyrbara i trots af
deras knapphet. Och gasen, som flammade genom de slsaktigt vida rren
och belyste de sm stdernas gator med fem fots hga lgor, mtes
numera ut i mtare--utdelad i tusentals kubikfot.
  _________________________________________________________________

			 DEN TREBENTA STOLEN

Plan for vrldsarbetet

  Arbetets, kapitalets och affrsduglighetens trippelallians
  ndvndig fr framtskridandet. Hvar och en beroende af de andra--
  frenade ofvervinnerliga.

Det borde finnas ett kompaniskap mellan trenne i den industriella
vrlden, nr ett fretag startas. Den frste af dessa tre, icke i
betydelse utan i tidsordning, r Kapitalet. Utan det kan intet dyrbart
byggas. Drifrn kommer den frsta lifsgnistan in i den frut liflsa
materian.

Sedan byggnaderna ro uppfrda, utrustade och frdiga att brja sin
industriella verksamhet, s upptrder den andre kompanjonen. Denne r
Affrsdugligheten. Kapitalet har utfrt sin roll. Det har skaffat alla
medlen fr tillverkningen, men om icke dugliga mn leda fretaget, gr
allt hvad kapitalet gjort till spillo.

S kommer den tredje kompanjonen--sist i tidsordningen, men icke
minst i betydelse--Arbetet. Om det icke gr sin del, kan ingenting
utrttas. Kapital och Affrsduglighet kunna icke komma ngon vg utan
dess hjlp. Hjulen kunna icke g rundt, utan att Arbetets hand stter
dem i gng.

Volymer kunna skrifvas om hvilken af de tre kompanjonerna, som r den
frste, den andre eller tredje i vikt och betydelse--och frgan str
precis p samma punkt. National-ekonomer, spekulativa filosofer och
predikanter ha i hundratals r fr oss framhllit sina synpunkter p
detta mne, men svaret har nnu icke funnits och kan aldrig finnas,
drfr att hvar och en af de tre r oumbrlig och hvar och en lika
viktig fr de andra tv. Dr finns intet fretrde. De ro likstllda
medlemmar i den stora trippelalliansen, som stter den industriella
vrlden i rrelse. I historien kommer Arbetet fre Kapitalet och
Affrsdugligheten, ty d Adam grfde och Eva spann, s hade Adam
intet kapital, och att dma efter fortsttningen, s var ingendera af
dem vlsignad med affrsduglighet. Men detta var innan
industrialismens herravlde brjade och kapitalets stora frlagssummor
behfdes.

I vr tid ro Kapital, Affrsduglighet och Kroppsarbete benen p en
trebent stol. Nr de tre benen st starka och bastanta, s str
stolen. Men lt ettdera frsvagas och brytas, lt det ryckas ut eller
sls snder, s r det frbi med stolen. Och den blir aldrig till
ngon nytta, om icke det tredje benet kommer p sin plats igen.

Kapitalet, som tror att det r af strre betydelse n ngotdera af de
andra tv benen, har mycket ortt. Det behfver deras understd. Utan
dem eller med endast ett af dem, slr det en kullerbytta.

Affrsdugligheten, som tror att benet, som den representerar, r det
viktigaste, har mycket ortt. Utan Kapitalets och Arbetets ben duger
den ingenting till.

Och slutligen--lt det icke bli glmdt--har Arbetet ortt,
grnslst ortt, d det tror sig vara viktigare n de andra tv benen.
Den frestllningen har varit en klla till mnga sorgliga misstag.

De tre ro likstllda kompanjoner i ett stort verk. Frenade kunna de
gra underverk; skillda r ingendera af ngon betydelse. Det nyligen
tillndalupna rhundradet har tack vare dem blifvit lyckligare n
ngot af sina fregngare. fver hela vrlden r mnskligheten bttre,
n den har varit i moraliskt och materiellt hnseende, och jag hyser
den fasta tron, att den skall n hgre och renare plan, n den mest
sangviniske ngonsin drmt om.

Kapital, Affrsduglighet och Arbete mste vara frenade. Den som
frsker att uts oenighet mellan dem r en fiende till alla tre.

(Utdrag ur ett tal i Homestead vid ppnandet af Library Hall och
Working men's Club--en gfva till arbetarna drstdes af Mr.
Carnegie.)
  _________________________________________________________________

			JRNVGAR FRR OCH NU

(Ur ett tal vid ett mte fr jrnvgsmn i New York, Jan. 1902)

  Jrnvgsvsen p sjuttiotalet: rls, system, hastighet, lner och
  metoder. Framtidens jrnvgsvsen. Jrnvgsmannens behof och
  ansvar.

Det r med en knsla af stor tillfredsstllelse och stolthet jag
tnker p att jag brjade som telegraftjnsteman vid jrnvgen och
steg till direktr fr Pittsburgbanan p Pennsylvaniajrnvgen. Det
skulle mhnda vara af intresse att anstlla en jmfrelse mellan
ngra jrnvgsfrhllanden frr och nu.

Vi jrnvgsmn uppmanas alltid att hlla skarp utkik. Det r en af de
frnmsta reglerna, men det kan ocks vara nyttigt att kasta en blick
tillbaka och ge akt p framstegen, som blifvit gjorda.

Nr jag hade ran att bli jrnvgsman, var Pennsylvaniajrnvgen nnu
icke frdig till Pittsburg. Efter ngra mils diligensresa mellan tv
stationer och en besvrlig frd fver bergen kunde passageraren vara i
stnd att komma till Filadelfia p jrnvg. Rlsen i bergstrakterna
voro af jrn, fjorton fot lnga, importerade frn England och lgo p
stora huggna stenblock, ehuru banan passerade genom skog och
sleepers skulle ha kostat obetydligt. Bolaget hade ingen egen
telegraflinje utan var beroende af Western Unionlinjen. Direktren,
Mr. Scott, den ryktbare Thomas A. Scott, som sedan blef
jrnvgspresident, kom ofta till telegrafstationen i Pittsburg fr att
samtala med sin frman i Altoona, generaldirektren. Jag var d en ung
telegrafassistent och gjorde hans bekantskap genom att telegrafera fr
honom.

Jag erhll d den ofantliga lnen af tjugofem dollars i mnaden, och
han erbjd mig trettiofem som sin sekreterare och telegraferare,
hvilket syntes mig en frmgenhet. Lt mig lycknska er till den stora
stegringen af era aflningar, sedan den tid, d Mr. Scott erhll 125
dollars i mnaden--1,500 om ret. Jag minns att jag mycket undrade
fver hvad en mnniska skulle ta sig till med en s ofantlig summa
pengar. Jag hade icke d tnkt p en anvndning: att han kunde ge bort
en del af fverfldet. De frmner en person har af sin rikedom
diskuteras ofta, men rikedomens strsta frmn r, att dess gare kan
vara andra till gagn. Jag tjnstgjorde ngon tid, innan jag fick en
pkning af tio dollars i mnaden. Det var ju en fvervldigande
inkomst mot 1 dollar och 20 cents i veckan, som jag brjade med i en
bomullsfabrik.

Det r en af de mest gldjande freteelserna i vr tid, att under
nuvarande frhllanden arbetslnerna stiga och priserna p
lifsfrndenheter falla. Ingen nation har intagit en s lysande
stllning som fr nrvarande vr i frga om arbete. Hvarenda nykter,
duglig och villig man finner sysselsttning mot en aflning, som med
sktsamhet och en god hustru stter honom i stnd att gra en liten
bra besparing fr lderdomen. De, som ro nog lyckliga att vara gifta
veta huru mycket som beror p en hustru, som kan skta om hushllet,
och de som icke nnu ro gifta bra betnka detta. Det finns intet,
nst hans eget goda uppfrande, som en arbetares framgng och lycka,
s mycket beror p, som en god och duglig hustru. Tillt en person,
som, nstan utan afsikt och nskan, blifvit betungad med litet mer n
ndtorftig brgning, uppriktigt sga er, att hvad man har drutfver
innebr ganska litet--och detta lilla sllan ngot godt. Alla borde
strfva efter en ndtorftig brgning, ty utan en sdan, har Junius
klokt anmrkt, kan ingen mnniska vara lycklig. Ingen mnniska skulle
vara lycklig utan den, om den str att vinna; och jag uppmanar hvar
och en att spara ngot under dessa goda dagar och stta in p en
sparbank eller, nnu bttre, skaffa sig ett eget hem.

Men fr att terg till jrnvgsvsendet. Direktr Thomson
fverraskade en dag Pittsburgs invnare med tillknnagifvandet, att
ngon gng i framtiden skulle Pennsylvaniajrnvgen transportera
hundra vagnar om dagen. Den tidens vagnar lastade tta ton netto. Vi
hade sm lokomotiv och banvallen var frskrcklig att skda. Rlsen
voro alltfr ltta och skarfjrnen voro gjutna. Jag vet att en
vintermorgon funnos fyrtiosju brustna skarfjrn p min
jrnvgsafdelning. P en sdan bana var det vi forslade vra tg.
Olyckshndelser voro ocks mycket vanliga. Vi hade inga kabysser p
godstgen, och tgbetjningen mste vara ute i alla slags vder. Banan
var enkelsprig, och d vi saknade telegraf, s mste tgen i hndelse
af frsening run curves. Det vill sga, att en signalerare gick
frut, hvarp tgen fljde och mtte hvar helst de kunde--stundom
med rtt allvarsamma sammansttningar i de skarpa kurvorna. Det tyckes
icke finnas ngot, som genomsnittsjrnvgsmannen har s svrt att lra
sig som den omstndighet, att tv tg icke med framgng kunna mtas p
en enkelsprig bana. Till och med p Pittsburgsafdelningens linje
lrde vi oss aldrig riktigt den lxan.

Ssom telegraftjnsteman tog jag hand om vr egen jrnvgstelegraf,
nr den var uppsatt; och jag tror att det var jag, som gaf den frsta
unga kvinnliga telegrafisten anstllning vid jrnvgen--tminstone
psts det s. Vid denna tid hade direktren att gra allt; det fanns
ingen att dela ansvaret med. Det antogs att ingen underordnad kunde
anfrtros att telegrafera tgtider eller skta om en reparation, och
Mr. Scott och jag, hans eftertrdare, voro i detta fall de ljligaste
mnniskor jag ngonsin sett. Vi voro sjlfva ute vid hvartenda
intrffadt missde och arbetade hela natten. Ibland var jag icke hemma
p en hel vecka t gngen och fick knappt tid att sofva, utom en liten
blund d och d i en godsvagn. Nr jag nu ser tillbaka, s frstr jag
hvilka stackare till direktrer vi voro, men jag hade ett storartadt
fredme i Mr. Scott. Det tog ngon tid, innan jag lrde mig, men jag
gjorde det nd till slut, att de duktigaste direktrerna--sdana
som ni har nu fr tiden--aldrig sjlfva gra ngot arbete, som r
vrdt att tala om. Deras liggande r att stta andra i arbete, medan
de tnka. I mitt senare lif tillmpade jag lrdomen, s att mina
affrer ha aldrig gjort mig besvr. Mina unga kompanjoner sktte
arbetet och jag njet, och den uppfattningen skulle jag nska att ni
alla hyste, att dr som r ringa gldje, dr r ocks ringa
framgng. Den arbetare, som r glad fver sitt arbete och skrattar
bort dess missden, r sker om framgng, ty det, som vi gra ltt och
med gldje, blir alltid vl gjordt. Nr ni ser en president eller
direktr eller annan arbetschef dignande under sina skyldigheter,
nedtryckt af bekymmer och med ett ansikte s bedrfligt, som om han
vore en domare, utfrdande en ddsdom, s var fvertygad om att han
ftt strre ansvar, n han kan bra, och br f hjlp.

Jmfr till exempel tgens hastighet. Vi trodde att vi p den stora
Pennsylvaniabanan ntt fullkomligheten, d ett passageraretg
uppsattes, som gick mellan Pittsburg och Filadelfia p tretton timmar,
ungefr tjugusju mil i timmen. Det dptes till blixttget. Detta var
inte drfr, att vi tyckte att blixten var s lngsam, utan drfr att
vi tyckte, att tget gick s frskrckligt fort. I dag gr
Empire-state-expressen dubbelt s stor hastighet, hvilket r
vrldsrekordet. Men lt oss icke mera gra oss skyldiga till misstaget
att tro, det vi ha ntt fullkomligheten. Under nsta generation komma
tgen att g med en hastighet af hundra mil i timmen, dubbelt s stor
som nu, precis som tgen nu g dubbelt s fort som fr trettio r
sedan. Banan skall varda rak. Som Skriften sger: Hvad krokigt r--
det vill sga kurvorna--skall rtt varda.

I de nu vidtagna frbttringarna p tskilliga linjer tror jag icke
att mnga direktrer se tillrckligt lngt framt. P ngra stllen
anvnda de en half million dollars, dr de borde ha anvndt dubbelt s
mycket, och jmna kurvor, som de borde ha slopat. Antagligen kommer en
blifvande direktr att sga, att de slsat bort en vldig hop pengar.
Endast raka jrnvgslinjer skola finnas r 1950 eller nnu tidigare.

Men det finns ett annat omrde, dr framtskridandet varit lika stort
och af nnu strre betydelse, n det vi nyss talat om. Det r omsorgen
fr jrnvgsbetjningen, dess stllning, frmner, aflningar och
pensionssystem, hvilket vra frnmsta jrnvgar knt sig manade att
stifta, s att de, som r efter r arbetat fr en bestmd ln och icke
kunnat frvrfva ngon frmgenhet, skola med lugn kunna emotse en
tryggad lderdom, icke ssom freml fr barmhrtighet, utan som fullt
berttigade till sitt underhll genom redbart och lngvarigt arbete.
Jag vet ingenting, som s hjer och frbttrar tjnstgringen  en
stor bana eller s bidrager till dess skerhet, som en stab, hvilken
knner sig lugn i medvetandet, att sedan den ldrats i tjnsten, r
dess lderdom tryggad genom pensionssystemet. Det kommer icke att
drja lnge, innan hvarje jrnvgsstyrelse inser det ovrderliga--
jag ville nstan sga det ndvndiga--i att tillfrskra sig en stab
af plitliga, intelligenta och redbara mn, besjlade af esprit de
corps fr det verk de tjna. I de byggnader, som nu uppfras vid
transportstationerna, inrttas lsrum och bibliotek; i ngra fall--i
synnerhet p Santa F-linjen--hr jag, att de anskaffat biljarder
och andra tillfllen till oskyldig och ndvndig frstrelse. Sist men
icke minst--ha vi i dessa byggnader och inrttningar med ndaml att
sammanfra mnniskor till deras gemensamma bsta ett bevis p att
arbetsgifvare mera n frr inse sina frpliktelser mot underlydande.

Jrnvgsmnnen ro srskildt att lycknska, drfr att hvarhelst ngra
tgrder blifvit vidtagna till deras frmn, s ha de visat sig
uppskatta dem genom att begagna sig af dem s mycket som mjligt.

Jrnvgsbolag kunna icke bttre anvnda sina penningar n till
upprttande af flera och strre institutioner af detta slag. Det
bolag, som i detta fall gr mest fr sina arbetare, gr fven mest fr
sina aktiegare. Och det blir denna bana, som jrnvgsmannen knner
sig mest hemmastadd p, knner stolthet fver, offrar sitt arbete t
och p hvilken han utstter sig fr de faror, som flja med hans yrke
--ett nytt bevis p att hans intressen och kapitalets intressen icke
ro motsatta utan gemensamma.

Jag har frut anvndt liknelsen om kapital, affrsduglighet och arbete
ssom benen p en trebent stol. Stolen kan icke st upprtt utan std
af alla tre benen, och det r ondigt att tvista om hvilket af dem som
r viktigast. Det kan aldrig afgras, och om det kunde afgras, skulle
det vara till ingen nytta, sedan det stora faktum terstr, att de
alla tre ro absolut ndvndiga fr en sdan framgng som den vrt
lands stora jrnvgslinjer haft.

Mnnen inom jrnvgsvrlden ro att lycknska till den stllning de
intaga ssom den nyktraste arbetarekorporation i vrlden. De ro ett
exempel fr arbetskamrater p andra omrden, dr deras inflytande kan
vara till oberknelig vlsignelse. Intet beslut en person fattar kan
lnda honom till strre gagn, n beslutet att afhlla sig frn bruket
af alkohol. Fr drinkaren finns ingen plats i vrt jrnvgssystem. Han
borde sannerligen icke ha plats ngonstdes.

Det goda frhllande, som p det hela taget rder mellan
jrnvgsbolagen och deras arbetare, borde vara gldjande fr bda
parter. Man kan vara sker p att s alltid r frhllandet, nr
tjnstemnnen ro intelligenta och sympatiska och knna sig vara en
del af en enda stor organisation, innefattande alla frn sprvxlaren
till lokomotivfraren och upp genom alla graderna till presidenten
sjlf, hvar och en en N. Y. C. eller en P. R. R. eller en C. B. & Q.
eller en D. L. & W.-man [1].

  [1] Beteckningar fr de olika jrnvgsbolagen.--. a.

P en jrnvg finns ingen plats fr osmja mellan arbetsgifvaren och
arbetstagaren, ty presidenten eller direktren ger icke jrnvgen mer
n ngon af betjningen gr det--alla ro, som sagdt, medlemmar af
samma kr. Alla ro lika mycket bolagets tjnare.

Tjnstemnnen mste drfre betrakta tg- eller linjepersonalen eller
lokomotivfraren ssom goda kamrater, och dessa  sin sida mste inse
att de freskrifter, som utg frn tjnstemnnen, stdse syfta
jrnvgens sanna bsta.

Det finns ett annat drag af gldjande betydelse. Vgen till befordran
r klart utstakad. Flera, som nu inneha chefsplatser, brjade sin bana
som underordnade, och deras frtjnster, icke andras gunst, ha hjlpt
dem fram. Hvarje arbetare i jrnvgsindustriens arm br, som Napoleon
sade, en marskalkstaf i sin rnsel. P jrnvgsmnnen hvila stort
ansvar; de ha allmnhetens lif i sina hnder.--Jag behfver inte
sga den resande allmnhetens, ty hos oss resa vi alla. Strng
nykterhet, outtrttlig vaksamhet, okufligt mod och plikttrohet fordras
af dem, och att dessa egenskaper ro karaktristiska fr kren, drom
vittna det anseende och den aktning de tillvunnit sig af tacksamma
medborgare.
  _________________________________________________________________

		   JRN OCH STL HEMMA OCH UTRIKES

(Ur The Iron Age, 1898)

  Jmfrelse mellan handelsfrhllanden inom jrnbranschen i Frenta
  staterna och utrikes. Dessa metallers framtid.

Storbritannien har hittills varit i stnd att tillverka och slja stl
billigare n Tyskland. (Tyskland kommer nu fre Storbritannien med
6,000,000 tons mot 5,000,000). England hade frsteget i Europa. Det
hade frsteget i vrlden. Men dess stllning har blifvit frkonstlad.
Det kan icke producera koks under 2 1/2 dollars pr ton. Det kostar
omkring 3 dollars vid stlbruken. Det kan icke uppehlla sin nuvarande
tillgng p malm. Denna blir allt dyrare och dyrare. Det har varit
mycket beroende af Bilbaogrufvorna i Spanien, men deras malm har
frlorat i vrde, och garna vilja icke lngre ansvara fr kvaliteten.
Britiska fabriksidkare f ta malmen som den kommer, och den blir
ovillkorligen knappare r efter r. Under sdana frhllanden r det
icke mjligt fr Storbritannien att tillverka stl lika billigt, som
vi kunna gra i Pittsburg. och sedan skicka till England. Dessutom ha
England och andra utlndska nationer blifvit vr afstjlpningsplats
fr hvad vi ha fr mycket, hvilket betyder mer, n den oinvigde skulle
kunna misstnka. Carnegie-stlbolaget tillverkar fver 200,000 tons
stl i mnaden, och direktr Schwab sade hromdagen till mig, att han
trodde att inom kort skulle en tredjedel draf g till utlandet.

Tysklands stllning r ocks onaturlig. Dr finns naturligtvis hgt
tullskydd. Genom sammanslutningar ro fabriksidkarna i stnd att hlla
uppe priset p den inhemska marknaden. Detta gr det mjligt fr dem
att skeppa ut och slja billigt. De frska fven att gra vrlden
till sin afstjlpningsplats. Men dr ligger skillnaden: de dyra
priserna i Tyskland inskrnka frbrukningen. De utomordentligt billiga
priser, som ro rdande hr--3 sklpund stl fr 2 cents--ka
frbrukningen. Tyskland har byggt p sand. Jag r en inbiten
protektionist, men endast nr vi ha skl att tro, att vi genom
tillflligt tullskydd kunna skaffa frbrukaren tillgng p en gifven
artikel bttre och billigare, n han kunnat kpa den utrikes. Om vi
icke kunna gra det, s tror jag icke p tullskyddet. Tyskland
fvergifver denna sunda ekonomiska princip och har tull fr tullens
skull, och den tyske frbrukaren fr ingen frdel. Detta r falsk
politisk ekonomi.

Det r endast en sak vi ytterligare behfva fr att utvidga vr
exporthandel i jrn och stl, och det r regelbundna ngbtslinjer p
tskilliga af jordens lnder. Vi kunna aldrig hoppas att f sdana
bekvmligheter som Storbritannien, drfr att Storbritannien
importerar frn alla delar af vrlden en sdan myckenhet af varor, som
vi lyckligtvis stadkomma sjlfva. Drfr kunna Storbritanniens skepp
taga last tillbaka, och kostnaderna bli billigare. Men fven denna
olgenhet kunna vi fvervinna genom det lgre priset p vra varor. Om
vi kunde tergifva Frenta staterna dess rttmtiga stllning som
vrldens skeppsbyggare, s skulle vr uppmrksamhet snart riktas p
upprttandet af regelbundna ngbtslinjer--och detta hinder skulle
undanrdjas. Till och med nu har exporthandeln vunnit en sdan
utstrckning, att den framkallat flera nya ngbtslinjer, och vi skola
s smningom segra. Jag har lnge framhllit ndvndigheten af ett
skeppsvarf i New York, och det mste komma. Kapitalet skall inse att
det hr har en god marknad, enr bde stl och trvaror ro billigare
i New York n i Belfast. Det drjer icke lnge frr n kapitalet
drages dit.

fven om vra nuvarande skeppsvarf utvidgas, s r det godt om plats i
New York fr ett stort varf. Det r nstan frdmjukande att se St.
Paul och St. Louis, New York och Paris, det ena efter det andra bege
sig af till Southampton fr att lggas i docka dr, enr ingen docka i
New Yorks stora hamn kan hlla dessa sm skepp. Ja--sm skepp. Jag
kom fver i Kaiser Friedrich, made in Germany. Efter en resa p ett
sdant skepp kan man icke tnka p ngot annat. Vi hade en svr
fverfart, den svraste jag ngonsin varit med om, och nd den allra
bekvmaste.

Sammanslagningen af jrn- och stlintressena var endast en naturlig
utveckling. Om vi skola slja 3 sklpund stl fr 2 cents, mste det
vara tillverkadt i milliontals tons. Det r ganska kinkigt fven fr
de strsta fabrikerna.

Granska redogrelsen frn de senaste tv ren fver de stora
stlbolagen, hvars resultat blifvit allmn egendom genom deras rliga
rapporter, eller hvilkas egendom varit i inkasserarens hnder.
Resultatet skall utvisa, att 3 sklpund stl fr 2 cents frorsakar de
bsta bland dem bekymmer. Drfr, nr affrer brja att frlora
pengar, s se de sig om efter trst, och konsolidation r ngot
liknande Mesopotamien--ett mycket trstefullt ord. Det r icke min
mening att anstlla ngra betraktelser fver dessa affrers sktsel.
Lngt drifrn. Det r icke sktseln, utan stllningen jag talar om.
Stl kan icke tillverkas och sljas s lgt som hittills skett, utan
att vlla skada t alla dessa affrsfretag.

Sammanslutning r klok och ndvndig. Den r ett steg i den rtta
riktningen. Stlfabrikanten mste nja sig med en obetydlig vinst pr
ton. Om en fabrik tillverkar 2,500,000 tons rligen, s behfver den
icke frtjna s mycket pr ton fr att hlla bjrnen frn lifvet.

Fastn frbrukningen af jrn och stl r ofantlig, s stiga icke
priserna. Jag tror icke att vi kunna ka konsumtionen, drfr pstr
jag att tillverkningsfrmgan fverskrider vra verkliga behof. Om det
frhllit sig annorlunda, skulle vi ha sett en stor rusning i pris,
hvilka nu fortfara att hlla sig lga. I sjlfva verket allt fr lga,
fr att vra vnner skulle kunna lmna en vacker utdelning.

Jrnvgsfretag ro mycket blomstrande, synnerligast i Vstern. Man
behfver icke befara, att icke all rls som tillverkas skall g t.
nnu en sak, anvndningen af jrnbjlkar kommer att tilltaga i detta
land, ifall priset hlles nere vid dess nuvarande stndpunkt. Fr
nrvarande anvnder ett litet land som Tyskland tre gnger s mycket
bjlkar som Frenta staterna. I Tyskland tnker ingen p att bygga ett
vanligt hus, utan att gra det eldfast. Hr bygger millionren sitt
hus eldfast, fastn jag knner flera millionrer, som nyligen byggt
eldfarliga sdana. Nej, det vanliga boningshuset i Frenta staterna
skall i en snar framtid uppfras brandfritt ssom i Tyskland. Men fr
nrvarande skulle hela frrdet af byggnadsmaterial, som anvndes i
Frenta staterna, kunna tillverkas af Carnegie Steel Company. Det r
ett mycket obetydligt business, men det r ett bevis p mjligheten
af strre bruk och anvndning af stl och jrn.
  _________________________________________________________________

		     MANCHESTERSKOLAN OCH VR TID

(Ur The Nineteenth Century, Februari 1898)

  Den britiska uppfattningen, att hvarje nation r srskildt
  kvalificerad fr endast en industrigren, diskuterad och bestridd.

Under det att ex-premirministern Rosebery nyligen i Manchester
prisade Manchesterskolans frihandelstriumfer, besvor utrikesministern
Goluchowski i Wien Europas nationer att frena sig mot den delggande
konkurrensen med de transatlantiska lnderna: Vi mste kmpa skuldra
vid skuldra mot den gemensamma faran, utropar han, och vpna oss fr
striden med alla till buds stende medel--Europas nationer mste i
slutna led frsvara sin tillvaro.

Slunda mtas ytterligheterna, och vi se nnu en gng huru mycket, som
beror p synpunkten. Om Manchesterskolans frutsgelser gtt i
fullbordan, s skulle billigare varor frn andra sidan hafvet hlsats
med jubel som en ekonomisk frdel och en vlsignelse fr emottagarna,
i stllet fr att betraktas som en hotelse mot deras tillvaro. Hvarje
hamn skulle st ppen fr denna varuflod, och de nya lnderna, som
utsnde den, skulle bli hlsade som vlgrare. Fritt varuutbyte var
lsen, men nr den gafs drmde ingen om att de varor, som de nya
lnderna skickade till de gamla, kunde taga skepnad af konkurrerande
fabriksartiklar, hvilket gr hela skillnaden.

Nr fr sextio r sedan ngan p land och haf--ngbt och
jrnvgstg--brjade sitt revolutionsverk, blef dess skapare,
Storbritannien, belget p en grund af kol och jrnmalm, helt
naturligt platsen fr dess utveckling. Vrlden frhll sig endast som
skdare, medan det tyglade ngan och brjade sl mynt af den. Om
ngot annat land ville ha ngon frmn af de nya uppfinningarna, mste
det vnda sig till Storbritannien. Storbritannien hade upptckt sin
bestmmelse och skulle snart bli vrldens verkstad.

P scenen upptrdde Manchesterskolan--Villiers, Cobden, Bright och
kolleger--och begrde att till frdel fr massan af folket skulle
tull p fdomnen afskaffas. Upphfvandet af dessa tullar, hvilket
gick under namnet frihandel i Storbritannien, i motsats till
protektionism, har mycket litet gemensamt med den modrna
protektionismen, sdan denna nu uppfattas i andra lnder. Sdana
tullar kunde aldrig ha frsvarats af nutidens protektionist, drfr
att tillgngen p fdomnen omjligt kunde kas drigenom. Det enda
riktiga frsvaret fr tullskydd, enligt den kosmopolitiske
protektionisten, r d det kan fullt bevisas, att det bidrager till
kandet af den inhemska produktionen af en vara, som r ndvndig fr
nationens behof. Och vidare, att konkurrens inom landet snart skall
resultera i att nationen erhller bttre och billigare varor inom sitt
eget land, n det ngonsin kunde f frn frmmande lnder.

En plaga under sdana villkor bestyrkes af John Stuart Mills bekanta
paragraf, om hvilken John Bright en gng sade till mig, att den
skulle komma att gra mera ondt i vrlden, n det goda alla hans
skrifter kunde gra, och frklaras af Marshall ssom sund eller
osund, allt efter omstndigheterna, och r hvad som i vr tid menas
med protektionism utom England.

Frhllanden, som st i samband med denna tull, ha icke frndrats,
och drfr bestr Manchesterskolans verk fortfarande. Om en sdan tull
nu lades p fdomnen, s skulle den ha alldeles samma verkan, svida
icke genom ngon mrkvrdig upptckt Storbritanniens jord kan alstra
en sdan rikedomen p fdomnen, att den fyller landets behof. D
skulle en tillfllig skatt antagligen vara berttigad fr att utveckla
det nya fretaget.

Af anfrda skl frkastar den modrne tullifraren lika kraftigt tullen
p fdomnen i Storbritannien, som ngon frihandlare kan gra.

De britiska uppfinningarnas--ngbten och jrnvgen--storartade
framgng och alla draf franledda frdelar vckte helt naturligt till
lif de mest sangviniska uppfattningar af De frenade konungarikenas
stllning och storhet. Manchesterskolans apostlar voro de mest
sangviniska af alla och detta var lrdomen de erhllo af de d rdande
frhllandena:

  Naturen har visligen freskrifvit, att jordens alla nationer skola
  vara oberoende, hvar ock en med sin mission. Den ena har ftt
  fruktbar jordmn, den andra rika grufvor, den tredje stora skogar.
  En har ftt solsken ock vrme, en tempererad zon och en annan
  kallare klimat; en nation skall fylla den uppgiften, en annan den
  och en tredje skall gra ngot annat--alla samarbetande, hvar och
  en p sitt srskilda stt, och bildande ett stort harmoniskt helt.

Hvilken skn mlning! S kom det andra postulatet:

  Det synes tydligen att vrt lskade land, Storbritannien, har
  blifvit tillerkndt den hga missionen att frse sina systernationer
  med fabriksvaror. Vra frnder p andra sidan hafvet skola snda
  till oss med vra skepp sin bomull frn Mississippidalen, Indien
  skall snda sitt jute, Ryssland hampa och lin, Australien sin fina
  ull, och vi, med vr tillgng p kol och jrnmalm fr vra fabriker
  och verkstder, vra skickliga ingenirer och yrkesarbetare och vrt
  stora kapital, vi skola uppfinna och konstruera det erforderliga
  maskineriet och vfva dessa rmnen till fint tyg t nationerna;
  allt skall frfrdigas af oss, s att det blir passande fr
  mnniskor att anvnda. Vra skepp, som komma hem lastade med
  rvaror, skola tervnda till alla delar af jorden, lastade med
  dessa frdlade produkter. Detta utbyte af rmne mot fullfrdiga
  produkter r en fljd af naturlagarna och gr hvarje nation till den
  andres tjnare--frkunnande mnniskornas broderskap. Frid och
  smja skola rda p jorden, den ena nationen efter den andra mste
  flja vrt exempel och fritt varuutbyte hrska fverallt. Deras
  hamnar skola st vidppna fr att emottaga vra frdiga artiklar,
  likasom vra st ppna fr deras rmateriel.

Slunda sgo manchesterskolans tro och hopp ut--ett ganska
berttigadt hopp efter hvad som fregtt. Lt det vara sagdt i
rttvisa mot dessa stora och goda mn, att den bild de tecknade, och
som vi frskt portrttera, blef realiserad: Storbritannien blef
vrldens verkstad, och hvar och en af de stora nationerna spelade den
freskrifna rollen och utfrde de lagda sysslorna. Ingen nation--
icke ens den amerikanska--har haft en sdan framgng eller samlat en
sdan rikedom genom fabriksindustri, som Storbritannien gjorde under
detta skede af sin historia. Af prospekten frn Barrow Steel Company
framgick att frtjnsten varit 30  40 procent om ret, och att den
ett r gtt upp till den nstan otroliga summan af 60 procent p hela
kapitalet. Detta r endast ett exempel p Storbritanniens oerhrda
framgng, d hela vrlden lg vid dess ftter och innan en till det
yttersta drifven konkurrens hade minskat och i mnga fall omjliggjort
all vinst. Belningen--huru stor den n var--tillkom med full rtt
den nation, som sknkte vrlden ngan, som invigde maskineriets
tidehvarf och gjorde vrlden till gldenr fr alltid.

Naturens lag tolkades slunda af manchesterskolan, att en stor olikhet
ifrga om tillgngar fanns i de respektiva lnderna p jorden och att
denna olikhet fven strckte sig till deras mns och kvinnors
duglighet samt att fabriksfretag med framgng endast kunde bedrifvas
i Storbritannien. Att verktygsstl, eller ngot slags stl alls, kunde
tillverkas utom dr--att de finaste ylle-, linne- och bomullstyger
kunde frdelaktigt fabriceras i andra lnder--voro frestllningar,
som icke kunde falla ngon in, och om de gjort det, skulle de hlsats
med lje.

Det r knappast mjligt att dessa kloka mn, ledare af
manchesterskolan, skulle ha antagit att jordens frnmsta nationer--
eller de som mna bli det--skulle nja sig med att spela den
underordnade roll, som de ftt sig tilldelad, ifall fabriksfltet
sttt ppet fr dem. Sjlfva grundstenen i manchesterbyggnaden var
fvertygelsen, att de olika nationerna af naturen voro hnvisade till
rollen af rmnesproducenter, drfr att detta var deras enda
mjlighet. Men nu finna vi tvrtom att, efter en period af tvunget
medgifvande, ha nationerna med sllspord enighet strfvat efter att f
dela den hgre uppgiften att bearbeta rmaterialen till frdiga
produkter t sig sjlfva; och hvarken britiskt kapital eller britisk
skicklighet har fattats fr att tillfrskra dem framgng. Det r p
detta stt som tflan med den aflgsna stern mjliggjorts. Lngt
ifrn att nationernas tillgngar ha varit obetydliga och olmpliga fr
bearbetning eller deras befolkning oduglig, som manchesterskolan
antog, har deras framgng inom fabriksindustrin i allmnhet varit
fverraskande stor. Tyskland har blifvit ett af de strsta
fabrikslnderna. Frankrike och Schweiz ha nstan monopoliserat
sidentillverkningen i Europa. Ryssland hller p att anlgga stl- och
metallfabriker under ledning af de skickligaste amerikanska
konstruktrer. Tv af dessa fabriker ro nu i full verksamhet och
kunna tfla med de bsta i Amerika, hvilka tjnat som mnster. Japan
och Kina anlgga fabriker enligt bsta och nyaste metoder, alltid med
engelskt maskineri och vanligen under engelsk ledning. Mexiko vfver
bomullstyg och fabricerar papper, och tv bicykelfabriker ro under
uppfrande dr. Indiens jute- och bomullsfabriker tilltaga i antal,
och i Bombay anlggas maskinverkstder. Det psts att en engelsk
maskinfirma hvarje vecka skickar ut en komplett maskinuppsttning fr
en ny fabrik. Om Amerika r det fverfldigt att tala.

Slunda har hvarje nation afbjt den roll manchesterskolan tilldelat
den och frsker att sjlf tillverka sina varor. Politisk ekonomi
sger nu, att det r till mnniskoslktets bsta, att
transportkostnaderna, som frdyras genom det lnga afsndandet mellan
producenten och fabrikanten, inbesparas. Tillverkning, som p vissa
hll frskes af sm nationer, skall utan tvifvel misslyckas och
fvergifvas, men i det stora hela skall framgng vinnas.

Ngra lnder, i synnerhet Tyskland och Amerika, upptrda nu som
exportrer af mnga konkurrerande artiklar till och med till
Storbritannien. Och den erfarenhet, som andra nationers mn lnge haft
af orkneliga artiklar made in Britain, fr briten nu sjlf lra
knna. Han mrker att fven han ftt litet med af mnniskonaturens
skrplighet, alldeles som andra nationers mnniskor. Tjogtals artiklar
made in Germany irritera honom; kontrakt med amerikanska
maskinfirmor att leverera lokomotiv till London, Dublin och Edinburg
vcka hans stora ogillande. Glasgow afbjer ett amerikanskt anbud p
vattenledningsrr och tar dem hos en fabrik i Glasgow till hgre pris.
Nr en stor bicycle-utstllning ger rum i London, s finns dr ingen
plats t amerikanaren. Allt mste vara home-made . Posten mste
befordras med saktgende hemmagjorda skepp, fven om den drigenom
blir frdrjd. Men allt detta r bara sdant, som vi kunde vnta och
som vi bra urskta. Det r en dlig medborgare, som icke fredrar och
hjlper sitt eget land hellre n frmmande, men engelsmannen skulle
kunna inse, att tysken och amerikanaren och andra ro lika
patriotiska. Han br frst att med samma knslor som han ser sitt
land fversvmmas af konkurrerande artiklar, made in Germany eller
Amerika, ser naturligtvis den patriotiske tysken och amerikanaren
konkurrerande artiklar, made in Britain, fversvmma deras.

Nu mrker man att naturen mera delmodigt, n det antogs, frdelat
sina mineralier, kol, kalk och malmer, och fven att naturen begfvat
mnnen och kvinnorna de flesta land med frmga att under de nya
frhllandena bearbeta sina egna rmnen, i mnga fall icke s bra,
men i ett eller tv srskilda fall lika s bra som briten eller
amerikanaren.

Det underbara maskineriet--hufvudsakligast engelsk upptckt--i
jrn-, stl- och textiltillverkning gr det mjligt fr Indiens
hinduer, Mexikos peoner, Amerikas negrer, kinesen och japanen att idka
fabriksrrelse, ofta under ledning af mera omsorgsfullt utbildade
yrkesmn frn England och Amerika.

De f yrkesskickliga personer, som behfvas fr hvarje stor fabrik,
kunna ltteligen erhllas frn de ldre industrilnderna.

Genom att anvnda automatiskt arbetande maskineri har en stor del
sdant trnadt mekaniskt arbete, som man finner i Storbritannien och
Amerika, gjorts obehfligt, och det har blifvit mjligt att frlgga
fabriker i lnder som tills nyligen tycktes gnade att stadkomma
endast rmateriel. fverallt ser man inflytandet af detta nya
maskineri. Det r nu tydligt att rmaterialet har makt att attrahera
kapital och fvens arbete och stadkomma tillverkning i den trakt dr
rmaterialet finns, och att trnadt arbete hller p att frlora den
makt det en gng hade att draga till sig rmaterial frn fjrran
trakter. Detta r icke frndring; det r revolution.

De kunnigaste och bsta bland ett lands medborgare vilja naturligtvis
utveckla alla dess tillgngar. De kunna icke anse det vara rtt att
dlja de talanger de ftt och inse klart, att naturens mening r, att
mnga nationer skola ga den mngvxlande industriens vlsignelser.
Allt detta kunde manchesterskolan icke rimligtvis frutse.

Det r gldjande att iakttaga nationernas industriella framsteg under
de nya frhllandena. Om en eller tv blifvit de frnmsta
fabriksidkarne t alla de andra, s skulle endast dessas sregna
begfning ftt tilltrde till uppfinnings- och utvecklingsarbetet. Nu
ha alla nationers olikartade genier gynnsamma tillfllen fr sina
krafter. Det r ocks gldjande att se huru de olika nationerna
utmrka sig i olika grenar. Slunda har Frankrike nstan monopoliserat
det superfina inom textilen, liksom det lnge varit frmst i frga om
alla artiklar hrande till damtoaletten. Storbritannien har
fvermakten i vfmaskineri. Likasom det uppfunnit jrn- och
stlindustrien, s r det nu i frd att utveckla en sidogren:
tillgodogrande af koks i mjligast strsta utstrckning--en sak,
hvari till och med amerikanarna ha misslyckats. Amerika r frmst i
elektriska apparater och verktyg. Tyskland i kemiska frger och har
nyligen uppfunnit en kondensator fr nga, som visar goda resultat,
samt dessutom en ny, mrklig metod fr pansarplttillverkning. Den
materiella utvecklingen befordras i hg grad genom samflldt arbete af
de olika nationaliteternas intellektuella krafter och egenartade
begfning.

Den lifliga konkurrens, som nu brjat mellan nationerna och som bst
bidrager till stadkommande af goda resultat, br vlkomnas och
uppmuntras af alla, som kunna hja sig fver den trnga synpunkten p
den enstaka frdelen fr en eller annan liten geografisk vr, utan
kunna se hvad som gagnar mnniskoslktet i dess helhet.

Vrldens industriella utveckling gr i en annan riktning n den
frespdda, men det storartade arbete, som manchesterskolan utfrt,
fr icke frringas eller glmmas. Villiers, Cobden, Bright och deras
medhjlpare gjorde vid upphfvandet af lifsmedelstullarna sitt land en
tjnst, som det icke kan vara nog tacksamt fr. Deras strfvan fr
fredssaken och fr allt, som de ansgo skulle bidraga till skapandet
af ett nationernas broderskap, ger partiets ledare plats i de goda
grningarnas historia. Att ngon af deras frutsgelser icke gtt i
fullbordan--beroende p krafter, som sedan deras tid blifvit satta i
verksamhet--behfver icke kasta ngon skugga p deras insiktsfulla
klokhet eller minska vrdet af deras arbete.

Frihandel, sdan manchesterskolan sg den utbredd fver hela jorden,
innebar utbytet af olika, icke konkurrerande artiklar och af
rmaterialier mot fabricerade varor. Nationerna hade d nnu icke
brjat att allvarligt tfla med hvarandra i tillverkning af samma
slags artiklar. Om detta icke kan realiseras, sedan de frnmsta
nationerna numera bearbeta sina egna rmaterialier och fylla sina egna
behof, tflande med hvarandra i vrldsmarknaden, s kunna vi likvl
lycknska oss till att ngot nnu bttre n manchesterskolans ideal
fr vrldens framtskridande hller p att skapas.

Hvad verkan denna frndring kan komma att ha p nationernas stllning
till hvarandra i framtiden, vore ondigt att grubbla fver, enr
frhllandena kunna ndras p en dag. En kemisk upptckt, en elektrisk
uppfinning, en vxts egenskaper tillgodogjorda--hvad helst sdant
eller andra icke alls otroliga fverraskningar--kunna stadkomma en
genomgripande frndring. Socker af betor i stllet fr sockerrr har
frstrt denna produkt fr Vstindien, som tycktes ha monopol p
socker. Upptckten af Mesaba-jrngrufvorna, frbttrade
kommunikationer och ett par mindre omstndigheter ha gjort Amerika
till vrldens billigaste stlproducent, i stllet fr att helt nyligen
ha varit den dyraste. Den basiska metoden har gjort Tyskland till en
framstende stlproducent och lofvar att bli af lika stor betydelse
fr Storbritannien. Upptckten af grufvor och ett utveckladt
jrnvgssystem ha gjort Ryssland till ett viktigt industriland.
Tillgodograndet af vattenfall fr elektrisk kraft, ersttande kol,
hller p att omskapa flera industricentra. Alla dessa frndringar
frskrifva sig frn i gr.

Det r drfr lika oklokt af en nation att frhfva sig fver
nuvarande tillgngar och utsikter som att frtvifla. Vi veta icke,
hvad morgondagen br i sitt skte.
  _________________________________________________________________

	HVAD SKULLE JAG GRA MED TULLTAXAN, OM JAG VORE TSAR?

(Ur The Forum, mars 1895)

  Frdelen af hg tull p lyxartiklar och lg tull p rmnen och
  lifsmedel. Ett par slende exempel p berttigad och icke
  berttigad tulltaxa.

Jag tycker riktigt om klangen i den frgan och skyndar mig att svara.
Regeringens berknade utgifter, enligt statssekreteraren Carlisles
rapport fr innevarande rkenskapsr (1895), r 424,000,000 dollars
och berknade inkomster 404,000,000 dollars, allts ett deficit af
20,000,000 dollars. Han berknar att nsta r skall lmna ett
fverskott af 30,000,000 dollars, under antagande af att utgiften r
densamma.

Minskningen i pensionsutgifter nsta rkenskapsr uppgr till
18,000,000 dollars och minskningen kas r efter r. Flottan fordrar
mindre utgifter n frr, och tillkningen af befolkning och rikedom
ger strre inkomster, s att ingen anledning till oro rrande
regeringens debet och kredit efter nsta r frefinnes, ehuru
sekreteraren antagligen r en smula fr sangvinisk angende intkterna
fr i r under nuvarande lagar.

Af statsinkomsterna berknades tullen detta r lmna 160,000,000
dollars och berknas lmna 190 millioner nsta r. Och nu kommer
frgan: Hvad skulle jag gra med tulltaxan, om jag gde hgsta makten?

Mitt frsta ml skulle vara att afskaffa all tull p de mngas
lifsmedel och att lgga hg tull p de fs lyxartiklar.  Massan af
folket, som begagnar och frbrukar hemgjorda produkter, skulle jag
icke beskatta, men den fina vrldens mn och kvinnor, som, huru mycket
det n kostar, klda sig i det finaste ylle, elegantaste siden och
fin-finaste linne, som Europa kan stadkomma--de skulle f betala
tullafgifterna. Den lilla rika klassen skulle under den nya tulltaxan
bli nnu elegantare genom att betala kanske dubbelt s mycket fr sin
elegans som nu. Amerikanska folket, som anvnder amerikansk tobak och
amerikanska cigarrer, skulle icke ha hgre tull p dessa saker n
nu. Men de rika och slsaktiga gentlemn, hvilkas fina luktorgan
fordra havannaparfymen, skulle staten draga nytta af genom tminstone
frdubblad tull. Personer, som dricka champagne och fina gamla viner,
och personer, som kpa gammalt makalst och nytt makalst utlndskt
glas och porslin, parfymer och liknande lyxartiklar, borde beredas
tillflle att sanningsenligt skryta med deras frhjda vrde. Det
borde aldrig glmmas, att importerade artiklar anvndas af det rika
ftalet och inhemska produkter af det fattiga flertalet.

Den freslagna kningen af tull p utlndska lyxartiklar skulle icke
plggas med hnsyn till skydd, utan endast med hnsyn till inkomst.
Att denna politik oafsiktligt skulle en smula komma de inhemska
tillverkarna till godo behfver ju icke anses vara ett hinder.
Frdelen blir i alla hndelser mycket obetydlig, emedan dessa fina
kvaliteter i ylle, siden och linnevaror icke tillverkas hos oss;
likas litet som dyrbara viner, cigarrer och hundratals
fantasiartiklar. Men den inhemska tillverkningen frser hela marknaden
med varor af ordinr kvalitet, som vanligen anvndas af flertalet.

Den hittills fljda politiken har varit raka motsatsen. En hel sida
skulle kunna fyllas med en lista p de rikas lyxartiklar, p hvilka
den nya tulltaxan snker tullen. Hr ro ett par af de snkta
tullarna: porslin 50 procent, spegelglas och mladt glas 40,
guldpennor 16, klockor 28, hattar 72, trikotvaror 72, flanell 68,
sidenparaplyer 18, konjak och likrer 28, siden 40, handskar 30,
konfektyrer, geler etc., spetsar och broderier etc. 16, ylle och
siden 10  20 berknadt efter sitt specifika vrde. Under nuvarande
tulltaxa betalar den rike sllskapsmannen, kldd i superfint utlndskt
klde, superfint linne, plyschhatt, glachandskar, fin sidenparaply
och lppjande p sitt dyrbara gamla vin, 20  70 procent mindre tull
n frr. Hans fina fru flktar med sin solfjder, viftar med sin
broderade nsduk, visar sina utskta spetsar och pryder sig i superbt
siden till nedsatt pris och smler tacksamt mot den nye folkets vn,
den frtjusande och snillrike unge mannen frn West Virginia, som ber
om urskt fr att han icke lyckades nedstta tullen p champagnen hon
serverar honom och frklarar att det var icke hans fel, ty hans bill
innehll nedsttning fven p denna vara. P hundratals
fantasiartiklar, tillverkade af ylle, siden och linne, r tullen nu
nedsatt. Denna nedsttning innefattar lyxartiklar, fr hvilka tullen
uppgick till tv tredjedelar af hela inkomsten. I hela landet finns
icke en enda arbetare, som anvnder dessa lyxartiklar. Sdan r vr
tullreform fr nrvarande, och sdan r skattebrdan minskad fr
massan af folket. Egendomliga begreppsfrvirring! Skatterna ro
endast minskade fr de rika.

Detta r icke ngon partifrga, ty intetdera partiet har syftat att
statsinkomst skulle frst och frmst erhllas genom tull p de rikas
lyxartiklar, vare sig att frihandel eller tullskydd r ordningen fr
dagen. Bst vore att lgga brdan p deras skuldror, som bst frm
bra den, och mycket hgre tull n ngonsin borde lggas p dylika
saker.

Det r en fullkomlig missuppfattning, att anvndningen af lyxartiklar
skulle minskas, ifall tullen vore hgre. Tvrtom, det hga priset
ingr just som ett element i anvndningen af sdana saker. Men
importen skulle minskas, om tullen hjdes p vanliga artiklar, drfr
att personer, som behfva se p priset, finge utbyta den frdyrade
varan mot en annan.

Men detta kommer ju icke i frga med lyxartiklar, som endast kpas af
de rika, fr hvilka priset icke spelar ngon roll. Frdubblad tull p
champagne till exempel eller p utlndskt porslin, ylle, siden, linne,
spetsar, broderier etc. skulle icke hindra den frmgna klassen att
kpa. Och fven om den hgre tullen fr en tid minskade bruket af
utlndska produkter med en fjrdedel, s skulle inkomsterna nd vara
en fjrdedel mera, om tullen frdubblades. Och skulle en betydlig
minskning i frbrukningen intrffa, vore det s mycket bttre. Detta
moln har en silfverafvigsida, ty d skulle mera af landets rikedom
komma den inhemska produktionen till godo. Och det skulle antagligen
leda drhn, att den inhemska fabrikanten skulle till slut fabricera
de finaste kvaliteter i textilvaror, ifall de utlndska voro hgt
taxerade. Men det skulle g t mnga r, innan han kommer s lngt,
och dessfrinnan skulle den naturliga kningen af inkomster genom
tillvxten af befolkning och rikedom godt kunna tla vid den minskade
importen. Om ett par r skall det minskade antalet pensioner--som nu
slukar s mycket--befria regeringen frn ndvndigheten att ska
skaffa s stora inkomster.

r 1892 inkasserades fljande summor i tull p importerade lyxartiklar
t de rika:

    Yllevaror          dollars 32,293,609
    Sidenvaror                16,965,637
    Bomullsvaror              16,436,733
    Linnevaror                10,066,636
    Glas och porslin          10,339,000
    Vin, likr etc.            8,935,000
    Tobak och cigarrer        11,882,557

Hr r 106,000,000 dollars i inkomst af sju slags lyxartiklar, och hr
ro ngra andra, som inbrakte fver 8,000,000 extra--juveler,
vagnar, konstgjorda blommor, klockor, borstar, papper, parfymer och
musikinstrument--eller 114,000,000 dollars af totalsumman
177,000,000,

Att nedstta tullen p artiklar, som endast ro fverfldsvaror och
som inbringa tv tredjedelar af tullinkomsten, r hela resultatet af
det Wilsonska frslaget.

Den omstndighet kan icke bestridas, att dessa artiklar icke blifvit
importerade t massan af folket. Denna fr sina behof af ylle och
siden fyllda af inhemska tillverkare. Den enda klass, som anvnder
importerade tyger och utlndskt glas och porslin, utlndska viner och
tobak r den frmgna. Fr att frekomma att det skall kunna sgas att
en del saker, som i ngon utstrckning brukas af den stora mngden,
skulle frdyras genom den hgre tullen, borde lagen bestmma att
vanliga kvaliter af ylle-, siden- och linnevaror skulle befrias frn
hgre tull.

Ehuru i sjlfva verket endast de hgre kvaliterna importeras, skulle
en sdan bestmmelse afvpna kritiken. Om 1892 rs tull p dessa
lyxartiklar hade ftt kvarst, s skulle den brist som nu oroar
skattkammaren ha varit mycket mindre. Vi ha hr en rik grufva att gra
bruk af nr lagstiftning hrnst frekommer. Om tullen p dessa
lyxartiklar frdubblades och andra 114,000,000 inkasserades eller om
den kade plagan minskade konsumtionen med en fjrdedel och
regeringen erhll endast hlften af kningen, s skulle vi ha tagit
57,000,000 dollars skattebrda frn de arbetande massornas skuldror
och lagt den p den slsaktiga, njeslystna och ffngliga klassen,
som grna kan betala sitt slseri till frmn fr sig sjlf och
nationen. Om en tillggstull af 50 procent frsktes, skulle
inkomsterna snart kas till nstan hela den extra beskattningen. Detta
r hvarken protektionism eller frihandel och har intet att gra med
ngondera. Det r endast en inkomstfrga. Och det r medgifvet, att p
intet stt kan en behflig inkomst klokare erhllas n genom tull p
utlndska fverfldsartiklar. Min tulltaxa skulle frdubbla den nu
gllande afgiften p alla dessa lyxartiklar.

D man str ansikte mot ansikte infr det faktum, att den
vsentligaste frndring Wilsonbillen stadkommit r att ha nedsatt
tullen med tv tredjedelar af hela tullinkomsten uteslutande till de
rikas frmn, s frgar man, hur en s insiktsfull, hederlig,
varmhjrtad och nitisk man som Mr. Wilson kunde framstlla sig sjlf
ssom lyftande en ondig och tung skattebrda frn massan af folket.
Frklaringen r snart gifven: han var oerfaren. Han hade icke studerat
frgan. Jag betviflar storligen att han nu skulle vilja frfkta samma
mening. Det r en sak af allvarlig betydelse, att en sdan man som han
r hnvisad till privatlifvet, endast drfr att ett distrikt rstar
p en annan. Genom vrt bruk att endast vlja representanter, som ro
bosatta i distriktet, g vi miste om mnga dugande mn. Mr. Wilson
skulle nu vara ovrderlig, drfr att han nu har det, som d fattades
honom--sakkunskap. Det r just sdana mn vi behfva i vrt
offentliga lif, och jag fr min del hoppas p hans snara tervndande.
En dag kommer han att fresl hgre tull p de rikas lyxartiklar och
icke lgre--till uteslutande deras frmn.

F personer frst i hvilken utstrckning endast de rika kpa
utlndska vfnader. Tag till exempel yllevaror: r 1890 uppgick den
inhemska produktionen till ett vrde af 338,000,000 dollars. Vrdet af
de dyrbara importerade yllevarorna var endast 35,500,000 dollars.
Priset per meter fversteg betydligt de inhemska vanliga kvaliteterna,
s att antalet meter troligtvis icke var mera n 6 eller 7 procent af
totalfrbrukningen.

Vi ha ett liknande resultat angende bomullsvaror: vrdet af den
inhemska produktionen var 1890 268,000,000 dollars och totalsumman af
det importerade endast 28,000,000. Hvad siden angr, s uppskattades
1890 de amerikanska fabrikernas tillverkning till 69,000,000 och de
importerade sidenvarorna till endast 31,000,000.  Dessa ro ocks
mycket dyrare per meter n de inhemska. Sedan 1890 har Amerikas
sidenfabrikation mycket utvecklats och r mer och mer i stnd att
tillgodose landets behof.

Om utlndska ylle-, siden och linnevaror voro klassificerade efter
finhet och pris, s skulle det visa sig att varor af vanligt slag, som
folk mest anvnder, icke lngre importeras. De kunna icke heller bli
det under nuvarande stadga. S lngt har den amerikanske tillverkaren
erfrat sin egen marknad. nnu en sak r att beakta: en mycket stor
del af de importerade vfnaderna utgras icke af tyger, utan af
srskilda fantasiartiklar, ssom snrmakerier, spetsar, garnrband och
broderier--saker, som icke alls tillverkas hos oss.

Rrande kol och jrnmalm, s. k. rmaterialier, s skulle den nya
tulltaxan icke innehlla ngon nedsttning, drfr att en minskning af
halfva tullen p en gng r ganska allvarlig, och det tar tid innan
ngon industri kan riktigt komma i gng efter en sdan vidtgende
frndring. Dessutom r 40 cents tull per ton af malm och 30 cents per
ton af kol jmfrelsevis obetydlig. Detta gller i allmnhet om jrn
och stl, hvilka nyligen ha varit freml fr tv nedsttningar. Ty
McKinleybillen nedsatte tullen lika mycket som Wilsonbillen gjorde det
--ungefr 30 procent i hvarje fall. Att befria jrnband till
bomullsbalar frn tull, d alla andra metallvaror ro tullbelagda, r
den strsta flcken p hela taxan--ett utslag af ren partianda och
till skada fr frbundssystemet. Hlften af den frra tullen skulle
ter plggas.

Konstverk skulle vara tullfria, och tafvelramar, hvilka nu ro belagda
med tull, skulle g fria. Den obetydliga afgiften betyder ju icke s
mycket i och fr sig; men besvret och tidsspillan vid taxerandet af
priset p hvarje ram betager folk lusten att infrskrifva
konstskatter, hvilka alla frr eller senare finna sin stadigvarande
plats i vra offentliga gallerier och bli slunda folkets dyrbara
egendom.

En viktig punkt i tulltaxan vcker icke en tiondedel af den
uppmrksamhet, som den borde gra: den paragraf, som tillter alla att
infrskrifva materiel och anvnda dem vid tillverkning af
exportartiklar. Nittionio procent af alla tullar ro i detta fall
eftersknkta. Detta r statsmannavishet och frtjnar att jmnstllas
med msesidighet och r ett oskattbart steg mot mlet: utvidgad
handelsrrelse fr republiken. Detta skulle ing i den tariff jag
gjort upp, med undantag af att jag skulle eftersknka den terstende
ena procenten ocks, s att det stode den amerikanske fabrikanten
fritt att tillgodogra sig hela vrldens marknad fr hvad han kper
till export, p frihandelsvillkor, och slunda komma in i
vrldsmarknaden med hvad han har att slja under likstlld tflan med
Europas fabrikanter. Nr frfattare och talare utbreda sig fver den
amerikanske fabrikantens uteslutande frn vrldsmarknaden p grund af
skyddstullar, s ro de antagligen okunniga om den omstndighet, att
han fr sina materialier icke erlgger mera tull n 1 procent, som
regeringen innehller som kostnadsersttning. Den nya tulltaxan skulle
afvpna kritiken i detta fall genom att eftersknka fven den fattiga
ena procenten. Amerikanska fabrikanter skulle d ha frihandelns alla
frdelar i striden om vrldshandeln.

Sdan utlndsk ull, som p grund af klimatiska frhllanden icke kan
erhllas i vrt land, men som r behflig fr uppblandning med vr
egen produkt, skulle vara tullfri.

Inkomstskatt skulle icke finnas. Jag knner ingen statsman eller
auktoritet, som icke ogillar och frdmer inkomstskatt.  Mr Gladstone
vdjade en gng till landet i denna sak och frklarade, att den skapar
en nation af lgnare. Denna skatt kan vara rttvis i teorien, men i
praktiken r den en sdan klla till demoralisation, att den kan sgas
vara den mest frdrfliga form af beskattning, som uppfunnits sedan
mnskligheten brjat lefva i ordnade samhllen. I krigstid ro alla
medel tilltna, och den enda urskten fr en inkomstskatt r den mest
tvingande ndvndighet. Fr nrvarande finns ingen sdan
ndvndighet. Regeringens inkomster mste snart gifva ett betydligt
fverskott, tack vare kningen af befolkning och rikedom, och de kunna
gra det nu genom hgre tull p ftalets fverfldsartikiar.

Sockerfrgan r af vikt. Rsocker, sirap o. d. skulle belggas med
tull, undantagandes frn sdana lnder, som till gengld gifva oss
vissa frmner. Frenta staterna frbrukar rligen 120,000>000 dollars
vrde af dessa artiklar, hufvudsakligast kpta frn vra
systerrepubliker i Sdra Amerika och frn Kuba. Det skulle vara klokt
af oss att ska komma in p deras marknad och till ersttning lmna
dem bttre villkor n andra nationer. Den inhemska sockerproduktionen
skulle fr nrvarande mera gynnas af den nya taxan, under frhoppning
att landet slutligen skulle komma drhn att kunna fylla sitt eget
behof af denna vara. Experimenten med betor och sorghum (Sorghum = ett
sockerhaltigt sdesslag) borde icke nnu uppgifvas.

msesidighetspolitiken skulle terstllas i sin vidaste utstrckning.
kningen af vr export till lnder, dr denna politik rder, visar att
Mr. Blaine hade rtt i sin tro, att med detta system, rtt ordnadt, ha
vi tagit ett steg i den rtta riktningen fr att skaffa vrt land
tillgng till den utlndska marknaden. Jag anser att vi borde ha ngot
i utbyte frn de lnder, fr hvilka vi ppna vr marknad fr socker,
sirap och tobak.

Ehuru det strider emot mina principer att beskatta lifsmedel fr
massan af folket, s skulle jag likvl vilja gra ett undantag fr
produkter frn Kanada. Detta utan hnsyn till vare sig frihandel eller
protektionism, utan som ett utslag af den hgre politiken. Det r ett
missgrepp af oss att bevilja handelsfrmner t ett land, som lyder
under en frmmande makt, en monarki, som i sjl och hjrta afskyr den
republikanska idn. Om Kanada vore fritt och oberoende och ville dela
kontinentens de, skulle det vara en annan sak. Men s lnge vi ha det
p vr flygel som en mjlig fiende, icke fr sin egen skull men
underkastad befallningar frn en europeisk makt, s borde vi lta
frst att vi anse det som en hotelse mot vrt lands fred och trygghet
och att vi behandla det drefter. Kanada skulle icke vara inne i
Unionen och utanfr den p samma gng, om jag kunde hindra det. Och
jag skulle lgga hg tull p alla produkter frn Kanada, icke af
illvilja utan af krlek och i det hopp att det skulle inse att af
nationerna p denna kontinent krfves, att de ro amerikanska nationer
och--det r min fulla fvertygelse--slutligen en enda nation hvad
den engelsktalande delen angr. Jag skulle icke bruka riset i vrede
utan i krlek--men bruka det skulle jag. Kanada skulle antingen vara
en medlem af republiken eller ocks st p egna ben, ansvarigt fr
sitt handlingsstt i fred eller krig, som andra nationer ro
ansvariga, och skulle icke skydda sig genom att be en frmmande makt
om hjlp. Detta r, som sagdt, hvarken frihandel eller protektionism,
men det r ett frsvar af tullen. Jag skulle tullbelgga kanadensiska
varor, s lnge som Kanada fortfore att lyda under europeiskt vlde.

Den nya tulltaxan skulle innefatta, att den r utfrdad under bda de
politiska partiernas medgifvande, att ingen vidare tullagstiftning
skulle frekomma under de nstfljande tio ren. Alldeles som vi hvart
tionde r fretaga en statistisk underskning, s skulle vi revidera
tulltaxan, lt oss sga andra ret efter denna underskning, s att vi
kunde ha ngot att rtta oss efter. Om till exempel importen af ngon
vara, som icke uteslutande anvndes af det rika ftalet, vid
jmfrelse med den inhemska tillverkningen utvisade, att den inhemska
fabrikanten drifvit den utlndska ur vr marknad, s skulle tullen p
denna vara genast upphfvas. Men om,  andra sidan, statistiken visade
att importen af en vara vore som frut eller hade kats i jmfrelse
med det inhemska produktionsresultatet, s skulle tullen p denna vara
hjas. Det skulle vara omjligt fr den inhemska fabrikanten eller den
utlndske importren att influera afgrandet, drfr att vi skulle ga
siffror, som utvisade stllningen. Ingen skulle kunna bestrida
dem. Den frgan skulle naturligtvis fvervgas, huruvida den inhemske
producenten styrkt mjligheten af att producera artikeln hemma, s att
den kunde erhllas af frbrukarna p gynnsammare villkor n
utifrn. Om en kommitt, tillsatt fr att revidera tulltaxan, vore
fvertygad om att tillverkningen af den ifrgavarande artikeln icke
lmpade sig fr denna del af vrlden, s skulle det vara klokt att
icke lngre skydda den utan borttaga tullen, eller plgga sdan
endast fr inkomstens skull.

Kommittn skulle intaga samma stllning till tullrevisionen som en
naturlskare intager till frgan om att hugga ned trd. Det r s ltt
att hugga ned ett vackert, sttligt trd, men s omjligt att
terstlla det. Det betyder jmfrelsevis litet fr landet, om en
frmmande vara har 5 eller 10 procent hgre tull n ndvndigt. Men
det r stor skillnad om den r 5 eller 10 procent lgre, n som behfs
fr att stta den strfsamme inhemske fabrikanten i tillflle att
fortstta en tflan, som slutligen skall resultera seger. I
tullagstiftningen skulle regeln i alla tveksamma fall vara att taga
det skra fr det oskra. I en kommitt af detta slag skulle icke
finnas spelrum fr partiintresse, d dess uppgift r af rent juridisk
karaktr. Allas syfte skulle vara att erhlla en inhemsk tillgng p
sdana vanliga frndenhetsartiklar, som kunna produceras under vr
flagga, genom tillflligt tullskydd, s att konsumenten kunde
tillgodoses lika vl hr hemma, som om han vore hnvisad till ngon
annan del af jorden. Nr det kan bevisas, att Frenta staterna icke
kan uppn detta resultat, d, men frst d skulle tullskyddet upphra
och det endast bli frga om att skaffa landet inkomst. Men med
ftalets lyxartiklar, p hvilka Wilson-billen s betydligt nedsatt
tullen, skulle hvarken frihandel eller protektionism ha ngot att
gra. P dessa skulle tullen vara mycket hg--endast fr att skaffa
landet inkomst. Ingen annan hnsyn skulle tagas vid plggande af
tull, ty inkomst r det efterstrfvade mlet.

Men detta ml kan icke uppns, frrn de nuvarande tullarna p
lyxartiklar--hvilka lmna tv tredjedelar af tullinkomsten--
blifvit frdubblade. Och jag r fvertygad om att sekreteraren
Carlisles sikt, att Wilson-billens lgre tull p dessa artiklar skall
ka konsumtionen, r ett misstag. Dennas minskning eller kning p
grund af tullen r s obetydlig, att herrar teoretici skulle hpna
drfver. Priset gller ingenting fr det rika ftalet.

Summa summarum:

1). Tullar skulle hufvudsakligast plggas den slsaktiga, frmgna
klassens utlndska lyxartiklar, utan hnsyn till frihandel eller
protektionism; endast till inkomst. Dessa lyxartiklar innefatta tv
tredjedelar af all tullinkomst.

2). Ingen inkomstskatt skulle erlggas under fredstid.

3). Redan stadgade industrier skulle icke ofta underkastas vldsamma
frndringar, utan skulle f tid att stta sig in i nya
frhllanden. Snkning af mer n halfva tullen p en vara p en gng
r oklok och till och med farlig.

4). msesidighetspolitiken r, att dma efter hvad som blifvit gjordt,
den bsta att flja fr utstrckning af vr utlndska handel, och br
terstllas.

5). Premium p socker af inhemsk rvara skulle icke upphra, ty det
har icke nnu blifvit bevisadt, att tillverkningen af bet- och
sorghumsocker icke till slut kan tillfredsstllande motsvara landets
behof.

6). Sdan ull, som vi icke kunna producera men behfva fr blandning,
skulle g tullfri.

7). Alla konstsaker skulle vara tullfria, drfr att de frr eller
senare tillf alla offentliga institutioner.

8). r tulltaxan en gng faststlld, s skulle tulllagstiftning endast
f frekomma andra ret efter hvarje statistisk underskning, med
undantag af ett sdant tillflle som det nrvarande, d en brist i
nationalinkomsten och sund politik ndvndiggra tullplagor p de
rikas lyxartiklar.

Sdan skulle den tulltaxa se ut, som skulle vara till frdel fr den
arbetande befolkningen och fr alla dem, som lefva enkelt och
ansprkslst. Hvarken protektionist eller frihandlare skulle kunna
kalla den sin, drfr att den icke inginge i ngotdera partiets
intresse, utan endast som inkomst och byggd p den teori, att massans
frdel befordras drigenom. Tullfrgan skulle icke hra till
politiken, utan vara en blott och bart business-question, och om
tullagsstiftningen tilltes hvila i tio r, s anser jag att landet
skulle snart repa sig och brja sin marsch mot den lyckliga stllning
--fr s vidt som tullpolitik kan pskynda denna lnge efterlngtade
marsch--som karakteriserade ren mellan 1880 och 1890--denna tid,
som i frga om materiellt vlstnd kan kallas republikens guldlder.

  _________________________________________________________________






End of the Project Gutenberg EBook of Arbetets Herravlde, by Andrew Carnegie

*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK ARBETETS HERRAVLDE ***

This file should be named 8rbhr10.txt or 8rbhr10.zip
Corrected EDITIONS of our eBooks get a new NUMBER, 8rbhr11.txt
VERSIONS based on separate sources get new LETTER, 8rbhr10a.txt

This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition.

Project Gutenberg eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the US
unless a copyright notice is included.  Thus, we usually do not
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

We are now trying to release all our eBooks one year in advance
of the official release dates, leaving time for better editing.
Please be encouraged to tell us about any error or corrections,
even years after the official publication date.

Please note neither this listing nor its contents are final til
midnight of the last day of the month of any such announcement.
The official release date of all Project Gutenberg eBooks is at
Midnight, Central Time, of the last day of the stated month.  A
preliminary version may often be posted for suggestion, comment
and editing by those who wish to do so.

Most people start at our Web sites at:
http://gutenberg.net or
http://promo.net/pg

These Web sites include award-winning information about Project
Gutenberg, including how to donate, how to help produce our new
eBooks, and how to subscribe to our email newsletter (free!).


Those of you who want to download any eBook before announcement
can get to them as follows, and just download by date.  This is
also a good way to get them instantly upon announcement, as the
indexes our cataloguers produce obviously take a while after an
announcement goes out in the Project Gutenberg Newsletter.

http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext03 or
ftp://ftp.ibiblio.org/pub/docs/books/gutenberg/etext03

Or /etext02, 01, 00, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90

Just search by the first five letters of the filename you want,
as it appears in our Newsletters.


Information about Project Gutenberg (one page)

We produce about two million dollars for each hour we work.  The
time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours
to get any eBook selected, entered, proofread, edited, copyright
searched and analyzed, the copyright letters written, etc.   Our
projected audience is one hundred million readers.  If the value
per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2
million dollars per hour in 2002 as we release over 100 new text
files per month:  1240 more eBooks in 2001 for a total of 4000+
We are already on our way to trying for 2000 more eBooks in 2002
If they reach just 1-2% of the world's population then the total
will reach over half a trillion eBooks given away by year's end.

The Goal of Project Gutenberg is to Give Away 1 Trillion eBooks!
This is ten thousand titles each to one hundred million readers,
which is only about 4% of the present number of computer users.

Here is the briefest record of our progress (* means estimated):

eBooks Year Month

    1  1971 July
   10  1991 January
  100  1994 January
 1000  1997 August
 1500  1998 October
 2000  1999 December
 2500  2000 December
 3000  2001 November
 4000  2001 October/November
 6000  2002 December*
 9000  2003 November*
10000  2004 January*


The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been created
to secure a future for Project Gutenberg into the next millennium.

We need your donations more than ever!

As of February, 2002, contributions are being solicited from people
and organizations in: Alabama, Alaska, Arkansas, Connecticut,
Delaware, District of Columbia, Florida, Georgia, Hawaii, Illinois,
Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana, Maine, Massachusetts,
Michigan, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New
Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, North Carolina, Ohio,
Oklahoma, Oregon, Pennsylvania, Rhode Island, South Carolina, South
Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West
Virginia, Wisconsin, and Wyoming.

We have filed in all 50 states now, but these are the only ones
that have responded.

As the requirements for other states are met, additions to this list
will be made and fund raising will begin in the additional states.
Please feel free to ask to check the status of your state.

In answer to various questions we have received on this:

We are constantly working on finishing the paperwork to legally
request donations in all 50 states.  If your state is not listed and
you would like to know if we have added it since the list you have,
just ask.

While we cannot solicit donations from people in states where we are
not yet registered, we know of no prohibition against accepting
donations from donors in these states who approach us with an offer to
donate.

International donations are accepted, but we don't know ANYTHING about
how to make them tax-deductible, or even if they CAN be made
deductible, and don't have the staff to handle it even if there are
ways.

Donations by check or money order may be sent to:

Project Gutenberg Literary Archive Foundation
PMB 113
1739 University Ave.
Oxford, MS 38655-4109

Contact us if you want to arrange for a wire transfer or payment
method other than by check or money order.

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been approved by
the US Internal Revenue Service as a 501(c)(3) organization with EIN
[Employee Identification Number] 64-622154.  Donations are
tax-deductible to the maximum extent permitted by law.  As fund-raising
requirements for other states are met, additions to this list will be
made and fund-raising will begin in the additional states.

We need your donations more than ever!

You can get up to date donation information online at:

http://www.gutenberg.net/donation.html


***

If you can't reach Project Gutenberg,
you can always email directly to:

Michael S. Hart <hart@pobox.com>

Prof. Hart will answer or forward your message.

We would prefer to send you information by email.


**The Legal Small Print**


(Three Pages)

***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS**START***
Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers.
They tell us you might sue us if there is something wrong with
your copy of this eBook, even if you got it for free from
someone other than us, and even if what's wrong is not our
fault. So, among other things, this "Small Print!" statement
disclaims most of our liability to you. It also tells you how
you may distribute copies of this eBook if you want to.

*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS EBOOK
By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
eBook, you indicate that you understand, agree to and accept
this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive
a refund of the money (if any) you paid for this eBook by
sending a request within 30 days of receiving it to the person
you got it from. If you received this eBook on a physical
medium (such as a disk), you must return it with your request.

ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM EBOOKS
This PROJECT GUTENBERG-tm eBook, like most PROJECT GUTENBERG-tm eBooks,
is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart
through the Project Gutenberg Association (the "Project").
Among other things, this means that no one owns a United States copyright
on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
distribute it in the United States without permission and
without paying copyright royalties. Special rules, set forth
below, apply if you wish to copy and distribute this eBook
under the "PROJECT GUTENBERG" trademark.

Please do not use the "PROJECT GUTENBERG" trademark to market
any commercial products without permission.

To create these eBooks, the Project expends considerable
efforts to identify, transcribe and proofread public domain
works. Despite these efforts, the Project's eBooks and any
medium they may be on may contain "Defects". Among other
things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged
disk or other eBook medium, a computer virus, or computer
codes that damage or cannot be read by your equipment.

LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES
But for the "Right of Replacement or Refund" described below,
[1] Michael Hart and the Foundation (and any other party you may
receive this eBook from as a PROJECT GUTENBERG-tm eBook) disclaims
all liability to you for damages, costs and expenses, including
legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR
UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT,
INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE
OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE
POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.

If you discover a Defect in this eBook within 90 days of
receiving it, you can receive a refund of the money (if any)
you paid for it by sending an explanatory note within that
time to the person you received it from. If you received it
on a physical medium, you must return it with your note, and
such person may choose to alternatively give you a replacement
copy. If you received it electronically, such person may
choose to alternatively give you a second opportunity to
receive it electronically.

THIS EBOOK IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS
TO THE EBOOK OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A
PARTICULAR PURPOSE.

Some states do not allow disclaimers of implied warranties or
the exclusion or limitation of consequential damages, so the
above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you
may have other legal rights.

INDEMNITY
You will indemnify and hold Michael Hart, the Foundation,
and its trustees and agents, and any volunteers associated
with the production and distribution of Project Gutenberg-tm
texts harmless, from all liability, cost and expense, including
legal fees, that arise directly or indirectly from any of the
following that you do or cause:  [1] distribution of this eBook,
[2] alteration, modification, or addition to the eBook,
or [3] any Defect.

DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm"
You may distribute copies of this eBook electronically, or by
disk, book or any other medium if you either delete this
"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg,
or:

[1]  Only give exact copies of it.  Among other things, this
     requires that you do not remove, alter or modify the
     eBook or this "small print!" statement.  You may however,
     if you wish, distribute this eBook in machine readable
     binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
     including any form resulting from conversion by word
     processing or hypertext software, but only so long as
     *EITHER*:

     [*]  The eBook, when displayed, is clearly readable, and
          does *not* contain characters other than those
          intended by the author of the work, although tilde
          (~), asterisk (*) and underline (_) characters may
          be used to convey punctuation intended by the
          author, and additional characters may be used to
          indicate hypertext links; OR

     [*]  The eBook may be readily converted by the reader at
          no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
          form by the program that displays the eBook (as is
          the case, for instance, with most word processors);
          OR

     [*]  You provide, or agree to also provide on request at
          no additional cost, fee or expense, a copy of the
          eBook in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
          or other equivalent proprietary form).

[2]  Honor the eBook refund and replacement provisions of this
     "Small Print!" statement.

[3]  Pay a trademark license fee to the Foundation of 20% of the
     gross profits you derive calculated using the method you
     already use to calculate your applicable taxes.  If you
     don't derive profits, no royalty is due.  Royalties are
     payable to "Project Gutenberg Literary Archive Foundation"
     the 60 days following each date you prepare (or were
     legally required to prepare) your annual (or equivalent
     periodic) tax return.  Please contact us beforehand to
     let us know your plans and to work out the details.

WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO?
Project Gutenberg is dedicated to increasing the number of
public domain and licensed works that can be freely distributed
in machine readable form.

The Project gratefully accepts contributions of money, time,
public domain materials, or royalty free copyright licenses.
Money should be paid to the:
"Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

If you are interested in contributing scanning equipment or
software or other items, please contact Michael Hart at:
hart@pobox.com

[Portions of this eBook's header and trailer may be reprinted only
when distributed free of all fees.  Copyright (C) 2001, 2002 by
Michael S. Hart.  Project Gutenberg is a TradeMark and may not be
used in any sales of Project Gutenberg eBooks or other materials be
they hardware or software or any other related product without
express permission.]

*END THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS*Ver.02/11/02*END*

